Translation Comparisons

English

Swedish

Scene 1

1:o

DETECTIVE

Is it out now for sure?^[4]

CIVIL POLIS:

Är det riktigt slocknat nu?

MASON^[5]

Don’t see any smoke anyway.

MURARN:

Det syns ingen rök åtminstone.

DETECTIVE

Then I’d like to ask you a few more questions. — — (Pause) You were born here in the quarter?

CIVIL POLIS:

Då skall jag framställa några frågor igen. – (-Paus.-) Murarn är född här i kvarteret?

MASON

Oh yes. Seventy-five years I’ve lived on this street; and when I wasn’t yet born this house was built, my father laid the brick.

MURARN:

Ja, då! I sjuttifem år har jag bott här på gatan; när jag inte var född byggdes detta hus, min far var med och murade . . .

DETECTIVE

And you know everyone in the quarter?

CIVIL POLIS:

Då känner han alla här på trakten?

MASON

We all know everyone.^[6] There’s something peculiar about this street; anyone who comes here once never leaves, at least those who do leave always come back sooner or later, till they’re driven out to the graveyard down at the end of the road.

MURARN:

Vi känner varanna allihop, för det är något särskilt med den här gatan; de som kommit dit en gång, kommer aldrig därifrån, det vill säga att de som flytta, kommer alltid tillbaks ändå förr eller senare, tills de förs ut till körgårn som ligger längst ut i ändan av gatan.

DETECTIVE

You have a special name for this quarter then?

CIVIL POLIS:

Ni har ett särskilt namn på ert kverter här?

MASON

We call it the Morass, and everyone hates everyone, mistrusts everyone, slanders everyone, torments everyone …^[7]

MURARN:

Vi kallar det Moraset; och alla hata varann, misstänka varann, förtala varann, pina varann . . .

DETECTIVE

So, the fire broke out at 10:30 last night; was the entry door closed then?

CIVIL POLIS:

Hör nu, elden utbröt klockan halv elva på aftonen; var porten stängd då?

MASON

You see, I’m afraid I don’t know, since I live in the building next door …

MURARN:

Ja, si det vet jag inte, för jag bor i gårn bredvid . . .

DETECTIVE

Where’d the fire start?

CIVIL POLIS:

Var börja’ det brinna då?

MASON

Up in the attic, where the student lives.

MURARN:

Oppe i vindskammarn, där studenten bor.

DETECTIVE

Was he home?

CIVIL POLIS:

Var han hemma?

MASON

Na-aw, he was at the theater.^[8]

MURARN:

Näh, han var på teatern.

DETECTIVE

Did he leave a lamp burning then?^[9]

CIVIL POLIS:

Hade han gått ifrån lampan då?

MASON

You see, I’m afraid I don’t know …

MURARN:

Ja, si det vet jag inte . . .

DETECTIVE

Is the student related to the owner of the house?

CIVIL POLIS:

Är studenten släkt med husägarn?

MASON

Na-aw, I don’t think so. — Are you from the police?

MURARN:

Näh, det tror jag inte. – Är Herrn vid polisen?

DETECTIVE

How come the inn didn’t catch fire?

CIVIL POLIS:

Hur kom sig att inte värdhuset tog eld?

MASON

They threw a fire blanket over it and wet it down.

MURARN:

De kasta brandsegel över och sprutade på!

DETECTIVE

It’s strange the apple trees weren’t destroyed by the heat.

CIVIL POLIS:

Det är konstigt att inte äppelträna förstördes av hettan.

MASON

The buds had just come out and it’d rained during the day, then they burst out in bloom during the night from the heat, a little early I’d say.^[10] If we get a frost, the gardener’ll be ruined.

MURARN:

De stod i knopp och det hade regnat om dagen, men av värmen slog de ut i blom mitt i natten, lite för tidigt så att säga, för kommer det nu frost, så är trädgårdsmästarn bet.

DETECTIVE

What is this gardener like?

CIVIL POLIS:

Vad är trädgårdsmästarn för karl?

MASON

His name’s Gustafsson …

MURARN:

Han heter Gustafsson . . .

DETECTIVE

But what’s he like?

CIVIL POLIS:

Men vad är det för en karl?

MASON

You listen to me now. I’m seventy-five years old … so I don’t know anything bad about Gustafsson, and if I did I wouldn’t tell you.

MURARN:

Hör nu herrn, jag är sjuttifem år . . . och därför vet jag intet ont om Gustafsson, och visste jag, skulle jag inte stå och säga’t här!

DETECTIVE

And the owner of the house is named Valström, a dyer, around sixty years old, married …

CIVIL POLIS:

Och husägarn heter Valström, färgare, sextio år omkring, gift . . .

MASON

Finish that yourself! I’m not going to let you pump me for any more information.^[11]

MURARN:

Fortsätt själv! Jag låter inte pumpa mig mera.

DETECTIVE

Was it arson?^[12]

CIVIL POLIS:

Anses det vara mordbrand?

MASON

All fires are.

MURARN:

Det anses alla eldsvådor.

DETECTIVE

Who do you suspect then?

CIVIL POLIS:

Vem misstänkes då?

MASON

Any interested party is always suspected by the insurance company.^[13] That’s why I’ve never had insurance.

MURARN:

Den intresserade är alltid misstänkt av brandstodsbolaget; därför har jag aldrig haft assurerat.

DETECTIVE

Did you find anything digging around?

CIVIL POLIS:

Har han hittat något vid grävningen?

MASON

You can usually find the door keys, since no one has time to take them out with the fire pushing in, except sometimes, there are exceptions when it seems they are taken out …

MURARN:

Alla dörrnycklarne brukar man hitta, för ingen människa har tid att ta ur dem, när elden sitter i knutarna, utom ibland, undantagsvis, när de tas ur nämligen . . .

DETECTIVE

There was no electric lighting in the house?

CIVIL POLIS:

Det var inte elektrisk belysning i huset?

MASON

Not in this old house, and a good thing too, since now they can’t blame it on an electrical short.^[14]

MURARN:

Inte i det här gamla huset, och väl var det, för nu kan de inte skylla på kortslutning.

DETECTIVE

“Blame it on”? “A good thing”! — Now just a minute …

CIVIL POLIS:

Skylla på? Väl var det! – Hör nu . . .

MASON

Are you trying to trap me? Don’t do that, or I’ll just take it all back.

MURARN:

Tänker han snärja mig? Gör inte det, för då tar jag tillbaka.

DETECTIVE

Take it all back — you can’t.

CIVIL POLIS:

Ta tillbaka? Det kan han inte!

MASON

No?

MURARN:

Inte?

DETECTIVE

Oh, no.

CIVIL POLIS:

Nehej!

MASON

Sure, there’s no witness.

MURARN:

Jo, för vi ha inget vittne!

DETECTIVE

Oh no?

CIVIL POLIS:

Inte?

MASON

No.

MURARN:

Neej!

DETECTIVE

Here’s a witness.

CIVIL POLIS:

Här är ett vittne!

MASON

Tricky!

MURARN:

Tänk en sån räv!

DETECTIVE

You don’t have to be seventy-five years old to use your wits. (To the WITNESS) Let’s continue with the gardener.

CIVIL POLIS:

Man begagnar sitt förstånd, fastän man inte är sjuttifem år! (-Till vittnet.-) Nu forsätter vi med trädgårdsmästarn.

MASON

Now I’ve done it. But that’s what you get for talking.

MURARN:

Nu har jag väl råkat ut! Men så där är det att prata!

MASON

It’s a good thing you’re here.

MURARN:

Det var bra du kom!

OLD WOMAN

Let’s sit and have some breakfast and take it easy a spell, you must be hungry after this show, I wonder if your brother-in-law Gustafsson will recover, he’d already seeded the hot beds and was about to start digging up the earth, eat now, there’s the painter Sjöblom already starting with his spackling knife, imagine Mrs. Vesterlund dodging the fire like that — Well, Sjöblom, now you have work —

GUMMAN:

Nu ska vi äta frukost, och vara snälla, du kan vara hungrig efter detta spetaklet, jag undrar om svåger Gustafsson repar sig efter det här, han had vörjat i bänkarne och skulle just gräva landena, ät nu, där är målar Sjöblom redan i gång med spakeln, tänk att Fru Vesterlund kom ifrån eldsvådan så pass – Gudd da, Sjöblom, nu har han arbete –

OLD WOMAN

Hey there Mrs. Vesterlund, you came out of it pretty well, I must say …

GUMMAN:

Gudda, gudda, fru Vesterlund, det kom hon gott ifrån, jag säger det och lägger det till . . .

MRS. VESTERLUND

I wonder who’s going to reimburse me for what I’m losing today, you know there’s a big funeral at the graveyard and those are always my best days, I had to take away all the bottles and glasses …

VESTERLUND:

Jag undrar just vem som skall betala mig det jag förlorar i dag, för de har en stor begravning på körgårn och det är min bästa dag, jag fick bära undan varor och glas . . .

OLD WOMAN

What’s the funeral today? I saw a lot of folks out on the road, and of course they wanted to see the fire too …

GUMMAN:

Vad är det för en begravning i dag, jag ser så mycket folk dra ut om tullen, och så ska de se på eldsvådan med . . .

MRS. VESTERLUND

I don’t think it was a funeral, they were putting a monument up on the bishop’s grave^[15] — but the worst is the stonecutter’s daughter was supposed to marry the gardener’s son, as you know, he’s in the store down in town, but now the gardener’s lost everything. Isn’t that his furniture over there?

VESTERLUND:

Jag tror inte det är begravning, men de ska visst resa en vård på biskopens grav – men det värsta var att Stenhuggarns dotter skulle hålla bröllop med trädgårdsmästarns son som ni vet, han står i butik nere i stan, men nu har trädgårdsmästarn förlorat allt vad han äger, är det inte hans möbler som står där?

OLD WOMAN

And the dyer’s too, probably, it all came out catawampus. Where is the dyer now?

GUMMAN:

Det är nog färgarns också, det kom ut i en handvändning huller om buller, var är färgarn nu?

MRS. VESTERLUND

He’s giving a statement to the police.

VESTERLUND:

Han är nere hos kommissarien och vittnar.

OLD WOMAN

Ah-ha, ah-ha … And there’s my cousin and his hearse, he’s always thirsty on his way home …

GUMMAN:

Jaså, jaså! jaha . . . se där är min kusin lik-kusken, han är alltid torstig på hemvägen . . .

HEARSE DRIVER

Good morning, Malvina, so I hear you lit things up pretty good here last night, looks good too, but you would have done better if you’d gotten yourself a new shack …

LIK-KUSKEN:

God dag, Malvina, ni har gått och tänk på här i natt, hör jag, det ser just snyggt ut, men det had vart bättre att du fått en ny kåk . . .

MRS. VESTERLUND

God save us! Who’ve you been out with now?

VESTERLUND:

Åh gu bevare oss! Men vem har du varit ute med nu?

HEARSE DRIVER

I don’t remember what his name was, but there was only the one wagon following, and no wreath on the coffin^[16] …

LIK-KUSKEN:

Jag minns inte va han hette, och det var bara en vagn efter, och ingen krans på kistan . . .

MRS. VESTERLUND

Well, at least it wasn’t one of those they were happy to be rid of … if you want something to drink, you’ll have to go into the kitchen. I don’t have anything ready out here, and Gustafsson’s on his way over with his wreaths, since there’s something going on out in the graveyard today …

VESTERLUND

Det var inge glädjelik då, åtminstone . . . vill du dricka något, så får du gå i köket, för jag har inget i ordning ännu på den här sidan, och Gustafsson ska för övrigt komma med sina kransar hit, de har ju något ute på körgårn i dag . . .

HEARSE DRIVER

Yes, they’re putting up some monument to the bishop, he wrote a lot of books, and collected scurf, was a scurf-collector is what they told me.

LIK-KUSKEN:

Ja, de ska resa något monument åt biskopen, han skrev visst böcker, och så samla han skorv, det var en skorvskytt, så har de sagt mig.

MRS. VESTERLUND

What does that mean?

VESTERLUND

Va är det för slag?

HEARSE DRIVER

He had a cork board he stuck pins in, with flies on them^[17] … such things we don’t understand … but I’m sure it’s true … I’m going into the kitchen now!

LIK-KUSKEN:

Han hade korkskivor som han stack nålar i, med flugor på . . . de där förstå vi inte . . . men det är nog så riktigt . . . får jag komma i köket nu!

MRS. VESTERLUND

Go in the back way then, you’ll get a drop.

VESTERLUND

Gå in bakvägen då, så får du en tår . . .

HEARSE DRIVER

But I have to talk to the dye-master before I leave, I left the horses over at my cousin’s, the stonecutter,^[18] you know. I don’t like him, as you also know, but we do business together, I mean I recommend him to the boneyard and I can leave my horses in his garden sometimes; tell me when the dye-master gets here, it was lucky he didn’t have his factory here.

LIK-KUSKEN:

Men jag vill tala vid färgarn innan jag åker, jag hr hästarne här invid hos Stenhuggarn min syssling, du vet, jag tycker inte om honom som du också vet, men vi gör affärer till sammans, det vill säga, jag rekommenderar honom till sterbhus, och därför ställer jag in hästarne ibland på gårdenM säg till mig, när färgarn kommer, det var en tur att han inte hade färgerit här . . .

OLD WOMAN

Find anything?

GUMMAN:

Hittar du ingenting?

MASON

Nails, and hinges; all the keys are hanging there in a bunch on the door post^[19] …

MURARN:

Jo, spikar, och gångjärn; alla nycklarna hänga där i en knippa på dörrposten . . .

OLD WOMAN

Were they hanging there before, or did you collect them up?

GUMMAN:

Hängde de där förut, eller har du samlat ihop dem?

MASON

They were hanging there from the start, when I arrived.

MURARN:

De händge där från början, när jag kom.

OLD WOMAN

How strange, then someone locked all the doors and took the keys out before the fire started!^[20] How strange.

GUMMAN:

Det var konstigt, då har nån stängt alla dörrarne och tatt ut nycklarne, innan det började brinna! Det var konstigt!

MASON

It’s a little strange, it is, yes, made it harder to put out the fire and get things out. Ah-huh, ah-huh.

MURARN:

Lite konstigt är det, ju, för på det sättet blev det svårare att släcka och bärga. Jaja! Jaja!

OLD WOMAN

I worked for the dyer’s father, I did, forty years ago, and I knew those folks, both the dyer and his brother who moved to America, though they say he’s back; the father was an honest man^[21], but the boys were so-so — Mrs. Vesterlund over there she looked after Rudolf, they could never treat each other brotherly, argued and fought all the time — I’ve seen it; much has happened here in this house, so much I reckon it was time it got smoked out — Usch, what a house! The one came and the other one left, and now he’s back, and here they die, here they were born, here they married and separated. — And the brother Arvid in America was thought dead many years, anyway he never collected his inheritance, but now they say like I said that he’s come back again, though nobody’s seen him — they talk so much! — Well, there’s the dyer back from the police station.

GUMMAN:

Jag har tjänat hos färgarns far, jag, för förti år sen, och jag känner folket, både färgarn och hans bror, som for åt Amerika, fast de säger att han kommit tebakarsM fadern var en rejäl karl, men pojkarna var si och så – Fru Vesterlund däröver hon skötte den här Rudolf, de kunde aldrig me varann bröderna, slogs och kivades jämt – Jag har sett jag; här i huset har passerat mycket, så mycket, att jag tyvkte det var tid det fick rökas ut – Usch ett sånt hus! Den ena kom, och den andra gick, men tillbaks kom de, och här dog de, här föddes de, här gifte de sig och skildes – Och brodern Arvid i Amerika troddes vara död i många år, åtminstone tog han aldrig ut arvet, men nu säger de som sagt var att han kommit igen, fast ingen har sett honom – de pratar så mycket ju! – Se där ha vi färgarn från kommissarien!

MASON

He doesn’t look very happy, but who can expect that … Who was that student up there in the attic, anyway? They stick together here like plaster and straw^[22].

MURARN:

Han ser inte vidare glad ut, men det kan man inte begära . . . Nå, men vem var studenten där oppe på kammarn? Här hänger de ihop som ler och långhalm?

