Translation Comparisons

English

Swedish

Scene 1

1:o

The façade of a modern brick apartment building covered in yellow stucco. The foundations are granite and the window ledges and other ornamentation are sandstone.^[2] In the middle of the foundations is an entryway into the courtyard and to the basement confectionary shop. On the right, the façade ends at a corner beyond which part of the courtyard can be seen bordered in rambling roses and other flowers.^[3] At the corner is a letter box.^[4] The great windows on the ground floor are open. Four of these belong to an elegantly furnished dining room.^[5] The four windows of the second floor apartment are covered with red shades lit from behind.^[6]

En modern husfasad med Souterrain av granit, det övre av tegel med gul puts; fönsterfattningar och ornament av sandsten; mitt I souterrainen låg port till gården och samtidigt ingång till Konditoriet; Fasaden slutar med ett hörn till höger där en skvär med stamrosor och andra blommor synes; I hörnet är en brevlåda; ovanpå souterrainen är nedra botten med stora fönster som stå öppna; fyra av dessa höra till en matsal elegant möblerad; ovanpå nedra botten synes en trappa upp-våningen, vars fyra mitt-fönster hava fällda rödu rullgardiner som inifrån upplysas.

A sidewalk and the trees of the avenue can be seen in front of the building. In the foreground are a green bench^[7] and a gas lamp.

Framför fasaden är trottoar med avenyns träd; i förgrunden en grön bänk och en gaslykta.

The CONFECTIONER brings a chair out to the sidewalk and sits.

Konditorn ut med en stol och sätter sig på trottoaren.

The GENTLEMAN can be seen sitting at the dining room table on the ground floor. Behind him is a green tile stove. On the mantel is a large photograph between two candle sticks and flower vases. A young woman dressed in light colors serves the final course.

Herrn synes vid bordet ini matsalen; bakom hans rygg en majolikakakelugn, grön med avsats på vilken står en stor fotografi mellan två kandelabrar och blomvaser; en ljusklädd ung flicka severar honom sista rätten.

Outside, the BROTHER enters from the left and knocks with his cane on the windowpane.^[8]

Brodern (utanför) kommer in från vänster, knackar med sinn käpp på fönsterplåten.

BROTHER

Almost finished?

BRODERN:

Har du slutat snart?

GENTLEMAN

I’ll be right out.

HERRN:

Jag kommer straxt.

BROTHER

(Greeting the CONFECTIONER^[9])

Good evening, Mr. Starck. Still warm out …

BRODERN:

(hälsar Konditorn)

God afton Herr Starck, det är varmt fortfarande . . .

(The BROTHER sits on the bench.)

(Sätter sig på bänken.)

CONFECTIONER

Good evening, Consul. It’s rotting warm and we’ve been making jam all day …

KONDITORN:

God afton Herr Konsul, det är rötmånadsvärme och vi ha syltat hela dan . . .

BROTHER

Oh really … a good year for the fruit?

BRODERN:

Jaså . . . är det gott fruktår?

CONFECTIONER

Decent enough. The spring was cool, but the summer unbearable warm. Those of us who stayed here in town, we’ve felt it …

KONDITORN:

Skapligt nog; vårn var kall, men sommarn olidligt varm; vi som bott i stan ha fått känna på . . .

BROTHER

I came in from the countryside yesterday.^[10] When the evenings get dark, one starts to long for …^[11]

BRODERN:

Jag kom från landet i går, och när kvällarna bli mörka, så längtar man in . . .

CONFECTIONER

Neither me nor the wife have been beyond the city limits, business has been at a standstill, but you have to be on the job preparing for winter. First there’s strawberries then cherries, then raspberries and gooseberries, melons, and the whole fall harvest … ^[12]

KONDITORN:

Varken jag eller hustrun ha varit utom tullarne, affärn står visserligen still, men man måsta vara på sin post och rusta till vintern; först har man jordgubbar och smultron, sen kommer körsbären, så ha vi hallonen och sen krusbär, meloner, och hela höstskörden . . .

BROTHER

Tell me something, Mr. Starck. Are they planning to sell the building here?

BRODERN:

Säg mig en sak, Herr Starck, skall man sälja huset här?

CONFECTIONER

Not that I’ve heard.

KONDITORN:

Nej, inte vad jag hört!

BROTHER

Do many people live here?

BRODERN:

Det bor mycket folk här?

CONFECTIONER

Ten families, I believe, if you count the back courtyard. But people don’t know each other. There’s unusually little gossip here.^[13] It seems more like people hide themselves. I’ve lived here ten years. The first two years a couple lived in the back courtyard that kept quiet all day long. But at night wagons would come in and fetch something. It was the end of the second year I found out finally they were running a nursing home and what they fetched was corpses.^[14]

KONDITORN:

Jag tror det är tio hushåll, om man räknar gårdssidan med; men man känner icke varann, det skvallras nämligen ovanligt lite här i huset, det synes snarare som om man gömde sig. I tio år har jag bott här, och de första två åren had jag till grannar inåt gården ett okänt herrskap, som holl tyst hela dagen, men råkade i rörelse om natten, då det kom vagnar och avhämtade något. Först vid andra årets slut fick jag veta att här varit sjukhem, och att det som hämtades, var lik.

BROTHER

Chilling.^[15]

BRODERN:

Det var ruskigt!

CONFECTIONER

It’s called the quiet house.^[16]

KONDITORN:

Och det kallas det tysta huset!

BROTHER

Yes, people talk pretty little here.

BRODERN:

Ja, man talar väl lite, här.

CONFECTIONER

Still, there’s been dramas …

KONDITORN:

Här har emellertid spelats dramer . . .

BROTHER

Tell me, Mr. Starck, who lives on the second floor above my brother?

BRODERN:

Säg mig, Herr Starck, vem bor här en trappa opp, ovanpå min bror?

CONFECTIONER

Yes, up there where the red shades are lit up. The tenant died there during the summer and the place stood empty for a month, and then eight days ago a couple moved in who I’ve never seen … Don’t know their name even. Don’t believe they’ve gone out once. Why do you ask?

KONDITORN:

Jag, bäroppe där de röda gardinerna lysa, där dog hyresgästen i somras, så stod det ledigt en månad, och för åtta dagar sedan flyttade ett herrskap in som jag inte sett . . . vet inte vad de heter; jag tror inte de gå ut ens. Varför frågar Konsuln mig detta?

BROTHER

Well … I don’t know. Those red shades look like stage curtains behind which someone’s rehearsing bloody dramas … my imagination. That palm tree looks like an iron funeral spray casting shadows on the shades … now if we could just see some figures …

BRODERN:

Hja . . . vet inte! De fyra röda gardinerna se ut som ridåer, bakom vilka man repeterar blodiga dramer . . . så inbillar jag mig; där står en Fenixpalm som ett järnris och kastar skugga på en gardin . . . om man fick se några figurer . . .

CONFECTIONER

I’ve seen a whole crowd up there, but only later, at night!^[17]

KONDITORN:

Jag har sett en hel mängd, men först senare, på natten!

BROTHER

Ladies or gentlemen?

BRODERN:

Var det damer eller herrar?

CONFECTIONER

Both kinds probably … but I should get back down to my pots … ^[18]

KONDITORN:

Det var nog båda delarne . . . men nu skall jag ner till mina grytor . . . (går in i porten)

GENTLEMAN

I’m almost ready — Louise just has to sew a button on my glove.

HERRN:

Jag är straxt färdig – Louise skall bara sy en knapp i min handske.

BROTHER

Are you thinking of going down into town then?

BRODERN:

Tänker du gå ned åt stan då?

GENTLEMAN

Maybe we could walk in that direction … who were you talking to?

HERRN:

Kanske vi går ett slag nedåt . . . Vem var det du talte vid?

BROTHER

Just the Confectioner …

BRODERN:

Det var Konditorn bara . . .

GENTLEMAN

Yes, he’s a decent man: my only company here during the summer …

HERRN:

Jaså, ja det är en hygglig karl; mitt enda umgänge här i sommar för resten . . .

BROTHER

Have you really stayed in every evening, never gone out?

BRODERN:

Har du verkligen suttit inne var enda afton, aldrig varit ute?

GENTLEMAN

Never! The light evenings make me shy. It must be beautiful in the countryside, but here in town it seems against the proper order of things, almost uncanny. Once they’ve started lighting the lamps again, I begin to calm down.^[20] I can go out for my evening walk^[21]. That tires me out and I sleep better …

HERRN:

Aldrig! De här ljusa kvällarne gör mig skygg, det är nog vackert på landet, men i stan verkar det såsom emot naturens ordning, nästan hemskt; tänder de bara första lyktan, så känner jag mig lugn igen och kan gå min aftonpromenad. Då blir jag trött och får bättre nattsömn . . .

Thank you, my child … you can leave the windows open, there’re no mosquitoes … now I’m ready!

Tack, mitt barn . . . fönsterna kan gärna stå, för här finns inga myggor . . . Nu kommer jag!

BROTHER

So tell me, why do you stay in town when you could go out to the country?

BRODERN:

Men säg då: varför sitter du i stan, när du kan få vara på landet?

GENTLEMAN

I don’t know. I’ve become immobilized. I’m bound to my apartment by memories … I feel calm and protected in there. Only in there. It’s interesting to see one’s home from the outside. I pretend it’s someone else wandering in there … Just think, I’ve wandered around in there for ten years …^[23]

HERRN:

Jag vet inte! Jag har blivit orörlig, jag är bunden vid denna våning genom minnena . . . endast därinne har jag ro och skydd. Därinne ja! Det är intressangt att se sitt hem utifrån; jag föreställer mig att det är en annan som vandrar därinne . . . tänk, jag har vandrat där i tio år . . .

BROTHER

Is it ten years already?

BRODERN:

Är det tio nu?

GENTLEMAN

Yes, time passes quickly, once it’s past, but while it’s passing it drags on … It was new back then. I watched them put the parquet floor in the sitting room, watched them paint the wooden panels and doors, and she got to choose the wallpaper. It’s still there … yes, that was it. The Confectioner and I are the oldest in the building, and he’s had his bouts with destiny too … He’s the kind of man who never gets a lucky break, always ends up in some kind of tangle. It’s like I’ve lived his life and borne his burdens alongside my own.^[24]

HERRN:

Ja tiden går fort, när den väl har gått, men medan den pågår är den dryg . . . Huset var nytt den gången; jag så hur de slog in parketten i salsgolvet, hur de målade paneler och dörrar, och Hon fick välja tapeterna, som sitta där än . . . Ja, det var det! Konditorn och jag äro de äldsta i gårn, och han har haft sin öden, han med . . . det är en sådan, där människa som aldrig lyckas, har alltid något trassel; jag har liksom levat hans liv och burit hans börda parallellt med min egen.

BROTHER

Does he drink then?

BRODERN:

Bricker han då?

GENTLEMAN

No, he doesn’t neglect things but he has no drive … Yes, we know the chronicle of the house, he and I. They arrive in wedding carriages and depart in hearses. And that letter box: it’s held its share of confidences …^[25]

HERRN:

Neh! Slarvar icke, men har ingen framfart . . . Emellertid, han och jag känna husets krönika: här ha de dragit in med bröllopsvagnar och ut med likvagnar, och den där brevlåden i hörnet, den har mottagit förtroenden . . .

BROTHER

You had a death here in the middle of summer?

BRODERN:

Ni hade ju dödsfall här mitt i sommarn?

GENTLEMAN

Typhoid. A bank clerk. And then the apartment sat empty for a month. First the casket came out, then the widow and children, and finally the furniture …

HERRN:

Ja, vi hade ett tyfusfall, det var en bankkamrer; och så stod våningen ledig en månad; men först kom kistan ut, sedan änkan, barnen och sist möblerna . . .

BROTHER

On the second floor?

BRODERN:

Det var en trappa opp?

GENTLEMAN

There above mine, where the lights are on, at the newcomers whom I haven’t met yet.

HERRN:

Där ovanpå, där det lyser, hos de nykomna, som jag inte känner ännu.

BROTHER

And you’ve not seen them either?

BRODERN:

Har du inte sett dem heller?

GENTLEMAN

I never ask about the other tenants. What presents itself of its own free will I accept, without misusing it or getting involved. I’m protective of the peace and quiet of old age …^[26]

HERRN:

Jag frågar aldrig om hyresgästerna; det som erbjuder sig självmant mottager jag, utan att missbruka det eller inblanda mig, ty jag är mån om ålderdomens ro . . .

BROTHER

Ah yes, the peace and quiet of old age. I think it’s nice being old. There’s not so much left on the record.

BRODERN:

Ja, ålderdomen! Jag tycker det är skönt att bli gammal, för då har man inte så långt kvar på rekordet.

GENTLEMAN

Yes it is nice. I’m closing out my accounts with life and with people. I’ve even begun to pack for the trip. Being alone is so-so, but when no one has a claim on you, you’ve won a kind of freedom: freedom to come and go, to think and act, to eat and sleep whatever or whenever you want.

HERRN:

Ja, visst är det skönt; jag gör opp mitt bokslut med liv och människor, och har redan börjat packa in till resan; ensamheten är ju si och så, men när ingen har anspråk på ens person, så är friheten vunnen. Friheten att få gå och komma, att tänka och handla, äta och sova efter eget val.

BROTHER

They’re starting to move around up there. Did you see?

BRODERN:

De röra på sig däroppe! Ser du!

GENTLEMAN

Yes, it’s all so secretive, but it’s worse at night. Sometimes there’s music, but always bad music.^[28] Sometimes I could swear they’re playing cards, and then after midnight carriages arrive to pick people up … ^[29] I never complain about the other tenants; they’d just take revenge and nothing would come of it … It’s best not to know anything. ^[30]

HERRN:

Ja, det är så hemlighetsfullt, men värst är det om nätterna; ibland är det musik, men dålig sådan; ibland tror jag de spelar kort, och sent efter midnatt kommer det vagnar och hämtar . . . Jag klagar aldrig på hyresgäster, för då hämnas de, och ingen rätter sig . . . Det är bäst att inte veta något!

BROTHER

That was quite a lot mail he had.

BRODERN:

Det var en väldig post den där hade!

GENTLEMAN

It looked like circulars.

HERRN:

Det tycktes vara cirkulär!

BROTHER

But who was he?

BRODERN:

Men vem var han själv då?

GENTLEMAN

It must have been the tenant who lives above me …

HERRN:

Det kan ju icke ha varit någon annan än hyresgästen en trappa upp . . .

BROTHER

That was him? What kind of man did he look like, do you think?

BRODERN:

Det var han? Vad såg han ut för, tyckte du?

GENTLEMAN

I don’t know. A musician, a conductor, comic opera bordering on vaudeville, a card shark, a gigolo, a little of everything … ^[31]

HERRN:

Jag vet inte! Musiker, Direktör, lite operett, på gränsen av varieté, kortspelare, Adonis, lite av varje . . .

