Translation Comparisons

English

Swedish

Scene 1

1:a

MOTHER

Close the door, please.

MODREN:

Stäng dörrn, är du snäll.

MARGRET

Is Madam alone?

MARGRET:

Är Frun ensam?

MOTHER

Close the door, please. — Who’s that playing?

MODREN:

Stäng dörrn, är du snäll. – Vem är det som spelar?

MARGRET

Such dreadful weather this evening, rain and wind…

MARGRET:

Ett fasligt väder i kväll, blåser och regnar…

MOTHER

Close the door, will you please^[5]. Spruce twigs and carbolic acid^[6]… I can’t stand the smell…

MODREN:

Stäng dörrn, är du snäll, jag kan inte fördra denna lukt av karbol och granris…

MARGRET

I know. That’s why I said he should be taken out to the cemetery right away…

MARGRET:

Det visste jag, Frun, och därför sa jag att herrn borde förts till gravkoret med ens…

MOTHER

The children, they wanted the funeral at home…

MODREN:

Det var barnen, som ville ha begravningen hemma…

MARGRET

Why do you stay here? Why don’t you move someplace else?^[7]

MARGRET:

Varför sitter Frun kvar i det här, varför flyttar inte herrskapet?

MOTHER

The landlord won’t let us, we’re stuck here…^[8] (Pause.) Why did you take the cover off the sofa^[9]?

MODREN:

Värden låter oss inte flytta, och vi kan inte röra oss… (-Paus.) Varför har du tagit bort överdraget på röda schäslongen?

MARGRET

I had to send it to be cleaned. (Pause.) You know he drew his last breath on that sofa; but, take it away then…^[10]

MARGRET:

Jag måste lämna det i tvätten. (-Paus.-) – Frun vet ju, ja, herrn drog sin sista suck på soffan där; men tag då bort soffan…

MOTHER

I can’t touch a thing before the inventory is finished… I’m shut up here^[11]… and I can’t be in the other room…

MODREN:

Jag för inte rubba något förrän bouppteckningen är gjord… därför sitter jag här inspärrad… och i de andra rummen kan jag inte vara…

MARGRET

Why not?

MARGRET:

Vad är det då?

MOTHER

Memories^[12]… all unpleasant, and that awful smell … Is that my son playing?

MODREN:

Minnena . . . allt obhagligt, och den rysliga lukten . . . Är det min son som spelar?

MARGRET

Yes. He’s unhappy here; tense; and hungry, always hungry. Says he’s never had enough to eat…^[13]

MARGRET:

Ja! Han trivs inte här inne han; är orolig; och alltid är han hungrig, han säger att han aldrig varit mätt . . .

MOTHER

He was always delicate, since the day he was born …

MODREN:

Han var alltid klen sen han föddes . . .

MARGRET

A bottle-fed baby needs healthy food once it’s weaned …

MARGRET:

Ett flaskbarn skulle ha stark föda sedan det blivit avvänt . . .

MOTHER

(Sharply) Well? Has anything been lacking?

MODREN:

(vasst.) Nåå? Har det fattats något?

MARGRET

Not exactly, but still, you shouldn’t have always bought the cheapest and the worst; and sending a child to school on a cup of chicory and a piece of bread, it’s not right.^[14]

MARGRET:

Inte precis, men ändå, Frun skulle inte ha handlat det billigaste och sämsta; och släppa barn i skolan på en kopp cikoria och ett bröd, det är inte rätt.

MOTHER

My children have never complained about the food …

MODREN:

Mina barn ha aldrig klagat på maten . . .

MARGRET

Oh no? Well not to you, anyway, they wouldn’t dare, but as they grew up, they came to me in the kitchen …

MARGRET:

Jaså? Inte för frun, nej, de ha inte vågat, men när de blevo vuxna kom de ut till mig i köket . . .

MOTHER

We’ve always had limited means …

MODREN:

Vi ha alltid varit i små omständigheter . . .

MARGRET

I read in the newspaper that your husband paid taxes on as much as 20,000 crowns some years …^[15]

MARGRET:

Åhnej! Jag läste i bladet att herrn skattat för 20.000 kronor ibland . . .

MOTHER

It just disappeared!

MODREN:

Det gick åt!

MARGRET

And the children are so weak. Look at poor Miss Gerda, I mean, the young thing’s nearly twenty and she hasn’t sprouted yet …

MARGRET:

Jaja! Men barnen ä klena, fröken Gerda, jag menar unga frun är inte utväxt fast hon fyllt tjugo år . . .

MOTHER

Such talk.

MODREN:

Vad pratar du?

MARGRET

Yes, yes. (Pause.) Wouldn’t you like me to light the stove for you? It’s cold in here.^[16]

MARGRET:

Jaja! – (-Paus.-) Skall jag inte sätta in en brasa åt Frun, här är kallt?

MOTHER

No thank you. We don’t have money to burn …^[17]

MODREN:

Nej, tack, vi ha inte råd att bränna opp våra pengar . . .

MARGET

But the boy’s forever freezing, so he has to go out or play to keep warm …

MARGRET:

Men kandidaten fryser hela dan, så han måste gå ut eller hålla sig varm vid pianot . . .

MOTHER

He’s always been cold …

MODREN:

Han har alltid varit frusen . . .

MARGRET

Why’s that, do you suppose?^[18]

MARGRET:

Hur kom det sig då?

MOTHER

Watch yourself, Margret … (Pause.) Is there someone out there?^[19]

MODREN:

Akta dig, Margret . . . (-Paus.-) Går det någon därute?

MARGRET

No, no one …

MARGRET:

Nej, det går ingen därute . . .

MOTHER

Do you think I’m afraid of ghosts?^[20]

MODREN:

Tror du jag är spökrädd?

MARGRET

How would I know — — — But I’m not staying on here much longer … When I first came here it was like I’d been convicted, sentenced to watch over the children … I wanted to leave when I saw how the servants were treated but I couldn’t, like I wasn’t allowed … Now that Miss Gerda is married it seems like I’ve served my time and soon I’ll be up for parole^[21]. Not quite yet, but soon …

MARGRET:

Jag vet inte, jag! – – – Men inte stannar jag alltför länge här . . . Jag kom hit en gång såsom om jag vore dömd att vaka över barnen . . . jag ville flytta, när jag såg tjänarne misshandlades, men jag kunde inte, eller jag fick inte . . . Nu, sedan fröken Gerda är gift, känner jag min mission slutad, och snart är min befrielsestund kommen, dock icke än . . .

