Translation Comparisons

English

Swedish

Scene 1

1:o

STUDENT

May I use the cup?

(The MILKMAID pulls the cup to herself.)

Aren’t you finished with it?

(The MILKMAID looks^[11] at him in terror.)

STUDENTEN:

Får jag låna skopan?

FLICKAN: (drar åt sig skopan.)

STUDENTEN: Har du inte slutat snart?

FLICKAN: (ser på honom med fasa.)

OLD MAN

(To himself) Who is he talking to? –– I don’t see anyone!^[12] Is he crazy?

(The OLD MAN continues to watch them in wonder.)

GUBBEN:

(för sig.) Vem är det han talar vid? – Jag ser ingen! – Är han tokig?

(Fortfar att betrakta dem med stor förundran.)

STUDENT

What are you looking at? Do I look that bad? –– I know, I didn’t sleep last night. You probably think I’ve been out carousing …

(The MILKMAID, as before.)

Drinking, huh? Do I smell like alcohol^[13]?

(The MILKMAID, as before.)

I didn’t shave, I know… Give me a drink of water, girl, I’ve earned it!

(Pause.)

Well then, I guess I’ll have to tell you. I spent all night binding wounds and tending to the dying; I was there when the building collapsed last night … now you know.

STUDENTEN:

Vad ser du på? Ser jag så faslig ut? – Ja, jag har inte sovit i natt, och du tror naturligtvis att jag varit ute och rumlat – – –

FLICKAN: (som förut.)

Druckit punsch, va? – Luktar jag punsch?

FLICKAN: (som förut.)

Jag är orakad, jag vet det . . . Giv mig en dryck vatten, flicka, ty jag förtjänar det!

(Paus.)

Nå! Då måsta jag stå och tala om, att jag förbundit sårade och vakat över sjuka hela denna natt; jag var nämligen med om husraset i går kväll . . . nu vet du det!

OLD MAN

(To the STUDENT) Excuse my intrusion, but I couldn’t help but overhear. You were at the accident last night … I was just reading about it in the paper^[16] …

GUBBEN:

(till STUDENTEN.) Ursäkta att jag tilltalar, men jag hörde att ni var med om olyckshändelsen i går afton . . . Jag sitter just och läser om den i bladet . . .

STUDENT

Is it there already?

STUDENTEN:

Står det redan där?

OLD MAN

Yes, the whole story; and a picture of you, but they regret they weren’t able to find out the name of the heroic young man …

GUBBEN:

Ja, alltsammans; och ert porträtt är med, men man beklagar, att man icke fick veta den duktige STUDENTEN:s namn . . .

STUDENT

(Looking at the paper) Yes, it’s me! Well!

STUDENTEN:

(tittar i bladet.) Jaså? Det är jag! Nå!

OLD MAN

Who were you speaking to just now?

GUBBEN:

Vem var det ni talade vid nyss?

STUDENT

Didn’t you see?^[17]

(Pause.)

STUDENTEN:

Såg ni inte det?

(Paus.)

OLD MAN

I trust you won’t think it impertinent of me to ask –– to enquire –– your name?

GUBBEN:

Är det näsvist att begära – få veta – ert värderade namn?

STUDENT

Why? I don’t like publicity –– gain renown and criticism follows –– slander is a highly developed art form these days –– besides, I don’t want a reward . . .

STUDENTEN:

Vad skall det tjäna till? Jag tycker inte om offentligheten – får man beröm, så följer klander med – konsten att förringa är utvecklad till en sådan höjd – för övrigt, jag begär ingen lön . . .

OLD MAN

You’re wealthy then?

GUBBEN:

Kanske förmögen?

STUDENT

Not at all … In fact … I’m broke.

STUDENTEN:

Inte alls . . . tvärtom! Jag är utfattig.

OLD MAN

In that case … You know I think I’ve heard that voice before … I had a friend when I was a child who couldn’t say the word “window,” he’d always say “windoor”^[18] –– I’ve only run into one person with that peculiarity. You remind me of him — is it possible you’re related to the grocer Arkenholz.^[19]

GUBBEN:

Hör nu, – – – jag tycker jag hört den rösten – – – jag hade en ungdomsvän som inte kunde säga fönster utan alltid sa funster – jag har bara råkat en person med det uttalet och det var han; den andra är ni – är det möjligt att ni är släkt med Grosshandlar Arkenholz?

STUDENT

He was my father.

STUDENTEN:

Det var min far.

OLD MAN

Strange are the ways of fate … I saw you as a tiny infant, under particularly difficult circumstances.^[20]

GUBBEN:

Underliga äro ödets vägar . . . jag har sett er som litet barn, under särdeles svåra omständigheter . . .

STUDENT

It’s said I came into the world during bankruptcy proceedings.

STUDENTEN:

Ja, jag lär vara född till världen mitt i ett konkursbo . . .

OLD MAN

Precisely!

GUBBEN:

Alldeles ja!

STUDENT

Perhaps I could ask your name?

STUDENTEN:

Kanske jag får be om namnet?

OLD MAN

Director Hummel …

GUBBEN:

Jag är direktören Hummel . . .

STUDENT

Really … ? Yes, now I remember …

STUDENTEN:

Är det . . . ? Då minns jag . . .

OLD MAN

You’ve heard my name spoken often in your family?

GUBBEN:

Ni har hört mitt namn ofta nämnas i er familj?

STUDENT

Yes!

STUDENTEN:

Ja!

OLD MAN

And perhaps spoken with a certain disdain?

(The STUDENT keeps silent.)

Yes, I can imagine. — They say I was the one who ruined your father? –— Anyone who ruins himself with stupid investments always thinks he’s been ruined by the one person he couldn’t con.^[21] (Pause) The fact is, your father took me for 17,000 crowns, my life savings at the time.

GUBBEN:

Och kanske nämnas med en viss ovilja?

STUDENTEN: (tiger.)

Jo, jag kan tänka det! – Det sades väl att jag var den som ruinerat er far? – Alla som ruinerat sig på dumma spekulationer finna sig ruinerade av den de icke förmått lura. (-Paus.-) Nu är förhållandet, att er far berövat mig 17.000 kronor, som utgjorde mina besparingar den gången.

STUDENT

It’s amazing how the same story can be told in two such opposite ways.^[22]

STUDENTEN:

Det är eget hur historier kunna berätta på två så motsatta sätt.

OLD MAN

Certainly you don’t believe I’m not telling the truth?

GUBBEN:

Ni tror väl inte att jag talar osant?

STUDENT

What should I believe? My father didn’t lie!

STUDENTEN:

Vad skall jag tro? Min far ljög inte!

OLD MAN

That’s true, a father never lies … but I am also a father, therefore . . .

GUBBEN:

Det är så sant, en far ljuger aldrig . . . men jag är också far, följaktligen . . .

STUDENT

What are you getting at?

STUDENTEN:

Vart vill ni komma?

OLD MAN

I saved your father from misery, and he paid me back with the terrible hatred of guilty gratitude … he taught his family to speak ill of me.

GUBBEN:

Jag räddade er far från eländet, och han belönade mig med hela tacksamhetsskuldens förfärliga hat . . . han lärde sin familj att tala illa om mig.

STUDENT

Perhaps you made him ungrateful by poisoning the help you gave with unnecessary humiliations.

STUDENTEN:

Kanske ni gjorde honom otacksam genom att förgifta hjälpen med onödiga förödmjukelser.

OLD MAN

All help is humiliating, young man.

GUBBEN:

All hjälp är förödmjukande, herre.

STUDENT

What do you want from me?

STUDENTEN:

Vad begär ni av mig?

OLD MAN

I don’t need money; but if you would do me some small services, I’ll consider myself well repaid. You see me as a cripple, some say it’s my own fault, others blame my parents. Personally, I believe it is life itself waiting in ambush. If you manage to avoid one trap, you fall right into another. In any case, I can’t run up stairs, can’t ring door bells, so I’m asking you for help!^[23]

GUBBEN:

Jag kräver icke pengarne; men vill ni göra mig små tjänster, så är jag väl betalad. Ni ser mig som krympling, några säger det är mitt eget fel, andra skylla på mina föräldrar, själv ville jag tro det är livet självet med dess försåt, ty undviker man den ena snaran, så går man mitt i den andra. Emellertid, jag kan inte springa i trappor, inte ringa på klocksträngar, därför säger jag till er: Hjälp mig!

STUDENT

What do I have to do?

STUDENTEN:

Vad kan jag göra?

OLD MAN

First, push me over there so I can read the posters; I want to see what’s playing this afternoon …

GUBBEN:

För det första: skjut på min stol så att jag kan se att läsa affischerna; jag vill se vad de spelar i kväll . . .

STUDENT

(Pushing the wheel chair) Don’t you have a man to do this?

STUDENTEN:

(skjuter på rullstolen.) Har ni ingen karl med er?

OLD MAN

Yes, but he’s off running an errand … coming right back … are you a medical student?

GUBBEN:

Jo, men han har gått ett ärende . . . kommer straxt igen . . . Är herrn medicinare?

STUDENT

No I’m studying languages, but I have no idea what I’ll do afterwards …

STUDENTEN:

Nej, jag studerar språk, men vet för resten inte vad jag skall bli . . .

OLD MAN

(Laughing) How’s your math?

GUBBEN:

Håhå! – Kan han matematik?

STUDENT

Tolerable.

STUDENTEN:

Ja, tämligen.

OLD MAN

Fine! –– Would you, perhaps, be interested in a job?

GUBBEN:

Det är bra! – Skulle ni vilja ha en anställning kanske?

STUDENT

Sure, why not?

STUDENTEN:

Ja, varför inte?

OLD MAN

Fine. (Reading the posters) There’s a matinee of The Valkyrie^[24] today … The Colonel and his daughter will be there, and since he always sits on the aisle in the sixth row, I’ll put you next to them … Why don’t you call and order a ticket in the sixth row, seat number 82.

GUBBEN:

Gott! (-Läser på affischen.-) De ger Valkyrian som matiné . . . Då är översten med dotter där, och efter som han alltid sitter ytterst på sjätte bänken, så sätter jag er bredvid . . . Vill ni gå in i telefonkiosken där och beställa en biljett på sjätte bänken numro 82.

STUDENT

You want me to go to the opera this afternoon?

STUDENTEN:

Skall jag gå på Operan i middag?

OLD MAN

Yes! If you trust me, all will go well! I want you to be happy, wealthy and wise: your debut yesterday as the brave knight makes you famous today and your name is worth a lot.

GUBBEN:

Ja! Och ni skall lyda mig, så far ni väl! Jag vill att ni skall bli lycklig, rik och ärad; er debut i går som den modige räddarn gör er i morgon berömd och ert namn är då värt mycket.

STUDENT

(Goes to the telephone booth^[25]) This could turn out to be an amusing adventure …

STUDENTEN:

(går till telefonkiosken.) Det varett lustigt äventyr . . .

OLD MAN

Are you the sporting type^[26]?

GUBBEN:

Är ni sportman?

STUDENT

Yes, it was my undoing.

STUDENTEN:

Ja, det var min olycka . . .

OLD MAN

So your luck will change! –– Now call.

(The OLD MAN reads the newspaper. The LADY IN BLACK has come out onto the steps and talks to the CONCIERGE. The OLD MAN listens, but the audience hears nothing. The STUDENT returns.^[27])

GUBBEN:

Så skall den vändas i lycka! – Telefonera nu! (Han läser i tidningen.)

(Den Mörkklädda DAMEN har kommit ut på trottoaren och talar med PORTKVARTERSKAN; GUBBEN: lyssnar, men publiken hör ingenting.) STUDENTEN: (in igen.)

STUDENT

Done.

STUDENTEN:

Det är gjort.

OLD MAN

Do you see that house?

GUBBEN:

Ser ni det där huset?

STUDENT

Of course I’ve noticed it … I went by here yesterday, when the sun glistened on the windows –– and imagined all the beauty and opulence in there^[28]–– I said to my friend: It must be something to own an apartment there, third floor, with a beautiful young wife, two lovely children, and an investment income of 20,000 crowns a year . . .

STUDENTEN:

Jag har nog oberserverat det . . . jag gick förbi här i går, då solen sken i rutorna – och föreställande mig all den skönhet och lyx som fanns därinne – sade jag till min kamrat: Den som nu ägde en våning där, fyra trappor upp, en ung skön hustru, två vackra små barn, och 20.000 kronor i ränta . . .

OLD MAN

Did you say that? Did you? Well! I love this house too …

GUBBEN:

Sa ni det? Sa ni det? Si där! Jag älskar också det här huset . . .

STUDENT

Do you speculate in houses?

STUDENTEN:

Spekulerar ni i hus?

OLD MAN

Yes and no. Not in the way you think …

GUBBEN:

N-ja! Men inte på det sättet ni menar . . .

STUDENT

Do you know the people who live here?

STUDENTEN:

Känner ni dem som bo där?

OLD MAN

All of them. At my age, one knows everyone, their fathers and their grandfathers, and you’re always related to them in some way^[29] –– I’m now eighty years old –– but no one really knows me, not really –– I take an interest in people’s fate …

(The shades in the Round Room are drawn up: The COLONEL appears in civilian clothes; after looking at the thermometer, he goes into the room and stands in front of the marble statue.^[30])

Look, there’s the colonel you’ll sit next to this afternoon …

GUBBEN:

Alla. Vid min ålder känner man alla mänskor, deras fäder och förfäder, och man är alltid släkt med dem på något sätt – jag är nyss 80 år – men ingen känner mig, riktig – jag intresserar mig för människors öden . . .