BROTHER

With such white skin he should have had black hair, but it was brown—so, either it’s dyed or a wig;^[32] evening dress at home suggests a lack of wardrobe and the way his hands moved when he put those letters in the letter box looked like he was shuffling and dealing …^[33]

BRODERN:

Till hans vita hy borde ha följt svart hår, men det var brunt, alltså färgat eller peruk; smoking hemma antyder garderobsorg, och händernas rörelse när han stoppade ner breven såg ut som blanda, ta av och ge . . .

(A waltz is heard very faintly from the upper apartment.^[34])

(Man hör helt svagt en vals spelas en trappa upp.)

Always waltzes, maybe they’re running a dancing school, but it’s always the same waltz. What’s it called?

Alltid valser, kanske de har dansskola, men nästan alltid samma vals; vad heter den där?

GENTLEMAN

If memory serves … it’s “Pluie d’Or” … I know it by heart … ^[35]

HERRN:

Jag tror minsann . . . det är Plui d’Or . . . den kan jag utantill . . .

BROTHER

Was it played around the house?

BRODERN:

Har du haft den i huset?

GENTLEMAN

Yes, that one and the Alcazar … ^[36]

(LOUISE is seen in the dining room putting the dried stemware away in the sideboard.)

HERRN:

Ja! jag har haft den och Alcazar . . .

(Louise syns ini salen småstökande med torkade glas på buffén.)

BROTHER

Are you still satisfied with Louise?^[37]

BRODERN:

Är du nöjd med Louise fortfarande?

GENTLEMAN

Very.

HERRN:

Mycket!

BROTHER

She’s not planning to get married?

BRODERN:

Ska hon inte gifta sig?

GENTLEMAN

Not that I know of.

HERRN:

Inte vad jag vet!

BROTHER

No fiancé in sight?

BRODERN:

Syns ingen fästman?

GENTLEMAN

Why do you ask that?

HERRN:

Varför frågor du det?

BROTHER

Perhaps you’re considering it?

BRODERN:

Kanske du reflekterar?

GENTLEMAN

Me? No thank you. When I got married the last time I wasn’t too old. We had a child right away. But now I am, and now I want to grow old in peace … do you think I want an overlord in my own home? To hand over my life, my honor, and my goods?

HERRN:

Jag? Nej tack. Då jag gifte mig sista gången var jag icke för gammal efter som vi genast fick barn; men nu är jag det, och nu vill jag åldras i ro . . . Tror du jag ville ha en husbonde i mitt hus och avhända mig liv, ära och gods?

BROTHER

Your life and your goods you can keep …

BRODERN:

Liv och gods fick du behålla . . .

GENTLEMAN

Is there something wrong with my honor then?

HERRN:

Var det någon skavank på äran då?

BROTHER

Don’t you know?

BRODERN:

Vet du inte det?

GENTLEMAN

What are you saying?

HERRN:

Vad vill du säga?

BROTHER

She murdered your honor when she left …

BRODERN:

Hon mördade din ära, när hon gick . . .

GENTLEMAN

You mean I’ve been walking around a murder victim for five years without knowing it?

HERRN:

Då har jag gått i fem år som mördad, utan att veta det?

BROTHER

Have you really not known?

BRODERN:

Har du inte vetat?

GENTLEMAN

No, but let me tell you in a few words what really happened … when I got married again at age fifty to a relatively young girl whose heart I had won and who gave me her hand without fear or compulsion, I promised that when my age became a burden to her youth, I’d go my way, give her back her freedom. Then the child came, in the proper course of time, and neither of us wanted any more. And my daughter began to grow apart from me, and I felt superfluous, so I walked out, or rather I took a boat since we were out on an island, and after that the story was over. I had kept my promise, and saved my honor. What more?^[38]

HERRN:

Nej, men nu skall du i två ord få veta verkliga förhållandet . . . Då jag vid femtio års ålder gifte om mig med en relativt ung flicka, vars sinne jag vunnit, och som utan fruktan eller tvång gav mig sin hand, så lovade jag henne, at när min ålder bleve tyngande för hennes ungdom, skulle jag gå min väg, återskänkande henne friheten. Sedan barnet kommit i laga tid, och ingendera parten önskade flera av den sorten, sedan vår dotter börjat växa ifrån mig, och jag kände mig överflödig, så gick jag, det vill säga: jag tog en båt, efter som vi bodde på en ö, och därmed var den sagan slut. Jag had infriat mitt löfte, och räddat min ära, vad mer?

BROTHER

Yes, but she wanted to be the one to leave, felt her honor had been attacked, and so she murdered yours, with quiet accusations that you were never allowed to hear.^[39]

BRODERN:

Jo, men hon ansåg sin ära angripen, ty hon hade velat gå själv, och därför mördad hon dig, med tysta anklagelser, som du aldrig fick veta.

GENTLEMAN

Did she accuse herself too?

HERRN:

Anklagade hon sig själv också?

BROTHER

No, she had no grounds.

BRODERN:

Nej, hon hade ingen grund.

GENTLEMAN

Well, then, there’s no danger.

HERRN:

Nå, då är det ingen fara!

BROTHER

Have you heard anything about her fate, and the child’s, since then?

BRODERN:

Vet du något om hennes och barnets öde sedan?

GENTLEMAN

I wish to know nothing! After I had lived through all the phases of emptiness, I considered the affair buried, and since only beautiful memories remained in this apartment, I stayed.^[40] But thank you for this valuable piece of information.

HERRN:

Jag begär ingenting få veta! Sedan jag genomgått saknadens alla fasor, ansåg jag den affären vara jordad, och som endast vackra minnen stannat i våningen, så blev jag kvar. Tack nu emellertid för din dyrbara upplysning . . .

BROTHER

Which?

BRODERN:

Vilken då?

GENTLEMAN

That she had nothing to accuse herself of, since that would have been an accusation against me …

HERRN:

Att hon ingenting hade att anklaga sig för, ty det hade varit anklagelse mot mig . . .

BROTHER

I believe you’re living a willful lie.^[41]

BRODERN:

Jag tror du lever i en stor villfarelse . . .

GENTLEMAN

Then let me live it, brother. A clear conscience, relatively clear, has always been like a diving suit to me. It lets me go down into the deeps without suffocating. (He stands) At least I came out of it with my life! And now it’s past! Shall we go for a little walk on the avenue?

HERRN:

Låt mig leva i den, broder; ett rent samvete, relativt rent, har alltid varit mig som en dykardräkt, med vilken jag stigit ner i djupen utan att kvävas. (-Reser sig.-) Tänk att jag kom ur det där med livet! Och nu är det förbli! Ska vi gå ett slag på avenyn?

BROTHER

We could do that, and watch them light the street lamps.^[42]

BRODERN:

Det kan vi göra, så få vi se hur de tänder första lyktan.

GENTLEMAN

Won’t there be moonlight this evening, the August moon?

HERRN:

Men det skall visst bli månsken i kväll, augusti månsken?

BROTHER

I believe the moon will be full …

BRODERN:

Jag tror det är fullmåne rent av . . .

GENTLEMAN

(Speaking through the window) Louise, will you hand me my cane please? The light summer one, just to hold in my hand. ^[43]

HERRN:

(Herrn vid fönstret, talar inåt:) Louise, var snäll och giv mig min käpp! Den lätta sommarkäppen, bara at hålla i hand.

LOUISE

(Handing out a walking stick.) Here you are, sir.

LOUISE:

(räker ut en rörkäpp.) Här, patron!

GENTLEMAN

Thank you, child. You can put the lights out in the dining room, if you don’t have anything more to do there … we’ll be out a while, can’t say how long …

HERRN:

Tack mitt barn! Släck i salen, om du inte har nåtot att beställa där . . . vi bli väl borta en stund, kan inte säga hur länge . . .

CONFECTIONER

Good evening, miss. It’s still a bit warm … Have your gentlemen gone out?

KONDITORN:

God afton, Fröken, det är något till varmt . . . har hennes herrar gått?

LOUISE

They’ve gone for a little walk on the avenue … It’s the first evening he’s been out all summer.

LOUISE:

Ja, de ha gått ett slag på avenyn . . . första aftonen patron är ute denna sommar.

CONFECTIONER

We old folks love the dusk, it hides so many faults, in us and others … did you know my wife’s going blind but doesn’t want an operation: There’s nothing to see, she says. And sometimes she wishes she were deaf too. ^[44]

KONDITORN:

Vi gamla älska skymningen, den döljer så mycket brister hos oss själva och andra . . . vet fröken att min gumma håller på att bli blind, men vill icke opereras: Det är ingenting att se på, säger hon, och hon önskar sig ibland vara döv med.

LOUISE

It can seem that way sometimes.

LOUISE:

Det kan så tyckas – ibland!

CONFECTIONER

You lead a lovely, quiet life in there, prosperous and without worries. I’ve never heard a raised voice or a slammed door. Maybe a bit too quiet for a young girl like you?^[45]

KONDITORN:

Ni förer ju ett stilla vackert liv därinne, i välstånd utan bekymmer; aldrig hör jag en röst höjas eller en dörr smällas, kanske lite för lugnt för en ung dam som ni?

LOUISE

Goodness no, I love the quiet and the pleasant, dignified reserve of not saying everything you think, and accepting the responsibility to overlook the insignificant little complaints of life …

LOUISE:

Nej bevars, jag älskar lugnet och det värdiga, behagfulla, avmätta, där man icke säger allt, och där man anser sig skyldig förbise det dagligas mindre angenäma . . .

CONFECTIONER

You never have visitors?

KONDITORN:

Aldrig har ni främmande heller?

LOUISE

No, only the Consul. I’ve never seen such affection between brothers.

LOUISE:

Nej, det är bara Konsuln som kommer, och en sådan broderskärlek har jag aldrig sett.

CONFECTIONER

Which of them is actually the elder?

KONDITORN:

Vem är egentligen äldst av de där två?

LOUISE

I can’t say … if a year separates them or a couple, or if they’re twins, I don’t know, since they treat each other with such respect. As if each were the older brother.

LOUISE:

Det kan jag inte säga . . . Om ett år skiljer dem eller par, eller om de äro tvillingar, vet jag inte, ty de behandla varandra med ömsesidig aktning, som om de båda voro äldre brodern.

*

*

CONFECTIONER

Where do you think you’re going, my girl?

KONDITORN:

Vart skall du gå min flicka?

AGNES

I’m just going out for a little walk.

AGNES:

Jag går bara ut och spatserar lite!

CONFECTIONER

All right then, but come right back.

KONDITORN:

Det gör du rätt i, men kom snart igen!

(AGNES goes.)

(AGENES går)

CONFECTIONER

Do you think he grieves his loved ones still?

KONDITORN:

Tror ni att patron sörjer sina kära ännu?

LOUISE

He doesn’t grieve, doesn’t miss them either since he doesn’t wish for them back. But he lives with them in his memory where he only accepts what’s beautiful …^[46]

LOUISE:

Sörjer gör han inte, saknar icke heller, ty han önskar dem ej tillbaka, men han lever med dem i minnet där han bara äger det vackra . . .

CONFECTIONER

But the daughter’s fate worries him sometimes …

KONDITORN:

Men dotterns öde oroar honom ibland . . .

LOUISE

Yes, he must fear that if the mother remarries much will depend on who the stepfather is …

LOUISE:

Ja, han måste ju befara, att modren gifte om sig, och sen berodde det ju på vem som blev styvfar . . .

CONFECTIONER

People have said that at the start the wife refused all support, but then after some years she sent a lawyer with a long accounting for several thousand …^[47]

KONDITORN:

Man har berättat mig at hustrun från förjan avsagt sig allt understöd, men efter fem gångna år skickat advokat med en lång räkning på flera tusen . . .

LOUISE

(Turning away) I don’t know anything about it …

LOUISE:

(avvisande.) Det känner jag icke . . .

CONFECTIONER

Anyway, I do believe the wife is most beautiful in his memory …^[48]

KONDITORN:

Emellertid tror jag att frun är vackrast i hans minne . . .

*

*

DELIVERY MAN

(Entering with a basket of wine bottles.) Pardon me, does Mr. Fischer live here?

KÄLLARDRÄNG:

(in med buteljkorg med vinbuteljer) Ursäkta, bor herr Fischer här?

LOUISE

Mr. Fischer? Not that I know of.

LOUISE:

Herr Fischer? Inte vad jag vet.

CONFECTIONER

Maybe the one upstairs is Fischer? Ring the bell for the second floor, at the corner.

KONDITORN:

Kanske han heter Fischer, en trappa opp? Ring på en trappa opp, om härnet.

DELIVERY MAN

(Goes into the courtyard). Second floor, thanks very much.

KÄLLARDRÄNG:

(går åt skvären) En trappa opp, tackar så mycket.

*

*

LOUISE

Now it’ll be another sleepless night if they’re bringing up bottles.

LOUISE:

Nu skall det bli en sömnlös natt igen, då det bärs opp buteljer.

CONFECTIONER

What kind of people are they? How come I’ve never seen them?

KONDITORN:

Vad är det för folk? Varför syns de aldrig?

LOUISE

They always go out the back way. I’ve never seen them either. But I hear them!^[49]

LOUISE:

De gå visst ut bakvägen, jag har aldrig sett dem. Men jag hör dem!

CONFECTIONER

I’ve heard them too. Doors slam, corks pop, and maybe other things slam and pop too …

KONDITORN:

Jag har också hört dörrsmällar och korksmällar, kanske andra smällar med . . .

LOUISE

They never open the windows, in this heat. They must be from the south …^[50] Look, lightning! One, two, three … it must be heat lighting. There’s no thunder.^[51]

LOUISE:

Aldrig öppnar de fönsterna, i den här värmen, det måtte vara sydlänningar . . . Se nu blixtar det! En, två, tre . . . det är bara kornblixt! för det hörs intet dunder!

A VOICE

(From down below) Starck darling, come down and help with the syrup.

RÖST:

(nerifrån Souterrainen): Starck lilla, kom ner och hjälp med sockerlagen!

CONFECTIONER

I’m coming old girl. — You see, we’re in the middle of making jam … I’m coming, I’m coming …

KONDITORN:

Jag kommer min gumma! – Si vi håller på at sylta . . . jag kommer, jag kommer . . .

*

*

(LOUISE remains standing at the window.)

LOUISE: (Blir stående vid fönstret.)

*

*

BROTHER

(Entering slowly from the right) Hasn’t my brother come back?

BRODERN:

(in, långsamt från höger) Har inte Bror kommit tillbaks.

LOUISE

No, Herr Consul.

LOUISE:

Nej, Herr Konsul.

BROTHER

He stopped to make a telephone call, and I went on ahead.^[52] Anyway, he’ll be back again in a minute … Well, what is this? (He bends down and picks up a postcard.) The Boston Club after midnight … The Fischers. — Who are the Fischers?^[53] Do you know, Louise?

BRODERN:

Han gick in och telefondrade, jag skulle gå förut. Nå, han är väl straxt igen . . . Vad är det här för slag? (-Böjer sig ner och tar opp ett brevkort.-) Vad står det? – >>Bostonklubb efter midnatt . . Fischers.>> – Vem är Fischers, vet Louise det?

LOUISE

There was a man here with wine looking for the Fischers, the second floor.

LOUISE:

Det var nyss en karl med vin, som sökte en Fischer, en trappa upp.