MOTHER

I don’t understand a word you’re saying^[22] — the whole world knows how I’ve offered myself for my children, how I’ve cared for my house and my duties … You’re the only one accusing me, but see if I care. You’re free to go whenever you want. I don’t intend to keep any servants anymore anyway, once the young couple moves in …

MODREN:

Jag förstår inte ett ord vad du säger – hela världen vet hur jag offrat mig för mina barn, hur jag skött mitt hus och mina plikter . . . Du är den enda som anklagar mig, men det bryr jag mig inte om. Du får gå när du vill, jag ämnar ingen tjänare mer ha, när de unga flytta in i den här våningen . . .

MARGRET

Well, I wish you the best of luck … children aren’t very appreciative by nature, and a mother-in-law’s not a pleasant sight, unless of course she brings money with her …

MARGRET:

Måtte Frun få det gott . . . barn äro icke tacksamma av naturen, och svärmödrar icke gärna sedda, såvida inte de föra pengar med sig . . .

MOTHER

Don’t worry … I’ll pay my own way, and lend a hand in the house … besides, my son-in-law is different …

MODREN:

Bekymra dig inte . . . jag skall betala för mig, och ändå hjälpa i huset . . . för övrigt är min måg olik alla andra mågar . . .

MARGRET

Is he?

MARGRET:

Är han?

MOTHER

Yes, he is! He doesn’t treat me like a mother-in-law, more like a sister, or a friend … (Margret smirks.) I saw that. I like my son-in-law, I have the right, and he deserves it … my husband didn’t like him. He was envious, jealous even. Yes, he honored me with his jealousy even though I’m not as young as I once was … Did you say something?

MODREN:

Ja, det är han! Han behandlar mig inte som en svärmor, utan som en syster, för att inte säga väninna . . .(MARGRET gör miner.) Jag förstår dina miner; jag tycker om min måg, det har lov till, och det förtjänar han . . . min man tyckte inte om honom, han var avundsjuk, för att inte säga svartsjuk, jaha, han hedrade mig med sin svartsjuka fastän jag inte är så ung längre . . . Sa du någonting?

MARGRET

Nothing! — But I do think I heard something … Probably just the boy coughing. Maybe I should light a fire.^[23]

MARGRET:

Jag sa ingenting! – Men jag tyckte det kom någon . . . Det var Kandidaten, för han hostar! Ska jag inte elda?

MOTHER

It’s not necessary!

MODREN:

Det behövs inte!

MARGRET

Madam! — I have frozen and starved in this house, and that doesn’t matter, but give me a proper bed, I am old and tired …

MARGRET:

Frun! – Jag har frusit, jag har svultit här i huset, det går an, men giv mig en bädd, en ordentlig, jag är gammal och trött . . .

MOTHER

Now? It’s a bit late when you’re all set to leave …

MODREN:

Det är så dags nu, när du skall flytta . . .

MARGRET

True! I forgot that! But for the honor of the house, burn my sheets. People have died in them. At least burn the sheets so you can face whoever comes after me without shame.^[24] If anyone will come.

MARGRET:

Sant! Jag glömde det! Men för husets heders skull, bränn opp mina sängkläder, som människor legat och dött på, så att ni inte får skämmas för den som kommer efter mig, om det kommer någon!

MOTHER

No one’s going to come!

MODREN:

Det kommer ingen!

MARGRET

And if someone does, she won’t stay … I’ve seen fifty maids come and go …

MARGRET:

Men kommer det någon, så stannar hon inte . . . jag har sett femti husjungfrur gå sin väg . . .

MOTHER

Because they were bad people, you all are …

MODREN:

Därför att det var dåliga människor, och det är ni alla . . .

MARGRET

Well thank you! — — — Now it’ll be your turn! Each one in turn, from first to last!

MARGRET:

Tack så mycket! – – – Nå! Nu kommer Fruns tid! Var och en har sin tid; går i tur och ordning!

MOTHER

Have I had enough of you soon?

MODREN:

Har jag fått nog av dig snart?

MARGRET

Yes, soon! Very soon! Sooner than you think.

(MARGRET exits.)

MARGRET:

Ja, snart! mycket snart! Snarare än ni tror! (Går.)

(The SON enters with a book, coughing. He stammers slightly.)^[25]

(SONEN in, med en bok, hostande. Han stammar lindrigt.)

MOTHER

Close the door, please.^[26]

MODREN:

Stäng dörrn, är du snäll.

SON

Why?

SONEN:

Varför det då?

MOTHER

Is that how you answer your mother? — What do you want?

MODREN:

Skall du svara mig så? – Vad vill du?

SON

May I sit in here and read? It’s so cold in my room.^[27]

SONEN:

Får jag sitta och läsa här, det är så kallt hos mig?

MOTHER

Oh, you’re always cold.

MODREN:

Du är alltid frusen, du.

SON

When you sit still, you feel it more. (Pause, pretends to read.) Is the inventory ready yet?

SONEN:

När man sitter still, så känns det mer, om det är kallt! (Paus.) (Låtsas först läsa.) Är bouppteckningen fårdig än?

MOTHER

What a question. Can’t we at least observe a decent period of mourning first. Don’t you grieve your father?^[28]

MODREN:

Varför frågar du det? Kan inte sorgen få gå över först. Sörjer du inte din far?

SON

Yes … but — he’s probably better off. — I don’t begrudge him the peace he’s found at last. But that doesn’t stop me wanting to know how things stand for me — if I’ll be able to finish my exams without having to borrow money…^[29]

SONEN:

Jo . . . men – han har det nog bra – och jag unnar honom ro, den ro han fått slutligen. Men det hindrar inte att jag är mån om få veta min ställning – om jag ska hinna fram till examen utan att låna . . .

MOTHER

Your father left nothing, you know that, maybe some debts …

MODREN:

Det var ju ingenting efter far, det vet du, kanske skulder . . .

SON

The business is worth something—?

SONEN:

Men affärn är väl värd något?

MOTHER

Don’t you understand, there is no business, no goods, no merchandise …

MODREN:

Inte är det någon affär, där det inte finns något lager, några varor, förstår du!

SON

(Thinking) The firm, the name, the customers …

SONEN:

(funderar först.) Men firman, namnet, kunderna . . .

MOTHER

You can’t sell customers …

(Pause.)

MODREN:

Inte kan man sälja kunder . . . (Paus.)

SON

I’ve heard you can.

SONEN:

Jo, det påstås!

MOTHER

Have you been to see a lawyer? (Pause.) Is that how you mourn your father?

