Translation Comparisons

English

Swedish

1. Vestibule.

1. Förstugan.

(En gammal Herre in från vänster, pustar och sätter sig på bänken.)
(Han får sikte på handsken, vilken han uppfångar med sin käpp.)

OLD MAN

What’s this? — A glove? Black, woman’s size six. It belongs to the young wife in there. I can tell by the marks from her rings; left-hand two plain ones and on the ring finger a rose-cut diamond^[5]. A pretty hand, but with a tight grip, silken paws with sharp nails. I’ll put it here on the ice box, and it’ll find its way back to where it belongs.

(As the CARETAKER enters from the left)

Good morning, old friend, and merry Christmas.

GAMLE:

Vad är det här? – En handske? Svart, dam, numro 6; den tillhör lilla frun därinne, det ser jag på märket efter ringarne; vänsterhand två släta och en ringfinger med rosensten; en vacker hand, men lite hård i greppet, silkestass med vassa naglar; jag lägger den på islåren, så kommer den till rätta!

(PORTVAKTEN från vänster.)

God morgon portvakt! God jul!

CARETAKER

Merry Christmas to you, Conservator. That is you, isn’t it?

PORTVAKTEN:

God jul, konservatorn! Det är ju konservatorn?

OLD MAN

Yes, it is I. Birds I preserve, and fish and insects, but I can’t preserve myself^[6] — even if I put arsenic soap under the skin, it’d still wrinkle^[7], and the hair falls out like on an old sealskin trunk, and the teeth go …

GAMLE:

Jo, det är jag; och jag konserverar fåglar, fiskar och insekter, men jag kan konservera mig själv – om jag också tar arseniksåpa innanför huden så skrynklar den sig, och håret fäller som på en gammal själskinnskoffert, tänderna gå sin väg . . .

CARETAKER

It’s like the electricity here, constantly needing updating and repairs^[8] …

PORTVAKTEN:

Det är som med elektriska här, det skall förnyas och repareras jämt och samt . . .

OLD MAN

Bad luck we have to sit in the dark on Christmas. Can’t you get the lights working?

GAMLE:

Otur är det att vi ska sitta i mörkret om julen, kan ni inte få ljuset att gå?

CARETAKER

There seems to be a short, but it can be fixed — let’s have a look … (Flips a switch and the heart window lights up) See, now there’s light in the hallway — — —

PORTVAKTEN:

Det har visst blitt jordledning, men det kan snart vara hjälpt – Vi ska se till här . . . (-Trycker på en kontakt; hjärtat och färgade fönstret lyses opp.-) Se, nu fick de ljus i tamburen – – –

OLD MAN

You spread light throughout the house — — —

GAMLE:

Ni går och sprider ljus i huset – – –

CARETAKER

But down in the cellar I live in darkness. There’s only the kerosene lamp^[9] —

PORTVAKTEN:

Men bor själv nere i källarn i mörkret, för vi ha bara en fotogenlampa –

OLD MAN

It’s good to live for others! — My goodness how beautiful that heart is!

GAMLE:

Det är gott att leva för andra! – Kors så vackert det hjärtat var!

CARETAKER

It is beautiful, but the color’s harsh! Sharp you could say!^[10]

PORTVAKTEN:

Vackert är det, men lite hårt i färgen! för att inte säga skarpt!

OLD MAN

Like the young wife! If only she were as good as she is beautiful!^[11]

GAMLE:

Det är lilla frun! Om hon vore god, som hon vore skön!

CARETAKER

What’s this glove here?

PORTVAKTEN:

Vad är det för en handske?

OLD MAN

It was lying here in the vestibule. Do you think maybe you could take care of it?

GAMLE:

Den låg här i farstun, kanske portvakten vill ta vara på den?

CARETAKER

I’ll take it along and hang it up on the board downstairs until the rightful owner shows up — now up I go.

PORTVAKTEN:

Jag ska ta den med mig och hänga den på luckan därnere, så kommer nog rätta ägaren fram! – Nu fortsätter jag oppåt.

OLD MAN

And I’ll sit here a little longer and rest my 80-year-old bones … Merry Christmas.

GAMLE:

Och jag ska sitta lite till och vila ut mina 80 år . . . God jul!

CARETAKER

(Turning off the heart and going out to the right) Merry Christmas!

PORTVAKTEN:

(släcker hjärtat och går till höger.) God jul!

*

ELLEN enters from the right, opens the icebox and takes out a rack of milk bottles.

ELLEN från höger, öppnar isskåpet, tar fram ett ställ med mjölkflaskor.

OLD MAN

Good morning, Ellen, and merry Christmas.

GAMLE:

God morgon, Ellen, och god jul!

ELLEN

Merry Christmas, Conservator.

ELLEN:

God jul konservatorn!

OLD MAN

And how is the little one, and the young wife?

GAMLE:

Hur mår lilla barnet, och lilla frun?

ELLEN

Oh, those two, they chirp together like canaries^[12] — you can hear them all the way out here. But between you and me — — — the wife isn’t very nice to others. None of us, including the caretaker, got anything extra for Christmas.^[13] She says we’re all beasts — — —

ELLEN:

Jo då, de två tillsammans, de kvittra som kanariefåglar – man hör dem ända hit! Men det är bara på tu man hand – – – Ni må tro att lilla frun inte är god mot oss andra! Varken vi eller portvakten få några julpengar, för hon säger att vi äro djur – – –

OLD MAN

You shouldn’t be talking about such things to me. I’m not part of the household — they’ll say I’m a gossip — — —

GAMLE:

Men ni skall icke tala om sånt där för mig, som inte hör till ert hus – de kan säga att jag bär skvaller – – –

ELLEN

Speaking of canaries, have you been able to stuff that canary of hers yet?

ELLEN:

Apropå kanariefågel, har konservatorn stoppat opp fruns ännu?

OLD MAN

Yes, yes I have. — But — (Hesitating) she won’t pay me —well, now I’m spreading gossip.

GAMLE:

Ja! Det har jag! – Men – (-tuggar-) – hon vill inte betala’n! – Se så, nu skvallra jag!

ELLEN

No, she won’t pay for work — and when the master wanted to give us girls something extra for helping them move in from the country — she was furious. — When he gave it to us anyway, she left the water running and the electricity on the whole night^[14]. — And when she didn’t get her way, she made herself sick — like she was going to die, and the master had to send out for the doctor. And when he came it was nothing but a sham. She talked about poisoning herself and threatened to turn on the gas and blow the whole building up.

ELLEN:

Nej, hon vill inte betala arbete – och när herrn vill ge oss flickor extra för inflyttningen från landet – så blev hon vild – När han gav oss ändå, så ställde hon opp vattenledningen och elektriskan hela natten. – Och när hon inte fick sin vilja fram, så kastade hon sig sjuk – höll på att dö; och herrn måste skicka efter professorn; när han kom och sa att det var ingenting utan bara choser, ville hon ta gift, och hotade med att skruva opp gaskranen för att spränga huset i luften!

OLD MAN

God preserve us^[15]. Is that what your life is like in there?

GAMLE:

Åh, Gud bevare oss! Har ni sådant liv härinne?

ELLEN

But between times, she’s like an angel of peace. — You should just see her playing with her child, or when she sits and sews her Christmas presents, like she’s doing now. — It’s like she’s beset by bad powers when it happens, and she shouldn’t be blamed for that, the poor thing.

ELLEN:

Men dessemellan är hon som en fridens ängel – ja, ni skulle bara se när hon leker med sitt barn, eller sitter och syr julklappar, som hon gör just nu! – Det är rakt som om hon vore besatt av onda makter, när det står på; och hon måtte inte rå för det, stackars liten!

OLD MAN

That’s nice of you to say, Ellen. I should think she must be ill. I’ve seen it before … They have it too good and that’s the illness. The husband’s rich and doesn’t have anything to do.^[16]

GAMLE:

Det är snällt sagt av Ellen, och jag skulle vilja kalla henne sjuk! jag har nämligen sett sånt där förut! . . De har det för gott, det är hela sjukan; mannen gör ingenting, emedan han är rik!

ELLEN

But he’s busy all day long, trying to spend his money. This year he’s refurnished the living room three times, once in black pear wood with silver^[17], and it all went up into the attic. As you say, they have it too good.

ELLEN:

Men han är sysselsatt hela dan med att köpa opp sina pengar; och han har i år köpt tre nya möbler till salongen, en i svart päronträ med silver, och de gick opp i vinden allihop – Som sagt; de ha det för gott!

*

KRISTIN

(Entering from the right, talking softly) What are you doing here, Ellen? She’s beside herself. A ring’s disappeared …

KRISTIN:

(in från höger; talar milt.) Vad står du här för Ellen? Frun är alldeles utom sig, för att hennes ring har kommit bort . . .

ELLEN

Which ring?

ELLEN:

Vilken ring?

KRISTEN

Her favorite. The one with the blue stone that cost 2000 crowns^[18] — and when she missed it, she immediately thought —

KRISTIN:

Bästa ringen med blå stenen, som kostat två tusen kronor – och när hon saknade dig, så trodde hon –

ELLEN

What?

ELLEN:

Vad trodde hon?

KRISTEN

That you’d run off and taken the ring with you.

KRISTIN:

Att du hade rymt och tagit ringen med dig.

ELLEN

No — I’ve never heard the likes. Me? What do you think, Kristin?

ELLEN:

Nej, jag har aldrig hört maken, jag? Vad tror Kristin?

KRISTIN

I know you’re not guilty — when you know someone, you can tell right away: that one is guilty, that one isn’t.

KRISTIN:

Jag vet väl att Ellen är oskyldig – när man känner en människa, kan man säga utantill: den är oskyldig, den är skyldig.

OLD MAN

Is it so easy?

GAMLE:

Är det så säkert det?

KRISTIN

One wouldn’t swear to it, but one can still be certain.

KRISTIN:

Svära skall man inte, men man kan vara säker ändå.

ELLEN

And so I’ve been fired?

ELLEN:

Och nu är jag ute för det?

KRISTIN

It’s like an obsession with her …

KRISTIN:

Det är en fix idé hos frun . . .

ELLEN

But she can see I haven’t run off.

ELLEN:

Men hon ser ju att jag inte har rymt!

KRISTIN

That doesn’t help.

KRISTIN:

Det hjälper inte!

ELLEN

And if the ring shows up, she’ll be mad at me for being innocent and because she was wrong. You know, I think I’ll just leave.

ELLEN:

Och om ringen kommer igen, så blir hon ond på mig för att jag var oskyldig! och för att hon hade orätt! Vet nå’n jag går ifrån alltsammans!

KRISTIN

No, don’t go. That will convince her and she’ll send the police after you.

KRISTIN:

Gå inte, för då blir hon övertygad, och då skickar hon efter polisen.

ELLEN

Well, it’s going to be a fine Christmas in this house.

ELLEN:

Vi måtte få en trevlig jul här i huset!

OLD MAN

(Getting up) You girls will have a nice Christmas, after the testing — after the rain, the sun always returns — and so it will be here too. Ellen, you’re an honest girl, but you must learn to be patient.

GAMLE:

(reser sig.) Ni får en god jul, flickor, men efter prövningar – efter regn har hittills alltid kommit solsken – och så blir det här med! Ellen är en ärlig flicka, men skall lära sig tålamod!

ELLEN

Haven’t I already learned that?

ELLEN:

Har jag inte lärt på det?

OLD MAN

Yes, but there’s still more to learn! — So let me say it again, wholeheartedly and as a pledge: merry Christmas, my girls.

The OLD MAN goes out to the right.

GAMLE:

Jo, men är icke utlärd än! – Nu säger jag än en gång av fullt hjärta och med fast tillförsikt: God jul, mina barn!

(Går till höger.)

*

ELLEN

If only having a clear conscience were enough.

ELLEN:

Om bara ett gott samvete alltid hjälpte!

KRISTIN

It goes a long way. Come in now, but be calm and patient when the storm breaks.^[19]

KRISTIN:

Det hjälper långa vägar! Kom in nu, men var mild och tålig, när stormen går lös!

ELLEN

How am I supposed to do that?

ELLEN:

Hur skall jag kunna det?

KRISTIN

Look at the master of the house. He’s a suspect too.

KRISTIN:

Se på herrn, vår husbonde! Han är också misstänkt för ringen . . .

ELLEN

Him too?

ELLEN:

Han? Också?