BROTHER

Second floor, Fischers! Red window shades that glow like a cigar at night.^[54] I do believe you have some bad company in the house!

BRODERN:

En trappa upp, Fischers! Röda rullgardinen som lyser likt en cigarrlykta om natten; jag tror ni fått dåligt sällskap i huset!

LOUISE

What is the Boston Club?

LOUISE:

Vad är Bostonklubb?

BROTHER

It could be something completely innocent, of course, though in this case I doubt it … But this post card? He dropped it a minute ago. I’ll put it in the letter box … Fischer? I’ve heard that name before, in connection with something I’ve forgotten^[55] … Miss Louise, may I ask you a question? Has my brother ever spoken about — — — the past?

BRODERN:

Det kan vara något rätt oskyldigt, dock, i det här fallet vet jag inte . . . Men hur har brevkortet? Det var han som tappade det nyss; då lägger jag det i lådan . . . Fischer? Jag har hört det namnet förr, i sammanhang med något som jag glömt . . . Fröken Louise, får jag fråga er en sak, talar aldrig min bror om – – – det förflutna?

LOUISE

Never with me.

LOUISE:

Aldrig med mig.

BROTHER

Miss Louise … may I ask …

BRODERN:

Fröken Louise . . . får jag fråga er . . .

LOUISE

Excuse me, the evening milk delivery is here and I have to take it in …

(LOUISE takes her leave. The MILKMAID can be seen entering on the right and going into the courtyard.)

LOUISE:

Förlåt, nu kommer aftonmjölken, och jag måste ta emot den . . .

(Hon avlägsnar sig, Mjölkflickan synes från höger, går in genom Skvären.)

*

*

CONFECTIONER

(Out again, takes off his white hat, panting^[56]). In and out like a badger in his hole … It’s absolutely terrible down there by the stove … and no evening breeze at all.

KONDITORN:

(ut igen, tar av sin vita mössa och flåsar.) Ut och in som en grävling ur sin håla . . . det är alldeles rysligt därnere vid spisarne . . . och ingen aftonsvalka en gång . . .

BROTHER

There’ll be rain, since there’s lightning … It isn’t all that pleasant in town, but up here it’s calm. Never the noise of a wagon, much less a streetcar. It’s like being out in the country.^[57]

BRODERN:

Det skall komma regn, efter som det blixtrar . . . Inte är det trevligt i stan, men häruppe har ni det lugnt; aldrig en vagn som bullrar, ännu mindre spårvagn, det är ju som på landet!

CONFECTIONER

It’s calm alright, but too calm for business. I can do my job, but I’m a terrible salesman, always have been, and can’t seem to learn, or maybe it’s something else … Maybe I don’t have the knack. If a customer treats me like a cheat, I get intimidated and then I get mad. But I can’t quite manage to get really upset these days. It wears thin, everything wears thin.

KONDITORN:

Det är nog lugnt, men för affärerna är det för lugnt; mitt yrke kan jag, men jag är dålig säljare, har alltid varit, och kan inte lära mig, eller också är det något annat . . . jag har kanske inte sättet; för om en köpare behandlar mig som bedragare, så blir jag försagd först, och sedan så pass ond jag kan bli, jag orkar inte bli riktigt ond numera; det slits ut, allting slits ut.

BROTHER

Why don’t you go work for someone else then?

BRODERN:

Varför tar ni inte anställning då?

CONFECTIONER

No one will have me.

KONDITORN:

Inte vill någon ha mig!

BROTHER

Have you tried?

BRODERN:

Har ni frågat då?

CONFECTIONER

What good would it do?

KONDITORN:

Vad skull det tjäna till?

BROTHER

I see.

(From the upper apartment, a long, drawn-out cry is heard.^[58])

BRODERN:

Ja – så?

(Nu höres ett långt utdraget >>Håh!>> uppifrån våningen.)

CONFECTIONER

What in heaven’s name are they doing up there? Killing each other?

KONDITORN:

Vad i himlens namn har de för sig däroppe? Dödar de varann?

BROTHER

I don’t like these new strangers in the house. It’s like a red thundercloud hanging over us.^[59] What kind of people are they? Where do they come from? What do they want here?

BRODERN:

Jag tycker inte om det här nya okända som kommit i huset. Det ligger som ett rött åskmoln över en; vad är det för människor? Var kommer de ifrån, vad vill de här?

CONFECTIONER

It’s dangerous to root around in others’ business. You only get mixed up in it …

KONDITORN:

Det är så farligt att rota i andras angelägenheter, och man blir bara inblandad . . .

BROTHER

Don’t you know anything about them?

BRODERN:

Vet ni någonting om dem?

CONFECTIONER

Not a thing …

KONDITORN:

Nej, jag vet ingenting . . .

BROTHER

There’s another scream in the stairwell …^[60]

BRODERN:

Nu skrek de igen, i trappgången . . .

CONFECTIONER

(Goes in, shaken) I want nothing to do with this …

KONDITORN:

(drar sig in, sakta.) Det här vill jag inte vara med om . . .

*

*

(GERDA, the GENTLEMAN’s former wife, comes out through the courtyard, bareheaded with her hair down, upset. The BROTHER goes over to her. They recognize each other. She recoils.)

(Fru GERDA, Herrns frånskilda Fru kommer ut i Skvären, barhuvad med nedfallet hår, upprörd; BRODERN går emot Henne, de känna igen varandra, Hon ryggar.)

BROTHER

So it is you.^[61]

BRODERN:

Det var du alltså, min Svägerska fordom?

GERDA

Yes.

GERDA:

Det är jag!

BROTHER

How did you end up here? Why can’t you leave my brother in peace?

BRODERN:

Hur kom du i detta huset, och varför unnade du icke min Broder att få njuta sin ro?

GERDA

(Crazed) They gave me the wrong tenants’ list. I thought he had moved. I didn’t do this …^[62]

GERDA:

(förvildad.) Mann uppgav ett orätt namn på hyresgästen, jag trodde han flyttat, jag rår icke för det . . .

BROTHER

Don’t be afraid of me. You shouldn’t be afraid of me. Gerda … Can I help you? What’s going on up there?

BRODERN:

Var icke rädd för mig, du skall icke vara rädd för mig, Gerda . . . kan jag hjälpa dig, vad händer däroppe?

GERDA

He hit me!

GERDA:

Han slog mig!

BROTHER

Is your little girl with you?

BRODERN:

Är din lilla flicka med?

GERDA

Yes.

GERDA:

Ja!

BROTHER

So she has a stepfather?

BRODERN:

Hon har Styvfar således?

GERDA

Yes.

GERDA:

Ja!

BROTHER

Fix your hair and calm down, and I’ll try to sort this out, but spare my brother …

BRODERN:

Lägg opp ditt hår och lugna dig, så skall jag söka reda ut det här, men skona min bror . . .

GERDA

He hates me?

GERDA:

Han hata väl mig?

BROTHER

No, don’t you see how he looks after your flowers in the flowerboxes. He carried the dirt here himself, remember, in a basket. Do you recognize your blue gentians and mignonettes^[63], your roses — Malmaison and Merveille de Lyon^[64], which he grafted himself. Do you see how he’s guarded your memory and your daughter’s?^[65]

BRODERN:

Nej, ser du inte hur han sköter dina blommor, på dina rabatter här; han bar hit jorden själv, du minns, i en korg; känner du dina blå Gentian och Resedan, dina Rosor, Malmaison och Merveille de Lyon, som han ympat själv; förstår du hur han vårdat ditt minne och er dotters?

GERDA

Where is he now?

GERDA:

Var är han nu?

BROTHER

He’s out for a walk on the avenue. He’ll be back soon with the evening paper. He’ll come in from over there and go through the courtyard. Then he’ll sit in the dining room and read. Stay still and he won’t notice you.^[66] — But you should go back up again to your …

BRODERN:

Han går på avenyn, han är straxt här med aftontidningen, och när han kommer från vänster går han in gårdsvägen, sätter sig i salen att läsa; stå stilla, så märker han dig inte! – Men du skall gå upp igen till dig . . .

GERDA

I can’t. I can’t go back to that man …

GERDA:

Det kan jag inte, jag kan icke återvända till denna man . . .

BROTHER

Who is he, and what?

BRODERN:

Vem är han, och vad?

GERDA

He … he was a singer.

GERDA:

Han . . . har varit sångare!

BROTHER

And now? A conman.

BRODERN:

Har varit, och är nu? Äventyrare!

GERDA

Yes.

GERDA:

Ja!

BROTHER

A gambling house?^[67]

BRODERN:

Håller spelhus?

GERDA

Yes.

GERDA:

Ja!

BROTHER

And the child? A song bird in a cage?^[68]

BRODERN:

Och barnet? Lockfågel!

GERDA

Don’t say that.

GERDA:

Säg inte så!

BROTHER

It is terrible.

BRODERN:

Det är rysligt.

GERDA

You’re making too much of it.

GERDA:

Du tar för hårt på det har.

BROTHER

Towards filth one should be charming, but anything that’s good and moral one should drag down. Why did you defile his honor? And why did you trick me into helping you do it? Obviously I was childish enough to believe you, and I swore to your unjust case against him.

BRODERN:

På snusk skall man ta fint, så fint! Men en rättfärdig sak skall man snuska ner! Varför skändade du hans ära, och varför narrade du mig att vara din medbrottsling? Jag var nog barnslig att tro dina ord, och jag försvarade din orätta sak mot hans!

GERDA

You forget, he was too old.

GERDA:

Du glömmer att han var för gammal.

BROTHER

No, he wasn’t then, since you two had a child almost immediately: when he proposed and asked you if you would have a child with him, he promised to give you your freedom when he’d fulfilled his promise and his age began to weigh on you.

BRODERN:

Nej, han var icke då, efter som ni genast fick barnet; och när han friade, frågade han dig, om du ville ha ett barn med honom; därtill lovade han återgiva dig friheten, när han uppfyllt sitt löfte, och när åldern började tynga.

GERDA

He abandoned me and that was an insult — .

GERDA:

Han övergav mig, och det var skymf –

BROTHER

Not for you. Your youth shielded you from shame …

BRODERN:

Icke för dig! Din ungdom skyddade dig för skammen . . .

GERDA

How dare he let me go.

GERDA:

Han skulle ha låtit mig gå!

BROTHER

Why? Why did you want to disgrace him?

BRODERN:

Varför det? Varför ville du ha vanära på honom?

GERDA

Somebody had to be.

GERDA:

En måste ju ha det!

BROTHER

Your thinking is so strange. So you murdered him and deceived me at the same time. How are we ever going to make things right?

BRODERN:

Så underligt dina tankar gå! Emellertid har du mördat honom och narrat mig till detsamma; hur ska vi kunna upprätta honom?

GERDA

If things are made right for him it will be at my expense.

GERDA:

Om han upprättas, så sker det på min bekostnad!

BROTHER

I can’t follow your thoughts. They always turn to hate. Then how about if we forget trying to make things right for him and think instead about saving his daughter? What can we do?

BRODERN:

Jag kan inte följa dina tankar, som bara gå på hat; men om vi lämna upprättelsen, och tänka på att rädda hans dotter, vad skola vi då göra?

GERDA

She’s my child. The law gave me custody, and my husband is her father …

GERDA:

Det är mitt barn, lagen har tilldömt mig henne, och min man är hennes far . . .

BROTHER

Now you’re making too much of this. You’re getting wild and coarse … Quiet, here he comes.

BRODERN:

Du tar för hårt på det där! Och du har blivit vild och rå . . . Tyst, nu kommer han!

GERDA

It was him.

GERDA:

Det var han!

BROTHER

Come over here and look at your home. How he’s left everything just as it was, arranged to your taste. — Don’t be afraid, he can’t see us out here in the dark — the light blinds him, you see.^[70]

BRODERN:

Kom hit och se ditt hem! Hur han bibehållit allt som det var ordnat efter din smak! – Var inte rädd, han ser oss inte här i mörkret – ljuset bländar ju honom, förstår du.

GERDA

Just think how he lied to me …

GERDA:

Tänk vad han har ljugit för mig . . .

BROTHER

What do you mean?

BRODERN:

I vilket avseende?

GERDA

He’s not aged at all. He just got tired of me. That’s all it was. Look at his collar and cravat, they’re the latest fashion.^[71] I’m certain he has a lover.

GERDA:

Inte har han åldrats! Han hade ledsnat på mig, det var alltihop. Se en sån krage han har, och halsduken, efter sista modet; jag är säker om att han har en älskarinna!

BROTHER

You can see her portrait on the mantelpiece, between the candle sticks.^[72]

BRODERN:

Du kan se hennes porträtt på kakelugnen där, mellan kandelabrarna.

GERDA

It’s me and the child. Does he still love me?

GERDA:

Det är jag och barnet! Äldkar han mig än?

BROTHER

Your memory.^[73]

BRODERN:

Ditt minne!

GERDA

How strange. (The GENTLEMAN looks up, listening, and stares out through the window.^[74])

GERDA:

Det var underligt! (HERRN hör upp att läsa och stirrar ut genom fönstret.)

GERDA

He’s looking at us.

GERDA:

Han ser på oss!

BROTHER

Stand still.

BRODERN:

Stå still!

GERDA

He’s staring me right in the eye.

GERDA:

Han ser mig rätt i ögonen.

BROTHER

Stand still. He doesn’t see you.^[75]

BRODERN:

Stå still! Han ser dig icke!

GERDA

He’s like a dead man …

GERDA:

Han liknar en död man . . .

BROTHER

He was murdered.

BRODERN:

Han är ju mördad!

GERDA

Why do you say that.

GERDA:

Varför skall du säga sådant

GENTLEMAN

Karl Frederik! (At the window) Are you alone? — I thought … are you really alone?

HERRN:

Karl Fredrik! (Vid fönstret.) Är du ensam? – Jag tyckte . . . är du verkligen ensam?

BROTHER

As you see.^[77]

BRODERN:

Som du ser!

GENTLEMAN

It’s so close and the flowers give me a headache^[78] … I’ll just finish my newspaper …
(The GENTLEMAN returns to his place at the table.)

HERRN:

Det är så kvavt och blommorna ge mig hubudvärk . . . Nu skall jag bara sluta min tidning. (Återtar sin plats.)

BROTHER

(At GERDA’s side) Now, back to your apartment. Shall I follow you up?

BRODERN:

(vid Gerdas sida.) Nu, till dina angelägenheter! Vill du att jag följer dig opp?

GERDA

Perhaps. But there’ll be such a fight.

GERDA:

Kanske! Men det blir så stridigt!

BROTHER

The child must be rescued. And I am an officer of the court.

BRODERN:

Men barnet måste räddas! och jag är lagkarl!

GERDA

Well, for the child’s sake. Follow me.

GERDA:

Nåväl, för barnets skull! följ mig!

*

*

GENTLEMAN

(From within) Karl Fredrik! Come play a game of chess^[79]. Karl Fredrik!

Herrn

(inifrån): Karl Fredrik! Kom och spela Schack! Karl Fredrik!

Scene 2

2:o

GENTLEMAN

Where’d my brother go?