MODREN:

Har du varit hos advokat? (-Paus.-) Det är så du sörjer din far!

SON

No, not really. — But first things first. — Where are my sister and her husband?

SONEN:

Näh, inte så! – Men var sak för sig! – Var äro syster och svåger?

MOTHER

They came home from their honeymoon this morning and are staying at some cheap hotel.^[30]

MODREN:

De kom hem i morse från bröllopsresan, och sitter nu i ett pensionat!

SON

Well, at least they’ll get enough to eat.

SONEN:

Då får de äta sig mätta åtminstone!

MOTHER

Food — that’s all you ever talk about. Have you had anything to complain about?

MODREN:

Alltid talar du om mat; har du haft något att klaga på min matt?

SON

No, of course not.

SONEN:

Nej för all del!

MOTHER

Tell me something. A while ago, you remember, when I was forced to live … separated from your father for a while, you were alone with him — did he ever talk about his business affairs?

MODREN:

Men säg en sak! Nu sist, du minns när jag måste leva frånskild, en tid, så gick du ensam med din far – talte han då aldrig om sin affärsställning?

SON

(Engrossed in his book) Nothing special!

SONEN:

(fördjupad i boken.) Näej, inte något särskilt!

MOTHER

Can you explain how he left nothing when he earned 20,000 crowns last year?

MODREN:

Kan du förklara att han inte lämnat något efter sig, då han förtjänade tjugu tusen kronor sista åren?

SON

I don’t know anything about father’s affairs; but he said the household cost a lot, and then there was this new furniture.

SONEN:

Jag vet ingentin om fars affärer; men han sa att huset var så dyrt! och så köpte han ju det här nya möblemanget på sistone!

MOTHER

He said that, did he? Do you think he had any debts?

MODREN:

Jaså, han sa det? Hade han skulder tro?

SON

I don’t know. He had some but they were paid back.

SONEN:

Jag vet inte! Han hade haft, men de voro betalda.

MOTHER

Where did the money go? Did he leave a will? He hated me, and several times threatened to leave me without a roof over my head.^[31] Is it possible he hid his savings somewhere? (Pause.) Is there someone out there?^[32]

MODREN:

Vart tog pengarne vägen? Har han gjort testamente? Mig hatade han, och flera gånger hotade han sätta mig på bar backe. Är det möjligt att han stuckit undan besparingar? (Paus.) Går det någon därute?

SON

I didn’t hear anything.

SONEN:

Näj, inte vad jag kan höra!

MOTHER

I’m a little nervous … all this business about money and the funeral and everything. — Anyway, you know your sister and brother-in-law are going to take this apartment now, and you’ll have to find a room in town.

MODREN:

Jag är lite nervös av allt detta sista med begravningen och affärerna – Emellertid, du vet att din syster och svåger skola ta våningen här, och att du får se dig om efter ett rum ute i stan!

SON

I know.

SONEN:

Ja, jag vet det!

MOTHER

Don’t you like your brother-in-law?

MODREN:

Du tycker inte om din svåger?

SON

Nothing in common.

SONEN:

Nä, där är inga sympatier!

MOTHER

But he’s a good fellow, and bright! — You should like him, he deserves it.

MODREN:

Men det är en bra gosse och en duktig! – Du skall tycka om honom, det förtjänar han!

SON

He doesn’t like me much either — and besides, he behaved terribly towards father.^[33]

SONEN:

Han tycker inte om mig – och för övrigt, han var elak mot min far.

MOTHER

Whose fault was that?

MODREN:

Vems fel var det?

SON

Father was no terror …

SONEN:

Far var inte elak . . .

MOTHER

No?

MODREN:

Inte?

SON

You know, I think I do hear someone out there.^[34]

SONEN:

Nu tror jag det går någon därute!

MOTHER

Put on a light! But just one (The SON turns on an electric lamp. Pause.) Would you like to take your father’s portrait into your room? The one on the wall?^[35]

MODREN:

Tänd ett par lågor! Men bara ett par! (SONEN tänder elektriska ljus.) (Paus.) Vill du inte ta in fars porträtt till dig? Det som hänger på väggen?

SON

Why?

SONEN:

Varför skall jag det?

MOTHER

I don’t like it. The eyes are so terrible.^[36]

MODREN:

Jag tycker inte om det; ögonen se så elaka ut.

SON

I don’t think so.

SONEN:

Inte tycker jag det!

MOTHER

Take it, then, if you value it so much …

MODREN:

Tag bort det då; du som värderar det, skall få’t!

SON

(Taking the portrait) I will.

(Pause.)

SONEN:

(tar ner porträttet.) Ja! så kan jag göra det!

(Paus.)

MOTHER

I’m expecting Axel and Gerda … do you want to see them?

MODREN:

Jag väntar Axel och Gerda . . . Vill du råka dem?

SON

I’m in no hurry … I’ll stay in my room … if I can have a little firewood for the stove.

SONEN:

Näh! Jag längtar inte . . . och jag går väl in till mig . . . bara jag får lite eld i kakelugnen.

MOTHER

We don’t have money to burn …^[37]

MODREN:

Vi har inte råd att bränna opp pengarne . . .

SON

For twenty years we’ve heard that, though there was always money for idiotic trips abroad … or to eat in fancy restaurants — a hundred crowns on one meal^[38] — that’s four cords of firewood! Four cords on one meal!^[39]

SONEN:

Det har vi hört i tjugo år, fastän vi haft råd att resa utrikes på fåniga skrytresor . . . och ätit middag på restaurang för hundra kronor eller motsvarande fyra famnar björkved; fyra famnar på en middag!

MOTHER

Such talk.

MODREN:

Du pratar!

SON

Yes, there was something crazy, but that’s finished now … only the settlement left …

SONEN:

Ja, här var något galet, men det är väl slut nu . . . bara uppförelsen kommer . . .

MOTHER

What is that supposed to mean?

MODREN:

Vad menar du?

SON

The inventory … and the other …

SONEN:

Jag menar bouppteckningen och det andra . . .

MOTHER

What other?

MODREN:

Vilket andra?

SON

Debts and unsettled business …

SONEN:

Skulder och ouppgjorda saker . . .

MOTHER

I see.

MODREN:

Jaså!

SON

Anyway, can I have some money for a new sweater?

SONEN:

Emellertid, kan jag få köpa mig lite ylle?

MOTHER

How can you ask that now? You should be thinking about earning a little money of your own soon …

MODREN:

Hur kan du begära det nu? Du skulle väl tänka på att förtjäna något själv snart . . .