(Rullgardinen i Runda Salongen dras upp; ÖVERSTEN synes innanför civil; efter att ha sett på termometern, går han intåt rummet och stannar framför marmorstatyn.)

Se där är översten, som ni skall sitta brevid i middag . . .

STUDENT

Is that him –– the Colonel? I don’t understand any of this. It’s like a fairy tale …

STUDENTEN:

Är det – Översten? Jag begriper ingenting av det här, men det är som en saga . . .

OLD MAN

My whole life is like a book of fairy tales, young man; and though the stories are all different, there’s a thread running through them and the main motif returns like clockwork.^[31]

GUBBEN:

Hela mitt liv är som en sagbok, herre; fastän sagorna äro olika, så hänger de ihop med en tråd, och ledmotivet återkommer regelbundet.

STUDENT

Who’s the statue of in there?

STUDENTEN:

Vem är marmorstatyn därinne?

OLD MAN

His wife, naturally …

GUBBEN:

Det är naturligtvis hans hustru . . .

STUDENT

Was she so beautiful, then?

STUDENTEN:

Var hon så älskvärd då?

OLD MAN

Oh yes!

GUBBEN:

H-ja! – Ja! –

STUDENT

Really?

STUDENTEN:

Säg ut!

OLD MAN

We can’t judge another, dear boy. — If I were to tell you that she left, that he beat her, that she returned, married him again, and that now she sits in there like a mummy worshiping her own statue, you’d think I was crazy.

GUBBEN:

Inte kan vi döma om en människa, kära barn! – Och om jag nu berättar er, att hon gick, att hon slog henne, att hon kom igen, gifte om sig med honom, och att hon nu sitter därinne som en mumie, och dyrkar sin egen staty, så tror ni att jag är tokig.

STUDENT

I don’t understand!

STUDENTEN:

Det förstår jag inte!

OLD MAN

I’m not surprised. –– And there we have the hyacinth window.^[32] His daughter lives there … she’s out riding at the moment but she’ll be home soon.

GUBBEN:

Jag tänker det! – Så ha vi hyacint-fönstret. Där bor hans dotter – – – hon är ute till häst, men hon kommer straxt hem . . .

STUDENT

Who was that woman in black talking with the concierge?

STUDENTEN:

Vem är den mörka damen, som talar med Portvakterskan då?

OLD MAN

Yes, well that’s a little complicated, but it’s connected to the recently deceased, up there where the sheets are^[33] …

GUBBEN:

Ja, si det är lite invecklat, men det står i sammanhang med den döde, däroppe där vita lakanen synas . . .

STUDENT

Who was he, then?

STUDENTEN:

Vem var han då?

OLD MAN

A human being, like us, but what showed most was his vanity … If you were a Sunday child^[34], you would soon see him come out to look at the flag flying at half mast on the consulate –– he was the consul, after all, and liked such formalities –– crowns and lions^[35], plumed hats, and colored arm bands.

GUBBEN:

Det var en människa, som vi, men det som syntes mest var hans fårfänga . . . Om ni vore Söndagsbarn, skulle ni snart se honom komma ut ur porten för att betrakta konsulatsflaggan på halv strång – han var nämligen konsul och tyckte om kronor, lejon, burr i hatten och färgade band –

STUDENT

You said something about a Sunday child –– I’m told I was born on a Sunday . . .

STUDENTEN:

Ni talte om Söndagsbarn – jag lär verkligen vara född på en söndag . . .

OLD MAN

No! Are you . . .? I should have known … I saw it in the color of your eyes … but then you can see what others can’t, haven’t you noticed that^[36]?

GUBBEN:

Nej! Är ni . . . ? Jag kunde tro det . . . jag såg det på era ögons färg . . . men då kan ni se, vad andra icke se, har ni märkt det?

STUDENT

I don’t know what others see, but sometimes … well, one doesn’t usually talk about such things!

STUDENTEN:

Jag vet inte vad andra se, men ibland . . . jag det talar man ju inte om!

OLD MAN

I was almost certain of it! But you can tell me … I –– understand such things …

GUBBEN:

Jag var nästan viss på det! Men för mig kan ni tala om . . . för jag – förstår sådant . . .

STUDENT

Yesterday for example … I was drawn to that unremarkable street where the building collapsed … stood in front of a building I’d never seen before … Then I noticed a crack in the wall, heard the foundations split; I ran up and grabbed a child who was walking next to the wall … A second later the whole building fell … I was saved, but in my arms, where I thought I had the child, there was nothing … ^[37]

STUDENTEN:

Till exempel i går . . . jag drogs till den obemärkta gatan där huset sedan rasade . . . jag kom dit, och stannade framför byggnaden som jag aldrig sett förr . . . Då märkte jag en spricka på väggen, hörde hur det knäckte i trossbottnarne; jag sprang fram och röck till mig ett barn som gick inunder väggen . . . I nästa sekunden rasade huset – – – jag var räddad, men i mina armar, där jag trodde mig ha barnet, fanns ingenting . . .

OLD MAN

If I may say so … I thought as much … Explain something to me: what were you gesturing at just now by the fountain? And why were you talking to yourself?

GUBBEN:

Det må jag säga . . . Nog trodde jag . . . Förklara mig en sak: varför gestikulerade ni nyss vid fontänen? Och varför talte ni för er själv?

STUDENT

Didn’t you see the milkmaid?

STUDENTEN:

Såg ni inte mjölkflickan jag språkade vid?

OLD MAN

(Terrified) Milkmaid?

GUBBEN:

(fasar.) Mjölkflickan?

STUDENT

Of course, the one who gave me the cup of water.

STUDENTEN:

Ja visst, hon som gav mig skopan?

OLD MAN

So that’s how it is? … Well then, maybe I can’t see but there are other things I can do …

(The WHITE-HAIRED WOMAN appears at the window with the gossip’s mirror and sits down.)

Look at that old woman in the window! Do you see her? –– She was my fiancée, once, sixty years ago … I was twenty. –– Don’t worry, she doesn’t recognize me! We see each other every day, but without the least effect on me, even though we once pledged everlasting troth to one another –– everlasting!^[38]

GUBBEN:

Jaså? Det är på det sättet? – – – Nåväl, jag kan inte se, men jag kan annat . . .

(Nu synes en VITHÅRIG KVINNA sätta sig vid fönstret med reflexionsspegeln.)

Ser på gumman i fönstret! Ser ni henne? – Gott! Det var min fästmö, en gång, för 60 år sen! – – – Jag var tjugo år! – Var itne rädd, hon känner inte igen mig! Vi ses varenda dag, men utan det minsta intryck på mig, fastän vi svuro varandra evig trohet den gången; evig!

STUDENT

Your generation was so unreasonable in the old days! We don’t talk about such things now with our girls.^[39]

STUDENTEN:

Så oförståndiga ni voro, förr i världen! Inte talar vi om sådant nu med våra flickor!

OLD MAN

Forgive us, youngster, we didn’t know any better! –– But can you see that that old woman was once young and beautiful?

GUBBEN:

Förlåt oss yngling, vi förstodo inte bättre! – Men kan ni se, att denna gumma varit ung och skön?

STUDENT

It doesn’t show. Well yes, there is something beautiful about her, but I can’t see her eyes^[40]!

(The CONCIERGE comes out with a basket and spreads spruce branches.^[41])

STUDENTEN:

Det syns inte! Jo, hon har vackra blickar, ögonen ser jag inte!

(PORTVAKTERSKAN ut med en korg och strör granris.)

OLD MAN

The concierge, yes! –– The woman in black there is her daughter by the dead man. That’s why her husband got the job as caretaker … but the lady in black has a lover who’s nobility and waiting to get rich. He’s in the process of divorcing his wife, who’s throwing him a prime piece of real estate to get rid of him. This noble lover is son-in-law to the dead man, whose sheets you see airing out up there on the balcony … It’s all a little complicated^[42] …

GUBBEN:

Portvakterskan, ja! – Den mörka damen där är hennes dotter med den Döde, och därför fick mannen platsen som portvakt . . . men den mörka damen har en friare, som är förnäm, och väntar bli rik; han håller på att skiljas nämligen från sin fru, som skänker honom ett stenhus för att bli honom kvitt. Denna förnäma friare är måg till den Döde, och ni ser hans sängkläder vädras däroppe på balkongen . . . Det är invecklat, tror jag!

STUDENT

It’s damned complicated!

STUDENTEN:

Det var fasligt invecklat!

OLD MAN

Yes, that it is, weaving in and weaving out, though it seems quite simple.

GUBBEN:

Jo, det är så, invändigt och utvändigt, fastän det ser enkelt ut.

STUDENT

Who was the dead man then?

STUDENTEN:

Men vem var den Döde då?

OLD MAN

You just asked that and I told you; if you could see around the corner, by the servant’s entrance, you’d notice a bunch of poor people he helped … when he was in the mood . . .

GUBBEN:

Ni frågade nyss, och jag svarade; kunde ni se om hörnet, där servis-trappan är, skulle ni märka en hop fattiga, som han hjälpt . . . när det föll honom in . . .

STUDENT

He was a charitable man, then?

STUDENTEN:

Han var en barmhärtig människa då?

OLD MAN

Yes … sometimes.

GUBBEN:

Ja, – – – ibland.

STUDENT

Not always?

STUDENTEN:

Inte alltid?

OLD MAN

No! … But that’s how people are! Listen, push me a little into the sun, I’m freezing here. When you can’t move, the blood numbs –– I’ll probably die soon, I know that, but before I do I have a few things to put in order –– take my hand and feel how cold I am^[43].

GUBBEN:

Neh! – – – Sådana äro mänskorna! Hör nu, herre skjut på vagnen lite, så han kommer i soln, jag fryser så rysligt, när man aldrig får röra på sig, så stelnar blodet – jag ska nog dö snart, det vet jag, men dessförinnan har jag lite att uträtta – tar mig i hand, får ni känna hur kall jag är –

STUDENT

(Backing away) My God!

STUDENTEN:

Det var inte måttligt! (-Ryggar.)

OLD MAN

Don’t leave me, I’m tired, I’m alone, but I haven’t always been like this, you understand; I have an endlessly long life behind me –– endlessly long–– I’ve made people unhappy and people have made me unhappy, the one pays for the other –– but before I die I want to see you happy … Our fates are lumped together because of your father –– and something more …

GUBBEN:

Gå inte ifrån mig, jag är trött, jag är ensam, men jag har inte alltid varit så här förstår ni; jag har ett oändligt långt liv bakom mig – oändligt – jag har gjort människor olyckliga och människor ha gjort mig olycklig, det ena får kvitta med det andra – men innan jag dör så vill jag se er lycklig . . . Våra öden äro hopsnodda genom er far – och annat mer . . .

STUDENT

Let go of my hand, you’re draining my strength, you’re freezing me to death, what do you want^[44]?

STUDENTEN:

Men släpp min hand, ni tar ju min kraft, ni kyler ut mig, vad vill ni?

OLD MAN

Patience and you shall see and understand … Here comes the girl …

GUBBEN:

Tålamod, och ni skall se och förstå – – – Där kommer fröken . . .

STUDENT

The Colonel’s daughter?

STUDENTEN:

Överstens dotter?

OLD MAN

Yes! Daughter! Look at her! –– Have you ever seen such a masterpiece?

GUBBEN:

Ja! Dotter! Se på henne! – Har ni sett ett sådant mästerverk!

STUDENT

She’s like the marble statue in there . . .

STUDENTEN:

Hon är lik marmorstatyn därinne . . .

OLD MAN

She was her mother after all!

GUBBEN:

Det är ju hennes mor!

STUDENT

You’re right –– “never have I seen such a woman of woman born. –– Happy the man who leads her to the altar and into his home!”

STUDENTEN:

Ni har rätt – aldrig såg jag sådan kvinna av kvinna född – Säll den man som henne föra får till altare och hem! –

OLD MAN

You can see it! –– Not everyone sees her beauty … Well, so it is written!

GUBBEN:

Ni kan se det! – Alla finna icke hennes skönhet . . . Väl, så är det skrivet!

OLD MAN

Are you crying?

GUBBEN:

Gråter ni?

STUDENT

Before what is hopeless there is only despair!^[48]

STUDENTEN:

Inför det hopplösa finnes ju endast förtvivlan!

OLD MAN

I can open doors and hearts, as long as I find support for my will … Serve me and you shall rule …

GUBBEN:

Jag kan öppna dörrar och hjärtan, bara jag finner en arm till min vilja . . . Tjäna mig, och ni skall härska . . .

STUDENT

Is there some kind of pact? Am I to sell my soul?^[49]

STUDENTEN:

Är det något paktum? Skall jag sälja min själ?

OLD MAN

Sell nothing! –– Look, I have done nothing but take my whole life; now I have an urge to give! But no one will accept … I am rich, very rich, but have no heir, well yes, a good-for-nothing who torments the life out of me … become my son, be my heir while I’m still alive, enjoy the things of life so I can watch, from a distance at least.^[50]

GUBBEN:

Ingenting sälja! – Ser ni, jag har tagit, hela mitt liv; nu har jag en trängtan att få ge! ge! Men ingen vill ta emot – – – jag är rik, mycket rik, men har inga arvingar, jo en lymmel, som pinar livet ur mig – –  – bliv ni mig som son, ärv mig levande, njut av tillvaron så jag ser det, på avstånd åtminstone.

STUDENT

What do you want me to do?

STUDENTEN:

Vad skall jag göra?

OLD MAN

First, go and listen to The Valkyrie!^[51]

GUBBEN:

Gå och hör Valkyrian först!

STUDENT

That’s already decided –– what more?

STUDENTEN:

Den saken är ju avgjord – vad mer?