KRISTIN

Him too. But he doesn’t storm around^[20] or get angry, only sad. — Now come back in.

KRISTIN:

Han också! Men han stormar inte, blir inte ond, bara ledsen! – Kom nu!

ELLEN

Him too. Then it’s no shame on me. So I can bear it^[21].

ELLEN:

Han också! Då är det ingen skam för mig; och då skall jag bära’t!

KRISTIN

Come in now.

They go out to the right.

KRISTIN:

Kom nu!

(De gå till höger.)

*

TOMTE^[22]

(Entering with a broom) Now I’ll sweep up for Ellen and Kristin, ‘cause they’re nice; but their neighbor Ebba gets the sweepings, ‘cause she’s nasty; and I’ll dry the bench and the icebox, and polish the brass — but not Ebba’s!^[23] So there now. — Now let’s have a look what’s going on inside.

The TOMTE turns on a flashlight: the back wall is lit from behind and we can see into the entry hall: a white icebox with a white mirror above, a little white stool with a pair of child’s galoshes underneath; the YOUNG WIFE stands in front of the mirror fixing her hair.^[24]

JUL-TOMTEN:

(in med en kvast.) Nu sopar jag åt Ellen och Kristin, för de äro snälla; men grannens Ebba skall få soporna, för hon är stygg; och så torkar jag bänken och isskåpet, och gnider mässingen – men inte åt Ebba! – Så där! – Nu ska vi se vad de ha för sig därinne!

(-Tänder en ficklampa; fonden upplyses bakifrån och man ser in i tamburen; en vit islår med en vit spegel över synes, en vit liten stol, och under denna stå barnets galoscher; FRUN står framför spegeln och ordnar håret.)

TOMTE

Yes beautiful little mother, you’re welcome to admire those gifts you’ve received, but you mustn’t adore them. You’re welcome to love your little child, but you mustn’t idolize her. Now a Christmas card from me. (Searching through a bundle of cards) Alpine rose? No. Violet? No. Snowberry? No. Mistletoe? No. Thistle? Yes, that’s for you. A beautiful flower but thorny^[25]. (Putting a card through the mail slot) Now let’s hear what they’re saying in the kitchen. (Turning off the flashlight and listening toward the right) Ellen is accused of stealing a ring. — She didn’t do it! Ellen, take a ring! Now Ebba could have. I know everyone here in the house. All the fine folks and all the serving girls. Ellen’s crying. I’m going to look for that ring from cellar to attic, in the elevator, in the washing room, in the vacuum cleaner. I know every nook and cranny — — — let me just check and see that they’re keeping the icebox tidy. (Looks in the icebox, rummaging around) Yes, that will do.

TOMTEN:

Du lilla sköna unga mor, du må gärna beundra den gåva du fått, men du får icke avguda; du må älska ditt lilla barn, men du får icke dyrka! Nu skall du få ett julkort av mig! (-Letar i en bunt julkort.-) Alpros nej, Viol nej; Snöbär nej, Mistel nej; Tistel, den ska du få! Blomman är vacker, men den sticks! (Läggert ett julkort i brevlåden.) Nu ska vi höra vad de säger i köket! (-Släcker lampan och lyss åt höger.-) -Ellen är beskylld att ha tagit en ring! – Det har hon inte! Ellen tar ingen ring! Ebba skulle ha gjort det! Jag känner alla här i huset! alla herrskaper och alla flickor. Ellen gråter! Nu skall jag leta reda på ringen, från källarn till vinden, i hissen, i duschrummen, i dammsugarn, alla hål och vrår känner jag – – – men jag skall bara se om de håller snyggt i isskåpet! (-Tittar och trevar i isskåpet.-) Ja, det gillas!

*

ANGEL^[26]

(Dressed all in white with snowstars^[27] in her hair)

What are you doing, you little nuisance?

Standing there listening? Now isn’t that nice.

JULEN:

(vitklädd kvinna med Snöstjärnor på håret.)

Vad gör du, lilla tok

Du står och lyssnar, det är inte vackert!

TOMTE

What the tomte does is always right.

He’s master of order here in the house,

He chastises and comforts, abuses and loves, and he cleans.

TOMTEN:

Vad tomten gör är alltid rätt!

Han bildar ordningsmakten här i huset,

Han risar, lisar, agar, älskar, städar.

ANGEL

It’s a vast house to look after.

JULEN:

Du har ett väldigt hus att vaka över!

TOMTE

A Tower of Babel with all manner of folk

And all manner of language.^[28] Six stories high and a cellar;

Three flats per story; a dozen cradles and seven pianos,

And many a fate has been met here.

It twists and it buckles in minds and hearts and souls

Like beams set in stone;

It holds together, but that’s about it;

And neighbors who don’t know their neighbors^[29]

Need concessions and consideration,

Need to tolerate others’ little caprices.

Someone plays the piano after ten,

Someone gets up too early or goes to bed too late!

It can’t be helped; adjustments must be made.

Hear those little noises in the stairwell chatter!

Now the elevator creaks, and the water pipes rattle,

And the radiators whistle like a teakettle.

Now there’s the shower and now the vacuum cleaner;

There’s a door slamming and a little one crying!

Here a newlywed, there a divorcee, over there a widow.

All on top of each other like their pianos

Playing a waltz, a fugue, a sonata.

In the cellar poverty, as in the attic;

In the flats luxury and vanity.

Soli investments and cavernous lives —

They muddle through, they rush forward, they scrape along.

Someone dies one fine day, another marries, another separates,

Someone quarrels, complains, patches it up,

But when he sees that one more fight does no good

He packs up and leaves in the end.

TOMTEN:

Ett Babels torn med allehanda folk

Och tungomål; sex trappor opp och nedra botten;

Tre våningar i var etage,Ett dussin vaggor, sju pianon,

Så många mänskoöden här fullbordas;

Det bänder och det spänner,

I sinnen, hjärtan, lynnen, som i bjälkar och i stenar;

Det håller hop, men dock med nöd;

Och grannen som ej känner grannen,

Får ha fördrag och hänsyn,

Får överse med nästans små kapriser.

En spelar efter klockan tio,

En stiger upp för tidigt, en för sent till vila går!

Det kan man inte hjälpa, det får jämkas;

Hör alla dessa småljud nu i trappans snäcka!

Nu knarrar hissen, vattenröret purrar;

Och värmeledningen den sjuder som ett tekök;

Nu går en dusch, nu suger cleanern;

Där stängs en dörr, där skrek ett litet barn!

När bor en nygift, där en frånskild, där en änkling,

Allt om vartann, som deras pianinos

Ge från sig rytmer från en vals, en fuga, en sonat.

I källarn fattigdom liksom i vinden,

I våningarne lyx och flärd, solid förmögenhet och håligt vingel-

Det hankas fram, det stormas fram, det gnides fram –

En dör en vacker dag, en gifter sig, en skiljs,

En bråkar, klagar, reparerar,

Men när han sett att bråk till intet nyttar,

Så tar han slutligt sitt parti – och flyttar!

ANGEL

Who lives in there?

JULEN:

Vem bor därinne?

TOMTE

The little wife whom everyone talks about.

TOMTEN:

Det är den lilla frun som låter tala om sig!

ANGEL

I know her then, I’ll bet! —

Listen what a storm’s coming from the kitchen! —

No, dear child, is this the peace of Christmas?^[30]

JULEN:

Jag känner henne då, jag vet! –

Hör vilken storm från köket! –

Nej, kära barn, är detta julefrid?

TOMTE

On the day before Christmas eve

Things always heat up in the kitchen.

But there’s something else going on here too:

Poor Ellen’s unjustly accused …

TOMTEN:

I den är dan för dan, och då är stök i köket!

Men här är något annat också!

Den stackars Ellen är beskylld med orätt . . .

ANGEL

I know, and that’s the last drop;

Now the cup of mercy runneth over

And the wine of wrath shall be pressed from sour grapes,^[31]

Though to punish is not my domain.

I comfort, I aid, I set things right again;

But you can pull their hair, you have strong hands^[32] …

Now listen! That little woman created in beauty

To give joy to people and glory to the Giver,

Must be taught a lesson, hard but brief —

She’s built her happiness on her little child,

And on that happiness she’s built conceit . . .

Well then, take away the child

So she’ll know what it feels like to lose something —

But never fear! She’ll get her back again tomorrow evening

As a Christmas gift; but as a gift, mark it well.

What will they think? Let them think what they want.

That the child’s disappeared? Gone missing?

But you mustn’t lie to them

A single false word sprouts like weeds! …

JULEN:

Jag vet, och det är sista droppen;

Nu rinner nådens bägare från brädden,

Och vredens vin skall pressas utur sura druvor;

Dock straffa är ej mitt gebit,

Jag tröstar, hjälper, ställer allt till rätta;

Men du kan luggas, du har hårda handen . . .

Hör på! Den lilla kvinnan skapt i skönhet,

Till mänskors glädje och till Givarns ära,

Hon skall en läxa få, en hård, men kort –

Hon byggt sin lycka på det lilla barnet,

Och på sin lycka har hon grundat högfärd,

Men högfärd följer hårdhet, grymhet . . .

Nåväl: tag undan du det lilla barnet!

Så skall hon känna saknaden –

Var trygg! Hon får igen det som i morgon kväll

Till julegåva, men som gåva, märk det väl!

Vad de skall tro? Tro vad de vill!

Att det har kommit bort, gått vilse!

Men du får icke narras!

Ett osant ord det fröar av som ogräs! . . .

TOMTE

It’s too cruel, she’ll never manage.

TOMTEN:

Det är för grymt, det går hon ej igenom!

ANGEL

She will. I’ll stay near her.

Her heart is not bad, only sickly a bit;

And sorrow will cure her in time. —

When the blazing sun of happiness glares down,

The grass and flowers wither;

A little cloud brings shade and comfort

And it also brings rain, and with rain comes the greening — — —

Now the clouds are gathering. — But don’t handle her too roughly.

JULEN:

Hon skall igenom! Jag står henne bi!

Och hennes hjärta är ej dåligt,

Blott lite sjukt; och sorg skall bota henne –

När lyckans klara sol har börjat bränna,

Så vissna gräs och blomster;

Ett lite moln ger skugga, svalka,

Och moln ger regn, på regnet följer grönska – – –

Nu mulnar det! – Var ej för hård i handen! dock!

TOMTE

(Sadly) Do you have to ask this of me? —

She’s so beautiful!

TOMTEN:

(ledsen.) Skall du behöva bedja mig om det? –

Hon är så vacker!

ANGEL

Yes, and will be good.

And then know real happiness — the kind that lasts.

JULEN:

Ja! Och skall bli god!

Så kommer lyckan! den, som varar! –

TOMTE

But just a minute, up there in the attic I have

A poor man who’s waiting for a gift —

TOMTEN:

Men vänta nu, jag har däropp’ i vinden

En stackare som väntar på en klapp –

ANGEL

Who is your ward, just say the word.

JULEN:

Vem är din skyddsling, säg ett ord!

TOMTE

He’s a philosopher who longs for the end.

TOMTEN:

Det är en filosof, som längtar blott till slutet!

ANGEL

Over life and death we have no power

But if he’s deserving, he’ll receive a gift.

JULEN:

Om liv och död vi intet ha att råda,

Men om han det förtjänar, skall han få en gåva!

TOMTE

He ruminates over the mystery of life —^[33]

TOMTEN:

Han grubblar över livets gåta – – –

ANGEL

Is that something to ruminate over? —

JULEN:

Är det att grubbla över? –

TOMTE

He’s an old ninny, but kind …

TOMTEN:

Det är en gammal tok, men han är snäll . . .

ANGEL

What’s he doing up there in the attic, then?

JULEN:

Vad har han för sig då däropp’ i vinden?

TOMTE

He stuffs birds, dries fishes, sticks worms on a board,

And has a cabinet full of yellow paper.

And he searches in that cabinet, night and day;

Searches for the mystery of life.^[34]

TOMTEN:

Han stoppar fåglar, torkar fiskar, sticker maskar,

Och har ett skåp så fullt med gula papper,

Och där han letar, letar natt och dag!

Han letar livets gåta i det skåpet!

ANGEL

I know the type. Well, he shall have his Christmas gift. —

But now, merry Christmas and off to work you go.

JULEN:

Jag känner sorten! Väl han! skall sin julklapp få! –

Men nu! God jul och så till verket gå!

Curtain falls for a moment.

(Ett ögonblicks Ridåfall.)