HERRN:

Vart gick min Bror?

LOUISE

(Troubled) He was just outside. He can’t have gone far.

LOUISE:

(orolig.) Han var utanför nyss, och kan icke vara långt borta.

GENTLEMAN

There’s a terrible uproar upstairs. It’s as if they were trampling on my head. Now they’re pulling out bureau drawers as if they were planning to leave, perhaps run away^[82] … If only you could play chess.

HERRN:

Det är ett fastligt buller härovanpå; det är som om de trampade mig på huvet; nu drar de ut byrålådor som om de ämnade resa, kanske rymma . . . Om Louise kunde schack ändå?

LOUISE

I can a little …

LOUISE:

Jag kan ju lite . . .

GENTLEMAN

If you know how the pieces move, the rest takes care of itself … Sit down my child.

HERRN:

Nå, bara man vet hur pjäserna gå, så reder det sig nog . . . Sitt ner mitt barn!

LOUISE

You should do that anyway, I’ve thought for a long time.

LOUISE:

Det borde Herrn göra ändå, har jag tyckt länge.

GENTLEMAN

Oh?

HERRN:

Ändå?

LOUISE

It’s not good to sit so long with old memories.

LOUISE:

Det är icke bra att sitta för länge i gamla minnen.

GENTLEMAN

And why not? When time has passed, all memories are beautiful.^[84]

HERRN:

Varför inte det? När tid gått förbi, äro alla minnen vackra.

LOUISE

But you could live twenty years more, and that’s too long to sit with memories, which only fade, and perhaps some day change colors^[85].

LOUISE:

Men Herrn kan leva tjugo år till, och det blir för långt att sitta i minnen, som dock blekna, och kanske en vacker dag ändra färg.

GENTLEMAN

You know so much, my child.— Start now, move a pawn. But not the queen’s pawn or it will be over in two moves.^[86]

HERRN:

Så mycket du vet, lilla barn! – Börja nu och dra en bonde! Men inte dronningens för då blir du matt i två drag.

LOUISE

Then I’ll start with the knight …

LOUISE:

Då börjar jag med hästen . . .

GENTLEMAN

Just as dangerous, my dear.

HERRN:

Like farligt kära du.

LOUISE

Still, I think I’ll begin with the knight.

LOUISE:

Men jag tror jag börjar med hästen ändå!

GENTLEMAN

Good. Then I’ll move my bishop’s pawn …

HERRN:

Gott! Då drar jag min löparbonde . . .

LOUISE

There’s Mr. Starck with some pastries. He’s as quiet as a mouse.^[87]

LOUISE:

Där är Herr Starck med tebrödet. Han går så tyst som en liten råtta!

GENTLEMAN

Well, Mr. Starck. How are things with the old woman?

HERRN:

Nå, Herr Starck, hur är det med gumman?

CONFECTIONER

Yes, thank you. It’s the eyes as usual.^[88]

KONFITORN:

Jo, tack, det är ögonen som vanligt . . .

GENTLEMAN

Have you seen my brother?

HERRN:

Har Herrn sett min bror då?

CONFECTIONER

He must be strolling around outside.

KONFITORN:

Han går visst och spatserar utanför!

GENTLEMAN

Has he found someone to walk with?

HERRN:

Har han fått sällskap?

CONFECTIONER

No, I don’t think so.

KONFITORN:

Nähe! Det tror jag inte.

GENTLEMAN

It’s been awhile since you’ve been here in my home.

HERRN:

Det var inte i går Herr Starck såg den här våningen.

CONFECTIONER

Nearly ten years.

KONFITORN:

Nej, då, det är jämnt tio år sen . . .

GENTLEMAN

When you came with the wedding cake … Do things look the same?^[89]

HERRN:

Då ni kom med bröllopstårtan . . . Är det sig likt?

CONFECTIONER

Exactly the same … The palm tree has grown, of course. Yes, exactly the same …

KONFITORN:

Alldeles like . . . Palmerna ha ju vuxit förstås; ja, det är sig likt . . .

GENTLEMAN

And it’ll stay that way until you come with the funeral cake.^[90] After a certain age, nothing changes, everything stays the same. One pushes forward like a sled on a slope.

HERRN:

Och blir, tills ni kommer med begravningstårtan. Efter en viss ålder ändras ingenting, allting stannar, men rör sig framåt bara som en kälke på sluttningen . . .

CONFECTIONER

So it is.

KONFITORN:

Ja, så är det!

GENTLEMAN

And in that way it’s peaceful … No love, no friends, only a little company in the midst of solitude. People become people, without claims on your feelings or sympathies. One gets loose like an old tooth, and then falls out without pain or loss. Take Louise for example. A beautiful young girl. And seeing her I experience a certain satisfaction, like looking at a work of art one has no desire to own. Nothing disturbs our relationship^[91]. My brother and I get along like two old gentlemen who never get too close to one another or take advantage of confidences. By keeping things neutral with others, one develops a certain distance, and with distance things go better. Yes, I’m satisfied with old age and its peace and quiet. (He calls) Louise!

HERRN:

Och på det här sättet är det lugnt . . . Ingen kärlek, inga vänner, bara lite sällskap i ensamheten; och då bli människor människor, utan äganderätt till ens känslor och sympatier; så lossnar man ut som en gammal tand, och faller utan smärta och saknad. Louise till exempel, en ung vacker flicka, av vars åsyn jag erfar ett välbehag, som av ett konstverk det man icke begär få äga; ingenting stör vårt förhållande! Min bror och jag umgås som två gamla gentlemän, vilka aldrig komma varann för nära eller intränga i förtroenden. Genom att hålla det neutralt med mänskorna, får man ett visst avstånd, och på avstånd ta vi oss bättre ut. Med ett ord, jag är nöjd med ålderdomen och dess stilla ro – (-Utåt.-) Louise!

LOUISE

(Entering through the door on the right, amiable as always) The laundry’s finished, and I have to check it …

LOUISE:

(i vänstra dörrn, vänligt som hela tiden.) Jag har fått hem tvätten, och jag måste räkna in den . . .

GENTLEMAN

Well, Mr. Starck, won’t you sit down and talk a bit? Perhaps a game of chess?

HERRN:

Nå, Herr Starck vill ni inte sitta ner och språka, kanske ni spelar Schack?

CONFECTIONER

I can’t be away from my pots, and the ovens have to be lit at eleven … Thanks anyway for your kind offer …

KONFITORN:

Jag kan inte vara ifrån mina grytor, och klockan elva skall bakungen eldas . . . Tack emellertid för vänligheten . . .

GENTLEMAN

If you happen to see my brother, ask him to come in and keep me company …

HERRN:

Om ni får se min bror, så bed honom stiga in och hålla mig sällskap . . .

CONFECTIONER

I certainly will … I certainly will.

KONFITORN:

Det skall jag visst det . . . det skall jag visst!

*

*

(Alone, the GENTLEMAN moves chess pieces for a few seconds, then gets up and wanders around.)

(ensam; flyttar schackpjäserna, under ett par sekunder, därpå reser han sig, och vandrar.)

Ålderdomens ro; ja!

(Sätter sig vid pianot och slår ett par ackord; stiger upp och vandrar igen.)

GENTLEMAN

Louise! Couldn’t you skip the laundry for now?

HERRN:

Louise! Kan du inte skjuta opp det där med tvätten?

LOUISE

(Looking in through the door on the right) Not right now. The washer woman is in a hurry. Her husband and children are waiting for her …

LOUISE:

(i vänstra dörrn.) Det är omöjligt, för tvätterskan har brått, och hon har man och barn som vänta på henne . . .

GENTLEMAN

Is that you, Karl Fredrik?^[93]

HERRN:

Är det Karl Fredrik?

*

*

POSTMAN

It’s just the postman. Forgive me coming in, but the door was open.

BREVBÄRARN:

(synes.) Det är brevbärarn! ursäkta jag stiger på, men dörrarne stå öppna!

GENTLEMAN

Is there a letter for me?

HERRN:

Är det brev till mig?

POSTMAN

Just a postcard.

(The POSTMAN leaves the card and goes.)

BREVBÄRARN:

Bara ett brevkort!

(Kämnar och går)

*

*

GENTLEMAN

(Reading the card) Herr Fischer again! The Boston Club! That’s him up there. With the white hands and in evening dress. And to me! The audacity! I have to move out of here — Fischer!^[94]

HERRN:

(läser kortet.) Herr Fischer igen! Bostonklubb! Det är han ovanpå! Han med vita händerna i smoking! Och till mig! Det är oförskämt! Jag måsta flytta! – Fischer!

(He tears the card into pieces.)

Is that you, Karl Frederik?^[95]

(River sönder kortet. Buller i tamburen.)

Är det Karl Fredrik?

*

*

ICEMAN

It’s the iceman.

IS-KARLEN:

Det är is-karln!

GENTLEMAN

It’s good getting ice in this heat. But watch out for the bottles in the cabinet. And lay the ice on its side so I can hear it melt and the drops of water fall — it’s my water clock, measuring out the time, the long long time … Tell me, where do you get the ice from? — Has he gone? — Everyone goes home to hear their own voices and enjoy some company … (Pause) Is that you, Karl Frederik?

HERRN:

Det var skönt att vi får is, i den här värmen! Men akta buteljerna i låren! Och lägg stycket på kant, så hör jag när det smälter och vattendropparne falla – det är mitt vattenur, som mäter ut tiden, den långa tiden . . . Hör nu, var tar ni den isen ifrån?`- Har han gått? – Alla gå, hem, för att få höra sin röst och få sällskap . . . (-Paus.-) Är det Karl Fredrik?

GENTLEMAN

(Listens, awakens, looks up at the ceiling) Who’s playing? My impromptu?

(He listens with his hand in front of his eyes. The BROTHER enters from the hallway.)

HERRN:

(lyssnar, vaknar, ser uppåt taket.) Vem är det som spelar? Mitt impromptu?

(-Han håller handen för ögonen och lyss.) BRODERN: (från tamburen.)

GENTLEMAN

Is that you, Karl Frederik?

HERRN:

Är det Karl Fredrik?

BROTHER

It is.

BRODERN:

Det är jag!

GENTLEMAN

Where have you been for so long?

HERRN:

Var har du varit så länge?

BROTHER

I had something I had to take care of. Have you been alone?

BRODERN:

Jag hade en affär att reda ut; har du varit ensam?

GENTLEMAN

Of course. Come and play chess.

HERRN:

Ja visst! Kom och spela Schack nu!

BROTHER

I’d rather talk. And it might do you some good too to hear your own voice.^[98]

BRODERN:

Jag ville hellre prata! Och du kan också behöva höra din röst.

GENTLEMAN

Quite true, but we always fall so quickly into the past.

HERRN:

Visst och sant, men vi kommer så lätt in i det förflutna . . .

BROTHER

That’s how one forgets the present …

BRODERN:

Så glömmer man det närvarande . . .

GENTLEMAN

There is no present. All this is nothing: either forward or backward — best forward, for that’s where hope lies.

HERRN:

Det finns intet närvarande; det som nu går är det tomma intet; framom eller bakom – helst framom, ty där ligger hoppet!

BROTHER

(At the table) Hope for what?

BRODERN:

(vid bordet.) Hoppet, om vad?

GENTLEMAN

Change.^[99]

HERRN:

En förändring!

BROTHER

Well. Are you saying you’ve had enough of the peace and quiet of old age?

BRODERN:

Väl! Du vill säga att du fått nog av ålderdomens ro?

GENTLEMAN

Perhaps.

HERRN:

Kanske!

BROTHER

That means probably. And if you had to choose between solitude and the past …

BRODERN:

Säkert alltså! Och om du nu finge välja mellan ensamheten och det förgångna . . .

GENTLEMAN

No ghosts though.

HERRN:

Inga spöken dock!

BROTHER

And your memories?

BRODERN:

Det minnen då?

GENTLEMAN

They don’t haunt me: they’re poems I’ve made out of past realities. But if the dead should return, they would be ghosts.^[100]

HERRN:

De spöke icke; de äro mina dikter på vissa verkligheter; men om de döda skulle gå igen, det vore spöken!

BROTHER

In any case, in your memories, which of the two creates the more beautiful illusion: the woman or the child?

BRODERN:

I alla fall, i minnet då, vem av de två ger den vackraste hägringen, kvinnan eller barnet?

GENTLEMAN

Both. I can’t separate them. That’s why I never sought to keep the child.

HERRN:

Båda! Jag kan icke skilja dem, och därför sökte jag aldrig få behålla barnet.

BROTHER

But was it handled right? Didn’t you think about the possibility of a step-father?

BRODERN:

Men var det rätt handlat? Tänkte du icke på möjligheten av en styvfar?

GENTLEMAN

I didn’t think so far into the future then. But since then I’ve — reflected — on the matter.

HERRN:

Jag tänkte inte så långt då, men senare har jag nog – reflekterat – över – den saken.

BROTHER

A step-father who mistreated, perhaps even degraded your daughter?^[101]

BRODERN:

En styvfar, som misshandlade, kanske förnedrade din dotter!

GENTLEMAN

Quiet!

HERRN:

Tyst!

BROTHER

What do you hear?

BRODERN:

Vad hör du?

GENTLEMAN

I thought I heard “the patter of little feet,” those small skipping steps in the hall, when she would come looking for me. — It was the child who was the best. To see that little being that nothing frightened, knowing nothing of the deceits of life, with no secrets. I remember her first experience of human malice. She saw a beautiful little baby down in the park, and she ran over with open arms to kiss the unknown infant. The beautiful baby responded to her kindness by biting her on the cheek and then stuck out her tongue. You should have seen my little Anne-Charlotte then: she stood stock still, not because of the pain but because of the horror of seeing the abyss of what’s called the human heart open up in front of her.^[102] I have seen it once, when behind the most beautiful eyes there was suddenly staring out at me the strangest gaze, like a beast of prey. I was literally so frightened I looked to see if someone else stood behind her face, which was like a mask. But why are we taking about this? Is it the heat and lightning or what?

HERRN:

Jag tyckte mig höra >>de små stegen>>, de små trippande stegen i korridorn, när hon kom att söka upp mig – Det var barnet som var det bästa. Att se denna oförskräckta lilla varelse, som ingenting fruktade, ingenting annade av livets svek, inga hemligheter hade. Jag minns hennes första erfarenhet av mänskors ondska. Hon fick se ett vackert barn nere i parken, och hon gick med öppna armar emot den okända för att kyssa henne; det vackra barnet besvarade vänligheten med att bita henne i kinden och sedan räcka ut tungan. Du skulle ha sett min lilla Anne-Charlotte då: hon stod förstenad, icke av smärtan, men av fasan att se hela denna avgrund öppna sig som kallas människohjärtat. Jag har sett det en gång, då bakom de vackraste ögon plötsligen, två främmande blickar som av ett elakt djur visade sig; jag blev bokstavligen så rädd, att jag såg efter om det stod någon bakom hennes ansikte, vilken liknade en mask. Men varför sitter vi och talar om det här? Är det värmen och åskvädret eller vad?

BROTHER

Solitude brings heavy thoughts. You should have company. Spending the summer in town seems to have broken you.