OLD MAN

This evening you will sit in there in the Round Room!

GUBBEN:

I afton skall ni sitta därinne i runda Salongen!

STUDENT

How will I get in there?

STUDENTEN:

Hur skall jag komma dit?

OLD MAN

The Valkyrie.^[52]

GUBBEN:

Genom Valkyrian!

STUDENT

Why have you chosen me as your medium^[53]? Did you know me before?

STUDENTEN:

Varför har ni just valt mig till ert medium? Kände ni mig förut?

OLD MAN

Yes, of course! I have had an eye on you for a long time … But look there, on the balcony the maid lowers the flag to half mast for the Consul … and then turns the bed clothes … Do you see that blue quilt? –– It was made for two but now there’s only one …

(The GIRL has changed her clothes and is watering the hyacinths in the window.)

There is my little girl, look at her, look! –– She talks to the flowers, isn’t she like a blue hyacinth herself? … She gives them a drink, only fresh water, and they transform it into color and scent … now comes the Colonel with the newspaper! –– He shows her the collapsed building … he points to your picture! She is not indifferent … she reads about the accident … I believe it’s getting cloudy. What if it starts to rain and I’m stuck here, if Johansson doesn’t come back soon …

(It begins to cloud up and darken. The WHITE-HAIRED WOMAN at the gossip-mirror closes her window.)

My fiancée closes her window … Seventy-nine years … the gossip-mirror is the only mirror she uses, because she can’t see herself in it, only the world outside, and in two directions. But the world can see her too.^[54] She hadn’t thought of that … A beautiful old woman all the same …

(The DEAD MAN comes out through the door in his winding sheet.)

GUBBEN:

Ja, naturligtvis! Jag har haft ögonen på er länge . . . Men se nu där, se på balkongen hur jungfrun hissar flaggen på halv stång efter konsuln . . . och så vänder hon på sängkläderna . . . Ser ni det blåa täcket? – Det var för två att sova under, men nu är det för en . . .

(FRÖKEN synes nu omklädd vattna hyavinterna i fönstret.)

Där är min lilla flicka, se på henne, se! – Hon talar vid blommorna, är hon inte själv lik den blå hyavinten? . . . Hon ger dem dricka, bara rent vatten, och de förvandla vattnet i färger och vällukt . . . Nu kommer översten med tidningen! – Han visar henne husraset . . . nu pekar han på ert porträtt! Hon är icke likgiltig . . . hon läser om bedriften . . . jag tror det mulnar, tänk om det blir regn, då sitter jag vackert här, om inte Johansson kommer tillbaka snart . . .

(Det mulnar och mörknar; GUMMAN vid reflexionsspegeln stänger sitt fönster.)

Nu stänger min fästmö fönstret . . . sjuttinio år . . . . reflexionsspegeln är den enda spegel hon begagnar för i den ser hon sig icke själv, bara yttervärlden och från två håll, men världen kan se henne, det har hon inte tänkt på . . . En vacker gumma för resten . . .

(Nu synes DEN DÖDE i svepning komma ut ur porten.)

STUDENT

Good God, what’s that?

STUDENTEN:

Herre Gud, vad ser jag?

OLD MAN

What do you see?

GUBBEN:

Vad ser ni?

STUDENT

Don’t you see it, at the door –– the dead man^[55]?

STUDENTEN:

Ser ni icke, i porten, Den Döde?

OLD MAN

I see nothing, but I expected it! Tell me …

GUBBEN:

Jag ser ingenting, men jag väntade mig just! Berätta . . .

STUDENT

He’s walking into the street …

(Pause.)

Now he’s turning his head and looking at the flag.

STUDENTEN:

Han går ut på gatan . . .

(Paus.)

Nu vänder han på huvet och betraktar flaggan.

OLD MAN

What’d I tell you? He’ll probably count the wreaths too and read the cards^[56] … Woe to anyone who’s missing!

GUBBEN:

Va sa jag? Han kommer nog att räkna kransarne med, och läsa på visitkorten . . . Ve den som saknas!

STUDENT

Now he’s gone around the corner . . .

STUDENTEN:

Nu vänder han om hörnet . . .

OLD MAN

He wants to count the poor at the servant’s entrance … the poor add such a decorative touch to an obituary: “followed by the good wishes of the masses,” yes, but my good wishes he won’t have! –– He was quite a racketeer, just between you and me … ^[57]

GUBBEN:

Han ska räkna de fattiga vid servistrappan . . . de fattiga dekorera så bra: >>åtföljd av välsignelser från de många>>, ja, men min välsignelse får han inte! – Det var en stor rackare, oss emellan . . .

STUDENT

But kindly …

STUDENTEN:

Men välgörande . . .

OLD MAN

A kindly racketeer, who always looked forward to a beautiful funeral … When he felt the end approaching he bilked the government out of 50,000 crowns^[58] … now his daughter mixes herself up in another’s marriage and contemplates the inheritance … he hears everything we say, the racketeer, and that can’t be begrudged him! –– Here comes Johansson!

(JOHANSSON enters from the left.)

Report!

(JOHANSSON whispers to the OLD MAN.)

So, not at home? You’re a jackass! –– And the telegram? –– Nothing! … Go on! … Six o’clock this evening? That’s fine! Special edition? –– The whole name! Arkenholz, born … parents … excellent … I believe it’s beginning to rain … What’d he say by the way? … Oh really, really! –– He doesn’t want to? Well, now he has to anyway! –– There comes the titled gentleman! –– Push me to the corner, Johansson, I want to hear what the poor are saying … And Arkenholz, wait for me here … Do you understand! –– Faster, faster!^[59]

GUBBEN:

Välgörande rackare, som alltid tänkte på en vacker begravning . . . När han kände slutet nalkas, så klådde han staten på 50.000 kronor . . . nu går hans dotter där i en annans äktenskap och undrar om arvet . . . han, rackarn, hör allt vad vi säger, och det är väl unnat! – Där kommer Johansson!

JOHANSSON: (in från vänster.)

Rapport!

JOHANSSON (talar ohörbart.)

GUBBEN: Jaså inte hemma? Du är ett fä! – Och telegrafen? – Ingenting! – – – Vidare! – – – Klockan 6 i afton? Det är bra! – Extranumret? – Hela namnet ute! STUDENTEN: Arkenholz, född . . . föräldrar . . . utmärkt . . . jag tror det börjar regna . . . Va sa han för slag? . . . Jaså, jaså! – Han ville inte? – Så måste han då! – Där kommer Den Förnäme! – Skjut mig om hörnet, Johansson, så får jag höra vad de fattiga säger . . . Och Arkenholz väntar mig här . . . förstår han det! – Skynda på, skynda på!

BARON

Yes, well what can we do about it? –– We’ll just have to wait!

DEN FÖRNÄME:

Ja, vad kan man göra åt det? – Vi få vänta!

LADY IN BLACK

I can’t wait!

MÖRKA DAMEN:

Jag kan inte vänta!

BARON

Is that so? Go to the countryside then!

DEN FÖRNÄME:

Är det så? Res till landet då.

LADY IN BLACK

I don’t want to.

MÖRKA DAMEN:

Det vill jag inte.

BARON

Come over here or they’ll hear us.

(They move over to the kiosk and continue their conversation quietly.)

DEN FÖRNÄME:

Kom hitåt, annars hör de vad vi säger.

(De drar sig åt affisch-kolonnen och forsätta samtalet ohörbart.)

JOHANSSON

The boss asks that the young gentleman not forget that other matter!

STUDENT

(Slowly) Listen –– tell me first: who is he, the boss?

STUDENTEN:

(långsamt.) Hör nu – Säg mig först! vem är patron?

JOHANSSON

Well! He’s so many things, and he’s been everything.

JOHANSSON:

Ja! Han är så mycket, och har varit allting –

STUDENT

Is he sane?^[60]

STUDENTEN:

Är han klok?

JOHANSSON

What does that mean? –– He’s spent his whole life looking for a Sunday child, or so he says, but that may not be true …

JOHANSSON:

Ja, vad är det? – Han har hela sitt liv sökt efter ett söndagsbarn, påstår han, men det kan vara osant . . .

STUDENT

What does he want? Is he greedy?

STUDENTEN:

Vad vill han, är han girig?

JOHANSSON

He wants to be in charge … He spends his days riding around in his chariot like the god Thor^[61] . . .he looks at houses, tears them down, widens streets, paves over market squares; but he also breaks into homes; creeps in through a window, ravages people’s fate, kills his enemies and never forgives^[62]. –– Can the young gentleman imagine that that little cripple was once a Don Juan^[63], even though he always lost his women?

JOHANSSON:

Han vill härska . . . Hela dagen drar han omkring i sin char likt guden Tor . . . han ser på hus, raserar dem, öppnar gator, bebygger torg; men han bryter sig in i hus också, kryper in genom fönster, härjar med människors öden, dödar sina fiender och förlåter aldrig. – Kan herrn föreställa sig att den lilla halta har varit en Don Juan, fastän han alltid förlorat sina kvinnor?

STUDENT

That doesn’t make sense.

STUDENTEN:

Hur kan det gå ihop?

JOHANSSON

Yes, he’s so demonically shrewd he gets the women to leave him when he gets tired of them … He’s like a horse thief in the marketplace of humankind, he steals human beings, in many different ways … Me he literally stole from the hands of justice … I’d committed an indiscretion, hmm; which only he knew about; instead of throwing me in jail, he made me his retainer; I slave for room and board, which isn’t even all that great . . .

JOHANSSON:

Jo, han är så illslug att han får kvinnorna att gå, när han ledsnat på dem. – – – Emellertid, nu är han liksom en hästtjyv på mänskomarknaden, han stjäl mänskor, på mångahanda sätt . . . Mig har han bokstavligen stulit ur rättvisans händer . . . jag hade nämligen begått en blunder, hm; som endast han visste om; i stället för att sätta in mig, så gjorde han mig till träl; jag trälar för bara maten, som inte är den bästa . . .

STUDENT

What does he want to do in that house there?

STUDENTEN:

Vad vill han göra i det här huset då?

JOHANSSON

Well, I can’t really say! It’s all so complicated.

JOHANSSON:

Ja, si det vill jag inte säga! Det är så invecklat.

STUDENT

I think I’d better get out of here. . .

STUDENTEN:

Jag tror att jag går ifrån det här . . .

JOHANSSON

Look . . .

(The GIRL drops her bracelet through the open window; the STUDENT steps forward slowly, picks up the bracelet and hands it back to her; she thanks him stiffly; he returns to JOHANSSON.)

JOHANSSON:

Si på Fröken som tappa’ sitt armband, genom fönstret . . .

FRÖKEN: (har tappat armbandet genom öppna fönstret.)

STUDENTEN: (fram sakta, tar upp armbandet och räcker det år FRÖKEN, som tackar stelt; STUDENTEN går tillbaka till Johansson.)

JOHANSSON

So you’re thinking of leaving … It’s not as easy as you’d think once he gets the net over your head … And he fears nothing between heaven and earth … yes, one thing, or more precisely, one person …

JOHANSSON:

Jaså, han tänker gå . . . Det är inte så lätt, som en tror när han fått nätet över huvet på en . . . Och han fruktar ingenting mellan himmel och jord . . . jo, en sak, eller rättare en person . . .

STUDENT

Wait a minute, perhaps I know!^[64]

STUDENTEN:

Vänta nu, kanske jag vet!

JOHANSSON

How could you know?

JOHANSSON:

Hur kan ni veta?

STUDENT

A guess! –– Is it … a little milkmaid he fears?

STUDENTEN:

Jag gissar! – Är det . . . en liten mjölkflicka han fruktar?

JOHANSSON

He turns away whenever he sees a milk wagon … and he talks in his sleep, he must certainly have been in Hamburg once . . .

JOHANSSON:

Han vänder sig alltid bort, när han möter en mjölkvagn . . . och så talar han i sömnen, han har visst varit i Hamburg en gång . . .

STUDENT

Can he be believed, this man?

STUDENTEN:

Kan man tro denna man?

JOHANSSON

You can believe him –– capable of anything!

JOHANSSON:

Man kan tro honom – om allt!

STUDENT

What’s he doing there around the corner?

STUDENTEN:

Vad gör han där om hörnet nu?

JOHANSSON

He listens to the poor … lacerates a little word, plucks out one stone at a time, until eventually the house falls … figuratively speaking, of course … you see, I’m an educated man and was once a book dealer … Will you go now?

JOHANSSON:

Han lyssnar, på de fattiga . . . Sår ut ett litet ord, plockar ut en sten i sänder, tills huset rasar . . . figurligt talat . . . Ser ni jag är en bildad karl och har varit bokhandlare . . . Ska ni gå nu?

STUDENT

I have a hard time being ungrateful … That man once saved my father, and now he requires only a small service in return …

STUDENTEN:

Jag har svårt att vara otacksam . . . Denne man har räddat min far en gång, och nu begär han bara en liten återtjänst . . .

JOHANSSON

What is it?

JOHANSSON:

Vad är det?

STUDENT

I’m supposed to go to The Valkyrie . . .

STUDENTEN:

Jag skall gå och se Valkyrian . . .

JOHANSSON

I don’t know anything about that … But he always has new schemes … Look, now he’s talking to the police … he always keeps in good with the police, appeals to them, involves them in his interests, binds them with false promises and future prospects, and all the time pumping them. –– You’ll see, before the sun goes down he’ll be received into the Round Room.^[65]

JOHANSSON:

Det förstår jag inte . . . Men han har alltid nya påhitt . . . Si, nu talar han vid polisen . . . han håller sig alltid till poliser, och anlitar dem, invecklar dem med intressen, blinder dem med falska löften och förespeglingar, allt under det han pumpar dem. – Ni ska se, att innan natten är han mottagen i den runda salongen!