2. Entry hall.

2. Tamburen.

TOMTE

(In the entry hall, taking the Christmas card from the icebox)

So there’s my Christmas card with the thistle —

A little weed in the wheat you’ll have —

It pricks like you, but has a beautiful flower! —

Like you, pretty little mother! —

Look at her hand, as if she were picking flowers;

And her head bowed as if in meditation or prayer. —

Now she smiles: she hears her baby coming —

Tiny steps on shining parquet tiles

Polished yesterday with beeswax and pine oil. —

It smells like a pine forest in May when braxen^[36] jump on the lakes —

And the green shutters of the summer cottage are opened. —

A beautiful home where beautiful people live beautifully,

Protected from the dirt of life. —

Look at the flowers by the mirror —

Tulip turbans of red and yellow,

Hiding round cheeks and blossoming lips

That meet in chaste kisses. —

Like those the water lily gives its mate on a lake’s shallow mirror. —

Ah yes, the mirror! And the marks of little fingers

Searching for the image behind the glass,

Thinking there must be another little girl.

And there sits Rosa on her mistress’s chair,

Guarding the girl’s coat and her dear little boots;

Everything to sweeten life and home

Is here behind closed doors —

But goes unnoticed until it’s lost. —

Now turn off the light so darkness hides the sorrow.

What I must do can’t bear the light. —

(Turning a switch on the wall — darkness^[37])

But when this light is lit again, we’ll have Christmas in the house.

TOMTEN:

(i tamburen tager brevkortet från islåren.)

Se där mitt julkort med sin tistel! –

Ett litet ogräs skall du ha i vetet –

Det sticks som du, men bär en vacker blomma! –

Som du!

Du lilla vackra mor! – Se handen går som när man

plockar blommor –

Och huvet sänkt som till begrundan eller bön! –

Nu ler hon; ty hon hör det lilla barnet komma –

De små stegen på parkettens glatta brickor –

Som bonades i går med bivax och med furans olja –

Det doftar granskog som i maj, när braxen leker –

Och sommarnöjets gröna luckor öppnas –

Du vackra hem, där vackra mänskor bo –

I skönhet, renhet, skyddade mot livets solk –

Se blommorna på spegeln! –

Tulpanernas turbaner röda, gula.

De dölja runda kinder, läppars knoppar,

Som mötas uti kyska kyssar! –

Dem näckros ger sin maka på en insjös svala spegel –

Ja spegeln! Där syns märken efter

Små fingrar som bak glaset sökte bilden,

I tanken att det var en annan liten flicka!

Där sitter Roas på sin lilla matmors stol,

Och vaktar hennes kappa och små kängor;

Allt, allt vad liv och hem förljuvar,

Det finns här inom stängda dörrar –

Men ej värderat förrn det saknas –

Nu släcker jag! Må mörkret dölja sorgen,

Och gärningen jag gör den tål ej ljuset-

Vrider på en kontakt i väggen; det blir mörkt.

Men när det tänds igen, då han I Jul i huset.

The TOMTE hides behind the curtain on the right. The YOUNG WIFE rings a little bell. ELLEN enters with a lighted candle. The YOUNG WIFE scolds her. ELLEN cries in the entry hall and goes out.^[38]

FRUN ringer i en liten klocka. Ellen in med ett tänt ljus. FRUN synes banna henne, Ellen gråter i förklädet och går ut.

The music changes to Beethoven’s Funeral March. The YOUNG WIFE listens, gripped with fear. There is a noise from the icebox as if a block of ice has fallen.^[40]

A child screams. The YOUNG WIFE is terrified and wants to leave, but stands stone still.

There is a pounding in the wall; the elevator grumbles, the water pipes rattle; the murmur of voices can be heard through the wall.^[41]

KRISTIN enters, ashen-faced with her arms lifted and her hands clasped. She talks quietly to the YOUNG WIFE and hurries out.^[42]

The YOUNG WIFE wants to run after her but can’t — she falls to her knees next to the chair and hides her face in her child’s coat, which she caresses and hugs to her.

Curtain falls for a moment.

Musiken går över i Beethovens sorgmarsch. Frun lyssnar, och gripes av fruktan. Det bullrar i isskåpet som när isstyckena rasa ner.

Ett barnskrik höres! Frun i fasa, vill ut, men stannar förstenad.

Det bultar i en vägg; hissen gnäller, vattenledningen brusar; mänskoröster sorla genom bäggen.

KRISTIN kommer in, vit i ansiktet, med lyftade armar, knäppta händer, talar till Frun ohörbara ord, och skyndar ut.

Frun vill springa efter men kan icke – faller ner på knä vid stolen, och döljer ansiktet i den lilla barnkappan som hon smeker och kramar.

Kort Ridåfall.

3. At the Caretaker’s.

3. Hos portvakten.

OLD MAN

(Entering with a yule sheaf^[46] under his arm) Hello again, my friend. Sitting here alone?

GAMLE

(in med en julkärve under armen.) God dagen åter, landsman, sitter ensam –

CARETAKER

The tree won’t grow old unless it’s alone in the forest unconstrained by the young;

And time has thinned things out passably well around me.

(Pause. Inviting the OLD MAN to sit)

Once my house was so full, we were packed in —

I’m not complaining; it was warm and fine with mother and children.

But this is fine too, perhaps even better;

Everything is best in its own way and its own time …

I sit here now in the shade of my Christmas tree

And remember what’s past with a grateful heart.

I had it all, indeed! How many others who haven’t

Trouble themselves with missing what they never had;

And now it’s too late to get it. —

PORTVAKTEN

Det gamla trädet blir ej gammalt, om ej ensamt

Det står på skogen, oträngt av de unga;

Och tiden gallrat har så passeligt omkring mig.

(Paus. Bjuder med handen att sitta ner.)

En gång jag hade stugan full, så att vi trängdes –

Jag klagar ej, jag hade gott och varmt bland mor och barn,

Men detta är ej heller dåligt, kanske bättre;

Allting är bäst på sätt och vis och på sin tid . . .

Nu sitter jag i skuggan av mitt julträd,

Och minns framfarna dar i tacksamt sinne;

Jag haft det dock! Hur mången som ej haft det

Nu sitter grämande sig själv med saknad

Av vad han aldrig ägt, för sent att vinna –

OLD MAN

Yes, I have also had … but I’d rather not remember —

GAMLE

Ja jag har också haft – men helst jag glömmer’t –

CARETAKER

Sit with me a bit. I should have said

As a man from the country, from Bergslagen^[47],

I’m free. — I was raised under the earth in the mines;

So I get along just fine down here,

Hidden in the cellars of the Tower of Babel.^[48] —

I see daylight through the colored window,

Which is my sun, though darkened now and then

By the shadow of the elevator passing by like a storm cloud.

PORTVAKTEN

Sitt ner, jag skulle sagt, som landsman bergslagsbo –

Är jag så fri – jag uppfödd är i gruvan,

Inunder jorden; därför trivs jag bäst härnere

I Babelstornets källare med dess skymundan –

Och ser igenom färgat fönster ljuset,

Som är min sol, men då och då förmörkas

Av hissens skugga som likt strömoln drar förbi!

OLD MAN

You sit here like the Old Man of the Mountain,^[49]

Ruling over all the elements —

Master of fire and warmth; parsing out water, cold and warm;

Spreading light through the dark regions;

And by expanding and compressing the air

You suck up the dust of the world that has gathered

On the wandering feet of the children of men;

And by regulating the laws of gravity you make the elevator

Rise or sink with a wish.

GAMLE

Som Bergakungen sitter ni i sanning

Och härskar över alla elementen –

För eld och värme är ni Mästaren;

Och vattnet ni fördelar, kallt och varmt;

Från mörkrets region ni sprider ljuset;

Med luften i förtunning och förtätning

Ni suger jordens soft som samlats

Av mänskobarnens fötter, när de vandrat,

Med tyngdens lagar ni reglerar hissen,

Så att de stiga eller sjunka efter önskan.

CARETAKER

That’s enough of that, my friend.

PORTVAKTEN:

I sanning, landsman, ni kan göra av’et . . .

OLD MAN

Oh come now, you’re much more besides. —

I see you have the keys to all the doors in the building,

And all have the key to your heart.

You know all the destinies woven here;

You hear it all, you see through walls,

You reach down to the bottom of things.

And to you they bring their confidences, their worries and their sorrows — — —

GAMLE:

Åh nej, ty ni är mycket annat också –

Jag ser ni äger nycklarne till alla husets dörrar,

Och alla äga nyckeln till ert sinne;

Ni känner alla öden som här vävas,

Ni hör, ni ser igenom väggar, bottnar,

Och hit man bär förtroenden, bekymmer, sorger – – –

CARETAKER

You give me too much credit, good doctor^[50],

But I can hear it without getting spoiled or scared.

You’ve made me more content with this little place;

You’ve cheered me up when I was depressed

And changed this cramped little room into a palace!

PORTVAKTEN:

Ni gör mig äran alltför stor herr doktor,

Jag tål nog vid det, blir ej bortskämd, icke skrämd;

Men ni har gjort mig mera nöjd med denna ringa plats

Ni har lyst opp mig när jag var beklämd

Förvandlat trånga kojan till palats!

OLD MAN

They’re talking out in the vestibule, raised voices …

Someone’s yelling, someone’s crying^[51]; soon they’ll be in here

And you must sit as judge; straighten things out, give advice,

Quiet them down when they make a scene.

GAMLE

Det talas ut’ i farstun, röster höjas . . .

Man skriker, gråter, då är snart man här;

Och ni får sitta som vår domare,

Och reda, råda, tysta ner, när som det görs spektakel!

CARETAKER

(Listening) It sounds like the lovely Ellen —

From the third floor — maid to the young wife …

PORTVAKTEN:

(lyss) Jag tror jag vet, det är den vackra Ellen –

I tredje våningen – hos lilla Frun . . .

OLD MAN

I will take my sheaf and go up to my birds.

They’re having a singing contest with the weathervanes.

— And so I bid you a merry Christmas

GAMLE

Jag tar min kärve och går upp till fåglarne

Som sjunga kapp med flöjlarne. –

Och så: god jul igen!

CARETAKER

And the same to you, doctor.

PORTVAKTEN:

Detsamma, doktor!

OLD MAN

One word more. How did it go with that glove you found?

GAMLE

Ett ord! Hur gick det med den handsken som ni hittat?

CARETAKER

Ah yes. I must have lost it on the stairs — ,

It’s not a big problem. Who will miss a glove?

PORTVAKTEN:

Jaså! Ja den har jag förlorat här i trappan –

Stor sak, vem kan en handske ej försaka?

OLD MAN

Don’t be too sure: like seeks after like.^[52]

(The OLD MAN exits.)

GAMLE

Säg inte det; ty kaka söker maka.

(Går.)

*

ELLEN enters, dressed to go out.

in, klädd att gå ut.

ELLEN^[53]

May I sit here with you for a minute, Caretaker?

ELLEN

Får jag sitta här en stund hos Portvakten?

CARETAKER

Sit my child.

PORTVAKTEN:.

Sitt kära barn!

ELLEN

I can’t take it anymore; when the electricity went out, I got blamed, and now I’m being accused of taking that ring; they’re reported it to the police. —

ELLEN

Jag står inte ut längre; när elektriskan slocknade, fick jag bannorna; och så beskylldes jag för ringen igen; nu är den anmäld i polisen. –

CARETAKER

And this is Christmas? You’re the worst ones I have in this house — but first let’s have some light. (Gathering up his tools) My hammer, my pliers. (Taking some keys from the board) So I can go through locked doors —

PORTVAKTEN:

Är det jul deta? Ni är de värsta jag har i huset – men nu ska vi först skaffa ljus – tar fram verktyg. – Min hammare, min tång – tar nycklar från tavlan – mina nycklar, så går jag genom lyckta dörrar –

ELLEN

I think the heating has gone out too.^[54]

ELLEN

Jag tror att värmeledningen har stannat också!

CARETAKER

That too! What’s going on up there? You’re the only ones this happens to.

PORTVAKTEN:

Den också! Vad har ni för er däroppe, för det är bara hos er sådant händer?

ELLEN

It’s betrolled^[55] — . I got frightened, heard a child scream, and there was playing in the walls. — Kristin’s probably leaving too. She can’t take it either.

ELLEN

Det är som förtrollat – jag blev rädd, hörde ett barnskrik och det spelades i väggarne – Kristin går visst, hon också, man kan inte hålla ut!