BRODERN:

Ensamheten ger tunga tankar, och du skulle ha sällskap; den här sommarn i staden tycks ha knäckt dig!

GENTLEMAN

Only the past few weeks. The sickness and death upstairs affected me like I was going through it myself. The confectioner’s troubles and worries have also become mine.^[103] I worry about his income and his wife’s eye problems, and his future … and now these past few days I’ve been dreaming every night about little Anne-Charlotte … I see her in danger, unknown, lost, without a name.^[104] And just before I fall asleep, my hearing gets unbelievably sharp, and I hear her small steps. Once I heard her voice … ^[105]

HERRN:

Det är de här sista veckorna bara; sjukdomsfallet och liket däroppe kom över mig, så att jag gick igenom det själv; konditorns sorger och bekymmer ha också blivit mina, så att jag går och oroar mig för hans ekonomi, hans hustrus ögonsjukdom, hans framtid . . . och nu sist drömmer jag var natt om min lilla Anne-Charlotte . . . jag ser henne i faror, okända, ouppfunna, utan namn; och innan jag somnar, då örat skärpes alldeles otroligt, hör jag hennes små steg, och en gång hörde jag hennes röst . .

BROTHER

Where is she, then?

BRODERN:

Var finns hon då?

GENTLEMAN

Yes — .

HERRN:

H-ja!

BROTHER

If you were to meet her on the street …

BRODERN:

Om du skulle möta henne på gatan . . .

GENTLEMAN

I imagine I would lose my mind or fall to the ground … Once I was out of the country for a long time. And during that time my little sister grew up … after several years I came back, and found a young woman at the boat dock who embraced me. I looked with terror into those two eyes boring into mine with the gaze of a stranger and a terrible sense of alarm at not being recognized. “It’s me,” she kept repeating before I recognized my own sister.

HERRN:

Då föreställer jag mig, att jag skulle förlora förståndet eller falla till marken . . . Jag var nämligen en gång mycket länge i utlandet, under den tid min lilla syster växte upp . . .efter flera års förlopp kom jag tillbaks, fann på ångbåtsbryggan en ung flicka, som tog mig i famnen. Jag såg med fasa tvenne ögon som trängde in i mina, men med främmande blickar, som uttryckte den hemskaste förskräckelse över att icke vara igenkända. >>Det är jag>> upprepade hon flera gånger, innan jag kände igen min syster!

(Pause.)

Is that Louise rummaging around in the linen closet? It smells clean. It reminds me … yes, the mother in the linen closet, the good fairy who soothes and renews, the housewife with the iron smoothing away the wrinkles … the wrinkles. (Pause)

I have to go in and write a letter.^[107] Will you stay? I’ll be right back.

(The GENTLEMAN goes out to the right.)

(-Paus-)

Är det Louise som stökar i linneskåpet? Det luktar rent, och det påminner . . . ja husmodren vid linneskåpet, den goda feen, som vårdar och förnyar; husfrun med strykjärnet som glättar det ojämna och tar ut rynkorna . . . ja, rynkorna . . . (Paus.)

Nu – går – jag – in, och skriver ett brev; vill du stanna här, så kommer jag straxt igen?

(Går till vänster)

*

*

BRODERN: (hostar.)

GERDA

(Standing in the hallway door) Are you … (The clock chimes) Oh God! That chime… I’ve heard it in my head for ten years. That clock. It never kept good time, but it measured out five long years by the hour, day and night.^[108] (Looking around) My piano … my palms … the dining room table. He’s cared for it with honor, bright as a shield. My buffet with the Knight and Eve with the apple in her basket … In the right drawer, furthest back, there was a thermometer … (pause) I wonder if it’s still there … (Goes to the buffet and pulls out the right drawer). Yes, there it is.

GERDA:

(syns i tamburdörren) Är, du . . . (-Salsklockan slår-) . . . Åh Gud! denna klang . . . som jag burit tio år i öronen! Detta ur, som aldrig gick rätt, men mätte ut fem års långa timmar, dagars och nätters. (-Ser sig om.-) Mitt piano . . . mina palmer . . . matbordet; det har han hållit i ära, blankt som en sköld! Min buffé! med riddaren och Eva, Eva med äpplena i korgen . . . I högra lådan, längst in låg en termometer . . .(-paus) jag undrar om den ligger kvar . . . (-Går till buffén, drar ut högra lådan.-) . . . Ja, det gör den!

BROTHER

What’s that about?

BRODERN:

Vad skall det betyda?

GERDA

It became a symbol of impermanence. When we first moved in here, that thermometer never got put up. It should have been outside the window … I promised to do it … but forgot. He promised to do it, but forgot. We nagged each other, until finally I hid it in this drawer … I came to hate the thing, and he did too. Do you know what it means? — Well, no one believed our relationship would last, since we took off our masks at the very beginning and showed our asperities. We lived from the first as if on springs … ready to fly off at the slightest notice — that was the thermometer … and here it still lies. Up and down, always changing, like the weather.^[109] (She sets it aside and goes to the chessboard). My chess board. He bought it to wile away the long winter days, before the child came. Who does he play with now?^[110]

GERDA:

Ja, den blev en symbol till slut! på det obeständiga. -När vi satt opp bo’t, så blev termometern liggande, den skulle ju vara utanför fönstret . . . jag lovade sätta ut den . . . glömde det; han lovade göra det, och glömde. Så kältade vi på varann, och slutligen, för att komma ifrån det, så gömde jag den här i lådan . . . jag fick hat till den, och han med. Vet du vad det innebar? – Jo, ingen trodde på varaktigheten av vår förbindelse, då vi genast kastade maskerna, och visade våra antipatier. Vi levde första tiden liksom på språng . . . färdiga att fly när som helst – Det var termometern . . . och här ligger han än! Opp och ner, alltid föränderlig, som väderleken. (-Hon lägger den ifrån sig och går till Schackspelet.-) Mitt Schackspel! Som han köpte för att fördriva den långa väntans dagar, innan lillan kom! Vem spelar han nu med?

BROTHER

Me.

BRODERN:

Med mig!

GERDA

Where is he?

GERDA:

Var är han?

BROTHER

He went into his room to write a letter.

BRODERN:

Han är inne i sitt rum för att skriva ett brev!

GERDA

Where?

GERDA:

Var?

BROTHER

(Pointing to the left) There.

BRODERN:

Där!

GERDA

(Drawing away) And he’s lived here for five years?

GERDA:

(far tillsammans.) Och här har han gått i fem år?

BROTHER

Ten years, five of them alone.

BRODERN:

Tio år, fem år ensam!

GERDA

Doe he love solitude?

GERDA:

Han älskar ju ensamheten?

BROTHER

I believe he’s had enough of it.

BRODERN:

Jag tror han har fått nog.

GERDA

Will he throw me out?

GERDA:

Visar han ut mig?

BROTHER

Try. It’s not really much of a risk. He’s always courteous.

BRODERN:

Pröva! Du riskerar ju ingenting, ty han är alltid artig.

GERDA

This table runner is not something I made …

GERDA:

Den där brodlöparn har jag inte gjort . . .

BROTHER

Of course you do risk that he will ask about the child.

BRODERN:

Det vill säga, du riskerar, att han frågar efter barnet.

GERDA

But he’s going to help me find her again …

GERDA:

Men det är ju han som skall hjälpa mig att återfinna det . . .

BROTHER

Where do you think Fischer has gone and what does he hope to gain with leaving?

BRODERN:

Vart tror du Fischer har begivit sig, och vad är avsikten med denna flykt?

GERDA

To get out of this awful neighborhood first; and also to get me to follow him. He’s using the girl as a hostage, and he wants to train her for the ballet. She really has shown a gift for it and she has the disposition.^[111]

GERDA:

Att komma ur det obehagliga grannskapet först; sedan att få mig löpa efter; flickan vill han ha som gisslan och sedan uppfostra till baletten, då hon verkligen visat fallenhet och anlag.

BROTHER

Ballet? Don’t let her father hear that. He hates the stage.^[112]

BRODERN:

Baletten? Det får fadren icke veta, ty han hatar estrader!

GERDA

(Sitting at the chess board, she unconsciously begins arranging the pieces) The stage. I’ve been on the stage myself.

GERDA:

(sätter sig vid Schackspelet och ordnar pjäserna tanklöst.) Estrader! Jag har också varit där!

BROTHER

Have you?

BRODERN:

Du?

GERDA

As an accompanist.

GERDA:

Jag har ackompanjerat!

BROTHER

Poor Gerda.

BRODERN:

Stackars Gerda!

GERDA

Why do you say that? I loved that life. When I sat here as a prisoner, it wasn’t the prison keeper’s fault that I wasn’t happy, but the prison’s.

GERDA:

Varför det? Jag älskade det livet; och när jag satt fången här, så var det icke fångvaktarns fel utan fängelsets, att jag vantrivdes!

BROTHER

But now you’ve had enough?

BRODERN:

Men nu har du fått nog?

GERDA

Now I love calm and solitude … and my child above all.

GERDA:

Nu älskar jag lugnet och ensamheten . . . mitt barn framför allt!

BROTHER

Quiet, he’s coming.

BRODERN:

Tyst, han kommer!

GERDA

(Getting up as if to flee, but falls back into the chair) Oh!

GERDA:

(reser sig som för att fly, men faller ner på stolen igen.) Åh!

BROTHER

I’m going to leave you. — Don’t think about what you’re going to say. It’ll happen by itself, like the next move in a chess game.^[113]

BRODERN:

Nu lämnar jag dig! – Tänk icke på vad du skall säga; det ger sig självt, som >>nästa drag>> i Schackspelet!

GERDA

I fear his first look most. In it I’ll read if I have changed for the better or for the worse … if I’ve gotten old and ugly …

GERDA:

Jag fruktar mest hans första blickar, ty i dem kan jag läsa om jag förändrat mig till min fördel eller nackdel . . . om jag blivit gammal och ful . . .

BROTHER

(Exiting to the right) If he finds you older, he’ll be able to approach you. If he finds you just as young, he has no hope. He is simpler than you think. — Now.

BRODERN:

(går in till höger.) Om han finner dig åldrad, så vågar han nalkas dig; finner han dig lika ung, så har han intet hopp, och han är mer anspråkslös än du tror! – Nu!

(The GENTLEMAN can be seen walking past the open doorway on the left to the pantry. He has a letter in his hand. He disappears but is seen soon after in the hallway. He goes out.)

HERRN: (synes gå långsamt förbi bänstra öppna dörrn till Serveringen; han bär ett brev i handen; försinner, men blir straxt därpå synlig i tamburen, och går så ut.)

BROTHER

(In the doorway at the right) He’s gone to the letter box.^[114]

BRODERN:

(i höger dörr.) Han gick ut till brevlådan!

GERDA

I’ll never get through this. How can I ever beg him for help? I have to go! It’s too presumptuous.

GERDA:

Jag går aldrig igenom detta! Hur skall jag kunna bedja honom om hjälp till denna skilsmässa? Jag flyr! Det är för oblygt!

BROTHER

Stay! You know his goodness has no bounds. He will help you, for the child’s sake.

BRODERN:

Stanna! Du känner hans godhet utan gränser! Han hjälper dig, för barnets skull!

GERDA

No. No.

GERDA:

Nej, nej!

BROTHER

And only he can help.

BRODERN:

Och endast han kan hjälpa!

*

*

GENTLEMAN

(Entering quickly from the hallway, the GENTLEMAN nods to GERDA who, because of his nearsightedness, he mistakes for LOUISE.^[115] He goes to the telephone on the buffet, addressing GERDA as he passes)

HERRN:

(kommer raskt in från tamburen, nickar åt Gerda, vilken han med sin närsynthet tar för LOUISE går till telefon på buffén, och ringer; men i förbigående kastar han ett ord åt Gerda)

Done already? Set up the pieces, Louise, and we’ll start over from the beginning …

Redan färdig! Ställ opp pjäserna, Louise, så börja vi om! från början . . .

GERDA

(Caught off-guard, GERDA understands nothing. The GENTLEMAN speaks into the telephone with his back to GERDA).

GERDA:

(förstenad, begripper ingenting)

(med ryggen åt Gerda, telefonerar.)

GENTLEMAN

Hello — Good evening, is that you mamma? — Yes thanks, just fine. Louise is setting up the chess board, but she’s tired out from some trouble earlier. — Yes, it’s over now and everything’s fine. Nothing important. — It has been warm, hasn’t it. The lightning was right over our heads, right over us, but never touched down. False alarm. — What did you say? Fischers. Yes, but it seems they’re packing up to leave. — Why is that? I don’t know any particulars. — Oh really? Really? — Yes, it leaves at 6:15: the outer passage through the archipelago, and it gets in at, let me see, 8:25. — Did you have a good time then? (A little laugh) Yes, he is a hoot when you get him started. What did Maria say about it? — During the summer, you mean? Yes, thank goodness, Louise and I kept each other company. She has such a steady and good disposition. — Oh yes, she is nice. — No, thank you, none of that … ^[116]

HERRN:

Hallå! – God afton, är det mamma? – Jo, tack gott! Louise sitter redan vid Schackspelet, men är trötter efter lite bråk hon har haft. – Ja det är över nu, och allting är klart! Bagateller bara! – Om det är varmt? Åskan har gått över våra huven, mitt över oss, men slog inte ner! Blint alarm! – Hur sa du? Fischers! Jo, men de håller visst på att resa! – Varför så? Jag vet ingenting särskilt! – Jaså? Jaså? -Jo den går sex och femton; yttre vägen genom skärgårn, och anländer, låt mig se, åtta och tjugofem! – Hade ni roligt då? (-Småkskratter.) – Ja, han är för tokig, när han sätter till; va sa’ Maria om det? – Hur det har varit i sommar? Jo, bevars, Louise och jag har hållit varann sällskap; hon har ett så jämnt och gott lynne. – Åh, hon är så snäll, så! -Nej, tack, inte det!

(GERDA has begun to understand and stands up with a slight sense of dread.)

GERDA: (har börjat förstå, reser sig med fasta)

GENTLEMAN

My eyes? Yes, I’ve gotten so near-sighted, but like the Confectioner’s old girl I just say there’s nothing to see. I wish I were a little deaf too. Deaf and blind! The neighbors upstairs make such a racket at night … some kind of card den … What! Someone’s broken in on the line to listen.^[117]

HERRN:

Mina ögon? Jo, jag blir närsynt, men jag säger som Konditorns gumma: det är ingenting att se på! Önskade vara lite döv också! Döv och blind! Grannare ovanpå bullra så fasligt om nätterna . . . det är någon spelklubb . . . Se så, nu avbröt de för att lyssna!

*

*

GENTLEMAN

Are you there? Just imagine, they break in on the line just to listen. So, tomorrow at 6:15. — Thank you as well. — I certainly will. Goodbye Mamma.

HERRN:

(vid telefonen) Är du där? Tänk att de avbryta samtalet med att lyssna! Alltså i morgon, klockan sex och femton. -Tack så mycket, likaledes! -Det skall jag visst det! Ajö Mamma! – (ringer av.)