STUDENT

What does he want in there? What business does he have with the Colonel?

STUDENTEN:

Vad vill han där? Vad har han med översten?

JOHANSSON

Well … I have my suspicions, but I don’t know for sure! You’ll have to wait and see for yourself when you get inside! …

JOHANSSON:

Ja – – – jag anar, men jag vet inte! Ni får väl se själv, när ni kommer dit! – – –

STUDENT

I’ll never get in there …

STUDENTEN:

Aldrig kommer jag in där . . .

JOHANSSON

That depends on you! –– Go to The Valkyrie …

JOHANSSON:

Det beror på er själv! – Gå till Valkyrian . . .

STUDENT

Is that the way?

STUDENTEN:

Är det vägen?

JOHANSSON

Yes, if he said so! –– Look, look at him in his war machine, pulled in triumph by the beggars, who won’t get a penny out of him, only an inkling that they’ll get theirs at his funeral.

JOHANSSON:

Ja, när han sagt det! – Se på, se på honom, på stridsvagnen, i triumf dragen av tiggarne, som inte få ett öre i lön, bara en vink om att det skall vankas något på hans begravning!

OLD MAN

Hail to the noble young man who put his own life in danger to rescue so many at yesterday’s misfortune! Hail, Arkenholz!

GUBBEN:

Hyllen den ädle ynglingen, som med fara för sitt eget liv räddat de många vid gårdagens olyckshändelse! Hell, Arkenholz!

OLD MAN

A round of applause, fellow citizens, it is Sunday of course but the ass in the well and the corn in the field absolve us and, while I am no Sunday child, I possess both the art of prophesy and the gift of healing, for I once called a drowned soul back to life … It was in Hamburg one Sunday morning, like today . . .

GUBBEN:

Klappen i händerna, medborgare, det är visserligen söndag, men åsnan i brunnen och axet på åkern ger oss absolution, och fastän jag icke är något Söndagsbarn, så äger jag både spådomsandan och läkegåvan, ty jag har kallat en drunknad till liv en gång . . . ja, det var i Hamburg en söndagsförmiddag som nu . . .

OLD MAN

(Stops suddenly and collapses in terror.) Johansson! Get me out of here! Fast! –– Arkenholz, don’t forget The Valkyrie!

GUBBEN:

(sätter sig, därpå sjunker han ihop av fasa.) Johansson! Kör mig undan! – Fort! – Arkenholz glöm inte Valkyrian!

STUDENT

What is all this?

STUDENTEN:

Vad är detta allt?

JOHANSSON

We must wait and see! Wait and see!^[67]

JOHANSSON:

Vi få väl se! Vi få väl se!

Scene 2

2:o

BENGTSSON

So you’ll serve and I’ll take their coats. You’ve done this before haven’t you.

BENGTSSON:

Nu ska JOHANSSON servera, medan jag tar emot kläderna, har han varit med om det förr?

JOHANSSON

By day I push the war machine, as you know, but in the evenings I’m a waiter at parties. It’s always been my dream to get inside this house ^[71]… These are strange people I’m told.

JOHANSSON:

Jag går ju och rullar en stridsvagn på dan, som han vet, men om aftnarne serverar jag på bjudningar, och det var alltid min dröm att komma in i det här huset . . . det är konstigt folk, va?

BENGTSSON

We-ell, a bit uncommon, I guess you could say.

BENGTSSON:

Ja-a, lite ovanliga, kan man säga.

JOHANSSON

Will there be a music recital or what?^[72]

JOHANSSON:

Är det musikafton, eller vad skall det bli?

BENGTSSON

Just the ordinary ghost supper, as we call it. They drink tea without saying a word, or the Colonel talks by himself; and they nibble on crackers in unison so it sounds like rats in an attic^[73].

BENGTSSON:

Det är den vanliga Spöksupén, vi kallar. De dricker te, säger inte ett ord, eller talar Översten ensam; och så knaprar de på småbröd, alla på en gång, att det låter som råttor i ett vindskontor.

JOHANSSON

Why do you call it a ghost supper?

JOHANSSON:

Varför kallas det Spöksupé?

BENGTSSON

They look like ghosts … And they’ve been doing this for twenty years, always the same people, who say the same things, or keep silent to avoid being shamed.

BENGTSSON:

De ser ut som Spöken . . . Och med det här ha de hållit på i tjuga år, alltid samma mänskor, som säger detsamma, eller tiger de för att slippa skämmas.

JOHANSSON

Isn’t there a lady of the house too?

JOHANSSON:

Är det inte en fru i huset också?

BENGTSSON

Oh yes, but that’s the weirdest; she sits in a closet because her eyes can’t stand the light^[74] … In fact, she’s in here …

(He points to a hidden door in the wall.)

BENGTSSON:

Jo då, men det är fjoskig; hon sitter i en barderob, därför att hennes ögon inte tål ljuset . . . Hon sitter härinne . . .

(Visar på en tapetdörr i väggen.)

JOHANSSON

In there?

JOHANSSON:

Därinne?

BENGTSSON

Ye-es, I said it was a bit uncommon^[75] …

BENGTSSON:

Jaa, jag sa ju att de är lite ovanliga . . .

JOHANSSON

What does she look like?

JOHANSSON:

Hur ser hon ut då?

BENGTSSON

Like a mummy … Do you want to see? (Opening the door) See, there she sits!^[76]

BENGTSSON:

Som en mumie . . . vill han se på henne? (Öppnar tapetdörrn.) Si där sitter hon!

JOHANSSON

Sweet Jesus. . .

JOHANSSON:

Kors i Je . . . . .

MUMMY

(Babbling) Why’d’ja open the door? Din’t I say shut it …

MUMIEN:

(jollrar.) Vafför ska han öppna dörrn, ha ja inte sagt att den ska vara stängd . . .

BENGTSSON

(Squeamishly) Ta, ta, ta, ta! If little missy minds her manners she’ll get a treat! –– Pretty Polly!

BENGTSSON

(pjollrar.) Ta, ta, ta, ta! Lillan lollan ska vara snäll nu, så får hon något gott! – Vackra Gojan!

MUMMY

(Like a parrot) Pretty Polly! ’S Jacob out there? Sweeeetie!^[77]

BENGTSSON

She thinks she’s a parrot, and it’s just possible she is …

(To the MUMMY) Whistle a little for us, Polly.

(The MUMMY whistles.)

BENGTSSON

Hon tror att hon är en papegoja, och det är ju möjligt så är . . .

(Till Mumien.) Polly, vissla lite för oss!

MUMIEN (visslar.)

JOHANSSON

I’ve seen a lot of things, but never the likes of this.

JOHANSSON:

Jag har jut sett mycket, men maken aldrig!

BENGTSSON

When a house gets old it gets moldy and when people sit around torturing each other they go mad^[78]. The lady of the house –– quiet Polly –– this mummy has been sitting here for forty years –– same husband, same furniture, same relatives, same friends … (Closing the door again on the MUMMY) And what goes on here in this house –– I don’t have the slightest idea … Look at this statue … it’s the lady when she was young!

BENGTSSON:

Sir ni, när ett hus blir gammalt, så möglar det, och när folk sitter länge samman och pinar varann, så blir de tokiga. Denna fru is huset – tyst Polly! – denna mumie har suttit här i fyrtio år – samma man, samma möbler, samma släktingar, samma vänner . . .  (Stänger igen om Mumien.) Och vad som passerat här i huset – det vet jag knappast . . . Se på den här statyn . . . det är frun som ung!

JOHANSSON

My God! — Is that the mummy?

JOHANSSON:

Åh Herre Gud! – Är detta mumien?

BENGTSSON

Yes! — It brings tears to your eyes — But this woman, through the power of her imagination or something, has managed to take on the characteristics of that chatter-sick bird — she can’t stand cripples or the sick … She can’t even stand her own daughter because she’s sick^[79]. . .

BENGTSSON:

Ja! – Det är ju att gråter åt! – Men denna fru har, genom inbillningens makt eller något annat, fått vissa av den pratsjuka fågelns egenheter – hon tål således icke krymplingar och sjuka . . . Hon tål icke sin egen dotter, därför att hon är sjuk . . .

JOHANSSON

Is the young girl sick?

JOHANSSON:

Är Fröken sjuk?

BENGTSSON

Didn’t you know?

BENGTSSON:

Visste han inte det?

JOHANSSON

No! — — — And the Colonel, who is he?

JOHANSSON:

Nej! – – – Och Översten, vem är det?

BENGTSSON

Wait and see.^[80]

BENGTSSON:

Ni får väl se! –

JOHANSSON

(Looking at the statue) It’s terrible to imagine … How old is the woman now?

JOHANSSON:

(betraktar statyn.) Det är rysligt att tänka sig . . . Hur gammal är frun nu?

BENGTSSON

No one knows — — — they say when she was thirty-five she looked nineteen and convinced the Colonel she was … In this house … Do you know what that screen next to the sofa is for? — It’s called a death screen. It’s brought out when someone’s going to die, just like in a hospital^[81] …

BENGTSSON:

Det var ingen – – – men det berättas, att när hon var trettifem, såg hon ut som nitton och det inbillade hon Översten att hon var . . . Här i huset . . . Vet han vad den där svarta japanska skärmen är till, bredvid schäslongen? – Den kallas dödsskärmen och ställes för, när någon skall dö, alldeles som på sjukhusen . . .

JOHANSSON

This is a horrible house … And that student’s been longing to get in here as if it were paradise^[82] …

JOHANSSON:

Det var ett fasligt hus . . . Och hit in önskade sig Studenten som till paradiset . . .

BENGTSSON

What student. Oh, him! The one who’s coming this evening … The Colonel and his daughter met him at the opera^[83] and were both quite taken with him … Hmm! … But now it’s my turn to ask: Who is your boss? This director in the wheel chair … ?

BENGTSSON:

Vilken Student? Jaså han! Som skall komma hit i kväll . . . Översten och Fröken råkade honom på Operan, och blevo både betagna i honom . . . Hm! – – – Men nu är det min tur att fråga: Vem är hans patron? Direktörn i rullstollen . . . ?

JOHANSSON

Yes! Yes! — Is he coming too?

JOHANSSON:

Ja! Ja! – Kommer han också hit?

BENGTSSON

He’s not invited.

BENGTSSON:

Bjuden är han inte.

BENGTSSON

He’s not invited.

JOHANSSON:

Den kommer objuden! i nödfall! – – –

BENGTSSON

He’s a real thieving jay, huh?

BENGTSSON:

Det är en riktig tjyvgubbe, va?

JOHANSSON

Full-feathered.

JOHANSSON:

Fulfjädrad!

BENGTSSON

He looks like the devil himself!^[84]

BENGTSSON:

Han ser ut som fan själv!

JOHANSSON

And a witch troll^[85] too! — He can walk through locked doors …

JOHANSSON:

Och trollkarl är han visst också! – för han går genom lyckta dörrar . . .

OLD MAN

(Steps forward and takes JOHANSSON by the ear^[86]) Scoundrel –– Watch yourself!

(To BENGTSSON) Announce my visit to the Colonel!

GUBBEN:

(fram, tar JOHANSSON: i örat.) Bov! – Akta dig!

(-Till Bengtsson.-) Anmäl mitt besök hos Översten!

BENGTSSON

Yes, but they’re expecting guests …

BENGTSSON:

Ja, men det väntas främmande här . . .

OLD MAN

I know! But my visit is expected too, in a way, though not exactly anticipated^[87] . . .

GUBBEN:

Det vet jag! Men mitt besök är nästan väntat, om icke efterlängtat . . .

BENGTSSON

Oh really! What was the name? Director Hummel.

BENGTSSON:

Jaså! Hur var namnet? Direktör Hummel!

OLD MAN

Precisely.

GUBBEN:

Alldeles, ja! –

OLD MAN

(To JOHANSSON) Vanish!

(JOHANSSON hesitates.)

Vanish!

(JOHANSSON disappears into the entry way. The OLD MAN inspects the room; stands in front of the statue in deep surprise.)

Amalia! … It is her! … Hmm!

(He strolls around the room fingering various items; he straightens his hairpiece before the mirror^[88] and returns to the statue.)

GUBBEN:

(till Johansson.) Försvinn! –

JOHANSSON: (tvekar.)

Försvinn!

JOHANSSON: (försvinner i tamburen.) GUBBEN: (avsynar rummet; stannar framför statyn i djup förvåning.)

Amalia! – – – Det är hon! – – – Hon!

(Han strövar i rummet och fingrar på saker; ordnar sin peruk framför spegeln; återvänder till statyn.)

MUMMY

(From inside the closet) Pretty Polly!

MUMIEN:

(inifrån garderoben.) Vack-rrra Gojan!

OLD MAN

(To himself) What was that? Is there a parrot in here? I don’t see one!^[89]

GUBBEN:

(far tillsammans.) Vad var det? Är det en papegoja i rummet! Men jag ser ingen!

MUMMY

’S Jacob there?

MUMIEN:

Ä Jakob där?

OLD MAN

Must be haunted!

GUBBEN:

Det spökar!

MUMMY

Jacob!

MUMIEN:

Jakob!

OLD MAN

Makes me nervous … Such secrets hidden in this house!^[90] (Examining a painting with his back to the closet) That’s him! … Hmm!

GUBBEN:

Jag blir rädd! – – – Det var sådana hemligheter de bevarade här i huset! (Han betraktar en tavla med ryggen vänd åt garderoben.) Där är han! – – – Han!