SON

When I’ve finished my exams.

SONEN:

När jag fått examen!

MOTHER

You could borrow like everyone else.

MODREN:

Du får väl låna som alla andra!

SON

Who would loan me money?

SONEN:

Vem vill låna mig?

MOTHER

Your father’s friends.

MODREN:

Din fars vänner!

SON

He had no friends. An independent man can’t have friends, since friendship means binding yourself to mutual admiration …

SONEN:

Han hade inga vänner! En självständig man kan inte ha några vänner, emedan vänskapen består i att förbinda sig till inbördes beundran . . .

MOTHER

How wise, you learned that from your father.

MODREN:

Så vis du är, det har du lärt av din far!

SON

Yes, he was a wise man — who acted foolishly sometimes.

SONEN:

Ja, han var en vis man – som begick dårskapar ibland.

MOTHER

Now just a minute! — Well, don’t you plan to get married?

MODREN:

Nej hör! – Nå, tänker du gifta dig då?

SON

No thank you. Keep a companion for the young men; be legal guardian for a coquette^[40]; arm your best friend, that is to say your worst enemy, to wage war against you … No, I watch out for myself!

SONEN:

Nej tack! Hålla sällskapsdam åt ungherrar, vara laga skydd åt en kokott, utrusta sin bästa vän, det vill säga sin värsta fiende till krigståget emot en själv . . . Nej jag aktar mig!

MOTHER

What am I hearing? — Go to your room. I’ve had just about enough for one day. Have you been drinking?

MODREN:

Nej, vad hör jag? – Gå du in till dig! nu har jag fått nog för i dag! Du har bestämt druckit?

SON

I always have to drink a little, for the cough, and to feel as if I’ve eaten something.

SONEN:

Jag måste alltid dricka lite, dels för hostan, dels för att känna mig mätt.

MOTHER

So, there’s something wrong with the food again?

MODREN:

Är det fel på maten igen?

SON

Nothing wrong, only it’s so light it tastes like air.^[41]

SONEN:

Inte något fel, men den är så lätt, den smakar luft!

MOTHER

(Astonished) You may go!

MODREN:

(häpnar.) Nu får du gå!

SON

Or there’s so much pepper and salt it makes you even hungrier — spicy air!^[42]

SONEN:

Eller också är maten så kryddad av peppar och salt att man blir hungrig av den! Det är som man skulle säga kryddad luft!

MOTHER

You’re drunk! Get out of here.

MODREN:

Jag tror du är full! Gå din väg!

SON

Sure … I’ll go. There was one more thing, but that’ll do for today. — Yes! (Goes.)

SONEN:

Ja! . . jag ska gå! Jag skulle säga någonting, men det kan vara för i dag! – Ja! (Går.)

* * *

(The MOTHER paces worried. She opens and closes the desk drawers.)

(MODREN orolig, går på golvet, drar upp bordslådor.)

*

(The SON-IN-LAW enters hastily.)

(MÅGEN in, hastigt.)

MOTHER

At last! Here you are, Axel. I’ve missed you, but where’s Gerda?^[43]

MODREN:

(hälsar hjärtligt.) Äntligen! Där är du Axel! jag har längtat efter dig, men var är Gerda?

SON-IN-LAW

She’ll be along later. How are you, how are things here?

MÅGEN:

Hon kommer senare! Hur mår du, hur är det?

MOTHER

Sit down and let me ask first. We haven’t seen each other since the wedding. — Why did you come home so soon? You were supposed to be away eight days and it’s only been three.

MODREN:

Sitt ner och låt mig fråga först, vi ha ju inte sett varann sen bröllopet. – Varför kommer ni hem så snart, ni skulle ju bli borta i åtta dar, och nu är det bara tre gångna?

SON-IN-LAW

Yes, well, it was so long, you know, when you’ve talked yourself out, the loneliness become oppressive^[44], and we were so used to your company that we missed you.^[45]

MÅGEN:

Jäh, det blev så långt, du vet, när man pratat ifrån sig, så blir ensamheten tryckande, och vi voro så vana vid ditt sällskap att vi saknade dig.

MOTHER

Really? Well, we three have stuck together through all the storms and I think I can say I’ve been of some help to you two.

MODREN:

Verkligen? Nå ja, vi tre ha hållit ihop under alla stormar och jag tror ni haft nytta av mig.

SON-IN-LAW

Gerda is a child. She doesn’t understand the art of living. Prejudiced and a little obstinate, fanatic in some cases. . .

MÅGEN:

Gerda är ett barn, som inte förstår livets konst, hon har fördomar och är lite envis, fanatisk i somliga fall . . .

MOTHER

Well, now, what did you think of the wedding?

MODREN:

Nå vad tyckte du om bröllopet?

SON-IN-LAW

Particularly successful. Particularly. And the verses, what did you think of them?

MÅGEN:

Särdeles lyckat! Särdeles. Och verserna, vad tyckte du om dem?

MOTHER

The poem to me, do you mean? Ah, yes, never has a mother-in-law received such verses at her daughter’s wedding … Remember the lines about the pelican who gives her blood for her young^[46], I cried, you know … I cried …

MODREN:

Verserna till mig? menar du? Ja, det har väl aldrig en svärmor fått sådana verser på sin dotters bröllop . . . Minns du om Pelikanen som ger sitt blod åt ungarne, vet du jag grät, jaa . . .

SON-IN-LAW

At first, yes, but then you danced every dance. Gerda was almost jealous of you . . .

MÅGEN:

Först ja, men sen dansa’ du var dans, Gerda var nästan svartsjuk på dig . . .

MOTHER

Oh, it’s not the first time; she wanted me to wear black, can you imagine, out of respect, she said^[47]. But I paid no attention to her; should I obey my young?

MODREN:

Åh, det var inte första gången; hon ville jag skulle komma svartklädd för sorgen som hon sa, men det brydde jag mig inte om; ska jag lyda mina ungar?

SON-IN-LAW

Don’t you worry about that. Gerda can be silly sometimes, if I so much as look at another woman . . .

MÅGEN:

Det skall du visst inte vry dig om. Gerda är ju tokig ibland, bara jag tittar åt ett fruntimmar . . .

MOTHER

What? Aren’t you happy?

MODREN:

Va? Är ni inte lyckliga?

SON-IN-LAW

Happy? Yes, what is that?

MÅGEN:

Lyckliga? Ja, vad är det för slag?

MOTHER

So? Have you quarreled already?