CARETAKER

Where’s the master then? Is there no man at home?

PORTVAKTEN:

Var är herrn då? ÄR det ingen herre i huset?

ELLEN

I think he’s gone away hunting — we haven’t seen him for two days — he couldn’t take it either. But it’s like the Conservator says: they have it too good. Nothing to do, no appetite, no wish to sleep. Their only worry is what to do with their money.

ELLEN

Jag tror att han är bortrest på jakt – vi ha inte sett honom på två dagar – han stod inte ut han heller! Men det är som konservatorn säger: de har det för bra! Ingenting att göra, ingen matlust, ingen sömn; enda bekymret är att göra av med pengarne.

CARETAKER

Though they don’t pay for work. That they won’t do.

PORTVAKTEN:

Men inte betala arbete! Det vill de inte!

ELLEN

So you haven’t gotten a Christmas gift either?

ELLEN

Han har inte fått några julpegar?

CARETAKER

Oh no. She got mad at me because I asked her not to stand there in the elevator — yes I suppose I said it a bit sharply of course, because I was in a hurry.

PORTVAKTEN:

Nehej! Hon blev ond på mig, därför att jag bad henne inte stå i hissen – jag sa det lite skarpt förstås, för jag hade bråttom.

ELLEN

Quiet, I hear Kristin on the stairs. — She’s more tolerant than I am, but even she gets tired — .

ELLEN

Tyst, jag hör Kristin i trappan! – Hon är mera tålig än jag, men även hon kan tröttna! –

CARETAKER

Just think: for some riches aren’t a blessing. — There’s comfort in that for us poor folks, though small comfort.^[56] Where did they get their money?

PORTVAKTEN:

Tänk, att det ingen välsignelse är med rikedomen för somliga – det är ju en tröst för oss fattiga, fastän den är klen – Varifrån ha de här fått sina pengar?

ELLEN

They must have inherited it. — Quiet, she’s here. Something else must have happened up there on the ghost-floor^[57]. —

ELLEN

De ha väl ärvt – tyst nu är hon här! Det har bestämt hänt något nytt däroppe i spökvåningen! –

CARETAKER

Ghost-building rather. For so many strange things happen here. — It’s like all these machines brought something in with them. — Ebba says she’s seen a tomte sitting on the roof of the elevator holding onto the lines^[58] —

PORTVAKTEN:

Säg spökhuset! för här sker så mycket underligt – det är precis som alla de här maskinerna förde något med sig – Ebba däroppe påstår att hon har sett tomten sitta på hisstaket och hålla igen linan –

* * *

The TOMTE is seen mixing up the keys on the board.

TOMTEN synes nu flytta om nycklarne på tavlan.

ELLEN

A person could really begin to believe in spirits, for sometimes you don’t find something where you left it, sometimes a door locks itself, sometimes warm water comes out of the cold spout — — —^[59]

ELLEN

Man skulle verkligen kunna tro på tomten, för ibland hittar man inte en sak där man lagt den! ibland går en dörr i baklås, ibland kommer det varmt vatten ur kallröret – – –

CARETAKER

(Listening) Is there someone here? I thought I heard the keys rattling.

(The TOMTE hides.)

Some devil must have mixed up these keys. — Here’s number 25 on 13 and 17 on 81. And the grocer’s letter is in the district judge’s slot. And there’s always voices in the stair wells. They quarrel and cry, but when I go out to look, there’s nothing —

PORTVAKTEN:

(lystrar.) Är det någon härinne? Jag tyckte det skramla i nyckeltavlan –

TOMTEN gömmer sig.

(letar i nycklarne.)

Jag tror att fan har blandat om nycklarne – Här sitter 25:an på 13! och 17 på 81! Och grosshandlarns brevkort sitter på häradshövdingens! Och alltid talas det i trapporna! De grälar och gråter, men när jag kommer ut, så finns där ingen. –

ELLEN

But this time it’s Kristin — you can tell by the way she walks.^[60]

ELLEN

Men nu är det Kristin – hon har varsel före sig!

CARETAKER

(Looking out the door to the left) Not a living soul here —

PORTVAKTEN:

(låtsas öppna en dörr åt vänster.) Här finns ingen levande varelse –

ELLEN

Now I’m getting frightened — . Sometimes it’s children’s voices — sometimes it’s doves on the roof — sometimes I think it’s the Conservator sitting up there making fun of us — . Who is he really?

ELLEN

Nu blir jag rädd! – Och ibland är det barnröster – ibland är det duvorna på taket – jag tror någon gång det är gamle konservatorn som sitter däroppe och gör spektakel – Vem är han egentligen?

CARETAKER

He’s a strange fellow — but there’s no harm in him — .

PORTVAKTEN:

Det är en underlig kurre – men det är intet ont i honom –

ELLEN

Listen, you haven’t found a glove on the stairs have you?

ELLEN

Hör nu har inte Portvakten hittat en handske i trapporna?

CARETAKER

Yes, the Conservator found it, and I was supposed to look after it, but I seem to have lost it.

The telephone rings.

PORTVAKTEN:

Jo, konservatorn hitta en, och så skulle jag ta vara på’n, men så förlora’ jag den!

(Telefon ringer.)

CARETAKER

(Into the telephone) — Yes, she’s here. — No, that’s not possible. She didn’t take any ring. We know Ellen. She’d never take anything. — It’s unjust. But I’ll tell her, yes. — Yes, yes.^[61]

The CARETAKER hangs up the phone.

PORTVAKTEN:

(vid telefon) – Jo, hon sitter här! – Nej, det är omöjligt! Hon tar inga ringar! Vi känner Ellen! Hon tar ingenting – Det är orättvist! Men jag skall säga åt henne! – Jaha!

(Ringer av)

ELLEN

I know. — It was the police.

ELLEN

Jag har förstått! – Det var från polisen!

CARETAKER

Yes, my child. They want to talk to you.

PORTVAKTEN:

Ja, mitt barn! Det var en kallelse!

ELLEN

I’ll throw myself in the lake.

ELLEN

Då går jag i sjön!

CARETAKER

But go to the station first.

PORTVAKTEN:

Men gå först till kontoret!

ELLEN

Never. You never get out again.

ELLEN

Aldrig dit, för då kommer man aldrig dän!

CARETAKER

Look at me — Ellen — and don’t believe that harm will come to you. Go now in peace.

PORTVAKTEN:

Se på mig! – Ellen! – Och tro inte ont! – Gå nu i frid!

ELLEN

(Looking at him, she is convinced) I’ll go. — I looked into your eyes, I heard your voice.^[62] — Now I feel safe and can go.

(As the CARETAKER leads her out)

And this hand gives me strength. — It leads me, it supports me. — I’ll go.

(ELLEN goes. Pause.)

ELLEN:

(ser på honom och övervinnes) Jag går! – Jag såg uti hans öga, jag hörde på hans röst – Nu går jag trygg!

(PORTVAKTEN. leder henne ut)

Och denna handen gav mig styrka – Den leder mig, den stöder mig! – Jag går!

(går)

*

OLD WOMAN

(Entering with a black glove and a child’s little brown boot) Look what I found in the elevator! Perhaps you can find their owner — — — Did you get your Christmas gift from me?

EN GAMMAL FRU:

(in med den svarta handsken och en liten brun barnkänga.) Se, vad jag hittat i hissen! Kanske Portvakten kan finna ägaren, eller ägarinnan – – – Han har ju fått julpengarne från mig?

CARETAKER

Yes, thank you. And the glove that went missing.

(The CARETAKER sets the glove on the table with the boot.)

PORTVAKTEN:

Ja tack! Se där är handsken som kort bort.

(Lägger på bordet jämte kängan.)

OLD WOMAN

A Christmas table with a tree — and so much food— smoked pig’s head! Thanks be.

EN GAMMAL FRU:

Han har julbord och gran – och så mycket mat – rökt svinhuvud! jo jag tackar!

CAERTAKER

And the rich envy the poor.

PORTVAKTEN:

Skall ni som är rik avundas den fattige!

OLD WOMAN

Maybe you’re not as poor as you seem. Nor I as rich. — — — Take care of that glove now — so it doesn’t get lost again. — It’s a black one — as black as a funeral — but it conceals a white hand and maybe something more.^[63]

(The OLD WOMAN goes.)

EN GAMMAL FRU:

Han är väl inte så fattig som han ser ut! och inte jag så rik som jag ser ut! – – – Tag nu vara på handsken – så han inte kommer bort igen! – Svart är han – osm en begravning – men han döljer en vit hand och kanske något mera!

(går)

CARETAKER

(Dumbfounded) “Little boot with worn down heel; Tramped upon with too much zeal … ”^[64]

PORTVAKTEN:

(förbluffad) Men den lilla kängan, se! Snett på klacken! den lilla slarvan –

*

The TOMTE snatches the glove and hides.^[65]

(TOMTEN har snappat bort handsken och gömmer sig.)

*

CARETAKER

It’s a child’s — boy or girl? No way to tell. They haven’t decided between right and left yet — nor between right and wrong. — They are of the kingdom of heaven still — but later. Oh yes. — (Reaching for the glove) Now where’s that glove? I put it here on the table. (Searching) Gone.

PORTVAKTEN:

Det är ett litet barn, om gosse eller flicka, det ser man inte på skorna, för de ha inte skiljt på höger och vänster än – inte på gott och ont – ty de höra himmelriket till – Men sedan! Hu ja! – (Han vill nu taga handsken.) Men var är handsken? Jag lade den här på bordet! (Letar) Den är borta! (Letar.)

KRISTIN

(Coming into the room, distraught) Just think, just think …

KRISTIN:

(står förvivlad inne i rummet.) Tänk, tänk, tänk . . .

CARETAKER

What is is? Who is it? — Kristin!

PORTVAKTEN:

Vad är det? Vem är det? – Kristin!

KRISTIN

Just think. God help us. — The baby is gone.

KRISTIN:

Tänk! Gud hjälpte oss! – Lilla barnet är borta!

CARETAKER

Gone? What do you mean?

PORTVAKTEN:

Borta? Vad är det?

KRISTIN

Disappeared. Someone’s taken her …

KRISTIN:

Det är bortkommer! Någon har tagit det . . .

CARETAKER

Impossible. I would have seen. I would have heard. I’m here to guard the house and the people who live here.^[66]

PORTVAKTEN:

Det är inte möjligt; jag skulle sett det! jag skulle hört det! Jag finns ju här för att vaka över huset och husfolket!

KRISTIN

You know nothing about it? Then I’m going to the police. — Be kind to the mother if she comes down. She’s been sitting up there without light or heat. — — — It’s just too terrible. Even for the likes of her.

KRISTEN goes out.

KRISTIN:

Han vet ingenting om det! Då går jag till kontoret! – Var snäll mot modren om hon kommer! Hon satt däroppe utan ljus och värme – – – Det är för grymt! även för henne!

(Ut)

CARETAKER

What is all this? Not the work of man, for sure. There’s hope in that. (Setting the boot on the table) Who’s coming? It must be her, the poor little mother.

The CARETAKER conceals himself to the right.

PORTVAKTEN:

Vär allt detta? Icke mänskoverk likväl! Och därför finns det hopp! (Han lägger kängan på bordet.) Vem kommer där? Hon själv den stackars lilla modren! (Han drar sig undan åt höger.)

YOUNG WIFE

(Entering from the left, dressed as in the first scene)

Where have I come to? And where am I?

What have I come from? And who am I?

A poor man lives here. — But look at all those keys.

Must be a hotel. — No, a prison, a dungeon. —

There’s the moon, but it looks like a heart,

And black clouds stride past. —

There’s a forest, a pine forest,

A Yule forest full of gifts and light. —

In prison? This is strange. Is no one here?

FRUN:

(från vänster, klädd som i förra akten.)

Vart har jag kommit?

Och var är jag?

Var kom jag från?

Vem är jag?

Här bor en fattig! – Men så många nycklar!

Det är då ett hotell –

Nej fängelse, ett underjordiskt –

Där lyser månen, men ett hjärta likt,

Och molnen tåga svarta den förbi –

Där står en skog, en granskog

En julskog full med gåvor och med ljus –

I fängelset! Det här är något annat.

Är någon här?

CARETAKER

(Can be seen in the right corner but only by the audience. Speaks in an aside.)

She’s beside herself, she’s lost her memory —

A blessing for someone who suffers .