OLD WOMAN

I’m afraid I don’t know. He had room and board for tutoring the children.

GUMMAN:

Si det vet jag inte. Han var i maten och läste med barnen!

MASON

And the lady of the house too?

MURARN:

Och med frun i huset också?

OLD WOMAN

No, they played whatchacallit tennis and argued; everyone here in the quarter argues and picks at each other — — —

GUMMAN:

Nej de spelte sånt där tennis och grälade för resten; alla gräla och skamfila varann här i kvarteret – – –

MASON

When they broke down the student’s door, they found it full of hairpins on the floor. All comes out in the light of day, for sure, but first the fire passes through^[23]…

MURARN:

Jo, när de bröt opp studentens dörr, så hitta de fullt med hårnålar på golvet, det kom i dagen likvisst, men det måste eld gå över först . . .

OLD WOMAN

I guess it wasn’t the dyer after all, it’s Gustafsson …

GUMMAN:

Jag tror inte det var färgarn som kom, utan det är svåger Gustafsson . . .

MASON

He’s always angry, but today he’s worse than ever, and now he’s going to come and demand his payment after what he’s lost in the fire …

MURARN:

Han är ju alltid arg, men i dag är han värre än nånsin, och nu kommer han väl och kräver mig på sin fordran, efter han har förlorat på branden . . .

OLD WOMAN

Shush now!

GUMMAN:

Tyst med dig!

GARDENER

(Entering with a coal bucket full of wreaths)

Am I going to sell anything today, do you think, so we can eat after such a business?

TRÄDGÅRDSMÄSTARN:

(in med ett kolfat begravningskransar och sådant.)

Ska jag få sälja något i dag, så vi har till maten efter den här tillställningen, må tro?

MASON

You weren’t insured then?

MURARN:

Had due inte assurerat då?

GARDENER

Yes I usually insured the glass in the hot beds, but this year I was going to be clever and used oiled paper instead^[24] — imagine being such an ass (Knocks himself in the head) — and I won’t get a penny for that. Six hundred paper window panes to cut and paste and oil. They always said I was the dumbest of seven kids, such an ass, such a cow! And I went and got drunk last night. Why in hell should I drink last night of all nights when I needed a clear head today? The stonecutter invited me, we’re marrying off our kids to each other this evening, but I still should have said no. — Thanks but no. I’m such a cow, who can’t say no. And it’s just the same when they come to borrow money from me too, I can’t say no, poor fool. And I had that cop on me questioning, ensnaring. I should have kept my mouth shut like the painter there, but I can’t seem to shut up and so I said some things, and he wrote it all down, and now I’ll be called to testify.

TRÄDGÅRDSMÄSTARN:

Jo för bänkrutorna i glasförsäkringen, men i år skulle jag vara snål och hade bara oljat papper, tänk att jag skulle vara ett sånt ärke-fä! (-river si i huvet.-) och det får jag inte betalt för. Sex hundra pappersrutor ska jag klippa och klistra och olja! Ja de sa alltid jag var den dummaste av sju syskon, en sån åsna, ett sånt fårhuvud jag var! Och så gick jag och söp i går, varför i helvete skulle jag supa just i går? då jag behöver mitt förstånd i dag. Det var stenhuggarn som bjöd, vi ska just gifta samman våra barn i kväll, men jag inte kan säga nej! Och så är det när de kommer och lånar pengar av mig också, jag kan inte säga nej, mitt arma kräk! Och så hade jag den där polisen på mig, som frågade och snärjde! jag skulle ha hållit käft, som målarn där, men jag kan inte hålla igen käften, och så sa jag det och det, och han skrev opp alltihopp, och nu är jag kallad att vittna!

MASON

What did you say for instance?

MURARN:

Va sa svåger för slag?

GARDENER

I said I thought — I know it’s bad, but that someone had set the fire.

TRÄDGÅRDSMÄSTARN:

Jag sa att jag trodde – att det var sjukt! och att man tänt på!

MASON

Did you say that?

MURARN:

Har du sagt det?

GARDENER

Abuse me, I deserve it, I’m a cow!

TRÄDGÅRDSMÄSTARN:

Var ovettig på mig, det förtjänar jag, för jag är ett nöt!

MASON

Who set it? — Don’t worry about the painter, and the old lady’s no gossip.

MURARN:

Vem har tänt på då? – Genera dig inte för målarn, och gumman ränner inte med skvaller.

GARDENER

Who set it? The student of course, since it started in his room …

TRÄDGÅRDSMÄSTARN:

Vem som tänt på? Studenten naturligtvis, efter det börja i hans kammare . . .

MASON

No, under his room!^[25]

MURARN:

Nej, under hans kammare!

GARDENER

Was it under? And I just said … I’m going to end badly; I am; was it under his room? You mean underneath? In the kitchen?

TRÄDGÅRDSMÄSTARN:

Var det under? Då har jag gått och ställt till . . . jag slutar illa jag; var det under hans kammare? Vad var det inunder då? Köket?

MASON

No, in the closet; look for yourself there. It was the cook’s closet.

MURARN:

Net, det var en garderob; se själv där! Det var kokerskans garderob.

GARDENER

So it was her!

TRÄDGÅRDSMÄSTARN:

Då var det hon då!

MASON

Don’t say that if you don’t know.

MURARN:

Men säg inte det, då du inte vet det!

GARDENER

The stonecutter didn’t have anything good to say about the cook last night, he knows more than …

TRÄDGÅRDSMÄSTARN:

Stenhuggarn var inte god på kokerskan i går, han visste mycket han . . .

MASON

You shouldn’t be repeating what the stonecutter says, you can’t trust an ex-con …

GUMMAN:

Han skulle inte repa opp stenhuggarns ord, för den som har suttit inne, kan man inte tro på . . .

GARDENER

That was a long time ago, and besides, the cook’s a dragon always haggling over the price of vegetables …

TRÄDGÅRDSMÄSTARN:

Asch, det var så länge sen, och för resten, kokerskan var en drake, hon pruta alltid på grönsakerna . . .

OLD WOMAN

Here comes the dyer from the police station … shush!

GUMMAN:

Nu kommer färgran från kommissarien . . . tyst nu!

OLD WOMAN

That’s not the dyer, but he looks a lot like him.

GUMMAN:

Det var inte färgarn, men han var så lik honom!

STRANGER

How much does a wreath like this one cost?

FRÄMLINGEN:

Vad kostar en sån där krans?

GARDENER

Half a crown.^[27]

TRÄDGÅRDSMÄSTARN:

Den kostar femti öre!

STRANGER

It’s not much.

FRÄMLINGEN:

Det var då inte dyrt.

GARDENER

Well, you see I’m such an idiot I can’t stick it to them.

TRÄDGÅRDSMÄSTARN:

Ja, si jag är ett sådant fä, så jag kan inte hugga till.

STRANGER

(Looking around) Has there been a — a fire here?

FRÄMLINGEN:

(ser sig omkring.) Har det . . . brunnit – här?

GARDENER

Yes, it burned down last night.

TRÄDGÅRDSMÄSTARN:

Ja, si jag är ett sådant fä, så jag kan inte hugga till.

STRANGER

My God.

(Pause.)

Who owned the house?

FRÄMLINGEN:

Åh, Herre Gud!

(Paus.)

Vem ägde huset då?

GARDENER

Valström, the factory owner.

TRÄDGÅRDSMÄSTARN:

Fabrikör Valström.

STRANGER

The dye-master?

FRÄMLINGEN:

Färgare?

GARDENER

Yes, he’s a dyer.

(Pause.)

TRÄDGÅRDSMÄSTARN:

Ja, han var färgare!

(Paus.)

STRANGER

Where is he?

FRÄMLINGEN:

Var är han?

GARDENER

We expect him any minute.

TRÄDGÅRDSMÄSTARN:

Han väntas om en stund.

STRANGER

Then I’ll go for a little walk, the wreath can stay there till I come back, I’m going out to the graveyard then.

FRÄMLINGEN:

Då skall jag gå lite här, så får kransen ligga tills jag kommer tillbaks, jag skall nämligen ut till körgårn sen.

GARDENER

Out to the bishop’s monument?

TRÄDGÅRDSMÄSTARN:

Ska Herrn ut till biskopens monument?

STRANGER

What bishop?

FRÄMLINGEN:

Vilken biskop?

GARDENER

Bishop Stecksén^[28]. In the Academy^[29], you know.

TRÄDGÅRDSMÄSTARN:

Biskop Stecksén, i Akademin, vet jag.

STRANGER

Is he dead?

FRÄMLINGEN:

Är han död?

GARDENER

Oh yes, for ages.

TRÄDGÅRDSMÄSTARN:

Ja, för länge sen!

STRANGER

I see. — Well, just leave the wreath there for now.

(He goes out to the left, looking closely at the ruins.)

FRÄMLINGEN:

Jaså! – Så får kransen ligga så länge.

(Gå åt vänster, betraktande ruinerna noga.)

OLD WOMAN

Was he from the insurance maybe?^[30]

GUMMAN:

Var det en från assuransen kanske?

MASON

Na-aw; he would have asked different things.

MURARN:

Nä-h, inte den; för då skulle han ha frågat på annat sätt.

OLD WOMAN

He did look a lot like the dyer, you know.

GUMMAN:

Men han var så lik färgarn, i alla fall.

MASON

But taller.

MURARN:

Men han var längre!

GARDENER

I just remembered — I should have a wedding bouquet for this evening, for my son’s wedding, but I don’t have any flowers and my dark suit burned up. It’s all … Mrs. Vesterlund is supposed to give us the myrtle^[31] for the crown, since she’s the bride’s godmother, and she stole the myrtle shoots from the dyer’s cook who got it from the dyer’s first wife, the one who ran off, and I was supposed to bind it up but I completely forgot^[32] — I’m the biggest idiot who’s ever walked the earth —

(He opens the door to the inn.)

Mrs. Vesterlund, can I get that myrtle now and I’ll fix it up. I said, can I get the myrtle! — Shouldn’t there be a wreath too … Is there enough? — No? — Then the hell with this wedding, it doesn’t matter anyway! — They can go to the priest and let him say a few words over them, but the stonecutter will go crazy. — What can I do about it? — I can’t do that — haven’t slept a wink all night. — It’s too much for one man. — Yes, I’m an idiot, I already know that, go ahead and abuse me. — There’s the pot, so, thanks a lot. Do you have any scissors? I don’t have them with me, and some wire and string, where am I supposed to get them? — No one’s running away from his job — I’m sick to death of the whole thing, when a man struggles for fifty years and then everything burns up; I can’t begin to think about starting over; and when it comes all at once, blow by blow, I’m ready to just give it all up …

(He goes.)

TRÄDGÅRDSMÄSTARN:

Nu kommer jag ihåg en sak – jag skulle ju ha en brudbukett till i afton, och jag ska på min sons bröllop, men jag har inga blommor och svarta rocken har brunnit opp. Det är ju alldeles . . . Madam Vesterlund skulle ge myrten till kronan, för hon är gudmor till bruden, det var en myrten hon stal skottet till av färgarns kokerska som fått sin av första frun, den som rymde, men jag skulle binda och det har jag glömt bort – jag är det största nöt, som går på jorden –

(Öppnar dörrn till värdshuset.)

Fru Vesterlund, dår jag myrten nu, så ska jag göra’t! Får jag myrten, säger jag! – Ska de vara krans också . . . räker det till då? – Inte? – Då ger jag fan i bröllopet, det är alltsammans det! – De får gå till prästen och låta läsa ihop sig, men Stenhuggarn blir ursinnig – Vad ska jag göra då? – Det kan jag inte – har inte sovit en blund på hela natten! – Det är för mycket för en människa. – Ja, jar är ett kräk, jag vet det, skäll ner mig bara – Där är krukan, nå, tack så mycket, så ska de vara en sax med, det har jag ingen, och så ska det vara ståltråd, och bindgarn, var ska jag ta det ifrån? – Inte vill nån springa ifrån sitt arbete, inte! – Jag är led på alltihop, för när man stretat i femtio år, så brinner det opp; jag orkar inte börja om; och så kommer det på en gång, slag i slag; vet nån jag går ifrån alltihop . . .

(Går).

DYER^[33]

Is it out now, Andersson?

FÄRGARN:

Är det släckt nu, Andersson?

MASON

Now it’s out.

MURARN:

Nu är det släckt!

DYER

Has anything come to light?^[34]

FÄRGARN:

Har nånting kommit i dagen?

MASON

About? What you hide in the snow comes out with the thaw.^[35]

MURARN:

Om? Det man gömmer i snö kommer fram uti tö.

DYER

What do you mean?

FÄRGARN:

Vad menar Andersson?

MASON

The one who digs is the one who finds.^[36]

MURARN:

Den som gräver opp, han hittar.

DYER

Have you found something that clears up how the fire started?

FÄRGARN:

Har du hittat något, som kan förklara eldens uppkomst?

MASON

No, not as such.

MURARN:

Näh, inte sådant!

DYER

Then we’re all still suspects, every one of us.

FÄRGARN:

Då äro vi fortfarande misstänkta, allihop!

MASON

Not me though?

MURARN:

Inte väl jag heller?

DYER

Yes, of course! You were seen wandering around at an unusual hour.

FÄRGARN:

Jo, bevars! Andersson hade varit synlig i vinden på ovanlig tid.

MASON

I can’t always go fetch the tools I’ve forgotten at a usual hour. When I fixed the heater in the student’s room I forgot my hammer.

MURARN:

Jag kan ju inte alltid gå på vanlig tid och söka mina verktyg som jag glömt. När jag lagade kakelugnen hos studenten, så glömde jag min hammare!

DYER

And the stonecutter, and the gardener, and Madam Vesterlund, even the painter there, all are suspects, and the student and the cook and me most of all. Lucky thing I paid my insurance yesterday, or I’d be up a creek. — Just think, the stonecutter is suspected of arson and he’s terrified of doing the slightest thing wrong; in fact he’s so conscientious if you ask him what time it is, he’ll answer but he won’t swear to it since clocks can run slow. We all know about his two years inside, he got himself straightened out, and now I swear he’s the most honorable man in the quarter.

FÄRGARN:

Och stenhuggarn, trädgårdsmästarn, madam Vesterlund, till och med målarn där, alla äro vi misstänkta, studenten, kokerskan och jag aldra mest. Det var dock en tur att jag betalte assuransen dan förut, annars had jag suttit i stöpet. – Tänk er, stenhuggarn misstänkt för mordbrand, han som är så rädd att göra den minsta orätt; han är numera så samvetsgrann, att om man frågar honom hur mycket klockan är, så svarar han, men vill inte svära på’t, för klockan kan gå orätt. Vi känner ju hans två års straff, han lät rätta sig, och nu svär jag, att han är den hederligaste i kvarteret.

MASON

But the cops suspect him just because he once took a false step … and has a record.

MURARN:

Men rätten misstänker honom just därför att han begått ett felsteg . . . och har vanfrejd.

DYER

It’s so strange, so strange to see things that way. — But you should go now, you have a wedding this evening.

FÄRGARN:

Ja, det är så olika, så, det är så olika att se sakerna, si! – Nu får Andersson gå, i alla fall, han ska ju på bröllop i kväll!

MASON

Yes, this wedding … There was someone here looking for you a minute ago, said he’d be right back.

MURARN:

Ja, det där bröllopet . . . Det var någon som sökte Fabrikörn ijåns, och han skulle komma igen straxt.

DYER

Who was it?

FÄRGARN:

Vem var det?

MASON

He didn’t say.

MURARN:

Det sa han inte!

DYER

From the police?

FÄRGARN:

Var det en polis, då?

MASON

Na-aw, I don’t think so. — Oh, there he comes!

(Goes off with the OLD WOMAN.)

MURARN:

Näh, det tror jag inte! – Där kommer han för resten!

(Går med Gumman.)

DYER

(Watching the STRANGER with curiosity, then with terror; he wants to run but can’t)

Arvid!

FÄRGARN:

(betraktar honom med nyfikenhet, sedan med fasa; vill fly, men kan icke.)

Arvid!

STRANGER

Rudolf!

FRÄMLINGEN:

Rudolf!

DYER

Is it really you?