MODREN:

Jaså? Ha ni grälat redan?

SON-IN-LAW

Already? We’ve done nothing else since we were engaged … And now this, I have to resign my commission and join the reserves^[48]… It’s strange, but it’s as if she likes me less as a civilian …

MÅGEN:

Redan? Vi gjorde ju aldrig annat som förlovade . . . Och nu kom det här till att jag måste ta avsked och gå som reservlöjtnant . . . Det är kostligt, men det förefaller som om hon tycker mindre om mig när jag är civil . . .

MOTHER

Why don’t you wear your uniform then? I must admit I hardly recognize you in civilian clothes — you really are another person …

MODREN:

Varför går du inte i uniform då? Jag må tillstå att jag knappt känner igen dig som civil – du är verkligen en annan människa . . .

SON-IN-LAW

I’m not allowed to wear my uniform except on duty or parade …

MÅGEN:

Jag får inte bära uniform annat än i tjänst och på paraddagar . . .

MOTHER

Not allowed?

MODREN:

Får inte?

SON-IN-LAW

Orders.

MÅGEN:

Jag, det är förordning . . .

MOTHER

What a shame, for Gerda anyway; she was engaged to a lieutenant and now she’s married to a bookkeeper!

MODREN:

Det är synd om Gerda i alla fall; hon förlovades med en löjtnant, men så är hon gift med en bokhållare!

SON-IN-LAW

What can you do about it? Have to live! A propos of living, how’s this business shaping up?

MÅGEN:

Va kan man göra åt det? Måste ju leva! Apropå leva, hur stå affärerna?

MOTHER

Honestly, I just don’t know. But I’m beginning to suspect Fredrik.

MODREN:

Uppriktigt sagt, det vet jag inte! Men jag börjar fatta misstankar på Fredrik.

SON-IN-LAW

How so?

MÅGEN:

Hur så?

MOTHER

He talked so strangely this afternoon …

MODREN:

Han talte så konstigt i afton här . . .

SON-IN-LAW

That sheep-head…^[49]

MÅGEN:

Det fårhuvet . . .

MOTHER

They can be insidiously sly, and I’m not sure there’s not a will here somewhere or some savings maybe …

MODREN:

De brukar vara baksluga, och jag är icke säker att här icke finns ett testamente eller besparingar.

SON-IN-LAW

Have you investigated?

MÅGEN:

Har du forskat?

MOTHER

I’ve searched all his drawers …

MODREN:

Jag har sökt i alla hans lådor . . .

SON-IN-LAW

The boy’s?

MÅGEN:

I pojkens?

MOTHER

Of course, and his wastepaper basket. I always go through that, he writes letters that he later tears up…^[50]

MODREN:

Javisst, och hans papperskorg undersöker jag alltid, för han skriver brev, som han river sönder . . .

SON-IN-LAW

It’s nothing. But have you searched the old man’s desk?

MÅGEN:

Det är ingenting, men har du undersökt gubbens chiffonjé?

MOTHER

Naturally …

MODREN:

Ja, naturligtvis . . .

SON-IN-LAW

Thoroughly? All the drawers?

MÅGEN:

Men riktigt? Alla lådor?

MOTHER

All!

MODREN:

Alla!

SON-IN-LAW

There are usually secret drawers in every desk.

MÅGEN:

Men det brukar finnas lönnlådor i alla chiffonjéer.

MOTHER

I didn’t think of that.

MODREN:

Det har jag inte tänkt på!

SON-IN-LAW

We must investigate then.

MÅGEN:

Så måste vi undersöka den då!

MOTHER

No, don’t touch it, it’s sealed for the inventory.^[51]

MODREN:

Nej, rör inte, den är förseglad av bouppteckningen.

SON-IN-LAW

Can’t you get around the seal?

MÅGEN:

Kan man inte gå förbi förseglingen?

MOTHER

No. It’s impossible!

MODREN:

Nej! Inte det!

SON-IN-LAW

Sure, if you loosen the boards in the back. Secret drawers are always in the back …

MÅGEN:

Jo, om man lossar bräderna baki, alla lönnlådor sitta bakåt . . .

MOTHER

You need tools for that …

MODREN:

Det skall vara verktyg till det . . .

SON-IN-LAW

No, it’s coming loose …

MÅGEN:

Åhnej! Det kan gå ändå . . .

MOTHER

But Gerda mustn’t know.

MODREN:

Men Gerda får ingenting veta.

SON-IN-LAW

Naturally — — — she’d only run to her dear brother …

MÅGEN:

Nej, naturligtvis – – – hon skulle genast skvallra för bror sin . . .

MOTHER

(Closing the door) I’ll just close the door for safety’s sake…^[52]

MODREN:

(stänger dörrarne.) Jag stänger för säkerhetens skull . . .

SON-IN-LAW

(Examining the back of the desk) Someone’s been in here … the back is loose … I can slip my hand in . . .

MÅGEN:

(undersöker chiffonjéns baksida.) Tänk, det har varit någon här . . . Baksidan är lös . . . Jag kommer in med handen . . .

MOTHER

The boy … You see, my suspicions … Hurry, someone’s coming!

MODREN:

Det har pojken gjort . . . Ser du, mina misstankar . . . Skynda på! det kommer någon!

SON-IN-LAW

A paper …

MÅGEN:

Här ligger papper . . .

MOTHER

Hurry … someone’s coming…^[53]

MODREN:

Skynda dig, det kommer någon . . .

SON-IN-LAW

An envelope …

MÅGEN:

Ett konvolut . . .

MOTHER

It’s Gerda. Give it to me … quick!

MODREN:

Gerda kommer! Ge mig papperen . . . fort!

SON-IN-LAW

(Handing the MOTHER a large envelop, which she hides.) Hide it!

MÅGEN:

(lämnar ett stort brev, som modren gömmer.) Se här! Göm undan!

* * *

(The door knob turns, then there’s a pounding at the door.)^[54]

(Det rycker först sedan bultar det på dörren.)

SON-IN-LAW

Why did you lock the door? — We’re lost.

MÅGEN:

Tänk att du skulle stänga . . . vi är förlorade!

MOTHER

Quiet!

MODREN:

Var tyst!

SON-IN-LAW

You fool — — — Open it! — Or I will! — Get out of the way!

(He opens the door.)

MÅGEN:

Du är ett nöt! – – – Öppna! – Annars öppnar jag! – Gå undan!

(Han öppnar dörren.)

GERDA

(Entering, troubled) Why did you lock yourselves in?