PORTVAKTEN:

(synes i högra kulissen men endast av publiken. Avsides.)

Hon är ifrån sig, har förlorat minnet –

En nåd, o vilken nåd! för den som lider!

YOUNG WIFE

But quiet! I remember; but the memories are back there

And I’ve come here to look for something.

What am I looking for?

A glove I lost. It was black —

Now it’s black again.

But in the darkness I see something blue,

Like the sky in spring between white clouds;

A mountain lake between steep shores.

The sapphire I lost was that blue —

That someone stole —

I’ve lost much these past days —

Froze so in darkness — — —

Here it’s warm but close;

The weight of high towers above

And the heaviness of human destinies all around,

I feel them pressing me down to earth —

And squeezing my heart in its feeble cage. —

I want to speak but search for words

I want to cry as if I had some sorrow.

(Taking the boot)

What’s this? — A little boot.

A little stocking and a foot. In you go. —

What’s this? — A candle that’s shot out branches,

It’s grown from the root of the trunk and soon it will blossom:

Three bluish white flowers, with red inside — — —

Who would have thought a candle could grow, shooting out branches!

What part of the world is this I’ve come to?

An anchor bouy floats in a pine forest,

A wild boar rears up from the waves,

And fish walk on dry land! —

(Seeing the print of the birth of Jesus)

What’s this? — A crib in a stable.

(Beginning to awaken)

And the brown cows of the shepherds kept watch with their large eyes

Over the little child — who — slept in the manger — .

(The YOUNG WIFE wakes and cries out)^[67]

O dear Jesus, savior of the world, save me. I’m lost. I — am — lost! — A child is born this night, a child is dead. There’s the caretaker. He’s angry with me for not getting a Christmas gift. Don’t be angry with me. Don’t take revenge. I’ll give you all my rings …

FRUN:

Men tyst! jag minns; men minnet ligger bakom,

Och jag gick framåt för att söka något,

Vad sökte jag?

En handske jag förlorat! Den var svart –

Nu blev det svart igen!

Men uti mörkret ser jag något blått,

Som vårens himmel mellan vita moln

En fjällsjö mellan branta stränder,

Så blå var min safir som jag har tappat –

Som man har tagit –

Jag har förlorat mycket dessa sista dagar –

Jag frös och satt i mörkret – – –

Här är dock varmt, men tryckande;

Det höga tornets tyngd uppöver –

Och tunga mänskoöden varv på varv,

Jag känner hur de pressa mig mot jorden –

Och klämma hjärtat i dess veka korg –

Jag ville tala, men jag söker orden

Jag ville gråta som jag hade sorg!

(
Får se kängan.)

Vad är det här? – En liten känga!

En liten strumpa, och en fot! Buss i! –

Vad var det? – Här jag ser ett ljus

Som skjutit grenar, det har vuxit

Från stakens rot, snart skall det till att blomma,

Tre vitblå blommor med ett rött uti – – –

Att ljus kan växa, skjuta kvistar!

I vilken trakt av världen har jag kommit?

En ankarboj här flyter i en granskog,

Ett vildsvin sticker huvet upp ur böljan,

Och fiskarne de gå på torra land! –

(Får se planschen med Jesu födelse)

Vad är det här? – En vagga i ett stall!

(Börja vakna)

Och herdens bruna kor de se med stora ögon,

På lilla barnet – som – i vaggan sover –

(Vaknar och skriker.)

O Herre Jesus världens frälsare fräls mig! Jag förgås! Jag – för – gås! – Ett barn är fött i denna natt, ett barn är dött! Där står PORTVAKTEN som är ond på mig för att han icke fick julpengar; var inte ond på mig! hämnas inte! så ska ni få alla mina ringar . . .

CARETAKER

(Coming forward) I’m not angry, I don’t want revenge. Your child will return again. A child can’t just disappear in a city like this. — Come with me and I’ll get you some light and heat in the meantime ^[68]—

PORTVAKTEN:

(fram) Jag är inte ond, jag hämnas inte; ert barn kommer igen, ett barn kan inte komma bort i en stad some denna – följ mig nu, skall jag skaffa er ljus och värme så länge –

YOUNG WIFE

Say that again, that a child can’t disappear. — I don’t believe a word of it, of course — but say it again anyway. Say it over and over again.

FRUN:

Säg om det, att ett barn inte kan komma bort i en stad – jag tror inte ett ord förstås – men ni skall säga så ändå! Ni skall säga så flera gånger –

CARETAKER

Come with me, while I fix the machines, then you can go up and warm yourself at an old friend’s, three stories up. He’s good at talking — I’m not— and he will comfort you —

PORTVAKTEN:

Följ mig, men medan jag lagar maskinerierna, så skall ni gå upp och värma er hos en gammal vän, tre trappor opp. Han kan tala – jag kan inte tala – och han skall trösta er –

YOUNG WIFE

Do you mean the Assessor? He’s angry with me too?

FRUN:

Är det assessorn? Han är väl ond på mig också?

CARETAKER

No one here is angry with you. — — — Now come along.

PORTVAKTEN:

Här är ingen ond på er – – – kom nu bara!

YOUNG WIFE

How nice he is; and no wish for revenge.

FRUN:

Tänk så snäll han är; han hämnas inte.

CARETAKER

Oh my, oh my, how wicked you are.

PORTVAKTEN:

Åh fy! fy! vad ni är ond!

YOUNG WIFE

But my baby. — My child.

FRUN:

Men mitt barn! – Mitt barn!

CARETAKER

Come.

Curtain.

PORTVAKTEN:

Kom!

Ridå.

4. The Attic

4. Vindskammaren.

TOMTE

(Entering) It’s Christmas Eve morning,

But in the old philosopher’s room, not a trace of Christmas cheer.

(Drawing aside the curtains)

He’s put his Christmas tree on the balcony

For the sparrows and doves;

And from the thousand yellow beaks of grain

One kernel each to feed the birds of heaven,

Sleeping still on the metal roof

With their heads tucked under their wings. —

Soon the morning breeze will shake the weather vanes

On the chimneys over the stoves

Where the fires burn cheerily heating up the coffee pots. —

Then I’ll skip along the gambrel roofs

And delight in the smells —

As the morning sun casts its rays through the telephone wires

And the wires sing with the weather vanes,

And the doves grumble in their cornices

And children leave their beds — — — ^[70]

What’s he got here?

On yellow sheets of paper in the thousands

He’s gathered all he knows.

Straw collected under hothouse litter, thoroughly threshed,

Where one must search for the kernels of grain —

And the kernels^[71] he’s collected here in this barn

Of burnished oak. Here lies the harvest —

(He opens the cabinet)

And here’s the registry, the key to his wisdom:

To the secret of creation, which he believes he has found —

Everything in order, you old fool. —

Now I’ll stir up the rubbish you’ve gathered in the hills;

And create chaos once again

So you’ll have to start from the beginning.
(The TOMTE mixes up the manuscripts)

These must be the wise man’s spectacles;

With the years he’s grown short-sighted. —

A Christmas gift from me you’ll get

That’ll make you far-sighted, and foresighted!^[72]
(The TOMTE exchanges the glasses with another pair that he takes out of his pocket.)

You’ll get new eyes

To see what can’t be seen

By mere mortals in everyday life;

Where before you saw laws

Now you shall meet the lawgiver,

And later the Judge;

Where before you saw nature

And the botherment of blind chance,

Now you’ll find beings of the same sort as you^[73].

I hear the old man waking —

Perhaps he was keeping watch;

For the nights are like days

For those who probe in the darkness.

Now he’s coming, I’ll stay,

And make his acquaintance,

And he can make mine.

(The TOMTE conceals himself behind the drapery on the right.)

TOMTEN:

(in) Julaftons morgon är inne! Men här hos den gamle filosofen syns intet spår av julglädje.

(Drar undan gardinerna i fonden.)

Men dock! Han ställt sin julgran på balkongen!

Åt sparvarna och duvorna,

Och kärvens tusen gula näbbar,

Ett korn i var att mata himlens fåglar

Än sova de på plåtarne

Med huvet under vingarne –

Snart rister morgonbrisen flöjlarne

På rökfång över spisarne

Där muntra brasor sprakande

Ge eld inunder kaffepannorna –

Då springer jag på åsarna

Och fröjdar mig åt dofterna –

När morgonsoln på kablarne

Från telefonen kastar strålarne,

Då sjunga kablarne och flöjlarne

Och duvorna de kurra i kornischerna

Då barnen lämna sängarna – – –

Vad har han här?

På gula blad i tusen tusental

Han samlat allt sitt etande!

Halm under drivbänks strö –

Som tröskats ur; nej hackelse

Där man får leta efter kornen –

Och kärnorna han samlat här i ladan

Av skuren ek, där ligger skörden –

(Öppnar skåpet)

Det är registret, nyckeln till hans visdom

Till Skapargåtan som han tror sig funnit –

Du gamle tok, som ordnat alltet –

Nu rör jag om i soporna,

Du letat hop i backarna,

Jag skapar kaos om ånyo

Så får du börja om från början!

(Rör om i manuskripten.)

Här syns den sives brillor!

Med åren blev han kortsynt –

Nu skall du få en julklapp,

Som gör dig långsynt, framsyny!

(Byter ut glasögonen mot ett par andra, som har tar ur fickan.)

Du skall få nya ögon

Att skåda vad ej synes

I vardagslag av dödlig!

Där förr du skådat lagar

Där skall du möta stiftarn,

Och sen du råkar Domarn;

Där förr du såg naturen

Och blinda slumpars otyg,

Där skall du finna väsen

Av samma art som du!

Jag hör att gubben vaknat –

Kanhända att han vakat

Ty natten är som dager

För den i mörkret forskar!

Nu kommer han, jag stannar,

Sen gör jag hans bekantskap,

Och han får göra min!

(Drar sig ut i högra draperieret.)

OLD MAN

(The OLD MAN enters from the left, dressed in dark clothes, a white scarf, and a black skullcap. His hair and beard are long.)

Welcome life. Good morning toil.

For sixty years I’ve ordered the cosmos —

Now has risen the morning sun of the day

On which I shall unlock the riddle. —

Everything lies there like layers in the earth,

Deposited slowly through fire and water—

Of stones, and grasses and animals,

Ur-elements, powers, measures and numbers.

I’ve dragged together the building blocks

Of the Tower of Babel’s heavenly stairs.^[74]

With it I shall climb from this vale of tears

And take this mosque with me, with its blue copula

Resting on the four points of the compass —

For sixty years I’ve gathered and counted;

And once, halfway along, I found the riddle. —

It was at night, and I wrote it on a scrap of paper —

But it got buried, and has since disappeared.^[75] —

It’s here someplace, but as I’ve searched

The pile has grown into a haystack^[76],

My own child has grown into a giant …

As soon as I advance I’m beaten back,

I dig as one digs for treasure,

But the spade falls from my hands,

My head tires, my body withers,

And I lie here as if dead

When I had hoped the entirety to survey. — — —

Now I feel the moment has come,

For in a dream last night

I saw the paper I’ve sought:

Blue-white, Regal-size of English manufacture — .

(Takes off his cuffs)

Now or never! It’s you or me.

You paper mountain, give up your secret,

I am your master!

All you spirits, here I command.

(Puts on his glasses and rummages around in the papers)

What’s this? What’s this?

I can’t find my old order:

Letters and numbers have changed places,

A, B, C, D, H, R — it’s like the very —

And numbers 1, 7, 4, 10, 26, — Someone has been here!

Alpha, Beta, Pi. And the cipher I had discovered

I have forgotten. — It’s disappeared from my memory. —

(Continuing to rummage around)

Here’s a lead — but in the middle is a splotch of ink^[77]. (Taking up a knife) I’ll scratch it off. Now there’s a hole in the paper. — Great! I’ll go on searching.

(Searching page by page)

I’ll go through every sheet one at a time and I will find it —

The neighbors are starting to play. — Play on. — It doesn’t disturb me, I have the whole day — and the night too. I don’t eat — and require no sleep.

(As the OLD MAN digs in the papers, a piano is heard playing for a few minutes: Beethoven’s Sonata 29, Op. 106, Adagio Sostenuto.^[78])

Tired so quickly today? — I’ll just rest a minute.

(Miserable, the OLD MAN falls into the easy chair; the music continues.)

My eyes are so strange; what’s near wanders into the distance, and what’s far away seems nearer.^[79] My head is empty.

(The OLD MAN closes his eyes. The music continues.)