FÄRGARN:

Är det du?

STRANGER

Yes.

(Pause.)

FRÄMLINGEN:

Ja!

(Paus.)

DYER

So you’re not dead?

FÄRGARN:

Du är icke död, alltså?

STRANGER

Yes, in some ways! — I’ve come from America after thirty years,^[37] something pulled me back, I needed to see my childhood home again — — — and now I find it in ruins.

(Pause.)

Burned during the night?

FRÄMLINGEN:

Jo, på visst sätt! – Jag kommer från Amerika, efter tretti år, det var något som drog, jag måste se mitt barndomshem igen, – – – och så finner jag en ruin.

(Paus.)

Det har brunnit i natt?

DYER

Yes. You came just in time^[38].

FÄRGARN:

Ja! Du kom lagom!

STRANGER

(Slowly) So that’s the place—just imagine so little space for so many destinies! — There’s the dining room with the painted walls, palm trees, cypresses, temples, under a rose-red sky; that’s how I dreamed the world looked if I could just get away from home. — And the tile stove with the pale flowers growing out of seashells — the niche with the zinc doors — I remember when I was a child and we moved in, there was a name written in the zinc — and grandma said that a man with that name had killed himself in the room — I forgot it right away; but later in life when I married the daughter of the suicide’s brother^[39], I figured it was as if my own destiny had been written on that piece of metal — You don’t believe in such things, well. — You do know at least how my marriage ended.

FRÄMLINGEN:

(långsamt). Där är tomten; tänk sån liten plats för så många öden! – Där är matsaln med de målade väggarne; palmer, cypresser, tempel, under en rosenröd himmel; så drömde jag att världen såg ut, bara man kom bort ifrån hemmet! – Och kakelugnen med de bleka blommorna som växte ut ur snäckor – nischen med zinkluckorna – jag minns som barn när vi flyttade in, så fanns där ett namn ritat i zinken – och så berättade mormor att den mannen med det namnet hade mördat sig i det rummet – Det glömde jag snart; men när jag längre fram i livet blev gift med den mördades brorsdotter, så tyckte jag att mitt öde var liksom skrivet förut på den där metallen – Du tror inte på sånt där, nå! – Du vet emellertid hur mitt äktenskap slutade!

DYER

Yes, I’ve heard …

FÄRGARN:

Jo, jag har hört . . .

STRANGER

And there’s the nursery. Yes.

FRÄMLINGEN:

Där är barnkammarn! Ja!

DYER

Let’s not dig in the ruins.^[40]

FÄRGARN:

Låt oss inte gräva i ruinerna!

STRANGER

Why not? When there’s been a fire you can read the ashes, that’s what we used to do as children in the bonfires …

FRÄMLINGEN:

Varför inte? När det är brunnet, så kan man läsa i askan, det gjorde vi som barn i brasorna . . .

DYER

Come sit at the table.

FÄRGARN:

Sätt dig ner här vid bordet!

STRANGER

What is this place? Ah yes, the Last Nail, where the hearse drivers stop by and in the old days convicts got a last drink before they were dragged off to the gallows^[41] … who owns it now?

FRÄMLINGEN:

Vad är det här? Näringsstället Sista Spiken, där likkuskarne togo in, och där förr i tiden delinkventerna fingo sista glaset innan de drogo ut till galgbacken . . . Vem håller här?

DYER

Madam Vesterlund, my old nurse.

FÄRGARN:

Madam Vesterlund, min sköterska.

STRANGER

Madam Vesterlund. I remember her … It’s as if the bench sinks beneath me and I’m falling down through time, sixty years, into childhood — I can feel the air in the nursery, the tightness in my chest — you older ones tormented me, and you made such awful noise, I was always terrified; I hid in the orchard; was dragged out and spanked, always spanked, but could never figure out why, I still don’t know — still, she was my mother …

FRÄMLINGEN:

Madam Vesterlund! Jag minns henne . . . Det är som om bänken sjönk under mig och jag ramlade ner genom tiden, sextio år, ner i barndomen – jag känner barnkammarluft, och tryck på bröstet – ni äldre trykte mig, och ni bullrade så rysligt, så jag var alltid skrämd; jag gömde mig i trägårn av fruktan; drogs fram och fick stryk, alltid stryk, men kunde inte få veta varför, och vet det inte än! – Det var ändå min mor . . .

DYER

Quiet!

FÄRGARN:

Tyst!

STRANGER

Yes, you were her favorite and were always praised … Then we got a stepmother. — Her father was a corpse hauler^[42]; and we’d seen him walking by on this road for many years … Eventually he became so well-known to us that he’d nod at us and grin as if to say “I’ll be coming to take you too.” And then one day he came into our house and we called him grandfather! Our father had married his daughter.^[43]

FRÄMLINGEN:

Ja, du var favoriten och hade alltid medhåll . . . Så fick vi styvmor – Hennes far var Lik-Bärare; och vi hade sett honom i många år åka förbi här på vagnen . . . Han blev slutligen så bekant att han nickade åt oss, och grinade, som om han menade, >>jag kommer nog och tar er>>. Och så kom han en dag in i detta hus, och blev kallad morfar! då vår far gifte om sig med dottern.

DYER

It wasn’t so remarkable.

FÄRGARN:

Det var inte märkvärdigt!

STRANGER

No, but how everything is woven together here, your own destiny and others’^[44] …

FRÄMLINGEN:

Nej, men hur det vävde sig ihop här, egna öden och andras . . .

DYER

It’s like that everywhere.

FÄRGARN:

Det gör det nog överallt . . .

STRANGER

Absolutely, everywhere the same … When you’re young you see the web being set up: parents, relatives, friends, acquaintances, servants are the warp^[45]; a little further on in life you see the woof; and the shuttle goes back and forth with the thread, it breaks sometimes but is knotted back together and on it goes; the beam strikes, the yarn is forced together into curlicues and there lies the web^[46]. In old age when the eyes begin to see, you discover that all the curlicues form a pattern, a monogram, an ornament, a hieroglyph, which now you can begin to understand: It’s life itself! The Worldweaver has woven it!^[47]

(Pause.The STRANGER rises.)

Over there on the scrapheap I can see our family photograph album.^[48](Fetching the album) Here is the book of our destiny! Grandfather and Grandmother, mother and father, siblings, relatives, acquaintances and so-called friends, schoolmates, maids, godparents … And what’s remarkable is I’ve been in America, Australia, the Congo, Hong Kong, and wherever I’ve gone there’s been a countryman, at least one, and when we got to talking, this countryman either knew one of my relatives or at least a godparent or a maid, an acquaintance in common, simply put. On the island of Formosa I met a relative … ^[49]

FRÄMLINGEN:

Alldeles ja, överallt sig likt . . . När man är ung ser man väven sättas opp: föräldrar, släkt, kamrater, umgänge, tjänare är ränningen; längre fram i livet ser man inslaget; och nu går ödets skyttel fram och tillbaks med tråden; den brister ibland, men knyts tillsammans, och så forsätter det; bommen slår, garnet tvingas ihop till krumelurer och så ligger väven där. På ålderdomen när ögat blir seende, upptäcker man att alla krumelurerna bilda ett mönster, ett namnchiffer, ett ornament, en hieroglyf, som man nu först kan tyda: Det är livet! Världsväverskan har vävt det!

(Paus. Han reser sig.)

Jag ser därborta i skräphögen familjens fotografialbum (-han går fram till högen och tar ett album-) . . . Där är vårt ödes bok! Farfar och Mormor, far och mor, syskon, släkten, umgänget eller de så kallade vännerna, skolkamraterna, pigorna, faddrarne . . . Och märkvärdigt är att jag som varit i Amerika, Australien, Kongo och Hongkong, vart jag kom, fanns det en landsman, minst en, och hur vi rotade opp, så kände denna landsman antingen min släkt, eller åtminstone en fadder eller en piga, en gemensam bekant med ett ord. På ön Formost råkade jag till och med en släkting . . .

DYER

How have you come to these ideas?

FÄRGARN:

Hur har du kommit på dess idéer?

STRANGER

No matter how life’s arranged itself — I’ve been rich and poor, up and down, suffered shipwrecks and earthquakes — and no matter how life’s seemed to be I always found coherence and repetition. — In one situation I saw the consequences of an earlier one; when I met one person, I was reminded of another person from the past. There have even been scenes in my life that have returned several times, so that I’ve often said: I’ve been here before. And things have happened to me that have been inevitable or predetermined.^[50]

FRÄMLINGEN:

Därigenom att, huru livet än gestaltade sig – jag har varit rik och fattig, hög och låg, lidit skeppsbrott och haft jordbävning, huru livet än tedde sig, så: fann jag alltid ettsammanhang och ett upprepande – I den situationen såg jag resultatet av en föregående; när jag råkade personen den, så erinrades jag om personen den från det förflutna. Det finns även scener i mitt liv som återkommit flera gånger, så att jag ofta sagt mig: det här har jag varit med om förut. Och det finns händelser, som förefallit mig rent av oundvikliga eller förutbestämda.

DYER

What have you been doing all these years?

FÄRGARN:

Vad har du varit under alla dessa år?

STRANGER

Everything! I’ve seen life from all directions and points. From up above and down below^[51], but always as if it were being staged especially for me; and through this I’ve finally been reconciled with parts of the past, and have come to excuse the so-called failings of others and of myself. — You and I for instance had considerable bouts — — —

FRÄMLINGEN:

Allt! Jag har sett livet från alla väderstreck och punkter. Uppifrån och nerifrån, men alltid som om det var satt i scen för mig särskilt; och därigenom har jag slutligen försonat mig med en del av det förslutna, och kommit att urskulda andras och egna så kallade fel – Du och jag till exempel had ju åtskilligt obytt – – –

STRANGER

Now don’t be afraid.

FRÄMLINGEN:

Ja, var inte rädd nu!

DYER

I’m never afraid!

FÄRGARN:

Jag är aldrig rädd!

STRANGER

So like yourself.

FRÄMLINGEN:

Tänk vad du är dig lik!

DYER

And you too.

FÄRGARN:

Och du då!

STRANGER

Am I? That’s interesting. — Yes, you live in your imagination where you’re the bravest^[52]; and I remember when you first came up with this idea of diving into the swimming hole head first and mother said “Look at Rudolph, he’s so brave!” That was directed at me, at me whom you’d deprived of courage and self-esteem. But then one day you stole some apples and were too cowardly to stand up to it so instead you blamed me.

FRÄMLINGEN:

Är jag? Det var intressangt! – Jo, du lever i dina inbillningar att du är så modig; och jag minns när du fick den falska fixa idén; du hade hoppat på huvet i simskolan, och då sa vår mor: Si, Rudolf har kurage, han! Det var åt mig det, åt mig, som ni berövat mod och självkänsla. Men så kom det en dag, då du stulit äpplen, och var nog feg att icke stå för dt, utan skyllde på mig.

DYER

You haven’t forgotten that?

FÄRGARN:

Har du inte glömt det?

STRANGER

I haven’t forgotten, but I have forgiven. — I can see the apple tree from here, that’s why I remember it so well. It’s right over there, a White Golden. — And if you look closely, you’ll see where a big branch was sawed off. — I wasn’t angry at you for the unjust punishment, but I was angry at the tree and cursed it. — Two years later, that great branch dried out and was cut away. I came to think of the fig tree our Savior cursed one time, but I drew no presumptuous conclusions.^[53] — In any case, I still know all the fruit trees by heart; when I was sick with yellow fever in Jamaica, I went through them one by one. Most of them are still here, I see. There’s the Rosenhäger^[54] with its red-streaked fruit; where the spink made its nest; and over there I see the melon apple tree outside the attic window where I took my exams to be an engineer; there’s the Hampus, and there’s the Fall Astrakhan; the cinnamon pear tree that looks like a little pyramid poplar; and over there is the jam-pear that never got ripe and we all hated but mother valued most; there was a woodpecker in the old tree who’d crane her neck and screech something terrible … That was fifty years ago.

FRÄMLINGEN:

Jag har icke glömt det, men jag har förlåtit. – Jag sitter och ser härifrån, just det äppelträdet, därför minns jag det så väl. Det står där borta, och är en vit Gyllen – Och om du ser efter, skall du finna märket efter en stor avsågad gren. – De hände nämligen så, att jag icke blev ond på dig för det orättvist straffet, utan jag blev ond på trädet och förbannade det – Två år senare, var just den stora grenen torr, och blev bortsågad. Jag kom då att tänka på Fikonträdet som Frälsarn förbannade en gång, men jag drog inga förmätna slutsatser. – Emellertid, kan jag än i dag alla fruktträden utantill; och när jag låg i gula febern en gång på Jamaica, så räknade jag opp allihop! De flesta äro kvar, ser jag! Där står Rosenhägern med sina rödstrimmiga frukter; och i den byggde en bofink; där ser jag melonäpplena utanför vårt vindfönster, där jag tog examen som tekniker; där är Hampus, där är Höstastrakanen; Kanelpäronets träd som liknade en liten pyramidpoppel; och där var syltpäron, som aldrig blev mogna; och vilka vi föraktade, men som mor värderade mest; det bodde en Göktyta i det gamla trädet, hon vred på halsen och skrek så illa . . . Det är femti år sen!

DYER

(Angrily) What are you getting at?^[55]

FÄRGARN:

(ond.) Var vill du komma?

STRANGER

Just as suspicious and malicious as always. How interesting. — I have no purpose with my talk, memories tumble out … I remember once when the orchard was leased out; but we still had permission to take walks in it. It was like we’d been driven out of paradise — and the tempter hid behind every tree!^[56] In the fall when the apples lay ripe on the ground, I gave in to the temptation, it was unavoidable …

FRÄMLINGEN:

Lika misstänksam och ondsint! Det är intressangt. – Jag har ingen avsikt med mitt prat, minnena tränga sig fram . . . Jag erinrar att trädgården hyrdes ut en gång; men vi hade lov att spatsera i den. Det föreföll mig då som om vi voro utdrivna ur paradiset – och frestaren stod bakom vart träd! På hösten, när äpplena lågo mogna på marken, då föll jag för frestelsen, det var oemotståndligt . . .

DYER

So you stole too?

FÄRGARN:

Du stal också?

STRANGER

Of course. But I didn’t put the blame on you. — Some years later, about forty, when I owned a citrus plantation in the southern States, I had thieves in the orchards every night; I couldn’t sleep, I grew thin, I got sick … Then I thought about Gustafsson, the poor gardener here.

FRÄMLINGEN:

Javisst! Men jag skyllde inte ifrån mig, på dig! – När jag sedan, vid fyrtio år, arrenderade en citronplantage i Sydstaterna, ja, så hade jag tjuvar varenda natt i trädgårn; jag kunde inte sova, jag magrade, jag blev sjuk . . . Då tänkte jag på den fattiga trädgårdsmästar Gustafsson – här!

DYER

He’s still alive!

FÄRGARN:

Han lever än!

STRANGER

Maybe he stole apples in his childhood too?

FRÄMLINGEN:

Kanske han också stal äppeln i sin barndom?

DYER

Undoubtedly.

FÄRGARN:

Sannolikt!

STRANGER

Why are your hands so black?^[57]

FRÄMLINGEN:

Varför är du så svart om händerna?

DYER

Because I have to handle the dyes … Or do you mean something else?

FÄRGARN:

Därför att jag hanterar färgade saker . . . Är det något annat du menar?

STRANGER

What would that be?

FRÄMLINGEN:

Vad skulle det vara?

DYER

That I don’t have clean hands.

FÄRGARN:

Att jag inte har rena händer!

STRANGER

Ah!

FRÄMLINGEN:

Äh!

DYER

You’re thinking about the inheritance, perhaps.

FÄRGARN:

Du kanske tänker på arvet!

STRANGER

Just as petty! You’re just like you were when you were eight.

FRÄMLINGEN:

Lika småaktig! Du är precis som du var vid åtta år!

DYER

And you, just as carefree, just as philosophical, just as phony.

FÄRGARN:

Och du, lika sorglös, filosofisk, och fånig!

STRANGER

It’s so strange. — How many times have we said the same things we’re saying now?^[58]

(Pause.)

I see here in this photo album … Siblings. Five are dead.