*

*

GENTLEMAN

(The GENTLEMAN turns around and slowly recognizes GERDA. He grabs his heart.)

Oh dear God, is it you? Wasn’t it Louise just now?

(GERDA is silent.)

(Weakly) How — have you — come here?

HERRN:

(vänder sig om; får sikte på Gerda och känner så småningom igen henne; tar sig åt hjärtat.)

Åh, Herre Gud, var det du? Var det inte Louise nyss?

GERDA: (stum.)

(matt.) Hur – har du – kommit hit?

GERDA

Forgive me, I was in the neighborhood, walking by, and suddenly wanted to see my old home … the windows were open … (Pause)

GERDA:

Förlåt mig, jag kom resande, gick förbi, och fick en längtan återse mitt forna hem . . . fönstren stodo öppna . . .  (Paus.)

GENTLEMAN

Are things the same?

HERRN:

Är det sig likt, finner du?

GERDA

Exactly the same, but something’s different. Someone else has been here …

GERDA:

Det är detsamma, men något annat, det har kommit något annat . . .

GENTLEMAN

(Ill at ease) Are you satisfied — with your life?

HERRN:

(olustig) Är du nöjd – med ditt liv?

GERDA

Well yes, I have just what I wished for.

GERDA:

Jaha! Jag har det som jag önskat.

GENTLEMAN

And the child?

HERRN:

Och barnet?

GERDA

She’s growing and happy. She’s just fine.

GERDA:

Joo, hon växer, och trivis, har det gott.

GENTLEMAN

Then I’ll ask nothing more. — (Pause) Do you want something from me. May I be of any service?

HERRN:

Då skall jag icke fråga mer. – (-Paus.-) Önskar du något, av mig, kan jag vara dig till någon tjänst?

GERDA

Thank you, but … there’s nothing I need, now that I know things are going well for you too. (Pause) Would you like to see Anne-Charlotte?
(Pause.)

GERDA:

Jag tackar dig, men . . . jag behöver ingenting, sedan jag sett at du också har det bra! (Paus.) Ville du se Anne-Charlotte? (Paus.)

GENTLEMAN

I don’t think so, since you say she’s well. — It’s so difficult to start over again —. Like repeating a lesson one already knows, even though the teacher doesn’t think so — I’m so far away from all that — in a completely different place — And I can’t tie myself again to the past. It’s difficult for me to be impolite, but I’m not going to ask you to sit down — you’re another man’s wife — and you’re not the same person I was separated from — ^[118]

HERRN:

Jag tror inte, efter som jag hör hon har det bra. -Det är så svårt att ta om igen – : det är som bakläxor, som man egentligen kan, fastän lärarn inte tycker så – Jah är så långt ifrån det här – jag var på helt andra trakter – och jag kan inte knyta an vid det förflutna – det är mig svårt vara oartig, men jag ber dig inte sitta ner – du är en annan mans hustru – och du är inte samma person jag skiljdes från –

GERDA

Am I so — changed?

GERDA:

Är jag så – förändrad?

GENTLEMAN

So strange. Voice, gaze, manner … ^[119]

HERRN:

Så främmande! Röst, blick, sätt . . .

GERDA

Have I aged?

GERDA:

Har jag åldrats?

GENTLEMAN

I don’t know. — They say that after three years there isn’t a single atom left of a person’s body — after five years everything has been renewed, and therefore you stand there a different person from the one who suffered here — I can hardly tell you I recognize you, as wildly different as you are. And I suppose it would be the same with my daughter.^[120]

HERRN:

Det vet jag inte! – Man säger att på tre år finns inte en atom kvar av människans kropp – på fem år är allt förnyatt, och därför är ni som står där en annan än den, som satt och led här – jag kan knappt säga du, så vilt främmande känner jag er! Och jag antar att det skulle vara samma förhållande med min dotter!

GERDA

Don’t talk like that. I’d rather you were angry.

GERDA:

Tala icke så där, jag önskade hellre du vore vred.

GENTLEMAN

Why should I be angry?

HERRN:

Varför skulle jag vara vred?

GERDA

For all the pain I caused you.

GERDA:

För allt ont jag gjört dig!

GENTLEMAN

Have you? I don’t remember.

HERRN:

Har du; det känner jag icke.

GERDA

Didn’t you read the indictment?

GERDA:

Läste du icke stämningen?

GENTLEMAN

(Sitting) No, I left that to the lawyers.

HERRN:

Nähäh, den lämnade jag åt advokaten. (Sätter sig.)

GERDA

And the judgment?

GERDA:

Och domen då?

GENTLEMAN

I didn’t read that either. Since I didn’t plan to remarry, I didn’t need those papers. (Pause.)

HERRN:

Den har jag icke heller läst. Då jag icke ämnar gifta om mig, behövde jag icke sådana papper! (Paus.)

(Gerda sits.)

GERDA: (sätter sig.)

GENTLEMAN

What did the papers say? That I was too old?

HERRN:

Vad stod i papperen för slag? Att jag var för gammal?

(GERDA nods.)

GERDA: (tiger samtyckande.)

GENTLEMAN

It was only the truth, so it shouldn’t embarrass you. I wrote precisely the same thing in my counter-claim^[121] and asked that the court give you back your freedom. ^[122]

HERRN:

Det var ju bara sanningen, så det skall icke genera dig! Jag skrev precis det samma i min motstämning, och anhöll att domstolen måtte återgiva dig friheten.

GERDA

You wrote that …

GERDA:

Skrev du, att . . .

GENTLEMAN

I wrote not that I was but that I was becoming too old for you.

HERRN:

Jag skrev, att jag, icke var, men höll på att bli för gammal, för dig!

GERDA

(Struck) For me?

GERDA:

(stucken.) För mig?

GENTLEMAN

Yes. — I couldn’t say that I was too old when we got married, since then the arrival of the child could have been given an unpleasant interpretation. She was our child, wasn’t she?^[123]

HERRN:

Ja! -Jag kunde icke säga att jag var för gammal, när vi gifte oss, ty då hade ju barnets tillkomst fått en obehaglig tolkning, och det var vårt barn, icke sant?

GERDA

You know she was. — But …

GERDA:

Det vet du väl! -Men . . .

GENTLEMAN

Is your point that I’m supposed to be ashamed of my age? Of course if I tried dancing the Boston or playing cards all night I’d soon be in a wheelchair or on the operating table, and that would be shameful.

HERRN:

Är det meningen jag skall skämmas för min ålder? Jo, om jag tog mig för att dansa boston och spela kort om nätterna, så kom jag snart i rullstoln eller på operationsbordet, och det vore skam!

GERDA

You don’t look like …

GERDA:

Du ser inte så ut . . .

GENTLEMAN

Did you think I would die from the divorce?

(GERDA keeps uncomfortably silent.)

There are those who contend that you murdered me. Does it look to you like I’ve been murdered?

(GERDA is embarrassed.)

They say your friends wrote about me in the weekly papers, but I never saw those papers, and they’ve been nothing but compost for the past five years. You don’t have to torture your conscience for my sake.^[124]

HERRN:

Trodde du jag skulle dö på skilsmässan?

GERDA: (tiger tvetydigt.)

De finnas som påstå att du mördat mig! Tycker du jag ser mördad ut?

GERDA: (generad)

Dina vänner lär ha ritat av mig i småtidningar, men jag såg det aldrig, och det har varit makulatur nu i fem år! Inte behöver du plåga ditt samvete för min skull.

GERDA

Why did you marry me then?

GERDA:

Varför gifte du dig med mig?

GENTLEMAN

You know full well why a man gets married; and I didn’t need to beg for your love, you know that too. And you should remember how we smiled at all those friendly advisers who warned you. — But why you wanted me, I’ve never been able to figure out … When after the wedding ceremony you didn’t even look at me but behaved like you were at someone else’s wedding, I thought maybe you’d accepted a bet to murder me. All my subordinates hated me like every other director in the business, but they immediately became your friends. As soon as I made an enemy, he became your friend. Which led me to say: “True, there’s no need to hate your enemies, but why do you have to love mine?” Anyway, when I saw where we stood, I began to pack up, but I wanted a living witness that you were playing with lies, and so I waited for the birth of the child.^[125]

HERRN:

Det vet du väl, varför en man gifter sig; och att jag inte behövde tigga om din kärlek, det vet du också. Och du bör minnas hur vi logo tillsammans åt alla visa rådgivare, som varnade dig. – Men varför du lockade på mig, har jag aldrig kunnat förklara . . . När du efter vigseln inte såg mig, utan uppförde dig som om du befann dig på en annans bröllop, så trodde jag du hållit ett vad att du skulle mörda mig. Alla mina underordnade hatade ju mig såsom varande chefen i verket, men de blevo straxt dina vänner. Så fort jag fick en fiende, så blev han din vän! Vilket gav mig anledning säga: Du skall icke hata dina ovänner, sant, men du skall icke älska mina ovänner! – Emellertid, när jag såg var jag hade dig, så började jag packa in, men jag ville först ha ett levande vittne på att du farit med osanning, och därför väntade jag ut lillans ankomst.

GERDA

Just think. How could you be so false!

GERDA:

Tänk att du kunde vara så falsk!

GENTLEMAN

I may have been secretive, but I never lied! — You transformed my friends into detectives, and tricked my own brother into betraying me. But what was worse, you raised doubts about your own daughter’s legitimate birth with your thoughtless talk.

HERRN:

Jag blev förtegen, men ljög aldrig! – Du förvandlade småningom mina vänner till detektiver, och du förledde min egen bror till trolöshet mot mig. Men det värsta av allt, du väkte tvivel om ditt barns äkta börd med ditt tanklösa prat!

GERDA

I’ve taken it all back.

GERDA:

Det har jag tagit tillbaks!

GENTLEMAN

A word that’s taken flight can’t be recaptured. The very worst of all was that this false reputation touched the child, who according to her mother was — — — .

HERRN:

Ett utfluget ord kan icke tas vid vingarne igen. Och det allra värsta är, att det falska ryktet nått fram till barnet, som anser sin mor vara en – – –

GERDA

No.

GERDA:

Hu, nej!

GENTLEMAN

Yes. So it is. — You built a whole tower on a foundation of lies, and now that tower of lies is crashing down upon you!^[126]

HERRN:

Jo, så är det! – Du byggde ett helt torn på en lögngrund, och nu ramlar lögntornet över dig!

GERDA

It’s not true.

GERDA:

Det är inte sant?

GENTLEMAN

Oh yes. I ran into Anne-Charlotte a bit ago …

HERRN:

Joho! Jag råkade Anne-Charlotte nyss . . .

GERDA

Have you met … ?

GERDA:

Har du råkat . . . ?

GENTLEMAN

We met on the stairs, and she said I was her uncle.^[127] Do you know what uncle means? An older friend of the family — well, of the mother. And I know that in her school I was taken for her uncle. — What a terrible thing for the child.^[128]

HERRN:

Vi råkades i trappan, och hon sa att jag var hennes onkel; vet du vad onkel är? Det är en äldre vän till huset och modern. Och jag vet att i skolan går jag och gäller som onkeln, också! -Det är ju rysligt för barnet.

GERDA

Have you met?

GERDA:

Har du råkat?

GENTLEMAN

Yes, but I didn’t need to tell anyone. Haven’t I the right to keep quiet? Besides, the meeting was so upsetting that I struck it from my memory, as if it had never existed.

HERRN:

Ja! Men det behövde jag inte tala om för någon. Har jag inte rättighet att tiga? För övrigt var mötet så upprörande, att jag strök ut det ur mitt minne, såsom om det aldrig existerat.

GERDA

What can I do to make things right for you?

GERDA:

Vad kan jag göra för att upprätta dig?

GENTLEMAN

You? You can’t make things right. Only I can do that.^[129] (They look at each other long and hard.)

That is to say, things are already made right … (Pause.)

HERRN:

Du? Inte kan du ge mig upprättelse, det kan jag endast göra själv. (De fixera varandra skarpt och länge.) Det vill säga, jag har redan fått upprättelse . . .  (Paus.)

GERDA

Can I not make it up to you? Can I not beg you to forgive? To forget …

GERDA:

Kan jag icke gottgöra, kan jag icke bedja dig förlåta, glömma . . .

GENTLEMAN

What do you mean?

HERRN:

Vad menar du?

GERDA

Restore, repair …

GERDA:

Återställa, reparera . . .

GENTLEMAN

Do you mean retie the knot? Begin again? Put you back in my home to lord over me? No thank you. I won’t have that.

HERRN:

Menar du återknyta, börja om, återinsätta dig som husbonde över mig? Nej tack! Jag vill inte ha dig!

GERDA

How can you speak to me like that!

GERDA:

Detta skulle jag höra!

GENTLEMAN

See how it feels.

(Pause.)

HERRN:

Känn på!

(Paus.)

GERDA

That’s a beautiful table runner …

GERDA:

Det är en vacker bordlöpare, den där . . .

GENTLEMAN

Yes, it is beautiful.

HERRN:

Ja den är vacker!

GERDA

Where did you get it?

(Pause.)

GERDA:

Var har du fått den?

(Paus)

*

*

(LOUISE is seen at the pantry door with a bill in her hand.)

LOUISE: (synes i serveringens dörr med en räkning i handen.)

GENTLEMAN

(Turning around) Is that the bill?

HERRN:

(vänder sig om.) Är det en räkning?

GERDA: (reser sig, drar på handskarne så att knapparne ryka.)

GENTLEMAN

(Taking out money for the bill) Eighteen and seventy-five. There we have it.

HERRN:

(tar upp pengar till räkningen.) Aderton och sjuttiotvå! Det är jämnt!

LOUISE

May I have a word with you, sir?

LOUISE:

Får jag lov att säga Herrn ett ord!

GENTLEMAN

(The GENTLEMAN rises and goes to the door where LOUISE whispers something to him.)

Oh Lord …

HERRN:

(reser sig, går åt dorrn, där Louise viskar honom något.)

Åh, Herre . . .

(LOUISE goes out.)

LOUISE: (går ut)

GENTLEMAN

Poor Gerda.

HERRN:

Stackars Gerda!

*

*

GERDA

What do you mean? To make me jealous … of your maid?

GERDA:

Vad menar du? Att jag skulle vara svartsjuk, på din piga?

GENTLEMAN

No, that is not what I meant.

HERRN:

Nej, det menade jag icke!

GERDA

Yes, just like when you said you were too old for me, but not for her. I understand the insult … she is beautiful, I don’t deny it, for a maid . . . ^[130]

GERDA:

Jo, och du menade att du var för gammal för mig, men inte för henne. Jag förstår skymfen . . . hon är vacker, det nekar jag inte, som piga betraktad . . .

GENTLEMAN

Poor Gerda.

HERRN:

Stackars Gerda!

GERDA

Why do you say that?

GERDA:

Varför säger du så?

GENTLEMAN

Because it’s a shame. Jealous of my maid. That makes things right …

HERRN:

Därför att det är synd om dig! Svartsjuk på min tjänare, det är väl upprättelse . . .

GERDA

Me, jealous …

GERDA:

Jag, svartsjuk . . .