MUMMY

(Coming forward behind the OLD MAN and clawing in his wig^[91]) Sweeetie … ’s that sweeetie?

MUMIEN:

(fram, bakom GUBBEN: och rycker i hans peruk.) Kurrrrr-e! Ä’ de Kurrre?

OLD MAN

(Jumping in the air) Holy God in heaven! — What is that?

GUBBEN:

(flyger i luften.) Herre evige i himmelen! – Vem är det?

MUMMY

(In a normal voice) Is it you, Jacob?^[92]

MUMIEN:

(med mänsklig stämma.) Är det Jaokb?

OLD MAN

My name is Jacob, actually …

GUBBEN:

Jag heter Jakob, verkligen – – –

MUMMY

(Meaningfully) And my name is Amalia!

MUMIEN:

(med rörelse.) Och jag heter Amalia!

OLD MAN

No, no, no … Lord Jesus …

GUBBEN:

Nej, nej, nej . . . Åh Herre Je . . .

MUMMY

Yes, now I look like this — and once I looked like that! Life is so edifying — I live mostly in the closet now, to keep from having to see or to be seen^[93] … But you Jacob, what do you want here?

MUMIEN:

Så jag ser ut! Ja! – Och har sett ut så där! Det är uppbyggligt att leva – jag lever mest i garderoben, både för att slippa se, och att slippa ses . . . Men du Jakob, vad söker du här?

OLD MAN

My child! Our child . . .^[94]

GUBBEN:

Mitt barn! Vårt barn – – –

MUMMY

She’s in there.

MUMIEN:

Hon sitter där.

OLD MAN

Where?

GUBBEN:

Var?

MUMMY

In the Hyacinth Room!

MUMIEN:

Där, i hyacintrummet!

OLD MAN

(Looking at the GIRL) Ah, yes!^[95]

Pause.

What does her father say, I mean the Colonel?^[96] Your husband?

GUBBEN:

(betraktar Fröken.) Ja, det är hon!

(Paus.)

Vad säger hennes far, jag menar Översten? Din man?

MUMMY

I was angry at him once and told him everything …

MUMIEN:

Jag var ond på honom en gång, och då talte jag om alltsammans . . .

OLD MAN

Well?

GUBBEN:

Nåå?

MUMMY

He didn’t believe me. “That’s what all wives say when they want to murder their husbands,”^[97] he said. Still, it was a horrible crime. His whole life is counterfeit, including his family tree; sometimes I read the Protocol of the Peers of the Realm, and then I think: that one’s walking around with false identification papers just like a maid, only they’re sent to the work-house for it.^[98]

MUMIEN:

Han trodde mig inte, utan svarade: >>Så där bruka alla hustrur säga, när de vilja mörda sin man.>> – Det var ett rysligt brott i alla fall. Hela hans liv är ju förfalskat, hans stamtavla likaså; jag läser i Adelsmatrikeln ibland, och då tänker jag: Hon går med falskt prästbetyg som en piga, och det straffas ju med spinnhus.

OLD MAN

A lot of people do that; let me remind you that you falsified your date of birth^[99] . . .

GUBBEN:

Det är många som gör det; jag vill minnas du hade orätt födelseår . . .

MUMMY

My mother made me … I can’t be blamed for that! … But you were the guiltiest in our crime …

MUMIEN:

Det var min mor, som lärde mig . . . det rådde jag inte för! – – – Men du hade dock största skulden i vårt brott . . .

OLD MAN

No, your husband instigated that crime when he took my fiancée away from me! — From birth I’ve been unable to forgive until I’ve punished — I saw it as an inescapable duty … and still do!

GUBBEN:

Nej, din man framkallade detta brottet, då han tog min fästmö ifrån mig! – Jag var född sådan att jag icke kunde förlåta förrn jag straffat – jag tog det som en befallande plikt . . . och gör så än!

MUMMY

What you looking for in this house? What do you want? How did you get in? — Is this about my daughter? Touch her and you must die!

MUMIEN:

Vad söker du här i huset? Vad vill du? Hur har du kommit in? – Är det om min dotter? Rör du vid henne, så måste du dö!

OLD MAN

I only want what’s best for her!

GUBBEN:

Jag vill henne väl!

MUMMY

You’ll spare her father!

MUMIEN:

Men du får skona hennes får!

OLD MAN

No!

GUBBEN:

Nej!

MUMMY

Then you’ll die; in this very room; behind that screen . . .^[100]

MUMIEN:

Då måste du dö; i detta rum; bakom denna skärm . . .

OLD MAN

We’ll see … once I’ve clamped down on something I can’t open my jaws again^[101] …

GUBBEN:

Må ske . . . men jag kan icke släppa bettet, när jag bitit . . .

MUMMY

You want her to marry that student: why? He’s nothing. He has nothing.

MUMIEN:

Du vill gifta henne med STUDENTEN:; varför det? Han är ju ingenting och äger ingenting.

OLD MAN

He’ll be rich, through me!

GUBBEN:

Han blir rik, genom mig!

MUMMY

Are you invited here this evening?

MUMIEN:

Är du bjuden hit i afton?

OLD MAN

No, but I do expect to be invited to your little ghost supper.

GUBBEN:

Nej, men jag ämnar låta bjuda mig på Spöksupén här!

MUMMY

Do you know who’s coming?

MUMIEN:

Vet du vilka som komma?

OLD MAN

Not precisely.

GUBBEN:

Inte riktigt.

MUMMY

The Baron … who lives upstairs, and whose father-in-law was buried this morning . . .

MUMIEN:

Baron . . . som bor härovanpå, och vars svärfar begrovs i middags . . .

OLD MAN

The one who’s getting divorced so he can marry the concierge’s daughter … The one who was once your lover!^[102]

GUBBEN:

Han, som skall skiljas för att gifta sig med portvaktens dotter . . . Han, som en gång var din – älskare!

MUMMY

And then, your former fiancée, whom my husband seduced . . .

MUMIEN:

Och så kommer din fordna fästmö, som min man förförde . . .

OLD MAN

A select gathering . . .

GUBBEN:

En vacker samling . . .

MUMMY

God, if only we could die! If only we could die!

MUMIEN:

Gud om vi fick dö! Om vi fick dö!

OLD MAN

Why do you get together then?

MUMIEN:

Gud om vi fick dö! Om vi fick dö!

MUMMY

Crimes and secrets and debts bind us together! –– We’ve split up and gone our separate ways so endlessly many times, but we’re always dragged back together again^[103] . . .

MUMIEN:

Brott, och hemligheter och skuld binder ju oss tillsammans! – Vi ha brutit och gått i sär, så oändligt många gånger, men så dras vi ihop igen . . .

OLD MAN

I think the Colonel’s coming . . .

GUBBEN:

Nu tror jag Översten kommer . . .

MUMMY

Then I’ll go visit with Adèle …

(Pause.)

Jacob, think about what you’re doing! Spare him . . .

(Pause.)

(She goes.)

MUMIEN:

Då går jag in till Adéle . . .

(Paus.)

Jakob, tänk på vad du gör! Skona honom . . .

(Paus.)

(Hon går.)

COLONEL

(Cold and reserved) Won’t you sit down.

(The OLD MAN sits down slowly.)

(Pause.)

(The COLONEL stares at the OLD MAN.)

Is it you, sir, who wrote this letter?^[104]

ÖVERSTEN:

(in, kall, reserverad.) Var så god och sitt!

GUBBEN: (sätter sig långsamt.)

(Paus.)

ÖVERSTEN (fixerar.)

Det är herrn som skrivit det här brevet?

OLD MAN

Yes.

GUBBEN:

Ja!

COLONEL

Your name is Hummel?

ÖVERSTEN:

Herrn heter Hummel?

OLD MAN

Yes!

(Pause.)

GUBBEN:

Ja!

(Paus.)

COLONEL

Then I now know that you’ve bought up all of my outstanding debts, which means my life is in your hands. What do you intend to do now?

ÖVERSTEN:

Då jag nu vet att ni köpt in alla mina utestående reverser, så följer därav att jag ligger i händerna på er. Vad vill ni nu?

OLD MAN

To be paid, one way or another.

GUBBEN:

Jag vill ha betalt, på ett eller annat sätt!

COLONEL

What way?

ÖVERSTEN:

På vad sätt?

OLD MAN

Quite simple –– let’s not talk about money –– only tolerate me in your home, as a guest!

GUBBEN:

Ett mycket enkelt – låt oss inte tala om pengarne – tolerera mig bara i ert hus, som gäst!

COLONEL

If you’re served by so little . . .

ÖVERSTEN:

Om ni är hjälpt med så lite . . .

OLD MAN

Thank you!

GUBBEN:

Tack!

COLONEL

And then?

ÖVERSTEN:

Och sedan?

OLD MAN

Fire Bengtsson!

GUBBEN:

Avskeda Bengtsson.

COLONEL

Why should I do that? My trusted butler — he’s been with me for a generation –– he received the medal of honor for faithful service to his country –– why should I do that?

ÖVERSTEN:

Varför skulle jag det? Min trotjänare, som varit hos mig i en mansålder – som äger Fosterländska medaljen för trogen tjänst – varför skulle jag det?

OLD MAN

All his shining virtues are only in your imagination. –– He’s not what he seems to be!^[105]

GUBBEN:

Allt detta vackra, det är han i era föreställningar – Han är icke den han synes vara!

COLONEL

Who of us is, after all?

ÖVERSTEN:

Vem är egentligen det?

OLD MAN

(Shrug) True! But Bengtsson must go!

GUBBEN:

(ryggar.) Sant! Men Bengtsson måste bort!

COLONEL

Will you make the decisions in my house?

ÖVERSTEN:

Vill ni bestämma om mitt hus?

OLD MAN

Yes! Since I own everything here –– furniture, curtains, silverware, linen cabinet . . .and more!

GUBBEN:

Ja! Efter som jag äger allt som här synes – möbler, gardiner, servis, linneskåp . . . med mera!

COLONEL

What more?

ÖVERSTEN:

Vad för mera?

OLD MAN

Everything! Everything you see I own. It’s all mine!

GUBBEN:

Allt! Allt som synes äger jag, det är mitt!

COLONEL

Fine, it’s yours! But my noble coat of arms and my good name remain mine!

ÖVERSTEN:

Väl, det är ert! Men min adliga sköld, och mitt goda namn förblir mitt!

OLD MAN

No, not even that!

(Pause.)

You’re not really nobility!

GUBBEN:

Nej, icke ens det!

(Paus.)

Ni är icke adelsman!

COLONEL

How dare you!

ÖVERSTEN:

Vet skäms!

OLD MAN

(Taking out a paper) If you would care to read this excerpt from the records you will see that the family whose name you bear died out over a hundred years ago.^[106]

GUBBEN:

(tar upp ett papper.) Om ni läser detta utdrag ur Vapenboken, skall ni se att den ätt, vars namn ni bär, har varit utdöd i hundra år!

COLONEL

I have heard such rumors as a matter of fact, but I bear the name of my father … (Reading) It’s true. You’re right … I am not nobility! –– Not even that! –– Then this signet ring –– it belongs to you … Here, take it!^[107]

ÖVERSTEN:

(läser.) Jag har visserligen hört sådana rykten, men jag bär namnet efter min far . . . (-Läser.-) Det är rätt; ni har rätt . . . jag är icke adelsman! – Icke ens det! – Då tar jag bort min signetring – Det är sant, den tillhör er – – –  Vad så god!

OLD MAN

(Putting on the ring) To continue! –– You’re also not a colonel.

GUBBEN:

(stoppar på sig ringen.) Nu fortsätter vi! – Ni är icke heller överste!

COLONEL

Am I not?

ÖVERSTEN:

Är jag icke?

OLD MAN

No! You were temporarily appointed colonel in the American volunteer army, but after the war in Cuba^[108]and the reorganization of the army all former commissions were recalled . . .

GUBBEN:

Nej! Ni har varit för detta tillförordnad överste i amerikansk frivillig tjänst, men efter Kriget på Kuba och arméns omorganisation äro alla forna titlar indragna . . .

COLONEL

Is this true?

ÖVERSTEN:

Är det sant?

OLD MAN

(Taking a letter from his pocket.) Perhaps you would care to read this?^[109]

GUBBEN:

(tar åt fickan.) Vill ni läsa?

COLONEL

No, it’s not necessary! … Who are you who has the right to sit there and strip me bare like this?

ÖVERSTEN:

Nej, det behövs inte! – – – Vem är ni, som har rätt att sitta och avkläda mig på detta sätt?

OLD MAN

That remains to be seen!^[110] Though as for stripping –– do you know who you are?

GUBBEN:

Får väl se! Men vad avkläda beträffar – – – vet ni vem ni är?

COLONEL

Have you no shame?

ÖVERSTEN:

Skäms ni inte?

OLD MAN

Take off that toupee and look in the mirror, but first take out your teeth and shave off that mustache, let Bengtsson loosen your corset^[111], and let’s see if a certain butler doesn’t recognize himself; the kitchen Romeo . . .

(The COLONEL reaches for the bell on the table.^[112])

(Anticipating) Don’t touch the bell, and don’t call for Bengtsson or I’ll have him arrested … The guests are arriving –– keep calm, and we’ll play out our old roles^[113]a bit longer!

GUBBEN:

Tag av er håret, och titta er i spegeln, men ta ut tänderna med detsamma och raka bort mustascherna, låt Bengtsson snöra opp järnlivet, så få vi se om inte betjänten XYZ skall känna igen sig; han som var matfriare i en viss kökskammare . . .

ÖVERSTEN (tar efter ringklockan på bordet, GUBBEN: förekommer.)