FRÄMLINGEN:

Så underligt det är! – Hur många gånger ha vi sagt det här, som vi nu sitter och säger?

(Paus.)

Jag ser här i ditt album . . . Syskonen! Fem äro döda.

DYER

Yes.

FÄRGARN:

Ja!

STRANGER

And school friends?

FRÄMLINGEN:

Och skolkamraterna?

DYER

Some have been taken, some are still left.

FÄRGARN:

Somliga upptagna, somliga kvarlåtna!

STRANGER

I met one in South Carolina. — Axel Eriksson. Remember him?

FRÄMLINGEN:

Jag råkade en i Syd-Carolina – Axel Eriksson, minns du den?

DYER

Of course.

FÄRGARN:

Ja visst!

STRANGER

He told me one long night during a train ride that our honored family, who enjoyed general esteem, were all a bunch of crooks, and that our fortune came from smuggling, and that this house was built with double walls to hide things in. Do you see? There are double walls.^[59]

FRÄMLINGEN:

Han berättade en lång natt då vi foro på tåget att vår aktade familj, som åtnjöt allmänt anseende, bara bestod av skurkar, och att förmögenheten uppstått medelst smuggleri här vid tullen, och att detta hus var byggt med dubbla murar för att gömma gods; kan du se att det är dubbla murar?

DYER

(Crushed) That’s why there were so many closets everywhere.

FÄRGARN:

(krossad.) Det var därför det var så mycket garderober över allt!

STRANGER

This Eriksson’s father worked in the customs office and knew our father, and told the inside story that turned my whole imagined world upside down.

FRÄMLINGEN:

Denne Eriksson far hade varit vid tullen, kände vår far, och berättade interiörer, som vände opp och ner på hela min inbillade värld av föreställningar –

DYER

Did you hit him at least?

FÄRGARN:

Slog du honom inte då?

STRANGER

Why should I hit him? — In any case my hair turned grey that night as I re-edited my whole life. You know how we lived in mutual admiration and considered our family the best, and especially our ancestors whom we looked upon with an almost religious reverence. Now I had to repaint their faces, undress them, pull them down, and get them out of my mind. It was terrible!^[60] And then they began to haunt me; bits of those smashed idols reassembled themselves, but they didn’t fit together. It was a wax museum of monstrosities. All those grey-haired men who came to our house and we called uncle, who played cards and ate supper, were smugglers, some had even worn neck-irons^[61] … Did you know that?

FRÄMLINGEN:

Varför skulle jag slå honom? – Emellertid blev jag gråhårig på den natten; och jag fick redigera om hela mitt liv. Du vet att vi levde i en inbördes beundran, att vi ansågo vår släkt vara den bästa, och att särskilt våra föräldrar sågos med nästan religiös vördnad. Nu fick jag sitta och måla om dem i ansiktet, klä av dem, dra ner dem, och få ut dem ur mitt sinne. Det var rysligt! Sedan började de spöka; bitarne av de sönderslagna figurerna togo sig ihop, men passade icke, och det blev till det vaxkabinett av monster. Alla dessa gråhårsmän som umgingos i vårt hus och kallades farbröder, som spelade kort och åto sexor, voro smugglare, av vilka några stått i halsjärn . . . Har du vetat det?

DYER

(Completely destroyed) No.

FÄRGARN:

(alldeles nedgjord.) Nej! –

STRANGER

The whole dye business was only a cover for smuggling yarn, which was dyed so it wouldn’t be recognized.^[62] — I remember I always hated the smell of the dye vats, something sickly sweet^[63] — — —

FRÄMLINGEN:

Hela färgerit var bara ett gömställe för smugglat garn som färgades om för att bli oigenkännligt – jag minns att jag alltid hatade den där lukten av färgkyp, något äckligt sött – – –

DYER

Why are you talking about all this now?

FÄRGARN:

Varför skulle du tala om allt det där?

STRANGER

Why should I keep quiet, and let you go around like an idiot bragging about your honored ancestors? Haven’t you ever noticed how everyone smirks at you?

FRÄMLINGEN:

Varför skulle jag förtiga, och låta dig gå som ett åtlöje när du skryter med din vördnadsvärda släkt? Har du aldrig märkt att de grinar åt dig?

DYER

No-o-o.

(Pause.)

FÄRGARN:

Nähej!

(Paus.)

STRANGER

Over there in the scrapheap’s our father’s bookcase; you remember it was always locked. But one day, when father was away, I found the key. Those books that stood in the front I’d seen through the glass — Sermons and the works of great poets, and books about gardening, and collections about customs and confiscation, the Laws of the Land. A book on foreign coins. A book on technology, which later decided my career in life; but I discovered that behind these books there was a place for other things, and I investigated: first there was the cane switch — now I know that bitter plant bears a fruit that’s used in the red dye called “dragon’s blood,” how strange!^[64] — Next to it was a bottle labeled “potassium cyanide.”

FRÄMLINGEN:

Jag sitter och ser, i skräphögen där, på vår fars bokskåp; du minns det var alltid stängt. Men en dag, då far var borta, hittade jag nyckeln. De böcker som stodo frammanför hade jag sett genom glasrutorna – Där var predikningar, stora skalders arbeten, trädgårdsböcker, Förtaffnings-Samlingar rörande tullväsen och beslag, Rikets Lag. En bok om utländska mynt. En Teknologi, som sedan bestämde min bana; men jag upptäckte då, att bakom dessa böcker fanns plats för annat, och jag forskade: Där låg först rottingen – numera vet jag att den bittra plantan bär en frukt som ger det röda färgämnet Drakblod, det är ju konstigt! – Därbredvid stod en burk med påskrift cyankalium . . .

DYER

It was probably used in the dye works …

FÄRGARN:

Den var väl till färgerit . . .

STRANGER

And maybe for other things too.^[65] — But here’s the point: there was a bundle of pamphlets with illustrated covers that peaked my interest — — — yes, without editorializing, it was the infamous memoirs of a certain cavalier — I took them out, closed the bookcase. And under the big oak over there I began my studies. It certainly was the Tree of Knowledge, c’est vrai. And with that I left the paradise of childhood behind and was initiated, too early, into the secrets of … well.

FRÄMLINGEN:

Kanske till annat också! – Men nu kommer det: I buntar lågo häften med illustrerade omslag, som väckte mitt intresse – – – ja, utan förtolkningar, det var en viss Chevaliers berömda memoarer – jag tog ut dem, stängde skåpet. Och under den Stora Eken därborta studerade jag. Vi kallade den för Kunskapens träd, all right. Och därmed utträdde jag ur barndomens paradis och invigdes, för tidigt, i de hemligheter som . . . ja!

DYER

You too?

FÄRGARN:

Du också?

STRANGER

So, you too!

(Pause.)

Let’s talk about something else, since everything is now reduced to ashes. — Were you insured?

FRÄMLINGEN:

Jaså du också!

(Paus.)

Emellertid – vi ska tala om något annat, efter som det ligger i aska allt det där. – Hade du assurerat?

DYER

(Angrily) Didn’t you ask that just a moment ago?

FÄRGARN:

(ond.) Hrågte du inte det nyss?

STRANGER

I can’t remember; I’m always confusing things I’ve said with things I’ve meant to say, especially since I think so intensely, ever since that day I hanged myself in the closet.

FRÄMLINGEN:

Jag kan inte minnas det; jag förväxlar så ofta det jag sagt, med det jag ämnat säga, och mest därför att jag tänker så intensivt, alltsedan den dag, då jag hängde mig i garderoben.

DYER

What?

FÄRGARN:

Va säger du?

STRANGER

I hanged myself in the closet.

FRÄMLINGEN:

Jag hängde mig i garderoben!

DYER

(Slowly) Is that what happened that Holy Thursday^[66] afternoon? And none of us kids found out? When you were taken to the hospital?

FÄRGARN:

(långsamt.) Var det detta som skedde den där Skärtorsdagsaftonen, och som vi syskon aldrig fingo veta? Då du fördes till sjukhuset?

STRANGER

(Slowly) Yes! — You see how little we know about our own family, our own home, our own life.

FRÄMLINGEN:

(långsamt.) Ja! – Ser du så litet man vet om sina närmaste, sitt hem, sitt eget liv.

DYER

Why did you do it?

FÄRGARN:

Men varför gjorde du detta?

STRANGER

I was twelve years old, and suffered through life. It was like walking through a profound darkness … I didn’t know what I should be doing with my life … and I thought the world was a madhouse! — I discovered this one day at school when we were sent out with banners and flags to celebrate “our country’s great warrior.” I’d just finished reading a book that described “our country’s great warrior” as the worst king in our history — and here we were celebrating him with homages and hymns.^[67]

(Pause.)

FRÄMLINGEN:

Jag var tolv år, och led vid livet! Det var som att gå in i ett stort mörker . . . jag visste inte vad jag skulle här att göra . . . och jag tyckte världen var ett dårhus! – Detta upptäckte jag en dag, då skolan skickades ut med facklor och fanor att fira >>landets förstörare>>. Då hade jag nyss läst en bok där den sämsta av rikets regenter bevisades vara landets förstörare – och denna firade vi nu med hymner och hyllningar!

(Paus.)

DYER

What happened in the hospital?

FÄRGARN:

Vad hände på sjukhuset?

STRANGER

I lay in the morgue, dear brother, as if dead. Maybe I was, I don’t know — but when I woke up I’d forgotten most of my previous life, and so I began a new one, but in such a way that you all thought I was strange.^[68] — Have you remarried?

FRÄMLINGEN:

Jag låg på bårhuset, kära du, som död. Om jag var det, vet jag inte – men när jag vaknade hade jag glömt det mesta av mitt förra liv, och började nu ett nytt, men på det sättet, att ni ansåg mig konstig. – Är du omgift?

DYER

I have a wife and kids, around here somewhere.

FÄRGARN:

Jag har hustru och barn! Nånstans!

STRANGER

When I regained consciousness, I thought I was another person: I took life with cynical calm; that’s how things are, and the worse things got, the more interesting they were … I saw myself as someone else, and I observed this other person, studied him and his destiny, which made me insensitive to my own suffering. In death I had received new talents … I could see right through people, read their thoughts, hear their intentions … When I was in company, I saw them all naked ^[69]… Where did the fire begin, anyway?

FRÄMLINGEN:

När jag vaknade till medvetande, tyckte jag mig vara i en annans person; jag tog livet med ett cyniskt lugn; det skulle väl så vara! och ju värre det var, dess intressangtare blev det . . . Jag betraktade mig numera som en annan, och jag observerade, studerade denna andra och hans öde, vilket gjorde mig okänslig för egna lidanden. Men jag hade i döden fått nya färdigheter . . . jag så mitt igenom människor, läste deras tankar, hörde deras avsikter . . . När jag var i sällskap, såg jag dem nakna . . . Var började elden någonstans?

DYER

No one knows.^[70]

FÄRGARN:

Det vet man ju inte!

STRANGER

The paper said it started in the closet under the student’s room in the attic^[71], what student was that?

FRÄMLINGEN:

Men det stod i tidningen att det började i en garderob under studentens vindskammare, vad är det för en student?

DYER

Is it in the paper already? I haven’t had time to look. What else does it say?

FÄRGARN:

(fasar.) Står det i tidningen? Jag har inte haft tid med den i dag. Vad står det mer?

STRANGER

Everything.^[72]

FRÄMLINGEN:

Allt, står där.

DYER

Everything?

FÄRGARN:

Allt?

STRANGER

The double walls, the honored family of smugglers, the neck-irons, the hairpins …

FRÄMLINGEN:

De dubbla murarne, den aktade smugglarfamiljen, halsjärnet, hårnålarne . . .

DYER

What hairpins?

FÄRGARN:

Vad är det för hårnålar?

STRANGER

I don’t know, but that’s what it says. Do you know?

FRÄMLINGEN:

Inte vet jag, men de står där. Vet du?

DYER

No.

FÄRGARN:

Näh!

STRANGER

Everything into the light, and now they’re expecting a stream of folks to gape at what the fire’s exposed.

FRÄMLINGEN:

Allt kom i dagen, och man väntar en folkström för att gapa på det avslöjade eländet.

DYER

Oh God. And I suppose you’re happy that your family’s the subject of scandal?

FÄRGARN:

Kors i Herrans namn! Och det gläder dig, att din familj blir skandaliserad?

STRANGER

My family? I’ve never felt related to you, never had feelings for my fellow beings or for myself^[73], I only think it’s interesting to watch them … What’s your wife like?

FRÄMLINGEN:

Min familj? Jag har aldrig känt mig som släkt med er, aldrig haft några känslor för mina medmänniskor eller för mig själv, jag tycker bara det är intressangt att se på dem . . . Vad är din hustru för en figur?

DYER

Was there something about her too?

FÄRGARN:

Stod det om henne också?

STRANGER

Her and the student.^[74]

FRÄMLINGEN:

Om henne och studenten.

DYER

Beautiful! So I was right! You’ll see! Just wait! — Here comes the stonecutter.

FÄRGARN:

Skönt! Då tog jag rätt! Du ska se! Vänta bara! – Där kommer Stenhuggarn!

STRANGER

You know him?

FRÄMLINGEN:

Du känner honom?

DYER

And you do too. Our schoolmate, Albert Eriksson.

FÄRGARN:

Och du med! En skolkamrat! Albert Eriksson!

STRANGER

Whose father worked for the customs office and whose brother I met on that train, the one who was so well informed about our family.

FRÄMLINGEN:

Vars far var i tullen, och vars bror jag råkade på tåget, han som var så väl underrättad om vår familj.

DYER

So he’s the devil that spilled it all to the newspapers.

FÄRGARN:

Då är det den här djäveln som har skvallrat för tidningen.

STRANGER

What a terrible look he has^[75] …

FRÄMLINGEN:

Det var en hemsk företeelse . . .

DYER

He’s done time, you know, two years … Do you know what he did? He falsified a contract I had with him …

FÄRGARN:

Han har suttit inne också, två år . . . Vet du vad han gjorde? Han raderade på ett kontrakt som jag hade med en . . .

STRANGER

And you had him put in prison; now he has his revenge.

FRÄMLINGEN:

Och du satte in honom; nu har han hämnats!

DYER

What’s strange is, now he’s considered the most honorable man in the whole district; he’s become a martyr and a saint almost and no one dares mess with him.

FÄRGARN:

Men det konstiga är, att han numera anses som den hederligaste karl på hela trakten; han har blivit martyr och nästan helgon, så man törs inte röra ve’n.

STRANGER

Very interesting!

FRÄMLINGEN:

Det var mycket intressangt!

DETECTIVE

(Approaching the Stonecutter) Are you thinking of tearing down this wall?

CIVIL POLIS:

(in; till Stenhuggarn.) Vill stenhuggarn riva ner den här muren?

STONECUTTER

The one by the closet?

STENHUGGARN:

Den där vid garderoben?

DETECTIVE

Yes.

CIVIL POLIS:

Just den!

STONECUTTER

That’s where the fire started, and I’m certain there’s a candle or lamp in there; I know people, I do.

STENHUGGARN:

Det var där elden började, och jag är säker på att det står ett ljus eller en lampa där; jag känner folket jag!

DETECTIVE

Go ahead then.

CIVIL POLIS:

Gå på då!

STONECUTTER

The closet burnt up, and the false floor collapsed, so we couldn’t figure out what was what, but now we’ll get at it.

(He digs with the mattock.)

Ah, there we go! — There we go. — Goodbye to that one. — Do you see anything?

STENHUGGARN:

Garderobsdörrn brann visserligen opp, men trossbotten ramla ner, därför kunde vi inte få utrönt det där, men nu ska vi ta gadden!

(Hugger med hackan.)

Åh si nu går det! – Åh si nu slår det! – För hej med den! – Sir han något?

DETECTIVE

Not yet.

CIVIL POLIS:

Inte än!

STONECUTTER

(As before) Now do you see anything? — The lamp exploded, but the base is still there. — “Who recognizes this pledge?” — I thought the dye-master was over there.

STENHUGGARN:

(som förut.) Nu ser jag något! – Lampan har exploderat, men foten är kvar! – Vem är som denna panten igenkänner? – Jag tyckte fabrikörn satt där!