GAMLE:

(in från vänster; i svarta kläder, vit halsduk, svart sidenkalott; vitt långt hår och liknande skägg)

Välkommen liv! God morgon möda!

I sextio år jag ordnat universum –

Nu är den dagens sol upprunnen,

Då jag skall lösa gåtan –

Allt ligger där som jordens lagringar

Avsatta långsamt utur eld och vatten –

Av stenar, örter, djur

Urämnen, krafter, mått och tal

Jag dragit samman byggnadsstenar

Till Babelstornets himlatrappa,

Med den jag stiger upp ur Tredalen

Och tar moskéen med, den blå kupolen

Som vilar på de fyra väderstrecken –

I sextio år jag samlat, räknat;

Och en gång, halvvägs, fann jag gåtan –

Det var en natt, jag skrev den på ett papper –

Men det begrovs, är sedan dess förkommet –

Det ligger där, men me’n jag söker

Har vålmen vuxit till en stack,

Mitt eget barn ränt opp till jätte . . .

Jag slås tillbaks, när jag den nalkas,

Jag gräver som man gräver efter skatter,

Men spaden faller ur min hand,

Mitt huvud tröttas, kroppen vissnar,

Och jag blev ofta liggande som död

När jag det hela ville överskåda – – –

Nu känner jag dock stunden kommit,

Ty i en dröm förleden natt jag såg,

Såg papperet jag sökt, det var ett blåvitt

Regal av engelsk olifant –

(Tar av manschetterna.)

Nu eller aldrig! är det du och jag,

Du pappershög, giv upp din hemlighet,

Jag är er herre, andrar alla,

Här äger endast jag befalla!

(Tar på glasögonen och rotar i papperen.)

Vad är det här? – Vad är det här?

Jag finner ej min gamla ordning,

Här alfabet och siffror bytt om platser,

A, b, c, d, h, r – Jag tror att själva –

Och numro 1, 7, 4, 10, 26 – Här har nån varit!

Alfa, beta, pi; och chiffern som jag funnit opp – Den har jag glömt – den är försvunnen ur mitt minne –

(Rotar alltjämt.)

Här står en ledare – men mitt på huvudtalet är en bläckplump – Jag raderar! (-Tar opp en kniv.) Det gick hål i pappret! – Skönt! jag letar; jag går igenom varje lapp så skall jag finna’t –

(Letar blad för blad.)

Nu börjar grannen spela! Spela du! – Mig stör du inte, jag har hela dagen för mig! – Och natten med! Jag äter intet – fordrar ingen sömn!

(På ett piano spelas ett par minuter medan gubban vänder blad! Musik: ur Beethovens Sonat 29, op. 106, adagio sostenuto.)

Jag tröttnar fort i dag! – Då vilar jag en stund!

(Går eländig och faller ner i länstolen; musiken fortfar.)

Mitt öga ser så underligt; Det nära fjärmar sig, det fjärran närmar sig; Och huvudet är tomt!

(Han blundar; musiken fortfar.)

OLD MAN

Who’s there? Are you real …

GAMLE:

Vem där? Är du en varelse . . .

TOMTE

To be is to be perceived;

You see me, so I am.

TOMTEN:

Att vara är förnimmas.

Du har förnummit mig!

Då är jag!

OLD MAN

(Getting up)

But I want to touch you, to hold you;

Otherwise you don’t exist for me.^[80]

GAMLE:

(reser sig.)

Men jag vill känna, jag vill ta i dig!

Ty förr är du ej till för mig!

TOMTE

You can’t touch the rainbow, but it exists.

Or a mirage at sea or in the desert exists. —

I am a mirage; don’t come too near

Or you’ll stop seeing me,

even though I still am.^[81]

TOMTEN:

Regnbågen tar du icke i, men den är till!

Och havets, öknens hägring existera –

Jag är en hägring; kom mig ej för nära,

Ty då du upphör att mig se,

Fastän jag fortfar finnas!

OLD MAN

Actually, your logic makes sense …

GAMLE:

I sanning din logik är riktig –

TOMTE

Then you’re bound to believe your own eyes — .

(The OLD MAN grumbles.)

You grumble, because I’m not part of your system;

Your system is your lord,

and you are its drudge.^[82]

TOMTEN:

Nå då är du förbunden tro ditt öga –

(GAMLE knorrar.)

Du knorrar, ty jag saknas i systemet –

Och ditt system din herre är,

Och du är drängen –

OLD MAN

I reign supreme in my system — .

GAMLE:

Jag härskar suveränt i mitt system –

TOMTE

Then tell me succinctly the guiding thought

Behind all the facts you’ve gathered here,

Otherwise all you have is a pile of leaves,

Of raindrops, of grains of sand,

Which are each like the others and not like them at all.

TOMTEN:

Då skall du säga mig i korthet

Grundtanken i de faktas mångfald

Du samlat där, ty eljes har du samlat löv,

Regndroppar, sandkorn, som sig alla likna

Men ändå icke äro lika!

OLD MAN

My thought, my idea that holds together

The millions of phenomena we meet —

GAMLE:

Min tanke, min idé som håller samman

De millioner företeelser oss möta –

TOMTE

Let’s hear it. I’m so anxious to learn.

TOMTEN:

Låt höra nu! jag lär så gärna!

OLD MAN

You little thief, you’ve stolen my thought;

It was all so clear just now — — —

GAMLE:

Du lilla tjuv, du stal min tanke från mig;

Nyss var den mig så klar – – –

TOMTE

And now? It’s gotten cloudy

Like crystal-clear ice during a thaw;

It’s turned to slush and then water, which flies off in a mist!

The mist has gone. I’ll condense it again

And tell you the system you’ve forgotten.

(Pause)

In the unity of the Eternal you can see the world’s riddle^[83] — — —

TOMTEN:

Och nu? Den grumlades som glasklar is

I smältningsvärmen; den blev sörja,

Så vatten, som förflyger i en dunst!

Den dunsta’ bort! Jag vill den straxt förtäta,

Och säga ditt system som du har glömt.

(Paus.)

I Alltets enhet ser du världens gåta – – –

OLD MAN

Precisely! You are a clever little guy

Who found what I’ve sought for thirty years.

The unity of matter. That’s the word.

GAMLE:

Precis! Du är en liten kvicker karl

Som fann vad jag i tretti år har letat!

Materiens enhet! Det var ordet!

TOMTE

That’s the system. Now back to reality.

Ponder now nature’s duality. And let’s see

If this theory has anything to it.

(Pause)

The wet element, water,

Is a unity composed of two:

Of hydrogen and oxygen, it can’t be disputed;

Magnetic power is divided between North and South;

Electricity is positive and negative;

The seed of the plant is both male and female;

And highest in the chain at the very top

You find duality, for it was not good for man to be alone —

And so came man and woman forth —

And the duality of nature was confirmed.

TOMTEN:

Det var systemet! Nu till verkligheten!

Ponera nu naturens tvåfald! Och låt se,

Om ej den teorin har mera för sig!

(Paus.)

Det våta elementet, vattnet,

En enhet är, består dock av de två

Av däte och av syre, kan ej disputeras;

Magnetens kraft är delt i Nord och Syd;

Elektrikans av plus och minus,

I växtens frö det givs ett hanligt och ett honligt;

Och högst i kedjan aldra överst

Du finner tvåhet, ty allena

Var icke gott för mänskan vara –

Och så blev man och kvinna till –

Naturens tvåfald alltså konstaterad!

OLD MAN

You little devil. Now you’ve plucked it all asunder—

GAMLE:

Du lilla djävul! Du har plockat sönder –

TOMTE

Your toy, you big silly, your chain has snapped

Into a scrapheap of scattered links;

The cable you twisted together has come apart

And now it’s so much junk for the trashman —

TOMTEN:

Din leksak, stora tok; din kedja brast

Och ligger som en skräphög utav länkar,

Din kabel som du snott, den reddes opp

Och blev till drev, som går till lumpbon –

OLD MAN

Ha! Sixty years to blow a bubble

That in a draft of wind has burst.

There’s no point now in living any longer.

GAMLE:

Ha! Sexti år för att en bubble blåsa!

Som vid ett luftdrag sprack!

Nu vill jag icke leva längre!

TOMTE

If the bubble has burst, you can blow a new one.

They’re made of water and soap suds

Whipped up to look immense

But really are so little, next to nothing —

TOMTEN:

Om bubblan sprack, så kan du blåsa nya,

De görs av vatten och av tvålens skum,

Som vispas opp att det ser mycket ut,

Men är så litet, nästan intet –

OLD MAN

And sixty years — (Getting up, angrily, he throws the papers into the wings to the left)

Out of here! You damn delusion!

The rotten fruit of twenty thousand days of work.

Out! Out! You dried leaves, which have eroded my tree;

Friar’s lantern, wandering flame that led me astray,

Taunted me into the swamp where I sank in the mud to my neck,

Lured me into the desert,

Where thorny bushes tore my hands — .

(Emptying the cabinet of paper, but leaving a box)

Get out you false pilots that drove me aground,

Guides that pointed the way to hell!

Bankrupt, fallen, I relinquish my station

And sit empty-handed on a burned plot of land —

(Sinking down into the chair)

A snail whose shell has been crushed,

A spider whose web’s ripped apart,

A bird that has flown too far out to sea,

Too far to turn round and come back to shore —

He wings over a churning abyss —

Until he tires and falls — to his death.

Pause.

GAMLE:

Och sexti år – (Vild, reser sig och kastar ut pappern i vänster kuliss-)

Härut! Du Satans bländverk!

Ut! Ut! I torra löv, som tärt mitt träd,

Lyktgubbar, irrbloss, som mig ledde vilse,

Mig narrade i träsk, där jag till halsen

I gyttjan sjönk, mig lockade i öknar,

Där vassa buskar revo mina händer –

(Tömmer skåpet på papper, men lämnar ett skrin.)

Härut I falska lotsar som mig fört på grund,

Vägvisare som pekat vägen neråt helvetet!

Bankrutt, fallit, jag ger upp staten

Och sitter tomhänt på den brända tomten –

(Sjunker ned i stolen.)

Ett snäckdjur som fick skalet krossat,

En spindel vilkens nät revs sönder,

Förflugen fågel ut på oceanen,

För långt att vända om och hinna stranden –

Han flaxar över rörlig avgrund –

Tills trött han faller ner – och dör!

(Paus)

TOMTE

Tell me — Would you like to start all over? Become young again?

TOMTEN:

Säg! vill du börja om igen? Bli ung på nytt?

OLD MAN

Become young? No thank you. Regain the strength to suffer,

The strength to weave false dreams? No!

GAMLE:

Bli ung? Nej tack! Få krafter till att lida –

Få kraft att väva falska drömmar? nej!

TOMTE

Is it gold you want?

TOMTEN:

Vill du ha geld?

OLD MAN

I want nothing — except to be allowed to go hence.

GAMLE:

Att köpa, vad?

Jag önskar intet – jo att få gå hädan!

TOMTE

Yes well, first you must reconcile with life.

TOMTEN:

Ja väl! Men som försonad först med livet!

OLD MAN

Reconcile? — Be bound again to the stake? —

Absolutely not! Or there’ll be no departing —

“A last handshake and one for the road?”

“Stay a bit longer”^[84] — and then you’re left behind — .

No, get up on the goat, whip the nag,

Tear yourself loose, and no turning back.

GAMLE:

Försonad? – Dindas fast på nytt vid pålen? –

Nej oförsonligt! Eljes blir det aldrig avfärd –

>>Ännu ett handslag! Och ett glas i pälsen!>>

>>Åh stanna lite till!>> – Så blir man kvar –

Nej opp på bocken, piska kampen

Och ryck dig lös, du längtar ej tillbaka!

TOMTE

You tore yourself lose once from life,

From hearth and home, from wife and child,

To run after honor’s empty eggshell —

TOMTEN:

Du röck dig lös en gång från varma livet,

Från hem och härd, från maka, barn,

Att springa efter ärans tomma äggskal –

OLD MAN

Half true — I left in time to keep from seeing the others go;

They’d packed and were ready.

When life deceived, when the ship was about to sink,

I made myself a lifeboat and blew it up with air,

That much is true. It held me up a while, a pretty long time,

But then it burst and I sank. Am I to blame for that?^[85]

GAMLE:

Till hälften sant – jag gick i tid,

Att slippa se de andra gå, som redan packat!