Rör inte vid klockan, kalla inte på Bengtsson, ty då låter jag arrestera honom – – – Nu kommer gästerna – håll er nu lugn, så spela vi våra gamla roller vidare!

COLONEL

Who are you? I recognize that look, that tone of voice . . .

ÖVERSTEN:

Vem är ni? Jag känner igen blicken och tonfallet . . .

OLD MAN

Don’t dig too deeply, just keep quiet and obey!^[114]

GUBBEN:

Forska inte, tig och lyd bara! –

STUDENT

(Bowing to the COLONEL) Herr Colonel!

STUDENTEN:

(Bugar sig för Översten.) Herr Överste!

COLONEL

Welcome to my house, young man! Your noble behavior at yesterday’s misfortune has brought your name to the lips of all, and I count it an honor to welcome you into my home …

ÖVERSTEN:

Välkommen i mitt hus, unge man; ert ädla uppförande vid den stora olyckan har fört ert namn på allas läppar, och jag räknar som en ära får möta er i mitt hem . . .

STUDENT

Herr Colonel, my lowly upbringing … Your shining name and noble heritage . . .^[115]

STUDENTEN:

Herr Överste, min låga härkomst . . . Ert lysande namn och ädla börd . . .

COLONEL

May I introduce Master Arkenholz, Director Hummel … Perhaps I could ask you to step in and greet the ladies, while I just finish a conversation with the director …

(The STUDENT is shown into the Hyacinth Room, where he remains visible, standing in shy conversation with the GIRL.)

A superb young man, musical, he sings, writes poetry … If only he were of noble birth and a social equal I would have nothing against … yes . . .^[116]

ÖVERSTEN:

Får jag föreställa kandidat Arkenholz, Direktör Hummel. – – – Behagar kandidaten stiga in och hälsa damerna, jag måste avsluta ett samtal med Direktören . . .

STUDENTEN: (visas in till hyacintrummet, där han förblir synlig stående i blygt samtal med FRÖKEN.)

En syperb ung man, musikalisk, sjunger, skriver poesi . . . Vore han adelsman och jämbördig skulle jag ingenting ha emot . . . ja . . .

OLD MAN

Against what?

GUBBEN:

Vad då?

COLONEL

My daughter . . .

ÖVERSTEN:

Min dotter . . .

OLD MAN

Your daughter! –– Speaking of which, why does she always sit in there?

GUBBEN:

Er dotter! – Apropå, varför sitter hon jämt därinne?

COLONEL

She must sit in the Hyacinth Room whenever she’s inside!^[117] It’s a quirk of hers … Here comes Miss Beate von Holsteinkrona … a charming woman … a member of society with an investment income sufficiently large for her social position and standing.

ÖVERSTEN:

Hon måste sitta i hyacintrummet, när hon inte är ute! Det är en egenhet hos henne . . . Där ha vi Fröken Beate von Holsteinkrona . . . ett charmangt fruntimmer . . . Stiftsfröken med en ränta lagom stor för hennes stånd och villkor . . .

OLD MAN

(To himself) My fiancée!

GUBBEN:

(för sig.) Min fästmö!

COLONEL

Miss Holsteinkrona, Director Hummel . . .

(The WHITE-HAIRED WOMAN curtsies and sits. The BARON enters, furtively, dressed in mourning, and sits.)

The Baron Skanskorg …

ÖVERSTEN:

Fröken Holsteinkrona, Direktör Hummel – – –

FÄSTMÖN (niger och sätter sig.) DEN FÖRNÄME: (in, hemlighetsfull, sorgklädd, sätter sig.)

Baron Skanskorg . . .

OLD MAN

(Acknowledging without rising) The jewel thief I do believe… (To the COLONEL) Call in the mummy and the congregation is complete …

GUBBEN:

(avsides, utan att resa sig.) Jag tror det är juveltjyven . . . (-Till Översten.-) Släpp in mumien, så är samlingen fullständig . . .

COLONEL

(At the door to the Hyacinth Room) Polly!

ÖVERSTEN:

(i dörren till hyacintrummet.) Polly!

MUMMY

(Entering) Sweeetie!

MUMIEN:

(in.) Kurrrrr-e!

COLONEL

Won’t the young people be joining us?

ÖVERSTEN:

Skall ungdomen in här också?

OLD MAN

No! Not the young people! They’re to be spared . . .^[118]

GUBBEN:

Nej! Inte ungdomen! Den skall förskonas . . .

COLONEL

Shall we have tea?

ÖVERSTEN:

Får vi ta in teet?

OLD MAN

No one here likes tea, so why pretend.

(Pause.)

GUBBEN:

Vad skall det tjäna till; ingen tycker om te, och därför ska vi inte sitta och hyckla.

(Paus.)

COLONEL

Perhaps you would care to converse, then?

ÖVERSTEN:

Ska vi konversera då?

OLD MAN^[119]

(Slowly and with pauses) Talk about what a farce the world is, which we know; ask each other how we feel, which we know. I prefer silence, then you can hear what people think, then you can see into the past. Silence hides nothing^[120] … unlike words. I read the other day that the different languages actually arose among primitive peoples as an attempt to hide the secrets of the tribe from outsiders. That means that languages are ciphers, and he who finds the key can understand all the languages of the world; but that doesn’t prevent secrets from being betrayed without thekey^[121], especially when it comes to proving paternity. Proving it in the courts, that’s another story. There two false witnesses constitute full proof, as long as they agree. But on the kind of expeditions I’m referring to, a man takes no witnesses with him. Nature itself ordained a sense of shame among people, which serves to hide what should be kept hidden. But we glide into situations against our will, and in time the occasion arises uninvited when the deepest secrets are made plain, then the mask is torn from the deceiver and the villain is revealed …^[122]

GUBBEN:

(långsamt och med pauser.) Tala om väderleken, som vi känner, fråga hur vi mår, som vi vet, jag föredrar tystnaden, då hör man tankar, och ser det förflutna; tystnaden kan ingenting dölja . . . vilket orden kan; jag läste häromdan att språkens olikhet verkligen uppkommit hos de vilda folken i avsikt att dölja stammens hemligheter för de andra; språken äro således chiffer, och den som finner nyckeln, han förstår alla världens språk, men det hindrar icke att hemligheter kunna röjas utan nyckel, och särskilt i det fall att faderskapet behöver bevisas, men bevisning inför domstol det är något annat; två falska vittnen utgöra full bevisning däruti de ense äro, men på sådana expeditioner jag åsyftar, tar man inga vittnen med sig, naturen själv har nedlagt hos människan en blygselkänsla, som söker dölja det som skall döljas; dock vi glida in i situationer utan att vilja det, och tillfällen erbjuda sig stundom, då det hemligaste skall uppenbaras, då masken ryckes från bedragaren, då boven avslöjas . . .

MUMMY

But I can stop the race of time –– I can change the past into nothing, undo what has been done, not with bribes or threats, but through suffering and remorse – – – .

(The MUMMY goes up to the OLD MAN.)

We are pitiable people, we know that. We have sinned, we have failed, we like everyone. We are not what we seem for we are at heart better than ourselves, because we despise our faults.^[127] But that you Jakob Hummel with false name should sit and judge us, it shows that you are worse than we poor people! You are not what you seem either! –– You steal human souls, you stole me once with false prospects. You murdered the consul who was buried today. You strangled him with debts. You’ve stolen the student by binding him with his father’s supposed debt, who never owned you a penny … ^[128]

(The OLD MAN tries to stand and take the floor but falls back again into his chair and shrivels more and more during the MUMMY’s speech.)

But there is a black spot in your life which I don’t exactly know, but I suspect … I think Bengtsson has information about it!

(The MUMMY rings the bell on the table.^[129])

MUMIEN:

Men jag kan stanna tiden i dess lopp – jag kan göra det förflutna om intet, det gjorda ogjort! men icke med mutor, icke med hot – utan genom lidande och ånger! – – –

(Går fram till GUBBEN.)

Vi äro stackars människor, det vet vi; vi ha brutit, vi ha felat, vi som alla; vi äro icke de vi synas, ty vi äro i grunden bättre än vi själva, då vi ogilla våra förseelser; men att du Jakob Hummel med falska namnet skall sitta domare, det utvisar att du är sämre än vi stackare! Du är icke heller den du synes vara! – Du är en mänskotjuv, ty du har stulit mig en gång med falska förespeglingar; du har mördat konsuln som begrovs här i dag, du strypte honom med skuldsedlar; du har stulit STUDENTEN: genom att binda honom med en fingerad skuld av hans far, som aldrig var skyldig dig ett öre . . .

GUBBEN: (har försökt resa sig och taga ordet, men har fallit ner i stolen och krympt ihop, krymper allt mer och mer under följande.)

Men det finns en svart punkt i ditt liv, som jag icke känner riktigt, dock anar . . . jag tror att Bengtsson har reda på det!

(Ringer i bordsklockan.)

OLD MAN

No, not Bengtsson! Not that!

GUBBEN:

Nej, inte Bengtsson! Inte den!

MUMMY

So, he does know.

(The MUMMY rings again. The little MILKMAID appears in the doorway, unseen by everyone except the OLD MAN, who cringes. The girl disappears when BENGTSSON enters.^[130])

Do you know this gentleman?

MUMIEN:

Jaså, han vet det!

(Ringer igen.) (Nu synes Den Lilla MJÖLKFLICKAN i tamburdörren, osedd av alla utom av GUBBEN:, som fasar; FLICKAN försinner, då BENGTSSON inträder.)

Känner Bengtsson denna herre?

BENGTSSON

Yes, I know him and he knows me. Life changes as we know, and I once served in his house, another time, he served in mine. He pilfered food in my kitchen for two whole years –– since he had to leave by three in the afternoon, dinner was always ready at two, and the household got to eat the warmed up leftovers when that ox had finished –– he drank up the broth and replaced it with water –– he sat out there like a vampire and sucked the marrow out of the house and we grew thin as skeletons –– and he threatened to have us thrown in prison when we called the cook a thief.^[131]

Later I met the man in Hamburg under a different name. He was a usurer, a blood sucker. And he was accused of having lured a girl out onto the ice to drown her because she had witnessed a crime that he feared would be discovered . . .^[132]

BENGTSSON:

Jo, jag känner honom och han mig. Livet växlar som vi vet, och jag har tjänat hos honom, han en annan gång hos mig. Man var således matfriare i min kökskammare i två hela år – som han måste bort klockan tre, så gjordes middan färdig klockan två, och huset fick äta uppvärmd mat efter den där oxen – men han drack också ur buljongen, som sedan måste spädas med vatten – han satt där ute som en vampyr och sög all must ur huset, så att vi blev som skelett – och han höll på att få oss i fängelse, när vi kallade kokerskan tjyv!

Senare råkade jag denna man i Hamburg under ett annat namn. Då var han ockrare eller blodsugare; men där var även anklagad ha narrat en flicka ut på isen för att bränka henne, emedan hon bevittnat ett brott han fruktade få upptäckt . . .

MUMMY

(Passing her hand before the OLD MAN’s face) There you are! Now take out the IOUs and loan receipts!

(JOHANSSON watches from the foyer with great interest as he is freed from slavery. The OLD MAN takes out a bundle of papers and throws them on the table. The MUMMY slaps the OLD MAN on the back.^[133])

Pretty Polly! ’S Jakob there?

MUMIEN:

(far med handen över GUBBENs ansikte.) Det är du! Tag nu fram reverserna och testamentet!

JOHANSSON: (synes i tamburdörren och betraktar uppträdet med stort intresse, då han nu blir fri från träldomen.) GUBBEN: (tar fram en bunt papper och kastar på bordet.) MUMIEN: (stryker Guggen på ryggen.)

Gojan! Ä Jakob där

OLD MAN

(Like a parrot) Jacob’s here! (Squawking) — Kakadora! Dora! ^[134]

GUBBEN:

(som en papegoja.) Jakob ä där! – Kakadora! Dora!

MUMMY

Can the clock strike?

MUMIEN:

Kan klockan slå?

OLD MAN

(Clucking) The clock can strike! (Imitating a cuckoo clock) Cuckoo, cuckoo, cuckoo! — — —

GUBBEN:

(kluckar.) Klockan kan slå! (-Härmar Gök-klockan.-) Ko-ko, Ko-ko, Ko-ko! – – –

MUMMY

(Opening the closet door) Now the clock has struck! –– Stand up, take your place in the closet where I have sat for twenty years and wept for our forgiveness. –– There’s a rope in there that can take the place of the one you used to strangle the consul with, and the one you planned to strangle your benefactor with … Go!

(The OLD MAN goes into the closet. The MUMMY closes the door.)

Bengtsson! Put up the screen!^[135]

(BENGTSSON sets the screen in front of the door.)

It is consummated! –– God have mercy on his soul!

MUMIEN:

(öppnar garderobsdörrn.) Nu är klockan slagen! – Stig opp, gå in i garderoben där jag suttit i tjugu år och begråtit vår förseelse – Det hänger ett snöre därinne som kan föreställa det som du strypte konsuln med däroppe, och med vilket du ämnade strypa din välgörare . . . Gå!

GUBBEN: (går in i garderoben.) MUMIEN (stänger dörrn.)

Bengtsson! Sätt skärmen för! Dödsskärmen!

BENGTSSON (sätter skärmen för dörrn.)

Det är fullbordat! – Gud vare hans själ nådig!

ALL

Amen!

(Long silence.)

ALLA:

Amen!

(Lång tystnad.)

Scene 3

3:o

GIRL

Sing for my flowers!

FRÖKEN:

Sjung nu för mina blommor!

STUDENT

Is this your soul’s flower?

STUDENTEN:

Är detta er själs blomma?