DETECTIVE

Yes, he’s over there.

(The DETECTIVE takes the base of the lamp and shows it to the DYER.)

Do you recognize this lamp?

CIVIL POLIS:

Jo, han sitter där!

(-Tar lampfoten och visar fram.-)

Känner fabrikörn sin lampa?

DYER

It’s not mine, it’s the tutor’s.

FÄRGARN:

Det är icke min, men det är informatorns.

DETECTIVE

The student’s? Where is he?

CIVIL POLIS:

Studentens? Var är han?

DYER

He’s down in town, but he’ll be back soon, his books are here.

FÄRGARN:

Han är nere i stan, men kommer väl snart, efter hans böcker ligger där.

DETECTIVE

How did his lamp get in the cook’s closet? Did he have a relationship with her?^[76]

CIVIL POLIS:

Hur kom hans lampa i kokerskans garderob? Hade han förhållande med henne?

DYER

Probably.

FÄRGARN:

Antagligen!

DETECTIVE

If he says the lamp’s his, he’ll be arrested. What do you think about all this?

CIVIL POLIS:

Bara han erkänner lampan som sin, så häktas han. Vad tror fabrikörn om saken?

DYER

Me? What should I think?

FÄRGARN:

Jag? Vad ska man tro?

DETECTIVE

Well, what motive does he have for setting another man’s house on fire?

CIVIL POLIS:

Ja, vilket motiv har han haft för att tända på en annans hus?

DYER

I don’t know! Malice, a desire to harm, people are beyond reckoning … Maybe he wanted to hide something … ^[77]

FÄRGARN:

Det vet jag inte! Elakhet, skadelystnad, mänskorna äro ju oberäkneliga . . . Kanske han ville dölja något . . .

DETECTIVE

It was a bad method, since all the old must come to light.^[78] — Did he bear you any kind of grudge?

CIVIL POLIS:

Det var en dålig metod, efter som allt gammalt rusk kom i dagen. – Bar han något agg till er?

DYER

Likely. Since I’d helped him once when he was in need, and he hated me for it, of course.

FÄRGARN:

Troligen! Ty jag hade hjälpt honom en gång ur nöd, och sen hatade han mig, förstås!

DETECTIVE

Of course! (Pause.) Who was this student then?

CIVIL POLIS:

Förstås! – (-Paus.-) Vem är studenten då?

DYER

He was from the orphanage, born of unknown parents.

FÄRGARN:

Han är barnhusbarn, född av okända föräldrar.

DETECTIVE

Don’t you have a grown daughter?

CIVIL POLIS:

Har fabrikörn inte en vuxen dotter?

DYER

(Angrily) Yes, of course I do.

FÄRGARN:

(arg.) Jo, visst har jag det.

DETECTIVE

I see.

(Pause.)

(To the STONECUTTER) Muster your strength and tear the walls down right away, so we can see what else comes to light.

(The DETECTIVE exits.)

CIVIL POLIS:

Jaså!

(Paus.)

(till Stenhuggarn.) Tag nu hit sina tolv man, och riv ner murarne hastigt, så få vi se vad nytt kan komma i dagen.

(Ut.)

STONECUTTER

It won’t take but a minute.

(The STONECUTTER exits.)

(Pause.)

STENHUGGARN:

Det skall gå på ett ögonblick!

(Ut.)

(Paus.)

STRANGER

Did you really pay the insurance?

FRÄMLINGEN:

Har du verkligen betalt assuransen?

DYER

Of course.

FÄRGARN:

Ja visst!

STRANGER

Yourself?

FRÄMLINGEN:

Själv?

DYER

No, I sent it as usual.^[79]

FÄRGARN:

Nej, jag skickade, som vanligt!

STRANGER

You sent it — with someone else? That’s so like you! — Shall we take a little stroll in the orchard and look at the apple trees?

FRÄMLINGEN:

Du skickade – en annan! Det är så likt dig! – Ska vi gå i trädgårn ett slag, och se på äppelträden?

DYER

We can, and see what happens later.

FÄRGARN:

Det kan vi göra, så få vi se vad som händer sedan.

STRANGER

It’s getting interesting now.

FRÄMLINGEN:

Nu kommer det intressangta!

DYER

Maybe not so interesting, if you’re mixed up in it.

FÄRGARN:

Kanske icke så intressangt, ifall du blir inblandad.

STRANGER

Me?

FRÄMLINGEN:

Jag?

DYER

Who knows.

FÄRGARN:

Vem vet?

STRANGER

What a web.^[80]

FRÄMLINGEN:

Tänk en sådan väv.

DYER

You had a child in the orphanage, didn’t you?

FÄRGARN:

Du hade ju ett barn på barnhuset?

STRANGER

My God! … Let’s go for that walk in the orchard.

FRÄMLINGEN:

God bless! . . . – Låt oss gå i trädgårn!

Scene 2

2:o

STRANGER^[82]

(Enters) There they stand, happy at the disaster, waiting for the sacrifice, which seems to be the main point. That it was arson they consider a fact, simply because they want it to be. — And all these crooks are my childhood friends, playmates; I’m related to the hearse driver through my stepmother, whose father hauled corpses^[83]— — — . (To those standing nearby) Don’t stand there, good people, there could be dynamite in the cellar, it could explode any moment.

(The crowd disperses and disappears. The STRANGER stands by the scrapheap browsing through a book.)

The student’s books! — The same garbage we used when I was young — Livy’s History of Rome, in which every single word is considered a lie.^[84] — This book is from my brother’s collection — Columbus, or the Discovery of America! — But this is my book, I got it for Christmas in 1857; my name’s scratched out; it was stolen from me and I accused the maid who was fired. Well, that’s pretty, maybe her life was destroyed by it.^[85] Fifty years ago! — There’s the frame of that old family portrait: my famous grandfather, the smuggler who was once in neck-irons. Beautiful! — And what’s this? Part of the frame of the mahogany bed — in which I was born. Damn! — Item: The foot of a dining room table — an ancestral heirloom — yes, it was always said to be ebony, wondered at because of it, and revealed now, after fifty years, by me, to be maple that’s been dyed — everything was dyed in our house, so it wouldn’t be recognized, even our baby clothes were dyed, so we always had dye on our skin!^[86] Ebony, humbug^[87]! — Here’s the parlor clock, also smuggled goods, that measured out the hours of two generations; was wound every Saturday, when we had salted fish and beer soup for dinner — it seemed like an intelligent clock, it stopped when someone died; but when I died, it went right on^[88] — Let’s have a look at you. What do you look like inside, old friend? (The clock disintegrates as he touches it). Can’t stand up to inspection. Nothing can, nothing! Vanity, vanity! — There’s the globe that sat up above, though it should have sat down below. You little earth! The densest of all the planets, the heaviest, and therefore so heavy upon you, too heavy to breathe, too heavy to bear; the cross is your symbol, but it could just as well have been a fool’s cap or a straitjacket. — This world of illusions and madmen! — Eternal one! Has your earth gotten lost in space? And why does it spin around so, so your children get dizzy and lose their minds, and can never come to see what is, only what seems? Amen! There’s the student.

FRÄMLINGEN:

(in.) Där stå de och gläds åt olyckan, väntande på offret, vilket tyckes utgöra huvudsaken. Att den var mordbrand anse de som ett faktum, därför att de önska det! – Och alla dess bovar äro min ungdoms vänner, kamrater; med likkusken är jag släkt genom min styvmor, vars far bar lik – – – (-Till de närvarande:-) Stå inte där, gott folk, det kan ligga dynamit i källaren och då får man vänta en explosion när som helst.

(Hopen skingras och försinner.) (vid skräphögen letar i böcker.)

Det är studentens böcker! – Samma smörja som i min ungdom – Livius: Romerska Historien, som skall vara lögn vartenda ord – men där är en bok ur min brors samling! – Kolumbus, eller Amerikas upptäckande! – Det är min bok, som jag fick till julklapp 1857; namnet är utraderat; alltså, den blev stulen från mig, och jag anklagade en piga, som blev bortkörd! Det är snyggy, kanske hon gick under på det! Femti år sen! – Där är kilramen till ett familjeporträtt: min store farfar, smugglaren, som stod i halsjärn; Skönt! – Men vad ser jag här? Gaveln av en mahognysäng  – i vilken jag är fodd! Dam! Item: foten av ett matbord – det fäderne-ärvda – ja! det utgavs vara ebenholts, beundrades som sådant, och avslöjas nu, efter femtion år, av mig, såsom varande färgad lönn – allting var färgat i vårt hus, för att vara oigenkännligt, och våra barnkläder färgades också, så att vi alltid voro färgade på kropparne! Humbug, ebenholts! – Här är salsuret, också smuggelgods, som utmätt tiden åt två släkten; drogs upp varje lördag, när vi fick kabeljo och ölsupa till middan – det brukade som ett intelligent ur, stanna, när någon dog; men när jag dog, så gick det vidare – Får jag se på dig, hur du ser ut ini, gamla vän – (- Uret faller sönder vid beröringen.-) Håller inte att ta i! Ingenting höll att ta i, ingenting! Fåfänglighet, förgänglighet! – Men där är jordgloben som satt ovanpå, fastän den borde ha suttit under! Du lilla jord! den tätaste av alla planeterna, den tyngsta, och därför så tungt på dig, så tungt att andas, så tungt att bära; Korst är din symbol, men kunde ha varit en narrmössa eller en spänntröja – villornas och dårarnes värld! – Evige! Har din jord gått vilse i rymden? och hur kom hon att snurra runt, så dina barn blevo yra i huvet och förlorade förståndet, att de icke förmå se det som är, utan endast det som synes? Amen! Där är Studenten!

STRANGER

He’s looking for the wife! And tells everything he knows with his eyes^[89]. Happy youth! — Who are you looking for?

FRÄMLINGEN:

Han söker Frun! Och talar om allt vad han vet, med ögonen! Lyckliga ungdom! – Vem söks?

STUDENT

(Embarrassed) I’m looking …

STUDENTEN:

(förlägen.) Jag sökte . . .

STRANGER

Speak up, young man, or keep quiet! I understand equally well either way.

FRÄMLINGEN:

Säg ut, unge man, eller tig! Jag förstår er så väl ändå!

STUDENT

With whom do I have the honor of speaking?

STUDENTEN:

Med vem har jag äran tala?

STRANGER

It’s no honor to speak to me, as you know, I ran off to America once upon a time because of unpaid debts … ^[90]

FRÄMLINGEN:

Det är ingen ära tala med mig, det vet ni, jag rymde en gång till Amerika för skuld . . .

STUDENT

That was wrong …

STUDENTEN:

Det var inte rätt gjort . . .

STRANGER

Right or wrong, it’s a fact. You were looking for the lady of the house, she’s not here, but she’ll no doubt be coming back soon, like everyone else, they’re drawn to fire like moths …

FRÄMLINGEN:

Rätt eller orätt, men det är ett faktum. Ni sökte alltså frun i huset, hon är inte här, men hon kommer nog snart hit, liksom alla andra, de dras till eldsvådan som myggen . . .

STUDENT

— To the light!^[91]

STUDENTEN:

– till ljuset!

STRANGER

That’s what you say, but I should rather have said to the lamp, to choose a more pregnant expression. — So, hide your feelings if you can, young man, I can hide mine! — We were talking about the lamp, weren’t we? What about the lamp?

FRÄMLINGEN:

Det sa ni, men jag villa ha sagt lampan för allt välja ett mera pregnant uttryck. – Emellertid, dölj sina känslor, unge man, om han kan, jag kan dölja mina! – Vi talte om lampan, ja! Hur var det med lampan?

STUDENT

What lamp?

STUDENTEN:

Vilken lampa?

STRANGER

That’s right. Deny and lie about everything. — The lamp you put in the cook’s closet when you set fire to the house.

FRÄMLINGEN:

Si så där, ja! Nekar och ljuger allihop! – Lampan som stod i kokerskans garderob, och som satte eld på huset.

STUDENT

I don’t know anything about that.

STUDENTEN:

Den vet jag ingenting om.

STRANGER

Some blush when they lie, others turn pale — But this one has found something altogether new.^[92]

FRÄMLINGEN:

Somliga rodna när de ljuger, andra bli vita på näsan – Den här har uppfunnit något nytt sätt!

STUDENT

Are you talking to yourself, sir?

STUDENTEN:

Talar Herrn för sig själv?

STRANGER

It’s a bad habit of mine. — If I may ask, are your parents still alive?

FRÄMLINGEN:

Jag har den ovanan! – Äger Herrn föräldrar i livet?

STUDENT

No, I’m afraid they’re not.

STUDENTEN:

Nej, det har jag inte!

STRANGER

Another lie, though he doesn’t know it.^[93]

FRÄMLINGEN:

Nu ljög han igen, dock utan att veta det!

STUDENT

I never lie!

STUDENTEN:

Jag ljuger aldrig!

STRANGER

Only three times in barely a minute. I know your father.

FRÄMLINGEN:

Bara tre gånger på den här lilla stund! Jag känner Herrns far.

STUDENT

I doubt it.

STUDENTEN:

Det tror jag inte!

STRANGER

All the better for me. — Do you see this stick pin? Beautiful, isn’t it. But I never get to see it myself, never can enjoy seeing it though everyone else gets to. At least it’s not egotistical, but there are times I’d like to see it on someone else so I can admire it.^[94] Would you like it?

FRÄMLINGEN:

Desto bättre, för mig! – Ser Herrn den här kråsnålen? Den är vacker, ja! Men jag får aldrig se den själv, har ingen glädje av att den sitter där! under det alla andra njuter av den. Det är inte egoistiskt åtminstone, och det finns ögonblick, då jag ville se den på en annans halsduk för att få beundra den. Vill ni ha den?

STUDENT

I don’t understand … Maybe it’s better not to have it, as you say.

STUDENTEN:

Jag förstår inte . . . Det är kanske bättre att inte ha den! som ni sade.

STRANGER

Perhaps so. — Don’t be impatient, she’ll be here soon. — Is it enviable to be young?

FRÄMLINGEN:

Kanske det! – Var inte otålig, hon kommer straxt! – Är det avundsvärt att vara ung?

STUDENT

No, not that I’ve found.

STUDENTEN:

Nej, det kan jag inte finna!

STRANGER

Not in charge of your own life, having to eat the bread of others, never having any money, never able to speak your mind, always treated like a naïve fool, and since you can’t get married, you must look to others’ wives with all the danger that entails^[95]. Youth, humbug!

FRÄMLINGEN:

Man rår sig inte själv, äter andras bröd, har aldrig några pengar, får aldrig tala i sällskap, behandlas som ett fårhuvud, och när man inte får gifta sig, så måsta man titta på andras hustrur med alla dess farliga konsekvenser. Humbug ungdom!

STUDENT

That’s the truth. When you’re a child, you wish you were grownup, like maybe fifteen, and could go away to study, own a grownup hat; then later you wish you were old, like maybe twenty-one. No one wants to be young.

STUDENTEN:

Ja i sanning! När man är barn, önskar man bli stor, det vill säga bli femton år, gå och läsa, få cylinder; sedan önskar man bli gammal, det vill säga tjugoett år! Alltså vill ingen vara ung!

STRANGER

And when you really are old, you wish you were dead. There’s not much left to want then? — Do you know you’re going to be arrested?

FRÄMLINGEN:

Och när man blir riktigt gammal, önskar man vara död. Det återstår inte så mycket önskvärt då? – Vet ni av att ni ska häktas?

STUDENT

Am I?

STUDENTEN:

Ska jag?

STRANGER

Yes, the police said so just now.

FRÄMLINGEN:

Ja, polisen sa’ så nyss!

STUDENT

Me?

STUDENTEN:

Jag?

STRANGER

Are you surprised? Don’t you know that here in life you have to be ready for anything?

FRÄMLINGEN:

Blir Herrn överraskad av det? Vet Herrn inte att här i livet måste man vara beredd på allt!

STUDENT

What have I done?

STUDENTEN:

Var har jag gjort då?

STRANGER

You don’t have to have done something to be arrested; you only have to be suspected.

FRÄMLINGEN:

Inte behöver man ha gjort något för att bli häktad; man är misstänkt bara!