GENTLEMAN

Why else would you be raging against my quiet, decent friend ..

HERRN:

Varför rasar du då mot min hygglig still frände . . .

GERDA

“A little more than kin …”^[131].

GERDA:

>>Mer än din frände>> . . .

GENTLEMAN

Oh no, my child, I have resigned myself a long time ago … and am satisfied with my solitude … (The telephone rings. The GENTLEMAN goes over to it.) “Mr. Fischer? He’s not here.— I see, yes, that is I. — Has he run off? — With whom? Mr. Starck’s daughter? Oh, dear God. How old is she? — Eighteen. Only a child.^[132]

HERRN:

Nej, mitt barn, jag har resignerat för länge sen . . . och är så nöjd med min ensamhet . . . (Det ringer i telefon; Herrn går intill.) >>Herr Fischer? Det är inte här! – Jaså, jo det är jag. -Har han rymt? – Med vem har han rymt? – Konditor Starcks dotter! Åh Herre Gud! Hur gammal var hon? – Aderton år! Bara barnet!>>

GERDA

I know he’s run off. — But with another woman! — Now are you happy?

GERDA:

Att han rymt, det visste jag! – Men med en kvinna! – Nu är du glad?

GENTLEMAN

No. I am not happy. Though it does lift my soul to see that there is righteousness in the world. Life goes forward quickly, and now you sit where I sat.

HERRN:

Nej, jag är icke glad; ehuruväl det soulagerar mitt sinne när jag ser att det finns rättvisa i världen! Livet löper fort, och nu sitter du där jag satt!

GERDA

Her eighteen versus my twenty-nine. — I am old, too old for him.^[133]

GERDA:

Hennes Aderton år mot mina tjugonio – jag är gammal, för gammal för honom!

GENTLEMAN

Everything is relative, even age. — But on another topic, where is your child?

HERRN:

Allting är relativt, även åldern! – Men nu till en annan sak! Var är ditt barn?

GERDA

My child. I had forgotten her. My child. Dear God. Help me. He took the child with him. He loved Anne-Charlotte as his own daughter … Come with me to the police. Come with me.

GERDA:

Mitt barn! Det hade jag glömt! Mitt barn! Herre Gud! Hjälp mig! Han har tagit barnet med sig; han älskade Anne-Charlotte som sin egen dotter . . . följ mig till polisen . . . folj mig!

GENTLEMAN

Me? Now you’re asking too much.

HERRN:

Jag? Nu begär du för mycket!

GERDA

Help me.

GERDA:

Hjälp mig!

GENTLEMAN

(Going to the door on the right) Karl Frederik, come and call a cab. Go with Gerda down to the police station. — You will, won’t you?

HERRN:

(går till höger dörr.) Karl Fredrik, kom och tag en droska; följ så Gerda ner till polisen. – Vill du inte?

*

*

BROTHER

(Entering) Of course I will. We are human beings, for Christ’s sake.

BRODERN:

(in.) Visst vill ja! Vi äro ju människor i Jesu namn!

GENTLEMAN

Quickly! But don’t say anything to Mr. Starck. Everything can still be fixed. Poor man — and poor Gerda. — Hurry!

HERRN:

Fort! Men säg ingenting åt Herr Starck; allt kan repareras ännu. Stackars han – och stackars Gerda! – Skynda er!

GERDA

(Looking out the window) It’s beginning to rain. Lend me an umbrella … Eighteen years old — only eighteen years old! — Quickly.^[134]

(She goes out with the BROTHER.)

GERDA:

(ser ut genom fönstret.) Det börjar regna, låna mig en paraply . . . Aderton år – bara aderton år! – fort!

(Ut med Brodern.)

GENTLEMAN

The peace of old age! — And my child in the hands of a conman. — Louise!

(LOUISE enters.)

Come play chess with me.

HERRN:

(ensam.) Ålderdomens ro! – Och mitt barn, i händerna på en äventyrare! – Louise!

LOUISE: (in)

Kom och spela Schack med mig!

LOUISE

Has the Consul …

LOUISE:

Har Konsuln . . . ?

GENTLEMAN

He’s gone off on an errand … Is it still raining?

HERRN:

Kom och spela Schack med mig!

LOUISE

No, it’s stopped now.

LOUISE:

Nej, nu håller det oppe!

GENTLEMAN

Then I’ll go out to cool down. (Pause) You are a sweet girl and understanding. Did you know the confectioner’s daughter?

HERRN:

Då går jag ut och svalkar mig. (-Paus.-) Du är en snäll flicka, och förståndig; du kände Konditorns dotter?

LOUISE

Very little.

LOUISE:

Ja, mycket litet!

GENTLEMAN

Was she pretty?

HERRN:

Var hon vacker?

LOUISE

Yes.

LOUISE:

Ja-a!

GENTLEMAN

Did you know the couple above us?

HERRN:

Kände du herrskapet här ovanpå?

LOUISE

I’ve never seen them.

LOUISE:

Jag har aldrig sett dem!

GENTLEMAN

Prevarication!

HERRN:

Undvikande!

LOUISE

I’ve learned to hold my tongue here in this house.

LOUISE:

Jag har lärt att tiga, här i huset.

GENTLEMAN

I admit that an adopted deafness can be taken too far and can be dangerous.^[135] Keep the tea warm. I’m going out to cool down. — Oh, and one more thing, my child. You’ve seen what’s happening here, but don’t ask me anything about it.

HERRN:

Jag erkänner att den antagna dövheten kan gå för långt och bli livsfarlig. Håll te i ordning, så går jag ut och svalkar mig. – Och en sak, mitt barn, du ser ju vad här passerar, men fråga mig ingenting.

LOUISE

Me? No, sir, I’m not curious.

LOUISE:

Jag? Nej, Herrn, jag är inte nyfiken.

GENTLEMAN

Thank goodness for that.

HERRN:

Tack för det!

Scene 3

3:o

*

*

GENTLEMAN

(On the green bench) That was quite a little rain storm we had.^[137]

HERRN:

(på gröna bänken.) Det var en liten god regnskur vi fick.

CONFECTIONER

A real blessing. There’ll be more raspberries …

KONFITORN:

Riktigt välsignad; så nu komma hallonen igen . . .

GENTLEMAN

Then let me order a couple liters. We’ve gotten tired of putting up jam ourselves. — It just sits and ferments and molds …

HERRN:

Då skall jag be att få tinga på några liter, för vi ha ledsnat på att sylta själva – det står bara och jäser och möglar . . .

CONFECTIONER

Yes, I know what you mean. You have to tend the jam jars like mischievous children. Some put salicylic acid^[138] in, but I don’t go along with these new tricks …

KONFITORN:

Jo, jag känner til det; man ska gå och valla på syltburkarne som på okynniga barn, det finns de som lägger i salicylsyra, men det är bara nya knep, som jag inte är med om . . .

GENTLEMAN

Salicylic acid. Well, it’s a kind of antiseptic — and that could be good …

HERRN:

Salicyl, ja det skall vara antiseptiskt – och det kan ju vara bra . . .

CONFECTIONER

Yes, but you can taste it^[139]… and it’s a trick …

KONFITORN:

Ja, men det smakar utav det . . . och det är knep . . .

GENTLEMAN

Listen, Mr. Starck, do you have a telephone?

HERRN:

Hör nu, har herr Starck telefon?

CONFECTIONER

No, I don’t.

KONFITORN:

Nej, jag har ingen telefon . . .

GENTLEMAN

Oh? —

HERRN:

Jaså! –

CONFECTIONER

Why do you ask?

KONFITORN:

Varför frågar Herren det?

GENTLEMAN

Oh, I was just thinking … Sometimes one needs a telephone … orders … important messages …^[140]

HERRN:

Ja, jag kom att tänka på . . . man behöver ju telefon ibland . . . beställningar . . . viktiga meddelanden . . .

CONFECTIONER

Perhaps so, but sometimes it’s good to avoid — messages.

HERRN:

Ja, jag kom att tänka på . . . man behöver ju telefon ibland . . . beställningar . . . viktiga meddelanden . . .

GENTLEMAN

Undoubtedly! Undoubtedly! — Yes, I always feel a little twinge in my heart when it rings — one never knows what one will hear … and I want to be left in peace … peace above all.^[141]

HERRN:

Erkännes! Erkännes! – Jaa! Jag får alltid lite hjärtklappning när det ringer opp – man vet ju aldrig vad man får höra . . . och jag vill ha ro . . . ro, framför allt!

CONFECTIONER

Me too.

KONFITORN:

Jag med!

GENTLEMAN

(Looking at his watch) They should be lighting the lamp soon.

HERRN:

(ser på klockan.) De skulle väl tända lyktan snart!

CONFECTIONER

He must have forgotten us. The avenue’s already lit up …^[142]

KONFITORN:

Han har visst glömt bort oss, för det lyser redan på avenyn . . .

GENTLEMAN

Then he’ll be along soon. It’ll be nice to see the lamp lit again …

(The telephone in the dining room rings. The GENTLEMAN gets up, grabs his heart, and tries to listen, but he can’t hear the conversation.^[143])

HERRN:

Då kommer han snart! Det skall bli riktigt roligt att få se sin lykta igen . . .

(Det ringer på telefon ini salen; Louise synes därinne; Herrn reser sig, tar sig åt hjärtat, och försöker lyssna, men man hör icke samtalet.)

(Pause. LOUISE comes out.)

(Paus.) LOUISE: (ut från skvären.)

GENTLEMAN

(Nervous) Any news?

HERRN:

(orolig.) Vad nytt?

LOUISE

Unchanged.

LOUISE:

Oförändrat!

GENTLEMAN

Was it my brother?

HERRN:

Var det min bror?

LOUISE

No, it was the lady.

LOUISE:

Net, det var Frun!

GENTLEMAN

What did she want?

HERRN:

Vad ville hon?

LOUISE

To talk to you.

LOUISE:

Tala vid patron!

GENTLEMAN

I don’t want to. Shall I comfort my executioner? I’ve done that before, but now I’m tired of it. — Look up there. They’ve gone out and left the lights burning — an empty room that’s still lit up is more terrible than in the dark … you see ghosts^[144] — (In a whisper) And the confectioner’s Agnes, do you think he knows anything?

HERRN:

Det vill jag inte! Ska jag trösta min bödel? Jag har gjort det förr, men nu är jag trött på det! – Ser du däroppe! De har gått ifrån ljusen – tomma rum i belysning är mera hemskt än i mörker . . . man ser ju spökena – (Halvhögt.-) Och Konditorns Agnes, tror du han vet något?

LOUISE

It’s difficult to say. He never talks about his troubles, nor does anyone else in the quiet house.

LOUISE:

Det är svårt att säga, för han talar inte om sina sorger, och ingen annan heller här i tysta huset.

GENTLEMAN

Do you think we should tell him?

HERRN:

Borde man säga honom?

LOUISE

For God’s sake, no …

LOUISE:

Nej, för Guds skull . . .

GENTLEMAN

But it’s certainly not the first time she’s caused him to worry?

HERRN:

Men det är visst inte första gången hon ger honom bekymmer?

LOUISE

He never talks about her …

LOUISE:

Han talar aldrig om henne . . .

GENTLEMAN

It’s horrible! Will this end soon? (The telephone rings in the dining room.) Now it’s ringing again. Don’t go. I don’t want to know anything^[145]. — My child in such company. A conman and a tramp! — It’s endless. Poor Gerda!

HERRN:

Det är rysligt! Ska vi få se slutet snart! (Det ringer ini salen.) Nu ringer det igen! Gå inte dit! Jag vill inte veta något! – Mitt barn! I detta sällskap! En äventyrare och en slinka! – Det är gränslöst! Stackars Gerda!

LOUISE

It’s better to know for sure — I’ll get it — You must do something, sir.

LOUISE:

Det är bättre få visshet – jag går in – Herrn måste göra något!

GENTLEMAN

I can’t move … I can take it, but I can’t strike back.

HERRN:

Jag kan icke röra mig . . . ta emot kan jag, men hugga igen, nej!

LOUISE

But if you try to keep a danger at bay, it forces its way in. And if you don’t resist, you’re overwhelmed.

LOUISE:

Men om man håller ifrån sig en fara, så tränger den sig på en, och om man icke gör motstånd, blir man nedgjord!

GENTLEMAN

But if you don’t get involved, you stay inaccessible.

HERRN:

Men om man icke inlåter sig, blir man oåtkomlig!

LOUISE

Inaccessible?

LOUISE:

Oåtkomlig?

GENTLEMAN

Things sort themselves out better if you don’t entangle yourself by getting involved. How do they expect me to steer with so many passions blowing! I can’t ease their suffering or change their course.

HERRN:

Allting reder sig bättre, om man icke traslar till det gensom ingripande. Hur vill man att jag skall kunna styra, där så många passioner blåsa! Inte kan jag kuva deras lidelser eller ändra deras kurs.

LOUISE

But the child?

LOUISE:

Men barnet?

GENTLEMAN

I’ve relinquished my rights … and besides — frankly, it’s not my affair — especially now, since she’s come and destroyed my beautiful memories. She’s whittled away everything beautiful that I had hidden, and there’s nothing left.^[146]

HERRN:

Jag har ju avstått mina rättigheter . . . och för övrigt – uppriktigt, jag är inte angelägen – nu icke alls, sedan hon kom in och förstörde mina minnes-bilder; hon utplånade allt vackert jag gömt, och där finns intet kvar.

LOUISE

It’s a kind of freedom.

LOUISE:

Det är ju befridelsen!

GENTLEMAN

Look how empty it seems in there. Like after everyone has moved out … and up there, like after a fire.^[147]

HERRN:

Se så tomt det ser ut, därinne! Som efter en flyttning . . . och däroppe, som efter en eldsvåda!

LOUISE

Who’s that coming?

LOUISE:

Vem kommer där?

*

*

LOUISE

(To the GENTLEMAN) It’s Agnes. What does this mean?

LOUISE:

(till Herrn.) Det är Agnes! Vad betyder det?

GENTLEMAN

Agnes! — Things are beginning to straighten themselves out.

HERRN:

Agnes! – Då börjar det reda sig!

*

*

CONFECTIONER

Good evening, child, where have you been?

KONDITORN:

(alldeles lugn.) God afton, mitt barn, var har du varit?

AGNES:

I went out for a walk.

AGNES:

Jag har varit ute och gått!

CONFECTIONER

Mamma asked about you several times.

KONFITORN:

Mamma har frågat efter dig flera gånger.

AGNES:

Oh? Yes, well, here I am now.

AGNES:

Jaså! Ja, jag kommer nu!

CONFECTIONER

Why don’t you go down and help her light the little oven, that would be nice of you.

KONFITORN:

Gå ner och hjälp henne elda lilla ugnen! är du snäll!

AGNES:

Is she mad at me?

AGNES:

Är hon ond på mig, då?

CONFECTIONER

How could she ever be mad at you.

KONFITORN:

Inte kan hon bli ond på dig!

AGNES:

She can, but she doesn’t say anything.

AGNES:

Jo, då, men hon säger ingenting.

CONFECTIONER

That’s good then, dear one. You get out of a scolding.