När livet svek, när skeppet vill sjunka,

Jag gjorde mig en livboj som jag blåste upp

Med luft, så långt är sanning;

Den höll mig uppe till en tid, en ganska lång,

Så sprack den, och jag sjönk; rår jag för det!

TOMTE

(Taking the box from the cabinet)

Here’s some flotsam the sea has returned —

TOMTEN:

(har tagit ut skrinet ur skåpet.) Här har du något strandgods havet gav igen –

OLD MAN

(Powerless) Leave my box alone. Don’t wake the dead.

GAMLE:

(maktlös) Låt bli mitt skrin! Väck icke upp de döda!

TOMTE

You don’t believe in resurrection, you Sadducee^[86]—

Why do you fear the dead?

TOMTEN:

Du, Sadducé, som icke tror på

Uppståndelsen – vi fruktar du de döda?

OLD MAN

Leave that box alone. You’ll call up spirits^[87] —

GAMLE:

Låt blit mitt skrin! Du manar andrar –

TOMTE

Indeed. So you’ll see that life is spirit

But imprisoned in a body, in matter.

Now pay attention, I’m calling them up.

I’m conjuring, I’m summoning^[88].

(The TOMTE opens the box.)

TOMTEN:

Javäl! Så får du se att liv är ande

Men fängslad i en kropp, ett ting!

Giv akt, nu manar jag,

Besvärjer jag!

(Öppnar skrinet.)

OLD MAN

Ah! What is that fragrance? Clover blossoms

In rosy May when the apple trees burst forth

And the lilac spires sway in the westerly wind,^[89]

And the newly dug gardens,

Which had just now lain white with snow

Stretch their black attire over buried seeds

Waiting in the soil to be reborn —

(Sindling’s “Frühlingsrauschen”^[90]can be heard)

I see a little cottage, white with green shutters.

A window is open, the curtains flutter —

Wine red taffeta. — And furthest in the back

An Empire mirror in a gilded carved frame^[91]—

And in the oval glass of that mirror, as if a mirage,

I see the most beautiful thing life can offer:

A young mother dressing her child,

Combing her soft hair, washing the sleep

From her blue eyes which open to smile

At the sun and at her mother, with the pleasure of living — .

The frolicking little foot stamps on the carpet,

Impatient as a colt to be free to run out —

Music! The notes of earlier days half-forgotten rise up again —

The little stream glides past the alders;

A boat, midsummer crowns, baskets of wild strawberries,

And fresh pike squirming on the hook —^[92]

(The TOMTE takes up a little bridal crown and white veil.)

What do I see? What have we here?

A little crown of myrtle with a gossamer veil;

A little princess and a fairy dance in the morning mist at sunrise — .

But I can see no more, my eyes shroud over.^[93] —

Dear God, all of this once was,

But is no more, and never will return.

(The OLD MAN weeps.)

GAMLE:

Ah! Vilka dofter! Blommar klövern?

I rosig maj när äppelträden spruckit ut,

Syrenerna för västan vaga sina spiror

Och nygrävt trädgårdsland, som nyss låg vitt

Av snön nu sträcker sina svarta kläden

På myllat frö begravet för att uppstå –

(Sindings Frühlingsrauschen spelas)

Jag ser – ett litet lanthus, vitt med gröna luckor,

Ett fönster öppnas, och gardinen fläktar –

Av vinröd taft – längst in en spegel,

I gyllne ram skulpterad i empire –

Och i ovala glaset som en hägring

Jag ser – det skönaste som livet bjöd;

En ungmor, som klär på sitt barn –

Och kammar lena lockar, tvättar sömnen

Ur blåa ögon som sig öppna

Och le mot sol, och mor, av lust att leva –

Den lilla foten stampar ystert mattan

Otålig som en fåle att få springa ut –

Muski! Vad toner ifrån unga dagar,

Halvt glömda som stå upp igen –

Den lilla ån som glider undar alar,

En båt, midsommarskransar, smultronkorgar,

Och friska gäddor sprittande på toften –

(TOMTEN tar upp en liten brudkrona och en vit slöja.)

Vad ser jag nu! Vad har du där?

En liten krona, sluten, åt en liten drottning;

Av mytren, och en slöja utav flor –

En morgondimma i en älvdans i en solgång –

Nu ser jag icke mer, mitt öga slöjas –

O Herre Gud, allt detta en gång varit,

Men är ej mer, det kommer aldrig åter!

(Gråter och faller ihop)

TOMTE

All of this once was yours and you threw it away,

Fresh flowers for dried leaves;

Warm life for cold thoughts.

You poor man — . And what have I here?

(Displaying a black glove)

TOMTEN:

Allte dettar har du ägt och kastat bort det,

De friska blommor för det torra löv,

Det varma livet för den kalla tanken

Du stackars man – Vad har jag här?

(Visar en svart damhandske.)

OLD MAN

A little glove! Let me see. I can’t remember —

How did that get in there? — Wait, yes — Now I have it —

Yesterday morning I found it on the stairs —

GAMLE:

En liten handske! Må jag se! Jag minns ej –

Hur den kom hit! – Jo vänta – nu jag har det –

I gårdagsmorse jag den fann i trappan –

TOMTE

And now you can have it as a Christmas gift from me —

It holds secrets, and those slender fingers

Have meddled in destinies, caused harm;

But this little hand stretches out to you for good — .

If you will give it to her as I expect,

You will have spread happiness, solved a riddle

Worth more than that Sphinx’s riddle that’s been clawing at you^[94]—

(The TOMTE locks the box in the cabinet.)

TOMTEN:

Nu får du den som julklapp ifrån mig –

Den håller hemligheter, och de späda finger

Ha gripit in i öden, stiftat ont;

Men lilla handen räckes dig till godo –

Om du den ger åt henne som jag väntar,

Då har du lycka spritt, en gåta löst

Som mera värde har än Sfinxens som dig klöst –

(Låser in skrinet i skåpet.)

OLD MAN

Can I still make another happy?

Can I receive a grateful glance?

Can I give comfort, move a heart?

Then a cure for despair might have a chance.

GAMLE:

Kan jag ännu en dödlig lyckliggöra,

Kan jag en tacksam blick få taga mot,

Kan tröst jag skänka, hjärtan röra,

Då givs ännu emot förtvivlan bot!

TOMTE

Your ancient forest dark and dank you’ve burned;

It was the bravest and the smartest thing you’ve done.

Sow now on the burnt-out plot of land,

Since things grow well in ashes:^[95]

A few harvests still you can bring in.

And though you won’t yourself enjoy the fruit,

You can give it all away.

For it’s more blessed to give than to receive,

And sacrifice makes us happy — .

(Pause)

I must return now to my desolate eyrie,

But wish you first a Yule most merry^[96].

(The TOMTE disappears.)

TOMTEN:

Din gamla murkna skog du brände,

Det var det modigaste, klokaste du gjort,

Så ut på svedjan nu, det växar bra i aska,

Och några skördar kan du ta ännu!

Men kan du icke själv dem njuta,

Så giv, ty giva sällare än taga

Ju är! och det är offer som behaga –

(Paus)

Nu går jag åter i mitt dunkla skjul,

Och önskar dig en god, god jul!

(Försvinner.)

OLD MAN

(Alone, considering the glove)

A little hand that reaches out in the darkness —

A gauntlet thrown in peace not battle.^[97]

A child’s hand, soft and tender —

What kind of secrets do you hide?

Could it be you’re a premonition

Of what’s to come as Christmas gifts? —

(A knock on the door)

Come in, unseen friend, a Christmas gift awaits

Whomever comes first. — Come in.

GAMLE:

(ensam; betraktar handsken.)

En liten hand som räckes ut i mörkret –

En handske kastad, ej till strid men frid!

En liten barnhand, mjuk och smeksam –

Vad gömmer du för hemligheter,

Måhända är du endast en attrapp,

Som kommer nu till julen med en gåva –

(Det knackar.)

Stig in, okände vän, en julklapp väntar

På den som kommer först! – Stig in!

ELLEN

(Entering) Forgive me, Doctor, for coming in like this,

But you’re known as a friend to all. —

I am lost, abandoned, in despair.

ELLEN:

(in.) Förlåt herr Doktor att jag stiger på,

Men ni är känd som mänskors vän –

Jag är förlorad, rent förtvivlad, övergiven.,

OLD MAN

(Getting up)

God comfort you, my child, sit down.

What’s happened? Is it about the ring?

GAMLE:

(reser sig.)

Gud tröste er, mitt barn, sitt ner,

Vad hände sen, är det om ringen?

ELLEN

I’ve been there and I’m still suspected;

They’re looking for me now.

I wanted to drown myself in the sea

But I couldn’t. Let me stay here;

Say something. Say “innocent.”

ELLEN:

Jag varit där, och jag är ännu misstänkt,

Man söker mig, jag ville gå i sjön,

Men kunde ej, låt mig får stanna;

Säg någonting, säg >>utan skuld>>.

OLD MAN

Be calm, and let me think a minute —

What was it again? —

A Christmas present from a stranger.

GAMLE:

Var lugn, och låt mig tänka lite –

Hur var det nu – jo här en julklapp

Ifrån en okänd!

ELLEN

An old glove?

ELLEN:

Vad en gammal handske!

OLD MAN

I don’t understand either;

But it was lost and found,

Lost again, and found again —

GAMLE:

Ja, jag förstår det ej, men den har tappats

Och funnits, tappats åter, återfunnits –

ELLEN

I think it’s my mistresses’.

Let’s see the size.

(As ELLEN turns the glove, the ring falls out.)

Dear God! The ring! I’m saved!^[98]

You didn’t know about this?

ELLEN:

Jag tror det är min frus! Låt se

På numret!

(-Vänder handsken; ringen faller ut.-)

Herre Gud! Se där är ringen!

Då är jag frälst! Ni visste icke om den!

OLD MAN

I didn’t know. Dry your tears.

GAMLE:

Jag visste intet! Torka era tårar.

ELLEN

How kind you are. That you are kind to animals

And flowers I knew already — — —

ELLEN:

Vad han är snäll! Att han var god mot djur,

Och blommor visste jag förut – – –

OLD MAN

Quiet now. I had no part in this.

GAMLE:

Håll tyst! Jag äger ingen del i detta –

ELLEN

Is it not good to rescue another?

ELLEN:

Är det ej vara god en mänska rädda!

OLD MAN

I was only an instrument, not the giver.

GAMLE:

Ett redskap var jag, givarn icke!

ELLEN

Be happy now, I wish I were you,

Able to make a poor girl happy —

ELLEN:

Var lycklig nu, jag önskade jag vore ni,

Som fått en stackare så lycklig göra –

OLD MAN

Go and set right what you can,

And be happy with the rest of the household . . .

GAMLE:

Gå nu och ställ till rätta vad ni kan,

Och gläds med husets folk . . .

ELLEN

What can I do? — The little child is gone.

How shall we find happiness in this house of sorrow?^[99]

ELLEN:

Vad kan jag? – Lilla barnet är ju borta

Hur skulle vi då glädjas uti sorgehuset?

OLD MAN

The child? Yes, I heard the story —

But believe me, Ellen: someone’s playing hide the ring —

More I don’t know. But looking at it another way

I believe, I hope, I trust that before the day is done

The testing time for each of us will be fought and won.

(The OLD MAN sinks down in the chair and falls asleep.)

Curtain

GAMLE:

Det lilla barnet? Ja jag hört den sagan –

Men tro mig, Ellen, här det lekes gömma ringen –

Mer vet jag ej! Men med en annan syn på tingen –

Jag anar, hoppas, tror att innan dag är slut,

En var sin prövotid har kämpat ut.

(Sjunker ner i stolen och somnar in.)

Ridå

5. The Child’s Room.

5. Barnkammaren.

YOUNG WIFE

(Entering, dressed in a black pelisse and wearing a black veil, from which she tears off pieces and hangs them on objects in the room^[101]: the Christmas tree, the doll, the rocking horse, etc.)

Bereavement greets us,

But something more fills the emptiness;

We have been given cold, and the cold chills us;

We have been given darkness, and the darkness conceals

Like a blanket one creeps under during sleepless nights

To escape the nightmare’s images.

Rosa, do you miss your little mistress?

Your cheeks are so pale, and your hands so cold:

Shall the Christmas tree play its funeral dirge?

(She winds up a music box and sets it under the tree.)

And Blanka the Horse wears mourning ribbons on her arm.