GERDA:

(in, förstämd.) Varför har ni stängt om er?

MOTHER

Don’t you even say hello, child? I haven’t seen you since the wedding. How was your trip? Now, tell me all about it. And don’t look so gloomy.

MODREN:

Ska du inte hälsa först, lilla barn, jag har ju inte sett dig den bröllopet; har ni haft roligt på resan, tala om nu och se inte så mulen ut.

GERDA

(Sits in a chair, dejected) Why did you lock the door?

GERDA:

(sätter sig i en stol, beklämd.) Varför har ni stängt dörrn?

MOTHER

Because it keeps blowing open by itself, and I’m tired of nagging every time someone comes in. Shall we think about furnishing your apartment now? You will be living here, won’t you?

MODREN:

Därför att den går upp av sig själv, och jag tröttnar på att käxa, för var gång någon går i dörrn. Ska vi tänka på möbleringen av er våning nu, ni kommer ju att bo här?

GERDA

I guess we must — — — it doesn’t matter to me — what does Axel say?

GERDA:

Vi måste väl – – – mig är det likgiltigt – vad säger Axel?

SON-IN-LAW

It’ll be fine here and your mother won’t have it so bad … since we all get along …

MÅGEN:

Jo här blir nog bra och tant skall icke ha det dåligt – – – när sämjan är god så . . .

GERDA

Where will mamma sleep?

GERDA:

Var skall mamma bo, då?

MOTHER

In here, my child, I’ll just bring in a bed.

MODREN:

Här, mitt barn, jag skall bara ställa in en säng!

SON-IN-LAW

In the sitting room, my dear?

MÅGEN:

Ska du ställa en säng i Salongen?

GERDA

Who? Me?^[55]

GERDA:

(vid ordet >>du>> lystrar hon.) Menar du mig?

SON-IN-LAW

I meant … but that’ll work itself out … we’ll have to help one another now, and with what she pays, we can manage …

MÅGEN:

Jag menar tant . . . men det reder sig nog . . . vi få hjälpa varann och på det tant betalar kan vi leva . . .

GERDA

(Brightening) And I’ll have a little help with the housekeeping …

GERDA:

(ljusnar.) Och så får jag lite hjälp i hushållet . . .

MOTHER

Of course, my child … but I won’t wash the dishes.

MODREN:

Ja visst mitt barn . . . men jag vill inte diska!

GERDA

Don’t even think of it. As for the rest, this will be fine, as long as I can have my man to myself. They can’t so much as look at him … They did, you know, back at the hotel, and that’s why the trip was so short … But anyone who tries to take him is dead! So now we know^[56] —

GERDA:

Hur kan du tänka det! För övrigt, det här blir nog bra, bara jag får ha min man för mig! De får inte se på honom . . . det gjorde de förstås därborta i pensionatet, och därför blev resan så kort . . . men den som försöker ta honom han skall dö! Nu vet vi det! –

MOTHER

Now, let’s go out and start arranging the furniture …

MODREN:

Nu gå vi ut och börja flytta på möblerna . .

SON-IN-LAW

(Catching the MOTHER’s eye) Good! Gerda can begin in here …

MÅGEN:

(fixerar Modren.) Gott! Men Gerda kan börja här . . .

GERDA

Why? I don’t want to be left alone in here^[57]… I won’t feel right until we’ve really moved in …

GERDA:

Varför det? Jag stannar ogärna ensam härinne . . . först när vi flyttat in, skall jag känna det lugnt . . .

SON-IN-LAW

If you’re afraid of the dark, we’ll all go …

(All three exit.)

MÅGEN:

Efter ni är mörkrädda, så följs vi åt alla tre . . .

(Alla tre ut.)

* * *

(The room is empty. A wind blows up outside. It shrieks in the windows and in the stove; the rear door begins to bang, papers from the desk fly around the room, a palm bristles furiously, a photograph falls from the wall^[58]. The son is head: “Mamma.” Immediately afterwards: “Close the window!”^[59])

(Scenen står tom; det blåser utanför, tjuter i fönster och kakelugn; fonddörren börjar slå, papper från skrivbordet flyger omkring i rummet, en palm på konsol ristas ursinnigt, en fotografi från väggen faller ner. Nu höres Sonens röst: >>Mamma.>> Straxt därpå: >>Stäng fönstret!>> (-Paus.-) Gungstolen rör sig.)

MOTHER

(Pause. The rocking chair rocks on its own. The MOTHER enters hastily with a paper, which she reads.) What is this? The rocking chair’s moving by itself!^[60]

MODREN:

(in, vild med ett papper i handen som hon läser.) Vad är det? Gungstolen rör sig!

SON-IN-LAW

(The SON-IN-LAW enters.)
What was it? What does it say? Let me read. Is it a will?

MÅGEN:

(efter.) Vad var det? Vad står det? Får jag läsa! Är det testamentet?

MOTHER

Close the door! We’ll blow away. God the smell, open a window^[61]. It’s not a will — it’s a letter to the boy, full of lies about me — and you.^[62]

MODREN:

Stäng dörrn! Vi blåser ju bort. Jag måste öppna ett fönster för luktens skull! Det var icke testamente – det var ett brev till gossen, där han beljunger mig och – dig!

SON-IN-LAW

Let me see.

MÅGEN:

Får jag läsa!

MOTHER

No, it will only poison you, I’ll rip it to bits. Luckily it didn’t fall into his hands.

(She tears up the letter and throws it into the stove.^[63])

Just imagine, rising to speak from the grave — he’s not dead! I can never live here. — He writes that I murdered him … I didn’t! He died of a stroke, the doctor said so … but there’s more, all lies! That I ruined him! … Listen, Axel, promise me we’ll get out of this place soon, I can’t take it here! Promise me — Look at the rocking chair!^[64]

MODREN:

Nej, du blir förgiftad bara, jag river sönder det, vilken lycka att det icke föll i hans händer . . .

(Hon river sönder papperet och kastar i kakelugnen.)

Tänk, han stiger upp och talar från graven – han är inte död! jag kan aldrig bo här – Han skriver att jag mördat honom . . . det har jag inte gjort! han dog av slag ju, det har läkarn konstaterat . . . men han säger annat också, som är lögn alltihop! att jag ruinerat honom! . . . Hör du, Axel, se till att vi snart kommer ut ur den här våningen, jag står inte ut här! lova mig det! -Se på gungstoln!

SON-IN-LAW

A draft …

MÅGEN:

Det är luftdraget!