STUDENT

Then everyone could be arrested.

STUDENTEN:

Då skulle man kunna häkta alla människor!

STRANGER

Absolutely right. One should put a rope around the neck of the whole breed, if one really wanted to be just, but no one does. It’s a horrible breed anyway, ugly, sweaty, stinking; dirty linen, filthy stockings with holes in them, corns, bunions, Usch! No, an apple tree in bloom is much more beautiful; look at the lilies out in the field, it’s as if they weren’t at home here, and how sweetly they smell.^[96]

FRÄMLINGEN:

Alldeles riktigt, ja! Men skulle kunna lägga ett rep om halsen på hela släktet, om man ville vara rättvis, men det vill man inte! Det är ett rysligt släkte, fula, svettiga, stinkande; orent linne, smutsiga strumpor med hål på, kylknölar, liktornar, Usch! Nej, då är ett blommande äppelträd mycket vackrare; Ser på liljorna uppå marken, det är som de inte var hemma här, och känn hur de dofta!

STUDENT

Are you a philosopher?

STUDENTEN:

Är Herrn filosof?

STRANGER

A great philosopher.

FRÄMLINGEN:

Jag är en stor filosof!

STUDENT

Now you’re making fun of me.

STUDENTEN:

Han bara skämtar med mig!

STRANGER

You said that just so you could get away. Go on then. Hurry off.

FRÄMLINGEN:

Det sa han för att få komma i väg! Gå sin väg då! Skynda sig!

STUDENT

I was waiting for someone here.

STUDENTEN:

Jag väntade någon hit!

STRANGER

Yes, just as I thought. — But it’s probably best you go and meet her half way.

FRÄMLINGEN:

Jo, jag tänkte det. – Men det är nog bäst gå och möta!

STUDENT

Did she ask you to tell me that?

STUDENTEN:

Har hon sagt det åt er?

STRANGER

No need.

FRÄMLINGEN:

Inte behövdes det.

STUDENT

I’m not going to mess this up … if it’s so …

STUDENTEN:

Då vill jag inte mankera . . . om det är så . . . (Går.)

STRANGER

Is he my child? In the worst case I was once a child myself, and it was neither remarkable nor particularly fun. — So I am his … ! What more? Besides … who knows?^[97] — — — Now I’ll just say hello to Madam Vesterlund — she was a servant in my parent’s house, trustworthy and of good character, and after she’d stolen from us for ten years she was named the faithful servant.

(He sits at one of the tables.)

Here’s Gustafsson’s wreaths — bearberry though he says they’re lingonberry^[98] — just as sloppy as forty years ago — everything he did was sloppy or stupid, and so things went badly for him. But his self-knowledge forgives much: I’m such a cow, he used to say, and then he’d take off his cap and scratch his head.^[99] — Here’s a myrtle plant. (He taps the pot) Unwatered, of course — he always forgot to water things, the cow … and still he thought they should grow!

(The PAINTER enters.)

Who’s the painter? Also from the Morass, perhaps another thread in my web^[100]. —

(The PAINTER stares at the STRANGER, who stares back.)

Do you recognize me?

FRÄMLINGEN:

Är detta mitt barn? Men jag har i värsta fall också varit barn en gång, och det var varken märkvärdigt eller roligt. – Och jar är hans . . . ! Vad mer? För övrigt . . . vem vet? – – – Nu ska jag hälsa på Madam Vesterlund – hon tjänte hos mina föräldrar, var trogen och godlynnad, och när hon stulit i tio år, utnämndes hon till trotjänarinna.

(Sätter sig vid bordet.)

Här ligger Gustafssons kransar av mjölonris – dem han säljer för lingonris – like slarvigt bundna som för förtio år sen – allt vad han gjorde var slavigt eller dumt, och därför gick det dåligt för honom. Hans självkännendom förlät honom dock mycket: Mitt arma fä! brukade han säga, och då tog han av sig mössan och rev sig i huvet. – Där står en myrten (-han knackar på krukan-) ovattnad förstås – han glömde alltid vattna, det fät . . . och så ville han det skulle växa!

MÅLARN: (synes.)

Vad är det för en målare? Han hör väl också till Moraset och har kanske en tråd med i min väv! –

MÅLARN (har fixerat Främlingen.)

(fixerar igen.) Nåå, känner han igen mig?

PAINTER

Is that you — Mr. Arvid?^[101]

MÅLARN:

Är – det – Herr Arvid?

STRANGER

It is, if to be is to be perceived.

(Pause.)

FRÄMLINGEN:

Har varid och är, om vara är att förnimmas.

(Paus.)

PAINTER

I really ought to be angry with you.

MÅLARN:

Jag skulle egentligen vara ond på honom.

STRANGER

Suit yourself. But do tell me why. Often that straightens things out.

FRÄMLINGEN:

Var så god och var det! Men låt mig veta orsaken bara! Sen brukar det reda ut sig.

PAINTER

Do you remember — — —

MÅLARN:

Minns han – – –

STRANGER

Unfortunately I have an exceptional memory.^[102]

FRÄMLINGEN:

Jag har tyvärr ett utmärkt minne!

PAINTER

Do you remember a boy named Robert?

MÅLARN:

Minns han en gosse som hette Robert?

STRANGER

Of course, a big lunk who could draw well.

FRÄMLINGEN:

Jo då, det var en stor lymmel som kunde rita bra!

PAINTER

(Slowly) And who was going to go to the Academy to be a painter, an artist^[103]. But back then color-blindness was all the rage. Since you were a technolog, Mr. Arvid, you had to examine my eyes before my patron, your father, would allow me to go to art school … You took two balls of yarn from the dye works; a red one and a green one, and then you quizzed me and I called the green one red and vice versa. With that my career was destroyed …

MÅLARN:

(långsamt.) Och så skulle han in på Akademin, för att bli målare, artist. Men det var i den tiden, – då färgblindheten var på moden. Herr Arvid, var tekniker då, och så skulle han undersöka mina ögon innan patron hans far ville hålla mig på målarskolan . . . Därför tog han två garnhärvor från färgerit; den ena rödaktig, den andra grönaktig; och så frågte han mig. Jag svarade, och kallade den röda grön, och tvärtom. Därmed var min bana förstörd . . .

STRANGER

And so it should have been.

FRÄMLINGEN:

Det var ju riktigt som det skulle vara!

PAINTER

No — for the fact is, I could tell the difference between the colors, I just couldn’t distinguish between the names.^[104] This was only discovered when I was thirty …

MÅLARN:

Nej! – För saken var den, att jag kunde skilja färgerna, men icke kunde skilja namnen. Detta upptäcktes dock först när jag var trettisju år . . .

STRANGER

It’s a sad story, but I didn’t know any better, so you should forgive me.

FRÄMLINGEN:

Det var en ledsam historia, men jag förstod inte bättre, och det får han förlåta mig!

PAINTER

How can I?

MÅLARN:

Hur skall jag kunna!

STRANGER

Misjudgments can be forgiven. — Listen to me now. I wanted to join the navy: test-sailed as a cadet; got a bit seasick and was discharged. But I had no trouble at sea; the seasickness was from having drunk too much. With that my career was destroyed and I chose another … ^[105]

FRÄMLINGEN:

Oförstånd är förlåtligt! – Hör på mig nu! Jag skulle in vid flottan; provseglade som extrakadett; och blev liksom sjösjuk; kasserades! Men jag tålde sjön; och sjösjukan härledde sig av att jag druckit för mycket. Därmed var min bana krossad, och jag valde en annan . . .

PAINTER

What’s the navy got to do with me? I dreamed about Rome and Paris …

MÅLARN:

Vad har jag med flottan att göra! Jag drömde om Rom och Paris . . .

STRANGER

Well, people dream a lot of things when they’re young, and when they’re old too. Besides, it was a long time ago, why bring it up now.

FRÄMLINGEN:

Nå ja, man drömmer så mycket när man är ung, och när man är gammal med! För resten, det där var så länge sen, vad är det att tala om!

PAINTER

Imagine saying such a thing. Maybe you can give me back a lost life …

MÅLARN:

Tänk, så han kan säga! Kanske han kan ge mig igen ett förlorat liv . . .

STRANGER

That I can’t. But I don’t owe you anything. I learned the thing with the yarn in school. Anyway, you should have been able to name your colors. — So there’s the road, now take a hike as far as the road is long — one less paint-smearer in the world can only be a godsend for humankind! — There’s Madam Vesterlund.

FRÄMLINGEN:

Det kan jag inte! men jag är icke heller skyldig till det! Det där med garnet had jag lärt på skolan, och ni borde ha kunnat namn på färgerna – Dra nu så långt vägen räcker – en kluddare mindre kan bara vara en välgärning för mänskligheten! – Där är Madam Vesterlund!

PAINTER

Yes you can talk, but you’ll get yours.

MÅLARN:

Tänk så han kan tala! Men har skall få njuta’t!

STRANGER

Hello, Madam Vesterlund; it’s me, Arvid, don’t be afraid; I’ve been in America, how are things; wonderful with me, there’s been a fire here, and your husband has died, he was in the police department, a decent man, I liked him, he had a good-natured, friendly way about him, he was a harmless joker who never hurt anyone, I remember one time …

FRÄMLINGEN:

God dag, madam Vesterlund; det är jag, Herr Arvid, bliv inte rädd; jag har varit i Amerika, hur står det till; jag mår utmärkt, och här har brunnit, hennes man är död, han var polis, en mycket hygglig karl, jag tyckte om honom för hans goda lynne och vänliga sätt, han var ett harmlöst kvickhuvud som aldrig sårade, jag minns en gång . . .

MRS. VESTERLUND

Dear God! Is it really you, Arvid, who I took care of …

VESTERLUND:

Åh, Herre Gud! Är det min Arvid, som jag skötte . . .

STRANGER

No, that wasn’t me, that was my brother, but it doesn’t matter, just as dear, I was talking about your old man who died, thirty years ago, he was a fine man, a good friend …

FRÄMLINGEN:

Ja, det var inte jag, det var min bror, men det gör ingenting, lika kärt, jag talte om hennes gubbe som dog, för trettifem år sen, det var en snäll man, min särdeles goda vän . . .

MRS. VESTERLUND

Yes, he died. (Pause) but I’m not so sure. — Maybe you’re confusing him^[106] …

VESTERLUND:

Ja, han dog, (-paus-) men inte vet jag särskilt – Herr Arvid kanske förväxlar . . .

STRANGER

No, I’m not confusing him … I remember old man Vesterlund well, and I liked him a lot …

FRÄMLINGEN:

Jag förväxlar inte . . . Gubben VESTERLUND: minns jag väl, och jag tyckte så bra om honom . . .

MRS. VESTERLUND

(Slowly) It’s a shame to say so, but he really wasn’t all that good-natured.

VESTERLUND:

(långsamt.) Det är ju skam att stå och säga, men, inte hade han det bästa lynnet.

STRANGER

Him?

FRÄMLINGEN:

Han?

MRS. VESTERLUND

Yes … he had a way of getting in good with people, but he never meant what he said … or he said the opposite …

VESTERLUND:

Jo . . . han hade liksom ett sätt att ställa sig in med folk, men han mente inte vad han sa! . . . eller han sa det baklänges . . .

STRANGER

What? Didn’t mean what he said? He was dishonest?

FRÄMLINGEN:

Vad för något? Mente han inte vad han sa? Kanske han var falsk?

MRS. VESTERLUND

A shame to say, but it seems to me …

VESTERLUND:

Skam till sägandes, tror jag . . .

STRANGER

You mean he wasn’t honest?

FRÄMLINGEN:

Var han kanske inte renhårig?

MRS. VESTERLUND

No-o-o. He — was — a little — well, he didn’t always mean what he said.^[107] But you, Mr. Arvid, how have you been?

VESTERLUND:

N-ja! Han – var – lite – ja han mente inte va han sa! Nå Herr Arvid, hur har han haft det? . . .

STRANGER

A light’s gone off in my head!^[108] — The lying cheat. And I’ve gone around for thirty-five years saying nice things about him, missing him, I mourned at his funeral, bought a wreath for his casket with my tobacco money …

FRÄMLINGEN:

Nu går opp ett ljust för mig! – Tänk en sådan bov! Och jag har gått it trettifem år och talat väl om honom, saknat honom, nästan sörjt hans bortgång, jag köpte en krans till hans kista av mina tobakspengar . . .

MRS. VESTERLUND

What? What was it?

VESTERLUND:

Vad var det, vad var det då?

STRANGER

What a crook! (Pause) well, he fooled me one Mardi Gras, said if you take away every third egg from the hens they’ll lay more. I did it and got a beating, and almost went to jail … But I never suspected he was the informant … he hung out in the kitchen hoping for a handout — the maids could do whatever they wanted with the leftovers — now I see his true colors. — And here I am angry at someone who’s been in the grave for thirty-five years! — He was so satirical, I didn’t understand it then but I understand it now.

FRÄMLINGEN:

Tänk en sådan skurk! – (-Paus.-) Jo! Han narrade mig, en fettisdag; och sa att man skulle ta undan vart tredje ägg för hönsen, så värpte de dess flera. Jag gjorde så, fick stryk, höll på att komma i Råstun . . . Men jag misstänkte aldrig honom som angivare . . . han gick i kökskammarn och snuggade – pigorna fick slå ut diskämbaret ogenerat – nu ser jag honom i hans rätta dager! – Och nu sitter jag och blir ond på en som legat i graven i trettifem år! – Han var alltså satirisk, och det förstod jag inte då! fast jag förstår det nu!

MRS. VESTERLUND

Yes, he was always a bit satirical, I knew that.

VESTERLUND:

Ja, han var allt lite satirisk, det vet jag!

STRANGER

Now I’m remembering more … And here I’ve been saying nice things about this idiot for thirty-five years. And I went to his funeral, had my first drink … And I remember, he used to flatter me, called me professor, the heir-apparent … Usch! — — — Here comes the stonecutter. Go in now, Madam, or there’ll be a fight when he gets here with his reckonings. Go, Madam, we’ll meet again.

FRÄMLINGEN:

Nu minns jag mera . . . Och denna fähund har jag talat väl om i tretti och fem år! Och jag var på hans begravning, fick min första toddy . . . Och så minns jag, han brukade smicka mig, kallade mig professorn, fidekommissarien . . . Usch! – – – Där ha vi Stenhuggarn! Gå in nu Madam, annars få vi gräl! när den där kommer med sina räkningar; gå Madam! vi råkas igen!

MRS. VESTERLUND

(Going in)

No, we shall not meet again, one should never meet again — it’s not the same as before, and they only tear things down for you; why did you have to go and say all that, when things were so clear before … ^[109]

(She goes.)

VESTERLUND:

(går in.)

Nej, vi ska inte råkas mer, man skulle aldrig råkas igen – det är inte detsamma som förut, och de bara river sönder för en; vad måste han gå och säga allt det där för, då jag hade det så redigt förut . . .

(Går.)

STRANGER

Over here.

FRÄMLINGEN:

Kom nu!

STONECUTTER

What is it?

STENHUGGARN:

Va falls?

STRANGER

Come on.

(The STONECUTTER stares at him.)

Are you looking at my stick pin? — I bought it in London at Charing Cross …

FRÄMLINGEN:

Kom an!

STENHUGGARN: (fixerar.)

Ser han på min kråsnål? – Den har jag köpt i London vid Charing Cross. –

STONECUTTER

I’m no thief.

STENHUGGARN:

Jag är ingen tjuv!

STRANGER

No but you’ve mastered the noble art of falsification … you scratch things out.^[110]

FRÄMLINGEN:

Ne men ni utövar den ädla raderingskonsten! Ni raderar!

STONECUTTER

That’s true, but it was a thief’s contract that was strangling me …

STENHUGGARN:

Det är sant, men det var ett tjyvkontrakt som höll på att strypa mig.

STRANGER

Why did you sign it?

FRÄMLINGEN:

Varför skrev ni under?

STONECUTTER

I was desperate.

STENHUGGARN:

Därför att jag var nödställd.

STRANGER

That’s one motive.

FRÄMLINGEN:

Det är ett motiv.

STONECUTTER

But now I’ve got my revenge.