GIRL

It is my one and only! Do you love hyacinths?^[139]

FRÖKEN:

Det är min enda! Älskar ni Hyacinten?

STUDENT

I love them more than any others, their virginal bodies rising straight and slender from the bulb, resting on the water and sinking their white roots into the colorless moisture; I love their colors, the snow white innocence, the honey yellow lightness, the pink youthfulness, the red ripeness, but above all the dewy blue, the deep-eyed, the faithful^[140] — — — I love them all, more than gold or pearls, have loved them since I was a child, have adored them because they possess all the beauty I lack … However! …

STUDENTEN:

Jag älskar den över alla andra, dess jungfruliga gestalt som smärt och rak reser sig från rotskivan, vilken vilar på vattnet och sänker sina vita rener rötter i det färglösa flytande; jag älskar dess färger; den snövita oskyldiga rena, den honinggula ljuva, den skära unga, den röda mogna, men över alla den blå, daggblå, den djupögda, den trofasta – – – jag älskar dem alla, mer än guld och pärlor, har älskat dem sedan jag var barn, har beundrat dem, emedan de besitta alla de vackra egenskaper jag saknar . . . Dock! . . .

GIRL

What?

FRÖKEN:

Vad?

STUDENT

My love is unrequited, for the beautiful flowers hate me …

STUDENTEN:

Min kärlek är obesvarad, ty de sköna blomstren hata mig . . .

GIRL

How?

FRÖKEN:

Huru?

STUDENT

Their sweet, strong scent, like the first breezes of spring drawn over the melting snow, swirls my senses, deafens me, dazzles me, forces me out of the room, bombards me with poison arrows, makes my heart moan and my head overheat.^[141] Do you know the flowers’ song?

STUDENTEN:

Deras doft, stark och ren av vårens första vindar som dragit fram över smältande snö, den förvirar mina sinnen, dövar mig, bländar mig, tränger mig ut ur rummet, beskjuter mig med giftiga pilar som göra mitt hjärta ve och mitt huvud hett! Känner ni icke den blommans saga?

GIRL

Tell me!

FRÖKEN:

Säg den!

STUDENT

But first their meaning. The bulb is the earth which rests on the water or lies on the clouds; now shoots the stalk straight up like the axis of the earth and on its uppermost parts sit the six-rayed star flowers.^[142]

STUDENTEN:

Men först dess tyda. Rotskivan är jorden som vilar på vattnet, eller ligger i myllan; nu skjuter stängeln upp, rak som världsaxeln, och i dess övre ända sitta de sexstråliga stjärnblommorna –

GIRL

Over the earth, the stars! How beautiful! Where did you hear it, how did you see it?

FRÖKEN:

Över jorden stjärnorna! O, det är stort, var fick ni det, hur såg ni det?

STUDENT

Let me think. –– In your eyes. –– It is an image of the Cosmos … That’s why the Buddha sits with the earth bulb, brooding with his eyes to see it grow outward and upward, transforming itself into heaven. The pitiable earth shall become heaven. That is what the Buddha waits for.^[143]

STUDENTEN:

Låt mig tänka! – I edra ögon! – Det är således en avbild av Kosmos . . . Därför sitter Buddha med rotskivan jorden, ruvande med sina blickar för att se den växa ut och uppåt ombildande sig till en himmel – Den stackars jorden skall bli himmel! Det väntar Buddha på!

GIRL

Now I see –– aren’t snowblossoms six-starred like the hyacinth?

FRÖKEN:

Nu såg jag – är icke snöblomman också sexstrålig som liljan-hyacinten?

STUDENT

Then snowblossoms are falling stars …

STUDENTEN:

Ni sade’t! – Då äro snöblommorna fallande stjärnor . . .

GIRL

And a snowdrop is a snowstar … growing out of the snow.

FRÖKEN:

Och Snödroppen är en snöstjärna . . . vuxen ur snö’n.

STUDENT

And Sirius, the greatest and most beautiful of all the stars in the firmament, is yellow and red like the narcissus with its yellow and red cup and six white rays …

STUDENTEN:

Men Sirius den största och vackraste av firmamentets stjärnor i gult och rött, det är Narcissen med dess gula och röda kalk och sex vita strålar . . .

GIRL

Have you seen the flower of a shallot?^[144]

FRÖKEN:

Har ni sett askalonlöken blomma?

STUDENT

It bears its blossoms in a bunch, a ball that’s like the globe of heaven strewn with white stars . . .

STUDENTEN:

Ja, visst har jag! – Den bär sina blommor i en boll, ett klot som liknar himmelsgloben beströdd med vita stjärnor . . .

GIRL

Yes, God, so beautiful! Whose thoughts are these?

FRÖKEN:

Ja, Gud, så stort! Vilkens tanke var det?

STUDENT

Yours.

STUDENTEN:

Din!

GIRL

Yours.

FRÖKEN:

Din!

STUDENT

Ours! — We have created something together, our union is consecrated …

STUDENTEN:

Vår! – Vi har fött något tillsammans, vi äro vigda . . .

GIRL

Not yet …

FRÖKEN:

Ännu icke . . .

STUDENT

What remains?

STUDENTEN:

Vad återstår?

GIRL

The waiting, the testing, the patience!

FRÖKEN:

Väntan, prövningarne, tålamodet!

STUDENT

Well, test me!

(Pause.)

Why do your parents sit in there in silence, without saying a word?

STUDENTEN:

Väl! Pröva mig!

(Paus.)

Säg! Varför sitta föräldrarne därinne så tysta, utan att säga ett enda ord?

GIRL

Because they have nothing left to say, because the one no longer believes the other. “What good is it to talk,” my father would say, “when we can no longer deceive each other?”^[145]

FRÖKEN:

Därför att de icke ha något att säga varann, därför att den ena icke tror vad den andra säger. Min far har uttryckt det så: Vad tjänar det till att tala, vi kan ändå inte lura varann?

STUDENT

It’s horrible …

STUDENTEN:

Det är rysligt att höra . . .

GIRL

There’s the cook … Look at her, so big and fat . . .

FRÖKEN:

Där kommer kokerskan . . . Se på henne så stor och fet hon är . . .

STUDENT

What does she want?

STUDENTEN:

Vad vill hon?

GIRL

She wants to ask me about dinner. I have to take care of the household now, with mother’s illness . . .

FRÖKEN:

Hon vill fråga mig om middan, jag sköter nämligen hushållet under min mors sjukdom . . .

STUDENT

Do we have to concern ourselves with the kitchen?

STUDENTEN:

Ska vi ha med köket att göra?

GIRL

We all must eat, after all — — — The cook, I can’t look at her …

FRÖKEN:

Vi måste ju äta – – – Se på kokerskan, jag kan inte se henne . . .

STUDENT

Who is that troll witch?^[146]

STUDENTEN:

Vem är denna jättekvinna?

GIRL

One of Hummel’s vampire family. She devours us . . .

FRÖKEN:

Hon tillhör Vampyrfamiljen Hummel: hon äter opp oss . . .

STUDENT

Why don’t you fire her?

STUDENTEN:

Varför avskedas hon inte?

GIRL

She won’t go! We can’t touch her, she’s punishment for our sins … don’t you see that we pine away, that we are consumed . . .

FRÖKEN:

Hon går inte! Vi rår inte på henne, vi ha fått henne för våra synder . . . Ser ni inte att vi tvina bort, täras . . .

STUDENT

Don’t you get enough to eat then?

STUDENTEN:

Får ni inte mat då?

GIRL

All the energy is gone from the food we get … She boils away the meat and gives us gristle and water while she drinks the gravy; and when she roasts, she cooks away the goodness, eats the sauce, and drinks the broth; everything she touches loses its taste. It’s as if she sucked it up with her eyes; we get the grounds while she drinks the coffee, and she drinks the wine from the bottles and fills them up with water …^[147]

FRÖKEN:

Jo, vi får många rätter, men all kraft är borta . . . Hon kokar ur köttet, ger oss trådarne och vatten, medan hon själv dricker ur buljongen; och när det är stek, kokar hon först ur musten, äter såsen, dricker spadet; allt vad hon vidrör förlorar sin saft, det är som om hon sög med ögonen; vi få sumpen, när hon druckit kaffet, hon dricker ur vinbuteljerna och fyller med vatten . . .

STUDENT

Drive her out!

STUDENTEN:

Kör bort henne!

GIRL

We can’t!

FRÖKEN:

Vi kan inte!

STUDENT

Why not?

STUDENTEN:

Varför?

GIRL

We don’t know! She won’t leave! No one can touch her –– she’s taken away our strength!

FRÖKEN:

Vi vet inte! Hon går inte! Ingen rår på henne – hon har ju tagit kraften från oss!

STUDENT

Let me try?

STUDENTEN:

Får jag köra bort henne?

GIRL

No! It must be as it is! –– Here she comes! She’ll ask what we want for dinner, and I’ll say this or that and she’ll refuse and we’ll have what she wants.

FRÖKEN:

Nej! Det skall visst vara som det är! – Nu är hon här! Så frågar hon vad som skall vara till middan, jag svarar det och det; hon gör invändningar, och så blir det som hon vill.

STUDENT

Let her decide, then!

STUDENTEN:

Låt henne bestämma själv, då.

GIRL

She won’t.

FRÖKEN:

Det vill hon inte.

STUDENT

What a strange house!

STUDENTEN:

Det var ett underligt hus. Det är förgjort!

GIRL

Yes! –– She saw you and turned away!

FRÖKEN:

Ja! – Men nu vände hon om, när hon fick se er!

COOK

(Standing in the doorway) No, that’s not why!

(The COOK grins so her teeth show^[148].)

KOKERSKAN:

(i dörren.) Näh, det var inte därför!

(Flinar så tänderna synas.)

STUDENT

Out, woman!

STUDENTEN:

Ut, människa!

COOK

When I wish!

(Pause)

Now I wish!

(The COOK disappears.)

KOKERSKAN:

När jag behagar!

(Paus.)

– Nu behagar jag!

(Försvinner.)

GIRL

Don’t get angry! –– Practice patience; she’s part of the test we undergo in this house! We also have a maid who I have to clean up after!

FRÖKEN:

Förivra er icke! – Öva er i tålamod; hon hör till prövningarne vi genomgå här i hemmet! Men vi har en husa också! som vi få städa efter!

STUDENT

I’m sinking! Cor in æthere^[149]! Sing!

STUDENTEN:

Nu sjunker jag! Cor in aethere! Sång!

GIRL

Wait!

FRÖKEN:

Vänta!

STUDENT

Sing!

STUDENTEN:

Sång!

GIRL

Patience –– This room is called the chamber of trials –– it’s beautiful to look at but full of imperfections …^[150]

FRÖKEN:

Tålamod! – Detta rummet kallas prövorummet det är vackert att se på, men består av idel bristfälligheter . . .

STUDENT

I don’t believe that. Certainly you can overlook them! It’s beautiful here, but a little cold. Why don’t you light the stove?

STUDENTEN:

Otroligt; men det får man överse med! Vackert är det, men lite kallt. Varför eldar ni inte?

GIRL

It smokes.

FRÖKEN:

Därför att det röker in.

STUDENT

Can’t you clean the chimney?

STUDENTEN:

Kan man inte sota?

GIRL

It doesn’t help! — — — Do you see that desk?

FRÖKEN:

Det hjälper inte! – – – Ser ni skrivbordet där?

STUDENT

Incredibly beautiful!

STUDENTEN:

Utomordentligt vackert!

GIRL

But it wobbles. Every day I put a piece of cork under the leg, but the maid sweeps it away and I have to cut a new one. In the morning the pen holder is covered with ink, and the pen too; I have to clean them after her, every day, rain or shine — — — ^[151]

(Pause.)

What is the worst thing you can think of?

FRÖKEN:

Men det haltar; jag lägger varje dag en korkskiva under foten, men husan tar bort den när hon sopar, och jag får skära en ny. Pennskaftet är varje morgon bläckigt och skrivtyget också; dem får jag tvätta efter henne, varje dag soln går upp. – – –

(Paus.)

Vilket är det värsta ni vet?

STUDENT

Sorting the laundry! Huu!

STUDENTEN:

Att räkna tvätt! Hu!

GIRL

That’s my job! Huu!

FRÖKEN:

Det är mitt göra! Hu!

STUDENT

What more?

STUDENTEN:

Och mera?

GIRL

To be awakened in the middle of the night and have to get up and fasten the shutters^[152] … because the maid forgot.

FRÖKEN:

Att störas i sin nattsömn, när man måste upp och lägga övre haken på fönstret . . . som husan glömt.

STUDENT

What more?

STUDENTEN:

Och mera!

GIRL

To climb up on a ladder and fix the damper because the maid pulled the cord off.

FRÖKEN:

Att stiga upp på en stege och laga spjällsnöret efter husan då hon ryckt av det.

STUDENT

What more?

STUDENTEN:

Och mera!

GIRL

To sweep up after her, dust after her, light the stove because she only puts in the wood! To open the damper, dry the glasses, reset the table, fetch the bottles, open the windows and air out the room, remake my bed, scour the water carafe when it’s green with algae, buy matches and soap which we’re always out of, clean the lamps and trim the wicks so they won’t smoke and fill them when we have guests so they won’t go out. . .^[153]

FRÖKEN:

Att sopa efter henne, att damma efter henne, och att göra eld i kakelugnen efter henne, hon bara lägger in verden! Att passa spjällen, att torka glasen, duka om bordet, dra upp buteljerna; öppna fönstren och vädra, bädda om min säng, skölja vattkaraffin när han blir grön av alger, köpa tändstickor och tvål, som alltid saknas, torka lampglas och klippa vekar, för att lamporna icke skola röka, och för att lamporna icke skola slockna, när det är främmande måste jag fylla dem själv . . .