I remember last year when we went out

To visit mother and father in the country.

You stood all alone in this cold room.

But Mary didn’t forget you:

“Poor Blanka must be freezing

And maybe she’s afraid of the dark all alone in that room.”

When she came home you had caught a cold,

Had a sore throat, and she cared for you;

Wrapped her best stockings around your neck,

Kissed your white nose, and combed your mane,

And wrapped a golden ribbon round your forehead.

Yes, you had it fine, you did, but now —

Now we have it bad, so bad, all of us.

FRUN:

(in, svartklädd med svart peliss; hon bär ett svart flor som hon river och hänger på föremålen i rummet, julgranen, dockan, gunghästen o.s.v.)

Vi ha fått sorg! Men vi ha något fått,

Som fyller saknans tomhet;

Vi ha fått kallt, och kölden svalkar,

Vi ha fått mörkt, och mörkret döljer,

Som täcket man vill krypa under

I sömnlös natt att undgå skräckens bilder.

Du Rosa, dörjer du din lilla matmor?

Du är så blek om kind och dina händer kalla;

Skall juleträdet för dig spela sorgesång?

(Hon drar upp en speldosa och ställer under granen.)

Och hästen Blanka med sitt flor om armen!

Jag minns i fjor, vi reste bort

Till far och mor på landet,

Du stod här ensam i de kalla rummen

Men Mary tänkte på dig, hon,

>>Nu står den stackars Blanka där och fryser

Och kanske blir hon mörkrädd i de mörkrädd rummen>>.

När hon kom hem du hade ock förkylt dig!

Fick ont i halsen, och hon skötte dig,

Och band sin bästa strumpa över strupen,

Hon kysste dig på vita nosen,

Hon kammade din man, och band ett gullband

I pannan! Jo, du hade’t bra du,

Men nu – nu ha vi ont, så ont, vi alla!

With your evening prayers

To lull you along on your voyage

To the green forests and blue lakes of dreamland — .

Your eyelids would close like daisies

Over your rosy cheeks, under the fairy grass of your hair — — —

No longer there! A little, little hollow in the soft pillow

Is all; an impression of your little body —

In under the bed’s blue sky.

Now it’s black and covered with clouds — — — .

Where is my child? Where are you? Answer.

Have you gone to the stars

To play with other children not yet born,

Perhaps dead and born again?

Have you gone in search of fairy tales?

And met Thumbelina^[103], and the Blue Bird,

And Red Ridinghood and little Soliman^[104],

Having tired of us and our squabbles?

Du trodde det var sand som strötts

Utav John Blund, jag brukade berätta –

Med aftonbön jag sagor blandade,

Och visor, för att sjunga in din lustfärd

Till drömmens gröna skogar, blåa sjöar –

Och övonlocken slöto sig som tusenskönor

Uppöver kindens rosor, under hårets älvgräs – – –

Ej mera där! En liten grop i mjuka bolstern

Är allt, som ger en tombild av din fina kropp –

Inunder sängens blåa himmel

Som nu är svart och gått i moln – – –

Var är mitt barn? Var är du, svara?

Har du till stjärnorna gått ut

Att leka ibland andra barn, ej födda,

Kanhända döda, födda om igen?

Har du gått ut att söka sagorna

Och träffat Tummeliten, Fågel blå,

Rödluvan, lilla Soliman,

När du på oss blev trött, och på vårt bråk?

(Pause)

But it’s dark, closed off from the light —

(The YOUNG WIFE flips a switch but nothing happens.^[105])

And it’s cold, they forbid me heat.

(The YOUNG WIFE stretches out her hand as if looking for a faucet)

And no water. My little flowers are thirsty.

(Paus.)

Men det är mörkt! Man stängt mig av från ljuset –

(Vrider på en kontakt, förgäves.)

Och det är kallt, man har förment mig värmen!

(Räcker ut handen i kulissen som för att söka en kran.)

Och intet vatten! Mina blommor törsta!

Its smooth glass spoke only nicities —

(Pause)

Det glatta glaset sade bara artigheter –

(Paus.)

An alarm bell rings! The ambulance!^[108]

What can have happened? What have I done?

No. Right must be right, and when I have erred

I must go myself and take my punishment.

En klocka ringer! Ambulansen!

Vad har här hänt? Vad har jag gjort?

Nej rätt må vara rätt, och när jag felat

Så går jag själv och tar mitt straff!

ELLEN^[109]

Sweet Jesus, get up! I am so sorry, poor thing, unhappy mistress dear, get up, I can’t bear to see you like this; it was nothing, a mistake. These things happen; everything is so rackety. It’s hard to live; next to impossible, someone has said. So, so.

ELLEN:

Stig opp i Jesu namn, jag blir förtvivlad, lilla, kära olyckliga Fru, stig opp, jag kan icke se detta; det är ju ingenting att tala om, ett misstag, ja det får man tåla, allt är ju så bråkigt; det är svårt att leva, det är nästan omöjligt har någon sagt! Så! Så!

YOUNG WIFE

Ellen, forgive me.

FRUN:

Ellen! Förlåt mig!

ELLEN

I already have, I have, dear one; now stand up and I will tell you something …

ELLEN:

Det har jag gjort, det har jag, doga snälla, stig upp, så skall jag berätta någonting . . .

YOUNG WIFE

(Rising) Is it about — — — ?

FRUN:

(reser sig.) Är det om – – – ?

ELLEN

No. But it’s about someone else. The old man who lives in the attic — he’s passed on — reconciled and satisfied with what he had wished for^[110]— . But when we searched in his papers, we found his true name — And …

ELLEN:

Nej, det är det inte! Men det är om en annan! Den Gamle oppe i vinden – har gått hädan – nöjd och så försonad me detta som han önskade – Men när vi sökte i hans papper – så fann vi hans rätta namn – Och . . .

YOUNG WIFE

Then I know. — He was my lost father^[111]

FRUN:

Då vet jag! – Det var min förlorade far!

ELLEN

Yes.

ELLEN:

Ja!

YOUNG WIFE

And he died without seeing his child again. — I must go to him. — This peculiar house, where the destinies of men are stacked floor upon floor, one upon another, and next to each other, one after another — Where is my husband? Has no one heard from him?^[112]

FRUN:

Och han dog utan att ha fått se sitt barn igen! – Så vill jag återse honom! – Detta underliga hus, där mänskoöden travas på trossbottnarna, det ena ovanpå det andra, bredvid varandra – Var är min man? Har han låtit er höra av sig?

ELLEN

He will be home for supper — but not before.

ELLEN:

Han kommer hem till kvällsbordet – men icke förr!

YOUNG WIFE

For Christmas dinner? In the dark and the cold. In this house of sorrow, this room of the dead. — My poor husband. — I must go up to my father — . Ellen, how did he die?

FRUN:

Till julbordet? I mörker, köld och torka; i sorgehus och likrum – stackars min man! – Nu går jag till min far! – Hur dog han Ellen?

ELLEN

He burned his papers and said it was all a pile of scrap — and it was he who found the ring. — When he had made me happy, he said: Now I can die satisfied, having had the honor of making another happy.

ELLEN:

Han brände sina papper och sa’ att det var skräp alltihop – och det var han som hittat ringen – När han då gjort mig lycklig, så sade han: Nu dör jag nöjd, då jag fått den nåden göra en människa glad!

YOUNG WIFE

He was right. — I didn’t love him; but I will close his eyes and perform the final services, as one should. Come with me Ellen.

(ELLEN and the YOUNG WIFE go.)

(Pause.)

(KRISTIN and the CARETAKER, with his tools, walk slowly across the stage.)

FRUN:

Han hade rätt! – Jag älskade honom icke; men jag vill lägga igen hans ögon och göra honom sista tjänsten – som man skall! Kom och följ mig Ellen!

(De gå.)

(Paus.)

(Kristin och PORTVAKTEN (med verktyg) gå sakta över scenen.)

CARETAKER

Things are sorting out, sorting out.

PORTVAKTEN:

Det reder sig, det reder sig!

KRISTIN

(Pointing to the crib) Shhh!^[113]

(KRISTIN and the CARETAKER slip out. The TOMTE appears from the right, the ANGEL from the curtains on the left.)

KRISTIN:

(antyder lilla sängen.) Tyst! tyst!

(De smyga ut.)

(Tomten i högra Julens Ängel i vänstra kulissen.)

TOMTE

(Sneaking around to gather up the mourning crape)

I blow the dust away, I sweep and clean,

I polish the brass that’s been clouded by foul breath;

I water the flowers when the maid forgets so they won’t be thirsty.

(Watering the flowers by the mirror)

The curtains I straighten in pretty pleats,

And pull the carpets straight;

I can bring disorder too, but not here, and not today.

Beautiful young wife, dear little mother,

Now that you’ve suffered, don’t forgot your lessons!

Tears of regret and pain make your eyes

Shine so beautifully clear and mild;

But when you cry with anger, you grow ugly.

Now, angel? Now can we say, “Merry Christmas”?

TOMTEN:

(smyger omkring och tar bort sorgfloren som han samlar i handen.)

Jag blåser dammet bort, jag sopar, städar,

Jag skurar mässing, som av dålig andedräkt

Blev skum; jag vattnar blommorna,

När husan glömt, att ej de törsta!

(Han vattnar blommorna vid spegeln.)

Gardinerna jag lägger uti vackra veck,

Drar mattan jämn; ostäda kan jag också,

Men icke här, och ej i dag!

Du lilla mor, du unga vackra fru,

Nu har du lidit, glöm ej läxan!

Av ångerns och av smärtans tårar

Ditt öga blir så vackert, klarögt, milt,

Men gråter du av ondska, blir du ful!

Nu, ängel! Få vi säga nu >>god jul>>?

ANGEL

She comes from a service of love,

From closing the eyes of her father —

Who got his child back again in death —

(The TOMTE goes and looks in the crib, rocks it gently, lifts a finger to his lips as if to say: “she sleeps.”)

Now she will get her child back in life —

Go tend to the switches and toggles and spigots.

JULEN:

Hon kommer från en kärlekstjänst,

Hon ögonen har slutit på sin döda far –

Som, död först, fick igen sitt barn –

(Tomten går och tittar i sängen, vaggar den sakta, lyfter fingret, som om han menade: >>Hon sover.>>)

Nu får hon sitt, men levande, i livet –

Gå nu till knappar, kranar, passa på.

TOMTE

I go and make everything ready for the final tableau!^[114]

Each leaves in a different direction.

(Pause.)

*

TOMTEN:

Jag går, och gör allt färdigt till tablå!

(De går åt var sitt håll)

(Paus: Musik: Sindings Frühlingsrauschen.)

*

YOUNG WIFE

(Entering as before in her pelisse)

O blessed warmth! Have you returned?

A southern wind — has the winter sun risen from the equator?

Is it summer?

(Lights come up to full on the stage.)

FRUN:

(in, som förut i peliss.)

O, goda värme! Kom du åter?

Är sunnanvind, har vintersolen stigit

Ifrån ekvatorn, är det sommar?

(Fullaste belysning på scenen)

YOUNG WIFE

(THE YOUNG WIFE drops her pelisse on the floor.)

Oh God — One word — And there was light!^[115]

Have you opened your heavens again,

So I may see a little visage smiling between white clouds,

Small hands stretching out, a little mouth — — —

But hush!

(The YOUNG WIFE listens as if she hears a sound from the crib. She looks around.)

And here! What’s happened? Has grief passed?

(The YOUNG WIFE goes to the crib and sees the child, not seen by the audience.)

Yes. The Lord taketh away and the Lord giveth again.

I am not worthy of such mercy yet —

(On her knees by the crib)

But when a mother has her child back in her arms.

There are no words for happiness, and happiness weeps.^[116]

FRUN:

(släpper pelissen på golvet.)

O Gud! – Ett ord! – Och det var ljus!

Har du din himmel öppnat åter,

Då får jag se ett litet anlete

Som ler emellan vita moln,

Små händer som sig sträcka, liten mun – – –

Men tyst!

(Hon lyss som om hon hörde ett ljud från sängen; ser sig omkring.)
Och här! Vad hänt, är sorgen avlagd?

(Går till sängen; får se barnet, som dock icke synes för åskådarne.)
Ja! Herren tog! Och Herren gav igen!

Jag är ej värdig till den nåden än –

(På knä vid sängen.)

Men, när en mor får ta sitt barn i famnen åter,

då saknar glädjen ord och glädjen gråter!