MOTHER

We have to get out of here. Promise me.

MODREN:

Låt oss komma härifrån! Lova det!

SON-IN-LAW

I can’t … I was counting on the inheritance, since you waved it in front of me, otherwise I’d never have married. Now we have to take things as they are, and you can consider me a duped in-law — and ruined. We must stick together to survive. That means cutting costs and you must help.^[65]

MÅGEN:

Det kan jag inte . . . jag litade på arv, emedan ni vinkade med sådant, annars hade jag inte gift mig, nu måste vi ta’t som det är, och du får betrakta mig som en lurad måg – och en ruinerad! Vi måste hålla ihop för att kunna leva! vi måsta spara och du får hjälpa oss!

MOTHER

You mean I’m to be employed as a maid in my own home? I won’t.

MODREN:

Du menar jag skall anställas som piga i mitt eget hem? Det vill jag inte!

SON-IN-LAW

Necessity dictates …

MÅGEN:

Nöden tvingar . . .

MOTHER

You scoundrel.

MODREN:

Skurk är du!

SON-IN-LAW

Behave yourself, my dear!

MÅGEN:

Vet hut käring!

MOTHER

A maid, to you!

MODREN:

Piga åt dig!

SON-IN-LAW

Think how your maids have had it, starving, freezing. At least you’ll be better off than they were.

MÅGEN:

Känn, på hur dina pigor ha haft, som fått svälta och frysa, det slipper du!

MOTHER

I have my annuity …

MODREN:

Jag har mina livränta . . .

SON-IN-LAW

It’s not enough for a room in an attic, but here it’ll help pay the rent, if we sit tight … and if you don’t sit tight, I leave.

MÅGEN:

Den räker inte till en vindskammare, men här räcker han till hyran, om vi sitter still . . . och sitter ni inte still, så går jag!

MOTHER

Leave Gerda? You’ve never loved her …

MODREN:

Ifrån Gerda? Du har aldrig älskat henne –

SON-IN-LAW

You know that better than I … You rooted her out of my thoughts, pushed her aside except in the bedroom. That she got to keep … and if there were to be a child, you’d take that too … She knows nothing yet, understands nothing, but she’s beginning to wake up from her sleepwalking.^[66] When she opens her eyes, watch out.

MÅGEN:

Detta känner du bättre än jag . . . Du utrotade henne ur mitt sinne, trängde undan henne, utom ur sängkammarn, som hon fick behålla . . . och skulle här bli ett barn, så tar du det också ifrån henne . . . Hon vet ingenting ännu, förstår ingenting, men hon börjar vakna ur sömngångarsömnen. Akta dig när hon slår upp ögonen!

MOTHER

Axel! We must stick together … We can’t be separated … I can’t live alone. I’ll accept anything – but not the sofa …

MODREN:

Axel! Vi måsta hålla ihop . . . vi får icke skiljas . . . jag kan icke leva ensam; jag går in på allt – men icke schäslongen . . .

SON-IN-LAW

I don’t want to spoil the place with a bed in here — that’s final.

MÅGEN:

Jo! Jag vill icke förstöra våningen med att ha sängkammare här – nu vet du det!

MOTHER

Let me get another one …

MODREN:

Men låt mig få en annan . . .

SON-IN-LAW

We don’t have money for that, and besides, it’s quite nice.

MÅGEN:

Nej, ve ha inte råd, och den här är vacker!

MOTHER

It looks like a bloody butcher’s block.

MODREN:

Hu! Det är ju en blodig slaktarbänk!

SON-IN-LAW

Such talk … But if you don’t want it, there’s always the attic and loneliness, charity and the poorhouse.

MÅGEN:

Du pratar . . . men vill du inte, så återstår dig vindskammarn och ensamheten, bönhuset och fattighuset.

MOTHER

I accept.

MODREN:

Jag ger mig!

SON-IN-LAW

As you should …

(Pause.)

MÅGEN:

Det gör du rätt i . . . (Paus.)

MOTHER

Imagine, he wrote to his son that he was murdered.

MODREN:

Tänk ändock, han skriver till sonen att han dag mördad.

SON-IN-LAW

There are many ways to murder … and your way had the advantage of falling outside the penal code.

MÅGEN:

Det finns många sätt att mörda . . . och ditt sätt hade den fördelen att icke falla under strafflagen!

MOTHER

Say our way! You helped, the way you tormented him into a fury and drove him to despair …

MODREN:

Säg vårt! För du var med och hjälpte på, när du retade honom till raseri och bragte honom till förtvivlan . . .

SON-IN-LAW

He stood in the way and wouldn’t bow out, so I had to push him a little …

MÅGEN:

Han stod i vägen och ville inte gå undan! så måste jag knuffa honom . . .

MOTHER

The only thing I hold against you is that you lured me away from the home … I can’t forget that evening, the first in your place, when we sat down to that lovely meal and heard those awful shouts from the fields below. We thought they came from the prison yard or the madhouse … do you remember?^[67] It was him in the tobacco barn in the dark and the rain, whimpering, longing for his wife and children …

MODREN:

Det enda jag förebrår dig är att du lockade mig från hemmet . . . och jag glömmer icke den aftonen, den första i ditt hem, då vi sutto vid festligt bord, och vi fick höra nerifrån plantaget dessa rysliga rop, som vi trodde komma från fängelsegården eller dårhuset . . . minns du det? Det var han som gick nere i tobakslanden i mörker och regn, tjutande av saknad efter maka och barn . . .

SON-IN-LAW

Why talk about that now? How do you even know it was him?

MÅGEN:

Varför talar du om det där nu? Och hur vet du att det var han?

MOTHER

It said so in his letter.^[68]

MODREN:

Det stod i hans brev!

SON-IN-LAW

So, what difference does it make? He was no angel …

MÅGEN:

Ja, vad rör det oss? Han var ingen ängel . . .

MOTHER

No he wasn’t, but he had human feelings sometimes, yes, a little more than you …

MODREN:

Nej, det var han icke, men han ägde mänskliga känslor ibland, ja, lite mera än du . . .

SON-IN-LAW

Your sympathies begin to turn …

MÅGEN:

Dina sympatier börja vända på sig . . .

MOTHER

Don’t be angry. We must keep peace.

MODREN:

Bliv inte ond nu! Vi måste ju hålla frid!

SON-IN-LAW

We must. We’re doomed…

(Hoarse cries from within.)

MÅGEN:

Vi måste, vi äro dömda . . .

(Hesa rop inifrån.)