STUDENT

Sing!

STUDENTEN:

Sång!

GIRL

Wait! –– First the drudgery, the drudgery of keeping the filth of life away.

FRÖKEN:

Vänta! – Först mödorna, mödorna att hålla livets orena ifrån sig.

STUDENT

But you’re wealthy, you have two servants!

STUDENTEN:

Men ni äro ju förmögna, ha två tjänare!

GIRL

It doesn’t help! Even if we had three! It’s difficult to live and sometimes I get tired … Imagine if there were a nursery as well!^[154]

FRÖKEN:

Det hjälper inte! om man så har tre! Det är besvärligt att leva, och jag är trött ibland . . . Tänk er då en barnkammre till!

STUDENT

The greatest of joys …

STUDENTEN:

Den största av fröjder . . .

GIRL

And the costliest — — — Is life worth so much trouble?

FRÖKEN:

Den dyraste – – – Är livet värt så mycket besvär?

STUDENT

That depends on what payment you expect for your labors … I would shun nothing to win your hand.

STUDENTEN:

Det beror väl av den lön man väntar av mödan . . . jag skulle icke sky något för att vinna er hand.

GIRL

Don’t talk like that! – –You can never have me!

FRÖKEN:

Tala icke så! – Ni kan aldrig få mig!

STUDENT

Why?

STUDENTEN:

Varför?

GIRL

You must not ask.

(Pause.)

FRÖKEN:

Det får ni inte fråga.

(Paus.)

STUDENT

You dropped your bracelet out the window…

STUDENTEN:

Ni tappade armbandet genom fönstret . . .

GIRL

Because my hand had grown so thin…

(The COOK enters with a bottle of Japanese soy sauce in her hand.)

There’s the one who devours me, and all of us.

FRÖKEN:

Därför att min hand är bliven så smal . . .

KOKERSKAN: (synes med en japansk Soja-flaska i handen.)

Ve! Där är hon som äter oss alla!

STUDENT

What is that she’s carrying?

STUDENTEN:

Vad har hon i handen?

COOK

A bottle of food coloring, the devil’s elixir with scorpion lettering! It’s the witch Madame Soya that turns water into broth, to take the place of the gravy she’s eaten, to cook cabbage in or make turtle soup.^[155]

KOKERSKAN:

Det är kolorit-flaskan, Djävulselixiret, med skorpion-bokstäver på! Det är häxan Fru Soja som förvandlar vatten till buljong, som ersätter uppäten sås, som man kokar kål på, som man gör sköldpaddssopa av.

STUDENT

Out!

STUDENTEN:

Ut!

COOK

You suck the narrow out of us and we out of you, we take the blood and give you back water –– with food coloring. This color! –– I’m going now, but I will stay as long as I want!

(The COOK goes.)

(Pause.)

KOKERSKAN:

Ni suger musten ur oss och vi ur er; vi tar blodet, och ni får vattnet igen – med Koloriten. Detta är kolorit! – Nu går jag, men stannar ändå, så länge jag vill!

(Går.)

(Paus.)

STUDENT

How did Bengtsson get that medal?

STUDENTEN:

Varför har Bengtsson medalj?

GIRL

For faithful service to his country.

FRÖKEN:

För sina stora förtjänsters skull.

STUDENT

Has he no faults?

STUDENTEN:

Har han inga fel?

GIRL

A great many, but people don’t get medals for that.

(They smile.)

FRÖKEN:

Jo, mycket stora, men för dem får man icke medalj.

(De le.)

STUDENT

You have many secrets here in this house …^[156]

STUDENTEN:

Ni har mycket hemligheter här i huset . . .

GIRL

Like everyone … let us keep ours!

(Pause.)

FRÖKEN:

Likt alla andra . . . låt oss behålla våra!

(Paus.)

STUDENT

Don’t you like directness?

STUDENTEN:

Älskar ni uppriktighet?

GIRL

Yes, in moderation!

FRÖKEN:

Ja, måttlig!

STUDENT

Sometimes I get the urge to say everything I’m thinking; but I know the world would collapse if people were really direct. (Pause.) I was at a funeral the other day … in the church –– it was all very solemn and beautiful!

STUDENTEN:

Det kommer över mig ibland ett rasand begär att säga allt vad jag tänker; men jag vet att världen skulle störta samman om man vore riktigt uppriktig. (Paus.) Jag var på en begravning härom dagen . . . i kyrkan – det var mycket högtidligt och vackert!

GIRL

Director Hummel?

FRÖKEN:

Det var direktör Hummels?

STUDENT

My false benefactor, yes! –– At the head of the casket holding the funeral mace^[157] stood a revered friend of the dearly departed. The priest impressed me particularly with his dignified air and moving words. –– I cried, we all cried. –– Afterwards we went to a tavern … there I learned that the man with the mace was in love with the son of the deceased.

(The GIRL stares, trying to understand.)

And that the dearly departed had borrowed money from his son’s admirer …

(Pause)

The next day, the priest was collared for embezzling church funds –– a pretty affair!^[158]

STUDENTEN:

Min falsk välgörares, ja! – Vid lik-kistans huvud stod en äldre vän till den avlidne, och han förde prestaven; prästen särskilt imponerade på mig genom sitt värdiga uppträdande och sina förande ord. – Jag grät, vi grätto alla – Efteråt gick vi på ett värdhus . . . Där fick jag veta att prestaven hade älskat den avlidnes son . . .

FRÖKEN (fixerar, för att utleta meningen.)

Och att den avlidne lånat pengar av sin sons beundrare . . .

(Paus.)

Dagen därpå häktades prästen emedan han förskingrat kyrk-kassan! – Det är vackert

GIRL

Huu!

(Pause.)

FRÖKEN:

Hu!

(Paus.)

STUDENT

Do you know what I think of you now?

STUDENTEN:

Vet ni vad jag nu tänker om er?

GIRL

Don’t say it or I will die!

FRÖKEN:

Säg det icke, för då dör jag!

STUDENT

I must or I will die! — — —

STUDENTEN:

Jag måste, annars dör jag! – – –

GIRL

It’s only in the asylum that people say what’s on their minds … ^[159]

FRÖKEN:

På hospitalet säger man allt vad man tänker . . .

STUDENT

Absolutely true! –– My father ended up in a madhouse…

STUDENTEN:

Alldeles ja! – Min far slutade på ett dårhus . . .

GIRL

Was he sick?

FRÖKEN:

Var han sjuk?

STUDENT

No he was quite healthy, only he was crazy! Well, it eventually slipped out one day … Like all of us, he was surrounded by a circle of acquaintances which for short he called friends. They were a bunch of crooks, of course, as most people are. But he needed some kind of company because he couldn’t stand to be alone. Anyway, one doesn’t usually tell people what one thinks of them, and he didn’t either. Of course he knew how false they were deep down and how capable of treachery, but he was a prudent fellow and well brought up, so he was always polite. Then one day he gave a big dinner party –– it was in the evening, he was tired after the day’s work and from the strain of holding his tongue or talking the usual crap with his guests . . .

(The GIRL cringes.)

Anyway, he rapped for silence on the table, raised his glass for a toast … then something came unbuttoned and in a long speech he stripped the whole company naked one by one, spelled out all their deceptions and drained himself until he was so worn out he plopped himself down in the middle of the table and told them all to go to hell!^[160]

STUDENTEN:

Nej, han var frisk, men han var galen! Nåväl, det bröt ut en gång, och under följande omständigheter . . . Han var liksom vi alla omgiven av en krets umgänge som han för korthetens skull kallade vänner; det var en hop uslingar förstås som mänskor är mest. Men han måste något umgänge ha, efter som hon inte kunde sitta ensam. Nåväl, inte säger man mänskor vad man tänker om dem, i vardagslag, och inte gjorde han så heller. Han visste nog hur falska de voro, han kände deras trolöshet i botten . . . men han var en vis man och en väluppfostrad, därför var han alltid artig. Men en dag höll han en stor bjudning – det var om aftonen; han var trött av dagens arbete, och av ansträngningen att dels tiga, dels prata skit med gästerna . . .

FRÖKEN (fasar.)

Nåväl vid bordet knackar han tystnad, fattar sitt glas att hålla tal . . . Då släppte spärrhakarne, och i ett längre anförande avklädde han hela sällskapet, en efter annan, sa’ dem all deras falskhet. Och trött satte han sig mitt på bordet och bad dem dra åt helvete!

GIRL

Huu!

FRÖKEN:

Hu!

STUDENT

I saw it all and I’ll never forget what happened next! … My father and mother fought, the guests rushed for the door … and my father was taken to the madhouse where he died!

(Pause)

If you keep quiet too long stagnant water collects and things begin to rot, and that’s how it is in this house too. There is something rotting here. And I thought it was paradise when I saw you go in the first time … I stood there on a Sunday morning looking in; I saw a colonel who was not a colonel, I had a noble benefactor who was a thief and hanged himself. I saw a mummy who lived and a young girl –– speaking of which, where is virginity these days? Where is beauty? In nature and in my imagination where it is dressed in Sunday best! Where are honor and truth? In fairy tales and children’s theater! Your flowers have poisoned me and I have given you poison back –– I begged you to be my wife, we recited poetry, sung, and played, and then the cook came in … Sursum Corda^[161]! Try the harp again, try once more to strike from it fire and light … try, I beg you, I’m on my knees… Then I’ll try it myself!

(The STUDENT takes the harp but the strings give off no sound. ^[162])

Dumb and deaf! The most beautiful flowers and so poisonous …Why won’t you be my bride? Because you’re sunk in life’s cellar … the vampire in the kitchen is beginning to suck, she must be a Lamia ^[163]who drains the blood from suckling children, it’s always in the kitchen that a child’s future is nipped in the bud, either there or in the bedroom … there is poison that takes away sight and poison that opens the eyes –– I must have been born with the latter for I can’t see the ugly as beautiful nor call evil goodness, I can not!^[164] They say Jesus descended to hell^[165]: it was his wandering on earth –– this mad-house, correction-house, charnel-house earth; and the lunatics killed him when he tried to set them free, but the thief they let go because thieves always get sympathy! –– Woe! Woe! upon us all. Savior of the world, save us, we perish!^[166]

STUDENTEN:

Jag var närvarande, och jag glömmer aldrig vad som sedan hände! . . . Far och mor slogs, gästerna rusade på dörrn . . . och fadren fördes till dårhus där han dog!

(Paus.)

Genom att tiga för länge bildas det stillastående vatten som ruttnar, och så är det här i huset också. Här är något till ruttet här! Och jag trodde det var paradiset, när jag såg er inträda här första gången . . . Då stod jag om söndagsmorgonen och såg hit in; jag såg en överste som icke var någon överste, jag hade en ädel välgörare som var en bandit och fick hänga sig, jag såg en mumie som ingen var och en jungfru, apropå var finns virginiteten? var finns skönhet? I naturen och i mitt sinne när det är klätt i söndagsdräkt! Var finns heder och tro? I sagorna och på barnföreställningarna! Var finns det som håller vad det lovar? . . . I min fantasi! – Nu ha era blommor förgiftat mig och jag har givit er giftet tillbaka – jag bad att få er till maka i ett hem, vi diktade, sjöngo och spelade, och så inträdde kokerskan . . . Sursum Corda! Försök en gång till att slå eld och purpur ur den gyllne harpan . . . försök, jag ber, jag befaller på mina knän . . . Väl, så gör jag det själv! –

(Tar harpan, men strängarne ljuda icke.)

Den är stum och döv! Tänk att de skönaste blommorna äro så giftiga, äro de giftigaste, förbannelsen vilar ju över hela skapelsen och livet . . . Varför ville ni inte stå brud åt mig? Därför att ni är sjuk i livets källa . . . nu känner jag vampyren i köket börja suga mig, jag trot det är en Lamia som diar barn, det är alltid kökskammarn som familjens barn bli nupna i hjärtbladen såvida det icke sker i sängkammarn . . . det finns gifter som förta synen, och gifter som öppna ågonen – jag är visst född med det senare, ty jag kan icke se det fula vackert, eller kalla det onda gott, jag kan icke! Jesus Kristus nedsteg till helvetet, det var hans vandring på jorden, till dårhuset, tukthuset, bårhuset jorden; och dårarne dödade honom, när han ville befria dem, men banditen blev lössläppt, banditen har alltid sympatierna! – Ve! Ve! över oss alla, Världens Frälsare fräls oss, vi förgås!

GIRL

Bring the screen! Quickly––I am dying!

FRÖKEN:

Kom med skärmen! Fort – jag dör!

STUDENT

Come, freedom-giver! Welcome, you pale, mild one!––Sleep beautiful child, unhappy, innocent, guiltless in your suffering, sleep without dreams, and when you wake again … may you be greeted by a sun that does not burn, in a home without dust, by friends without shame and love without faults — — — You wise, mild Buddha, who sits there and waits for heaven to grow up out of the earth, loan us patience during the trials, and purity of will, so that hope will not come to shame!^[167]

STUDENTEN:

Befriaren kommer! Välkommen du bleka, milda! – Sov du sköna, osälla, oskyldiga, utan skuld till dina lidanden, sov utan drömmar, och när du vaknar igen . . . må du hälsas av en sol som icke bränner, i ett hem utan damm, av fränder utan skam, av en kärlek utan vank. – – – Du vise, milde Buddha, som sitter där och väntar att en himmel skall växa upp ur jorden, förläna oss tålamod i prövningen, renhet i viljan, att hoppet icke må komma på skam!