KONFITORN:

Det är ju bra det, kära barn, att du slipper bannor!

AGNES: (går in.)

*

*

GENTLEMAN

(To LOUISE) Does he know or doesn’t he?

HERRN:

(till Louise) Vet han, eller vet han inte?

LOUISE

May he live on not knowing … ^[148]

LOUISE:

Måtte han leva i sin okunnighet . . .

GENTLEMAN

But what has happened? A breakup. (To the CONFECTIONER) Excuse me, Mr. Starck.

HERRN:

Men vad har hänt? En brytning! – (Till Konditorn.)- Hör nu Herr Starck!

CONFECTIONER

What is it?

KONFITORN:

Var det något?

GENTLEMAN

I was just thinking … Did you happen to see anyone leave here a bit ago?

HERRN:

Jag tänkte . . . Såg Herr Starck någon gå ut härifrån för en stund sedan?

CONFECTIONER

I believe I saw the iceman and the postman.

KONFITORN:

Jag såg en is-karl, och en brevbärare, tror jag.

GENTLEMAN

A-hah.— (To LOUISE) Perhaps it was a mistake — perhaps they heard wrong — I can’t explain this … Perhaps he’s a bit crazy. What did she say on the telephone?

HERRN:

Jaså! – (-Till Louise.-) Kanske det var misstag – att man hört orätt – jag kan icke förklara detta . . . Kanske han narras! Vad sade Frun i telefon?

LOUISE

She wanted to talk to you?

LOUISE:

Hon ville tala med Herrn?

GENTLEMAN

How did she sound? Was she upset?

HERRN:

Hur lät det?? Var hon upprörd?

LOUISE

Yes.

LOUISE:

Ja.

GENTLEMAN

I find it a bit presumptuous to turn to me in such an affair …

HERRN:

Jag finner det något oblygt att vädja till mig i en sån här angelägenhet . . .

LOUISE

But the child!

LOUISE:

Men barnet!

GENTLEMAN

Imagine meeting my daughter on the stairs and when I asked if she recognized me she called me “uncle” and told me her father was upstairs … The stepfather has all the rights — they’ve sat up there tearing me down and rooting me out …

HERRN:

Tänk, jag mötte min dotter i trappan, och när jag frågte om hon kände igen mig, kallade hon mig onkel, och så upplyste hon att hennes pappa var däroppe . . . Han är ju styvfar och har alla rättigheter – de ha suttit och utrotat mig, förtalat mig . . .

LOUISE

A cab’s stopping at the corner!

LOUISE:

Det stanna en droska i hörnet!

GENTLEMAN

If only the child doesn’t return so I don’t have them on my hands again — imagine, hearing my child praising her father, the other one — and the same old story starting again: “Why did you marry me?” — “You know very well; but why did you want me?” — “You know very well” and on and on until the end of the world.

HERRN:

Måtte de inte komma igen bara, så att jag får dem på halsen – tänk, att höra mitt barn lovsjunga sin far, den andra – och så börja om igen den gamla historien: >>Varför gifte du dig med mig?>> – >>Det vet du väl; men varför ville du ha mig?>>  – >>Det vet du väl>> och så vidare intill världens ända.

LOUISE

It’s the consul.

LOUISE:

Det är konsuln, som kommer!

GENTLEMAN

How does he seem?

HERRN:

Hur ser han ut?

LOUISE

He’s taking his time.

LOUISE:

Han gör sig inte bråttom.

GENTLEMAN

Rehearsing what he’s going to say. Does he seem satisfied?

HERRN:

Läser över vad han skall säga; ser han nöjd ut?

LOUISE

More hesitant …

LOUISE:

Mera betänksam . . .

GENTLEMAN

I see … It was always like that. Whenever he gets near that woman he’s betrayed me … She could charm everyone, except me. To me she was crude, simple, ugly, dumb, and to everyone else she was refined, loveable, beautiful, intelligent. All the hate that my independence stirred up around me collected around her in the form of unending sympathy for anything that made me wrong. Through her they sought to control me, influence me, wound me, and in the end kill me.^[149]

HERRN:

Jaså . . . Det var så alltid; bara han kom i närheten av den kvinnan, så blev han trolös mot mig . . . Hon kunde charmera alla, utom mig! För mig var hon den råa, simpla, fula, dumma, och för de andra var hon den fina, älsvkvärda, sköna, intelligenta! Allt det hat, som min självständighet väckte omkring mig, samlade sig kring henne som en oändlig sympati för den som gjorde mig orätt. Genom henne sökte de behärska och influera mig, såra mig, döda mig slutligen!

LOUISE

I’m going in to sit by the telephone — This storm will eventually blow over.

LOUISE:

Nu skall jag gå in och vakta vid telefon – det här ovädret skall väl också gå över!

GENTLEMAN

People can’t stand independence. They want others to obey them. All my subordinates, right down to the watchman at work, wanted me to obey them. And when I wouldn’t, they called me a despot. The maids in the house wanted me to obey them, to eat warmed up food, and when I wouldn’t they set my wife against me. In the end she wanted me to obey the child. Then I walked out, and that led to a conspiracy against the tyrant — which was supposed to be me —. Be careful, Louise, as we detonate the mine out here!

HERRN:

Mänskorna tål inte självständiga; de vill att man skall lyda dem; alla mina underordnade ända ner till vaktmästarne i verket ville att jag skulle lyda dem; men när jag inte vill lyda, kallade de mig despot. Pigorna i huset ville att jag skulle lyda dem och äta uppvärmd mat, men när jag inte ville, så hetsade de frun på mig, och slutligen vill frun att jag skulle lyda barnet, men då gick jag, och så blev det sammansvärjning mot tyrannen – det skulle vara jag! – Skynda dig in, nu Louise, så få vi tända minan här ute!

*

*

BRODERN: (in från vänster.)

GENTLEMAN

The results — No details.

HERRN:

Resultatet! – Inga detaljer!

BROTHER

Can we sit? I’m a little tired …

BRODERN:

Få vi sitta ner, jag är litet trött . . .

GENTLEMAN

It’s rained on the bench.

HERRN:

Det har visst regnat på bänken . . .

BROTHER

But if you’ve been sitting there, it can’t be too dangerous for me.

BRODERN:

Men när du har suttit där, kan det väl icke vara farligt för mig!

GENTLEMAN

As you wish. — Where’s my child?

HERRN:

Hur du vill! – Var är mitt barn?

BROTHER

Let me begin from the beginning.

BRODERN:

Får jag börja med början!

GENTLEMAN

Begin!

HERRN:

Börja!

BROTHER

(Slowly) When I arrived at the station with Gerda … I saw him at the ticket counter with Agnes …

BRODERN:

(långsamt.) Jag kom ner till stationen med Gerda – vid biljettluckan såg jag honom och Agnes . . .

GENTLEMAN

So, Agnes was with him.

HERRN:

Agnes var med alltså?

BROTHER

Yes, and your child. — Gerda stayed out of it and I went up to them. Just then he handed the tickets to Agnes, but when she saw that they were for third class, she threw them in his face and walked out to a cab.

BRODERN:

Ja, och ditt barn! – Gerda stannade utanför, och jag gick fram. I samma ögonblick lämnade han Agnes biljetterna, men när hon fick se att de voro till tredje klass, kastade hon dem i ansiktet på honom och gick ut till en droska.

GENTLEMAN

Usch!

HERRN:

Usch!

BROTHER

As I demanded an explanation from him, Gerda hurried forward, took the child, and disappeared in the crowd.

BRODERN:

I detsamma jag etablerade en förklaring med Herrn, skyndade Gerda fram, och tog barnet, samt försvann i vimlet . . .

GENTLEMAN

What did he say?

HERRN:

Vad sa herrn?

BROTHER

Well, as you know, as soon as one hears the other side of the story, et cetera.

BRODERN:

Ja; du vet, när man får höra andra parten, etcetera!

GENTLEMAN

Tell me! — Of course he wasn’t as bad as we thought. He also had his side …

HERRN:

Jag vill höra – Han var naturligtvis inte så dålig som vi tänkt oss, han hade också sin sidor . . .

BROTHER

Exactly.

BRODERN:

Just så!

GENTLEMAN

I can imagine. But you really can’t expect me to sit here and listen to my enemy be praised.

HERRN:

Kunde tänka det! Men du vill väl inte att jag skall sitta och höra lovtal över min fiende!

BROTHER

No, not praise, but extenuating circumstances.

BRODERN:

Nej, inte lovtal, men förmildrande omständigheter . . .

GENTLEMAN

Would you ever listen to me when I explained the true situation? Yes, you listened and responded with disapproving silence, as if I were lying. You were always on the side of what was wrong and you only believed lies, and all this because — you were in love with Gerda. And there was also another motive …

HERRN:

Ville du någonsin höra på mig, när jag upplyste dig om rätta förhållandet? Ja, du hörde och svarade med ogillandets tystnad, som om jag satt och ljög. Du stod alltid på det orättas sida, och du trodde bara lögn, och detta därför att – du var förtjust i Gerda. Men det fanns även ett annat motiv . . .

BROTHER

Don’t say anything more now, brother. — You see everything from your own point of view.

BRODERN:

Säg icke mer nu bror! – Du ser bara från din synpunkt!

GENTLEMAN

Do you expect me to see my situation from my enemies’ point of view. I can’t very well lift my hand against myself.

HERRN:

Hur vill du att jag skall se mitt förhållande från fiendens synpunkt, jag kan väl icke lyfta hand mot mig själv?

BROTHER

I am not your enemy.

BRODERN:

Jag är icke din fiende.

GENTLEMAN

Yes, when you befriended those who did me wrong! — — — Where is my child?

HERRN:

Jo, när du är vän med den som gjort mig orätt – – – Var är mitt barn?

BROTHER

I don’t know.

BRODERN:

Det vet jag inte!

GENTLEMAN

How did things end at the station?

HERRN:

Hur slutade det på stationen?

BROTHER

He left alone for the south.

BRODERN:

Herrn reste ensam söderut!

GENTLEMAN

And the others?

HERRN:

Och de andra?

BROTHER

Vanished.

BRODERN:

Försvunna!

GENTLEMAN

Then I’ll have them lording it over me again. (Pause) Did you notice if they followed him?

HERRN:

Då kan jag ha dem över mig igen! (Paus.) Såg du om de andra följde med?

BROTHER

No, he was alone.

BRODERN:

Nej, han for ensam!

GENTLEMAN

Then we’re rid of him, at least. Number two — Those remaining: mother and child.

HERRN:

Då, är man klar med den åtminstone! Numro två – Äterstår: modren och barnet!

BROTHER

Why are the lights still on up there in the apartment?

BRODERN:

Varför lyser det däroppe i våningen?

GENTLEMAN

Because they forgot to put them out.

HERRN:

Därför att de glömt att släcka!

BROTHER

I’ll go up …

BRODERN:

Jag ska gå opp . . .

GENTLEMAN

No, don’t go. — If only they’d never return! Again, again, forced to repeat every lesson.^[150]

HERRN:

Nej, gå inte! – Måtte de inte komma igen, bara! Ta om, ta om, bakläxa på alltsammans!

BROTHER

But the beginning has straightened itself out …

BRODERN:

Men början har ju rett ut sig . . .

GENTLEMAN

And the worst remains … Do you think they will come back?

HERRN:

Och det värsta återstår . . . Tror du de kommer tillbaka?

BROTHER

Not her, she’d have to try to make things right in front of Louise.

BRODERN:

Inte hon, sedan hon måste ge dig upprättelse i Louises närvaro.

GENTLEMAN

I’d forgotten that. She actually paid me the honor of being jealous! I believe there is righteousness in the world.

HERRN:

Det had jag glömt! Hon gjorde mig verkligen den äran bli svartsjuk! Jag tror det finns rättvisa i världen!

BROTHER

And when she found out that Agnes was younger.

BRODERN:

Och så fick hon veta att Agnes var yngre!

GENTLEMAN

Poor Gerda. But in cases like this, one shouldn’t tell others that righteousness exists, a vengeful righteousness … for it’s not really true that they love righteousness. And one should treat their filth nicely. Oh Nemesis^[151] — it’s only for others! … The telephone’s ringing. It sounds like a rattlesnake!

HERRN:

Stackars Gerda! Men i sådana här fall får man inte säga det åt människorna, att det finns rättvisa, en hämnade rättvisa . . . för det är bara osant att de älskar rättvisan! Och man skall ta fint på deras snusk! Och Nemesis – den är bara för andra! . . . Nu ringde det. Han låter som en skallerorm telefonen!

*

*

LOUISE: (synes inne vid telefonen.)

*

*

*

*

GENTLEMAN

(To LOUISE) Did the snake strike?

HERRN:

(till Louise.) Stack ormen?

LOUISE

(At the window) May I speak to you, sir?

LOUISE:

(i fönstret.) Får jag tala vid Herrn.

GENTLEMAN

(To the window) Tell me.

HERRN:

(till fönstret.) Säg!

LOUISE

The lady has gone to her mother’s in Dalarna^[153] to live with the child.

LOUISE:

Frun har rest till sin mor i Dalarne för att bosätta sig där med barnet!

GENTLEMAN

(To his BROTHER) Mother and child to the countryside, in their own home. Now things have straightened themselves out. Oh!

HERRN:

(till Brodern.) Mor och barn till landet, i ett gott hem! Nu har det rett sig! Åh!

LOUISE

And the lady asked me to go up and put the lights out in the apartment.

LOUISE:

Och Frun bad mig gå opp och släcka i våningen!

GENTLEMAN

Do it at once, Louise, and pull down the shades so we don’t have to see it.^[154]

HERRN:

Gör det med detsamma Louise, och dra ner gardinerna så vi slipper se det här!

*

*

*

*

CONFECTIONER

(Looking up) I think the storm has passed.^[155]

KONFITORN:

(tittar uppåt.) Jag tror ovädret har gått över.

GENTLEMAN

It really does seem to have cleared up. The moon is shining.

HERRN:

Det tycks verkligen ha klarnat, och då få vi månsken!

BROTHER

It was a blessed rain.

BRODERN:

Det var ett välsignat regn!

CONFECTIONER

Absolutely delightful.

KONFITORN:

Alldeles härligt!

GENTLEMAN

Look, there comes the lamplighter at last.

HERRN:

Se där kommer lykttändarn, äntligen!

*

*

GENTLEMAN

The first lamp! Now it’s autumn. That’s our season, old boys. It’s starting to get dark, but with the darkness comes understanding that shines with its own blind light, to keep us from going astray —^[156]

HERRN:

Första lyktan! Nu är det höst! Det är vår årstid, gubbar! Det börjar skymma, men då kommer förståndet och lyser med blindlyktan, så man inte går villovägar –

GENTLEMAN

(To LOUISE) Close the windows and pull down the shades, so the memories will lie down and sleep in peace. The peace of old age. And in the fall, I’ll move from this quiet house.^[157]

HERRN:

(till Louise.) Stäng fönsterna, och drag sen ner gardinerna, så få minnena gå och lägga sig att sova, i ro! Ålderdomens ro! Och i höst flyttar jag från det tysta huset.