STENHUGGARN:

Men nu har jag fått hämnd!

STRANGER

How pretty.

FRÄMLINGEN:

Det var ju skönt!

STONECUTTER

And now they’re in for it.

STENHUGGARN:

Och nu ryker de in!

STRANGER

Did we ever fight as children?

FRÄMLINGEN:

Har vi aldrig slagits som pojkar?

STONECUTTER

No, I was too young.

STENHUGGARN:

Nej, jag var för ung!

STRANGER

Have we ever lied to each other, or stolen something, or crushed each other’s careers, or seduced each other’s sisters?

FRÄMLINGEN:

Ha vi inte ljugit på varann, eller stulit något, eller krossat varandras banor, eller förfört varandras systrar?

STONECUTTER

No, but my father worked for the customs office and your father was a smuggler …

STENHUGGARN:

Näh, men min far var vid tullen och herrns far var smugglare . . . !

STRANGER

See, always something.^[111]

FRÄMLINGEN:

Si där; allti något!

STONECUTTER

And when my father couldn’t make an arrest, he was fired.

STENHUGGARN:

Och när min far icke kunde göra beslag, så fick han avsked

STRANGER

Are you looking for revenge on me, because your father was a fool.

FRÄMLINGEN:

Ska Herrn hämnas på mig, därför att Herrns far var ett fä.

STONECUTTER

Why did you say there was dynamite in the cellar?

STENHUGGARN:

Varför sa’ herrn nyss att det låg dynamit i källarn?

STRANGER

Another lie! I said there could be, after all anything is possible.^[112]

FRÄMLINGEN:

Nu ljuger Herrn igen! Jag sade att det kunde ligga dynamit där, och allting är ju möjligt.

STONECUTTER

You know, the student’s been arrested. Did you know him?

STENHUGGARN:

Emellertid är nu Studenten häktad! Känner han honom?

STRANGER

Very little, but his mother was a maid in our house. She was beautiful and kind, I proposed to her once; in time she had a child.^[113]

FRÄMLINGEN:

Mycket lite; hans mor däremot var piga i ert hus. Hon var både vacker och god, jag gick och friade till henne; under tiden fick hon ett barn.

STONECUTTER

Then you’re not the father?

STENHUGGARN:

Är ni inte far då?

STRANGER

No-o-o. But since paternity can never be denied^[114], I’m like a stepfather.

FRÄMLINGEN:

Nähä! Men eftersom faderskapet icke får förnekas, så är jag väl liksom styvfar!

STONECUTTER

So people have lied about you?

STENHUGGARN:

Då har man ljugit på herrn?

STRANGER

Of course. But it’s a common fault …

FRÄMLINGEN:

Javisst! Men det är ju ett mycket vanligt fall . . .

STONECUTTER

And I testified against you … under oath. ^[115]

STENHUGGARN:

Och jag var med och vittna mot herrn . . . på ed!

STRANGER

I can imagine; but what does it matter? Nothing really matters. — Now let’s stop tearing up the old tracks — it’ll just add fuel to the fire.^[116]

FRÄMLINGEN:

Det kan jag väl tro; men vad gör det? Ingenting gör någonting! – Nu slutar vi med att repa drev – annars kommer vi tillbaks till repet på slaktarn! och riset på elden!

STONECUTTER

But I committed perjury …

STENHUGGARN:

Men tänk på mig som gått mened . . .

STRANGER

Yes, it’s not pleasant, but such things happen …

FRÄMLINGEN:

Ja, det är inte trevligt, men sådant kan ju hända . . .

STONECUTTER

It’s terrible! Isn’t it terrible to be alive?

STENHUGGARN:

Det är rysligt! Är det inte rysligt att leva?

STRANGER

(With his hand over his eyes)^[117] Yes! Beyond all description, terrible.

FRÄMLINGEN:

(med handen för ögonen.) Jo! Det, är, över, all, beskrivning, rysligt.

STONECUTTER

I don’t want to live any longer …

STENHUGGARN:

Jag vill inte leva längre . . .

STRANGER

You must!

(Pause.)

You must!

(Pause.)

Listen, the student’s been arrested, can he be released?

FRÄMLINGEN:

Måste!

(Paus.)

Måste!

(Paus.)

Hör nu, Studenten är häktad, kan han bli lös?

STONECUTTER

With difficulty. — I’m going to say something because we’re talking so openly: he isn’t guilty, but he can’t free himself; the only witness who could prove his innocence would thereby prove guilty — of something else.^[118]

STENHUGGARN:

Svårligen! – Nu skall jag säga en sak efter som vi talar vackert: han är oskyldig, men kan icke fria sig; ty det enda vittnet som förmår bevisa hans oskuld, måste därigenom bevisa hans skuld – på ett annat håll.

STRANGER

The one with the hairpins?

FRÄMLINGEN:

Det är hon med hårnålarne?

STONECUTTER

Yes.

STENHUGGARN:

Ja!

STRANGER

Old or young?

FRÄMLINGEN:

Är det den gamla eller unga?

STONECUTTER

You’ll have to figure that out yourself, but it’s not the cook.

STENHUGGARN:

Det får han räkna ut själv; men kokerskan är det inte.

STRANGER

What a tangled web!^[119] — But who put the lamp there?

FRÄMLINGEN:

Tänk en sådan väv! – Men vem har ställt lampan där?

STONECUTTER

His worst enemy.^[120]

STENHUGGARN:

Hans värsta fiende.

STRANGER

Did his worst enemy start the fire?

FRÄMLINGEN:

Har hans värsta fiende tänt på?

STONECUTTER

See, that I don’t know. — Only the mason knows.

STENHUGGARN:

Si det vet jag inte! – Det vet endast murarn!

STRANGER

Who is the mason?

FRÄMLINGEN:

Vem är murarn?

STONECUTTER

He’s the oldest in the quarter, related somehow to Madam Vesterlund, knows the secrets of the whole house; has some kind of secret himself with the dye-master, so he won’t be a witness.^[121]

STENHUGGARN:

Han är äldst i gårn, liksom släkt till Madam VESTERLUND:, känner hela husets hemligheter; har någon hemlighet med fabrikörn, så att den vittnar inte.

STRANGER

And who is the woman, my sister-in-law?

FRÄMLINGEN:

Ve är nu Frun, min svägerska?

STONECUTTER

Yes, well — she was nanny in the house before the first wife took off.

STENHUGGARN:

Ja! – Hon var lärarinna i huset när förra frun gav sig i väg!

STRANGER

What’s she like?

FRÄMLINGEN:

Vad är det för karaktär på henne?

STONECUTTER

Hmm! Like? Yes, well, I don’t really know. Do you mean profession? Name and profession are recorded on the census forms, but that’s not what you’re like, it’s what you do.^[122]

STENHUGGARN:

Hm! karaktär? Ja, det vet jag inte vad det är. Menar herrn yrke? Namn och karaktär står det på mantalsförtekningen, men där förstås inte karaktär utan sysselsättning.

STRANGER

I mean temperament.

FRÄMLINGEN:

Jag menar sinnelag!

STONECUTTER

I see, well, temperament changes; with me it depends on who I’m talking to. With a decent fellow I’m decent, but with a nasty one I’m a beast.

STENHUGGARN:

Jaså, ja sinnet växlar det; hos mig är det beroende på vem jag talar med. Med en hygglig människa är jag hygglig, och med en elak så blir jag ett vilddjur.

STRANGER

We were talking about the woman’s temperament, in general.

FRÄMLINGEN:

Men vi talte om Fruns sinnelag i vardagslag?

STONECUTTER

Yes, well, anyway: like most people; she gets mad if you provoke her; then she’s fine again; you can’t always be in the same mood.

STENHUGGARN:

Jaa, ingenting; som folket mest; blir ond, om man retas med henne; god igen; man kan ju inte alltid vara vid samma lynne.

STRANGER

I mean is she lighthearted or melancholy?

FRÄMLINGEN:

Jag menar, är hon gladlynt eller tungsint?

STONECUTTER

When things go well for her, she’s happy, and when things don’t, she’s sad or angry like all of us.

STENHUGGARN:

När det går en väl, är hon glad, och när det går emot, är hon ledsen eller ond, som vi andra.

STRANGER

Yes, but how is she generally?

FRÄMLINGEN:

Ja, men, vad har hon för sätt att vara?

STONECUTTER

Well I suppose it comes down to the same thing. — As an educated person, she behaves well, though she can be coarse, even her, when her temper flares.^[123]

STENHUGGARN:

Ja, det kommer väl på ett ut! – Men som bildad människa har hon ju ett städat sätt, fastän, det vill säga, hon kan bli grov, hon med, när sinnet rinner på.

STRANGER

I don’t get it.

FRÄMLINGEN:

Det där blev jag inte slug på?

STONECUTTER

(Slapping him on the back)^[124] No sir, one doesn’t get it when it comes to other people.

STENHUGGARN:

(klappar honom på axeln.) Nej, man blir inte slug på människor, herre!

STRANGER

He’s superb! — So, what do you think about the dye-master, my brother?

(Pause.)

FRÄMLINGEN:

Han är syperb! – Nå vad tycker ni om fabrikörn, min bror?

(Paus.)

STONECUTTER

Well, he has good manners. Beyond that, I don’t know; whatever he’s hiding, I can’t figure it out

STENHUGGARN:

Jo, han har ett gott sätt! Något annat vet jag inte, för det han döljer, kan jag ju inte få reda på.

STRANGER

Excellent! —He always has blue hands, but you know they’re white underneath.^[125]

FRÄMLINGEN:

Utmärkt! – Dock! Han har alltid blåa händer, men ni vet att de äro vita inunder.

STONECUTTER

Then they should be scraped first, but he won’t allow that.^[126]

STENHUGGARN:

Men då ska de skrapas först, och det tillåter hann inte.

STRANGER

Good! — Who are those young people over there?

FRÄMLINGEN:

Gott! – Vad är det för unga människor, som kommer där?

STONECUTTER

That’s the gardener’s son and my daughter; they were supposed to get married this evening, but had to postpone because of the fire. — I’m going to go so I don’t embarrass them. — You understand, a father-in-law like me. — Goodbye.

(He goes.)
The STRANGER withdraws behind the inn but remains visible to the audience.^[127]
(ALFRED and MATILDA enter, holding hands.)

STENHUGGARN:

Det är trädgårdsmästarns son och min dotter, som skulle hålla bröllop i kväll, men fått det uppskjutet för eldsvådans skull. – Nu går jag, för jag vill inte genera dem – Ni förstår, en sån här svärfar som jag. – Farväll!

(Går.)
FRÄMLINGEN: (drar sig bakom värdshuset, men förblir synlig för åskådarne.)
(ALFRED och MATILDA in, hand i hand.)

ALFRED

I had to come see where the fire was — I had to —

ALFRED:

Jag måste hit och se på brandstället – jag måste –

MATILDA

What’s there to see?

MATILDA:

Vad är det att se på?

ALFRED

I’ve had it so hard in this house that many times I wished it would burn down …

ALFRED:

Jag har haft så ont här i huset, så att jag önskade eld på det mången gång . . .

MATILDA

It shaded the garden. Now it’ll grow better, as long as they don’t build a bigger house^[128] …

MATILDA:

Ja, jag vet att det stod och skuggade för trädgårn, och nu ska det växa bättre, bara de inte bygger ett nytt större hus . . .

ALFRED

It’s beautiful and free here, airy and sunny; I’ve heard they’re going to put a street through …

ALFRED:

Här är ju skönt och fritt, luftigt och soligt, och jag har hört att det skall bli gata . . .

MATILDA

Then you’re going to have to move?

MATILDA:

Då ska ni flytta kanske?

ALFRED

We’re all going to move, and I’m glad, I like the new, I’d like to emigrate … ^[129]

ALFRED:

Ja, vi ska flytta allihop, och det tycker jag om, jag tycker om nytt, jag skulle vilja utvandra . . .

MATILDA

Oh no! You know our doves nested on the roof there, and when it burned last night, they flew all around, but when the roof fell in, they flew right into the fire. — — — They couldn’t stand being separated from their old home!

MATILDA:

Hu nej! Vet du att våra duvor byggde på taket här, och när det brann i natt, så flög de först runtomkring, men när taket föll in, så for de mitt i elden. – – – De kunde inte skiljas från gamla hemmet!

ALFRED

We have to get away from here — away! Father says the soil here is tapped out … ^[130]

ALFRED:

Men vi måste ut härifrån – ut! Far säger att jorden här är utsugen . . .

MATILDA

I’ve heard that the stubble after a fire should be taken out to the fields to improve the soil …^[131]

MATILDA:

Jag hörde att stybben efter branden skulle köras ut på landen och förbättra jorden . . .

ALFRED

You mean the ashes …

ALFRED:

Du menar askan . . .

MATILDA

Yes, it’s supposed to be good to sow in the ashes …

MATILDA:

Ja, det skall vara bra att så i askan . . .

ALFRED

New earth is better — — —

ALFRED:

Ny jord är bättre – – –

MATILDA

But your father is ruined …

MATILDA:

Men din far, trädgårdsmästarn är ruinerad . . .

ALFRED

Not at all, he has money in the bank. — Of course he complains, everyone does.

ALFRED:

Inte alls, han har pengar på banken! – Ja, han beklagar sig, det gör ju alla . . .

MATILDA

He has … So he wasn’t ruined by the fire?

MATILDA:

Har han . . . Är han inte ruinerad av eldsvådan?

ALFRED

Not a bit! He’s a sly old dog, though he calls himself a cow …

ALFRED:

Inte en smul! Men han är en gammal klok filur, fast han kallar sig ett nöt . . .

MATILDA

I don’t know what to think.

MATILDA:

Vad skall jag nu tror på?

ALFRED

He’s even lent money to the mason … and to others too.

ALFRED:

Han har pengar utlånta till murarn här . . . och andra fler.

MATILDA

I don’t know where I am … am I dreaming? — We cried all morning over your father’s bad fortune, and over our postponed wedding …

MATILDA:

Jag vet inte var jag är hemma? Drömmer jag? – Vi ha gråtit hela morgonen över din fars olycka, och över det uppskjutna bröllopet . . .

ALFRED

My poor darling. Our wedding’s this evening …

ALFRED:

Du stackars liten! Men bröllopet skall ju stå i kväll . . .

MATILDA

You mean it’s not been postponed?

MATILDA:

Är det inte uppskjutet?

ALFRED

It’s postponed two hours so my father has time to find a new coat …

ALFRED:

Det är framskjutet två timmar, tills far hinner få sin nya rock . . .

MATILDA

Oh and how we cried …

MATILDA:

Och vi som ha gråtit . . .

ALFRED

Unnecessary tears. So many tears.

ALFRED:

Onödiga tårar! Så mycket tårar!

MATILDA

It’s troubling that they were unnecessary, despite … imagine your father being such a rogue …

MATILDA:

Det grämer mig, att de voro onödiga, fastän . . . tänk att svärfar kan vara så skälmaktig . . .

ALFRED

Yes, he’s quite a joker, to say the least. — He’s always saying he’s tired, but he’s just lazy, so lazy …

ALFRED:

Jo, det är en stor skämtare, lindrigast sagt – Han säger alltid han är trött, men det är bara lättja, han är så lat, så lat . . .

MATILDA

Don’t say anything else bad about your father — let’s get out of here. — I have to change clothes and put up my hair. — Imagine your father not being who I thought — going around pretending and fooling like that! — Maybe you’re like that too — and people don’t know who you are.

MATILDA:

Säg nu inte mera ont om svärfar – men låt oss gå härifrån – jag måste lkä mig ju, och lägga opp mitt hår – Tänk att svärfar inte var den jag trodde – gå och spela och narras så där! – Kanske du också är så där – att man inte vet vem du är!

ALFRED

You’ll find that out later!^[132]

ALFRED:

Det får du reda på sen!

MATILDA

But then it’ll be too late!

MATILDA:

När det är för sent!

ALFRED

Never too late …

ALFRED:

Aldrig för sent . . .

MATILDA

You’re so nasty when you’re here … I’m afraid of you …

MATILDA:

Ni är så stygga här i gården . . . Och nu är jag rädd för er . . .

ALFRED

Not of me … ^[133]

ALFRED:

Inte för mig heller . .
.

MATILDA

I don’t know what to think^[134] … Why haven’t you said anything about your father being well off before …

MATILDA:

Jag vet inte vad jag ska tro . . . Varför har du inte sagt det förr att svärfar hade det bra . . .

ALFRED

I wanted to test you, to see if you liked me even though I was poor.^[135]

ALFRED:

Jag ville pröva dig, och se som du tyckte om mig som fattig.

MATILDA

Afterwards you say it was a test; but I’m not sure I can ever trust anyone again …

MATILDA:

De säger så efteråt att de vill pröva; men därför kan jag ju aldrig tro på en människa mer . . .

ALFRED

Go change your clothes. I’ll order the carriage.

ALFRED:

Gå och kläd dig nu! jag skall beställa vagnar!

MATILDA

Are we going by carriage?

MATILDA:

Få vi vagnar?

ALFRED

Of course! Closed carriage!

ALFRED:

Javisst! Täckvagnar!

MATILDA

Closed carriage? And this evening? How wonderful! Hurry back! A closed carriage!

MATILDA:

Täckvagnar? Och i kväll? Åh så roligt! Kom, kom fort! Vi få täckvagnar!

ALFRED

(Taking her by the hand, they skip out) I’m back already!

ALFRED:

(tar henne i handen och de hoppa ut.) Här har du mig! – Hej!

STRANGER

Bravo!

FRÄMLINGEN:

Bravo!

WIFE

Are you my brother-in-law?

FRUN:

Är detta min svåger?

STRANGER

Yes I am. (Pause.) Don’t I match the descriptions, or depictions?

FRÄMLINGEN:

Ja, det är jag! (-Paus.-) Motsvarar jag inte beskrivningarne, eller utmålningarne?

WIFE

Truthfully: no.

FRUN:

Uppriktigt sagt: nej!

STRANGER

One usually doesn’t; and I have to confess the description of you I received a bit ago isn’t much like the original either.^[137]

FRÄMLINGEN:

Man brukar inte göra det; och jag må bekänna att den karakteristik jag nyss mottog över er person icke heller är lika med originalet.

WIFE

Yes, people do one another such wrong, painting each other over, always in their own likeness … ^[138]

FRUN:

Ja, mänskorna gör varann så orätt, och de målar om varann, var efter sin avbild . . .

STRANGER

And they act like theater directors handing out roles; some accept their roles, others hand them back preferring to improvise — — —^[139]

FRÄMLINGEN:

Och de går som teaterdirektörer och utdelar roller åt varann; somliga ta emot rollen, andra lämna tillbaks den och föredra att improvisera – – –

WIFE

What kind of roles have you played?

FRUN:

Vad har ni spelat i för fack då?

STRANGER

The seducer! — Not because I was one; I’ve never seduced anyone, neither girl nor wife, but once when I was young I was seduced, and so I got the role. Fact is, it was forced on me, so I took it; and for twenty years I’ve lived with the guilty conscience of a seducer ^[140]…

FRÄMLINGEN:

Förförarens! – Icke därför att jag varit någon; jag har aldrig förfört, varken flicka eller hustru, men jag blev en gång i min ungdom förförd, och därför fick jag rollen. Eget är att det tvingades på mig, så jag tog den; och jag har i tjugo år gått me förförarens onda samvete . . .

WIFE

You were innocent?

FRUN:

Ni var oskyldig alltså?

STRANGER

Yes.

FRÄMLINGEN:

Jaha!

WIFE

How strange. To this day my husband talks about how Nemesis^[141] pursues you because you seduced another man’s wife.

FRUN:

Så sällsamt! Min man talar än i dag om Nemesis som förföljt er därför att ni förfört en annans hustru.

STRANGER

I can believe it. — But your husband is a particularly interesting case: He’s cobbled a character for himself out of lies^[142]; isn’t it true he’s a coward in all life’s battles?

FRÄMLINGEN:

Det kan jag väl tro. – Men er man är ett ändå intressangtare fall: Han har gått och ljugit ihop en karaktär åt sig; inte sant, att han är feg i livets strider?

WIFE

Yes, a coward.

FRUN:

Jo visst är han feg.

STRANGER

And brags about his courage, which is only brutality.

FRÄMLINGEN:

Och skryter med sitt mod, som bara är brutalitet.

WIFE

You know him well.

FRUN:

Ni känner honom väl, ni!

STRANGER

Yes and no. — And you’ve lived believing you’ve married into a revered family that has always behaved honorably.

FRÄMLINGEN:

Ja, och nej! – Nå, och ni har väl levat i den tron att ni var ingift i en aktad familj, som alltid hedrat sig?

WIFE

I had thought so until this morning — .

FRUN:

Jag har trott det till i dag morse – .

STRANGER

Then it all came tumbling down! — What a web of lies, mistakes, misunderstandings. And we’re supposed to take it seriously.

FRÄMLINGEN:

Då ramla’ det ihop! – Vilken väv av lögner, misstag, missförstånd! Och det skall man ta allvarsamt!

WIFE

Don’t you?

FRUN:

Gör ni det?

STRANGER

Sometimes. Seldom these days … I’m like a sleepwalker on the edge of a roof — I know I’m sleeping, but I’m not — and I’m only waiting to be awakened.

WIFE

You’re said to have been on the other side …

FRUN:

Ni lär ha varit på andra sidan . . .

STRANGER

I’ve been across the river^[143], but I don’t remember anything other than — that there everything was what it’s said to be. That’s the difference.

FRÄMLINGEN:

Jag har varit över floden, men jag minns intet annat än – att där var allt vad det gav sig ut för! Det är skillnaden!

WIFE

When nothing can stand up to being inspected, what are people supposed to hold on to?

FRUN:

När ingenting håller att ta i, vad skall man då hålla sig till?

STRANGER

Don’t you know?

FRÄMLINGEN:

Vet ni inte det?

WIFE

Tell me. Tell me.

FRUN:

Säg det! Säg det!

STRANGER

Suffering leads to patience; patience provides experience; experience leads to hope; and hope doesn’t allow itself to be shamed.^[144]

FRÄMLINGEN:

Bedrövelse gör tålamod; tålamod gör förfarenhet, förfarenhet gör hopp; men hoppet låter icke komma på skam.

WIFE

Hope, yes.

FRUN:

Hoppet, ja!

STRANGER

Yes, hope.

FRÄMLINGEN:

Ja, hoppet!

WIFE

Aren’t you ever happy to be alive?

FRUN:

Tycker ni aldrig det är roligt att leva?

STRANGER

Of course, but even that’s an illusion. I’ll tell you, dear sister-in-law, when you’re born without a membrane over your eyes, you see life and people for what they are^[145] … you’d have to be a pig to enjoy this filth. — When you’ve had enough of the smoke and mirrors, you turn your eyes outside in and look into your own soul. Now there’s something to see …

FRÄMLINGEN:

Jo visst; men även det är en villa. Jag skall säga er, min svägerska, att när man är född utan hinna på ögonen, så ser man liv och människor så, som de äro . . . och man ska vara en gris för att trivas här i sörjan – När man sett sig mätt på de blå dunster, så vänder man ut och in på ögonen och tittar sig själv in i själen. Där finns verkligen något att se på . . .

WIFE

What do you see there?

FRUN:

Vad ser man där?

STRANGER

Yourself! But once you’ve seen yourself, you die.

FRÄMLINGEN:

Sig själv! Men när man sett sig själv, så dör man!

WIFE

Will you help me?

FRUN:

Vill ni hjälpa mig?

STRANGER

If I can.

FRÄMLINGEN:

Om jag kan!

WIFE

Try.

FRUN:

Försök!

STRANGER

Wait then — No, I can’t. — He’s been arrested but he’s innocent; only you could free him, but you can’t^[147]. It’s a net not tied by human hands …

FRÄMLINGEN:

Vänta nu! – Nej, det kan jag inte! – Han är oskyldigt häktad; endast ni kan fria honom, men det kan ni inte. Det är ett nät som icke är bundet av människor . . .

WIFE

But he’s not guilty …

FRUN:

Men han är icke skyldig.

STRANGER

Who is not guilty?

(Pause.)

FRÄMLINGEN:

Vem är skyldig?

(Paus.)

WIFE

No one! — — — It was an accident, the fire.

FRUN:

Ingen! – – – Det var vådeld!

STRANGER

I know —

FRÄMLINGEN:

Jag vet det! –

WIFE

What should we do?^[148]

FRUN:

Vad skall jag göra?

STRANGER

Suffer. It will pass. Even this is vanity.

FRÄMLINGEN:

Lid! Det går över! Även det är en fåfänglighet.

WIFE

Suffer?

FRUN:

Lid?

STRANGER

Suffer. But hope.^[149]

FRÄMLINGEN:

Lid! men hoppas!

WIFE

(Stretching out her hand) Thank you.

FRUN:

(räcker handen.) Tack!

STRANGER

And to console you —

FRÄMLINGEN:

Och tag till tröst –

WIFE

What?

FRUN:

Vad?

STRANGER

No one suffers without guilt.

(The WIFE bows her head and exits.)

FRÄMLINGEN:

Att ni icke lider oskyldigt.

FRUN: (böjer huvet och går.)

DYER

(Enters, happy) Are you haunting the ruins now^[150]?

FÄRGARN:

(in, glad.) Går du och spökar här på ruinerna?

STRANGER

Ghosts thrive in ruins. — You seem happy.

FRÄMLINGEN:

Spöken trivs på ruiner. – Nu är du glad?

DYER

I am.

FÄRGARN:

Nu är jag glad.

STRANGER

And brave?

FRÄMLINGEN:

Och modig?

DYER

Who should I fear, or what?

FÄRGARN:

Vem skulle jag frukta, och vad?

STRANGER

Your happiness suggests you’re ignorant of one important detail. — Are you brave enough to bear a set-back?

FRÄMLINGEN:

Jag märker av din glädje att du är okunnig om en viktig omständighet. – Har du mod att bära en motgång?

DYER

What’s this about?

FÄRGARN:

Vad är det om?

STRANGER

You’re not turning pale?^[151]

FRÄMLINGEN:

Bleknar du?

DYER

Me?

FÄRGARN:

Jag?

STRANGER

A big set-back?

FRÄMLINGEN:

En stor motgång!

DYER

Tell me.

FÄRGARN:

Säg ut!

STRANGER

That detective was here just now, and informed me … just between the two of us … ^[152]

FRÄMLINGEN:

Den civile polismannen var nyss här, och meddelade mig . . . mellan fyra ögon . . .

DYER

What?

FÄRGARN:

Vad?

STRANGER

Your insurance payment was filed two hours too late …

FRÄMLINGEN:

Att assuransavgiften avlämnades två timmar för sent . . .

DYER

Christ … what are you saying? — I sent my wife with the money.

FÄRGARN:

Kors i . . . vad säger du? – Jag skickade ju min hustru med pengarne!

STRANGER

And she sent the bookkeeper … and he arrived too late^[153].

FRÄMLINGEN:

Men hon skicka bokhållarn . . . och han kom för sent!

DYER

Then I’m ruined.

(Pause.)

FÄRGARN:

Då är jag ruinerad!

(Paus.)

STRANGER

Are you crying?

FRÄMLINGEN:

Gråter du?

DYER

I’m ruined.

FÄRGARN:

Jag är ruinerad!

STRANGER

Yes. Can’t you bear it?

FRÄMLINGEN:

Ja! Kan du inte bära det?

DYER

What am I going to live on? What am I going to do?

FÄRGARN:

Va ska jag leva på? Va ska jag ta mig till?

STRANGER

Work.

FRÄMLINGEN:

Arbeta!

DYER

I’m too old; I have no friends …

FÄRGARN:

Jag är för gammal; har inga vänner . . .

STRANGER

Maybe you’ll find some now. An unhappy man is always sympathetic; I’ve had my best moments when I was unhappy.

FRÄMLINGEN:

Du kanske får nu! En olycklig människa är alltid sympatisk; och jag hade mina bästa stunder i olyckan.

DYER

(Wild) I’m ruined!

FÄRGARN:

(vild.) Jag är ruinerad!

STRANGER

But in good company and happy times, I was always alone; envy couldn’t hide itself behind friendship …

FRÄMLINGEN:

Men i medgången och lyckans dagar fick jag gå ensam; avunden kunde icke dölja sig under vänskapen . . .

DYER

I’ll have the bookkeeper arrested

FÄRGARN:

Då stämmer jag bokhållarn!

STRANGER

Don’t do that.

FRÄMLINGEN:

Gör inte det!

DYER

He’ll pay …

FÄRGARN:

Han skall betala . . .

STRANGER

So like yourself. What’s the point of having lived when you haven’t learned a thing.

FRÄMLINGEN:

Vad du är dig lik! Vad tjänar det att leva när du ingenting lärt!

DYER

I’ll have him arrested, he’s a lying cheat, he’s always hated me just because I boxed him on the ears once …

FÄRGARN:

Jag stämmer honom, det var en skurk, han hatade mig, därför att han fick en örfil en gång . . .

STRANGER

Forgive him — as I have you, when I resigned my inheritance.

FRÄMLINGEN:

Tillgiv honom – såsom jag dig, när jag efterskänkte mitt arv.

DYER

What inheritance?^[154]

FÄRGARN:

Va är det för arv?

STRANGER

Irredeemable! Merciless! Cowardly! Mendacious! — Go in peace, brother.

FRÄMLINGEN:

Oförbätterlig! Obarmhärtig! Feg! Lögnaktig! – Gå i frid, broder!

DYER

What’s this inheritance you’re talking about?

FÄRGARN:

Vad är det för arv du talar om?

STRANGER

Listen now, Rudolf, brother, my mother’s son in any case, you put the stonecutter in jail because he falsified a document … well … you falsified my copy of Christopher Columbus, or the Discovery of America.^[155]

FRÄMLINGEN:

Hör du, broder, Rudolf, min mors son i alla fall, du satt in STENHUGGARN:, därför att han raderade . . . väll . . . men du raderade i min Kristofer Kolumbus eller Amerikas upptäckände.

DYER

(Struck) Wha—what? Columbus?

FÄRGARN:

(slagen.) Va, va ,va . . . ? Kolumbus?

STRANGER

Yes, my book, that became yours.

(The DYER says nothing.)

Putting the student’s lamp in the closet I can understand, I can understand everything, but did you know that the dining room table wasn’t made of ebony?^[156]

FRÄMLINGEN:

Ja, min bok, som blev din!

FÄRGARN: (tiger.)

Ja! Och att du bar in Studentens lampa i garderoben, det förstår jag, jag förstår allting, men vet du att matbordet icke var av ebonholts?

DYER

Wasn’t it?

FÄRGARN:

Var det inte?

STRANGER

Maple.

FRÄMLINGEN:

Det var lönnträ!

DYER

Maple?

FÄRGARN:

Lönn?

STRANGER

The most treasured possession in the house, valued at 2,000 crowns.

FRÄMLINGEN:

Husets ära och stolthet, värderat till 2.000 kronor!

DYER

That too? More humbug.

FÄRGARN:

Det också? Humbug det också!

STRANGER

Yes.

FRÄMLINGEN:

Ja!

DYER

Usch!

FÄRGARN:

Usch!

STRANGER

The debt is paid. The case is closed, the thing can’t be unraveled^[157], the parties withdraw …

FRÄMLINGEN:

Skulden kvittas! Målet avskrives, saken kan icke utredas, parterna avträda . . .

DYER

(Rushing out) I’m ruined!

FÄRGARN:

(störtar ut.) Jag är ruinerad!

STRANGER

(Taking his wreath from the table) I thought I’d go out to the graveyard with this wreath, to our parents’ grave; but I think I’ll just lay it here on the ruins of my ancestral home, my childhood home.^[158]

(A silent bow) And so: back out into the world, wanderer.

FRÄMLINGEN:

(tar sin krans från bordet.) Jag tänkte gå ut till körgårn, men denna krans, till föräldrarnes grav; men jag skall lägga den här, på ruinen av mitt fädernehem! mitt barndomshem!

(Gör en tyst bön.) Och så: ut i vida världen igen, vandrare!