MOTHER

What was that? Did you hear? It was him …

MODREN:

Vad är det? Hör du! Det är han . . .

SON-IN-LAW

(Brutally) Which one?

(The MOTHER listens.^[69])

Who is it? — The boy! He’s been drinking again.

MÅGEN:

(rått.) Vilken han?

(MODREN lyssnar.)

Vem är det? – Pojken! Han har väl druckit igen

MOTHER

Fredrik? It was so like him — I thought — — — I can’t stand it. What’s wrong with him?

MODREN:

Är det Fredrik? Det var så likt honom – jag trodde – – – jag står aldrig ut! Vad är det med honom då?

SON-IN-LAW

Go have a look. The good-for-nothing’s drunk.

MÅGEN:

Gå och se efter! Lymmeln är väl full!

MOTHER

How dare you! He is my son, after all.

MODREN:

Ska du säga så! Han är ju min son, i alla fall!

SON-IN-LAW

(Looks at his watch) Yes, after all, your son.

MÅGEN:

I alla fall din! – (-Tar upp uret)

MOTHER

Why are you looking at your watch? Aren’t you staying for supper?

MODREN:

Varför ser du på klockan? Vill du inte stanna till kvälln?

SON-IN-LAW

No thank you, I don’t drink tea water and I never eat rancid anchovies … or porridge … besides, I have an appointment…^[70]

MÅGEN:

Nej tack, jag dricker inte tevatten och äter aldrig härsken ansjovis . . . eller gröt . . . för övrigt skall jag på sammanträde . . .

MOTHER

What kind of appointment?

MODREN:

Vad är det för sammanträde?

SON-IN-LAW

Business, that doesn’t concern you. You’re not going to start behaving like a mother-in-law, are you?

MÅGEN:

Affärer, som inte rör dig! Ämnar du uppträda som svärmor?

MOTHER

You’re not going to leave your wife on her first evening home?

MODREN:

Skall du gå ifrån din hustru första kvälln ni äro i hemmet?

SON-IN-LAW

That’s none of your business either! — — —

MÅGEN:

Det rör dig inte heller! – – –

MOTHER

I begin to see what lies ahead for me — and my children. Now comes the unmasking.^[71]

MODREN:

Nu känner jag vad som förestår mig – och mina barn! Nu kommer demaskeringen –

SON-IN-LAW

Yes. Now it comes.

MÅGEN:

Nu kommer den!

Curtain falls.

(Ridåfall.)

Scene 2

2:a

The same set. In another room someone plays Godard’s Berceuse de Jocelyn^[72]. GERDA sits at the desk.

(A long pause. The SON enters.^[73])

(Samma Dekoration.) (Man spelar utanför: Godard: Berceuse ur Jocelyn.)

(GERDA sitter vid skrivbordet.)

(Lång paus.)

SON

Are you alone?

SONEN:

(in.) Är du ensam?

GERDA

Yes. Mamma is in the kitchen.

GERDA:

Ja! Mamma är i köket.

SON

Where’s Axel?

SONEN:

Var är Axel då?

GERDA

He had an appointment … Sit down and talk to me, Fredrik, keep me company.

GERDA:

Han är på sammanträde . . . Sitt ner och språka, Fredrik, håll mig sällskap!

SON

(Sitting) I don’t think we’ve ever spoken before, we avoid each other. Nothing in common.^[74]

SONEN:

(sätter sig.) Ja, jag tror aldriv vi språkat förr, vi gick undan för varandra, där var inga sympatier . . .

GERDA

You always sided with father, and I with mother.

GERDA:

Du röstade alltid med far, och jag med mor.

SON

Maybe that will change now. — Did you know father?

SONEN:

Kanske det ändrar sig nu! – Kände du din far?

GERDA

What a strange question! But I saw him really only through mother’s eyes…^[75]

GERDA:

En underlig fråga! Men jag såg honom verkligen bara med mors ögon . . .

SON

You saw how fond he was of you.

SONEN:

Men du såg ju att han höll av dig!

GERDA

Then why did he want to break off my engagement?

GERDA:

Varför ville han bryta och hindra min förlovning?

SON

Because he didn’t think your husband was the kind of support you needed.

SONEN:

Därför att han ansåg din man icke vara det stöd du behövde!

GERDA

And he was punished for it too, when mamma left him.

GERDA:

Det blev han straffad för också, när mamma gick ifrån honom.

SON

Was that your husband’s doing?

SONEN:

Var det din man som lockade henne att gå?

GERDA

His and mine. Father was to find out how it felt to be separated, since he wanted to separate me from my fiancé.

GERDA:

Det var han och jag! Far skulle känna hur det kändes att bli skild, när han ville skilja mig från min fästman.

SON

Anyway, it shortened his life … And believe me, he only wanted the best for you.

SONEN:

Detta förkortade emellertid hans liv . . . Och tro mig, han ville dig bara väl!

GERDA

You stayed with him. What did he say? How did he take it?

GERDA:

Du stannade hos honom, vad sa han, hur tog han det?

SON

A misery I can’t describe …

SONEN:

Hans kval kan jag inte skildra . . .

GERDA

What did he say about mamma?

GERDA:

Vad sa han om mamma då?

SON

Nothing!^[76]… Anyway, after all I’ve seen, I’m never getting married. (Pause.) Are you happy, Gerda?

SONEN:

Ingenting! . . . Emellertid efter att vad jag sett, så aldrig gifter jag mig! (Paus.) Är du lycklig, Gerda?

GERDA

Yes! When you’ve got what you’ve always wanted, you’re happy.

GERDA:

Jaha! När man fått den man vill ha, så är man lycklig!

SON

Why did your husband leave you on your first evening home?

SONEN:

Varför går din man ifrån dig första kvälln?

GERDA

He had business, an appointment.

GERDA:

Han har affärer, sammanträde!

SON

At a restaurant?

SONEN:

På restaurangen?

GERDA

What?^[77]

GERDA:

Vad säger du? Vet du det?

SON

I thought you knew.

SONEN:

Jag trodde du visste det!

GERDA

Oh God, oh God!^[78]

GERDA:

(gråter i händerna.) Åh Gud, min Gud!

SON

I’m sorry, I didn’t mean to hurt you.

SONEN:

Förlåt, jag gjorde dig ont!

GERDA

So much hurt. I think I’m going to die.

GERDA:

Ja, så ont! ont! O, jag vill dö!

SON

Why didn’t you stay longer on your honeymoon?

SONEN:

Varför stannade ni inte på resan längre?

GERDA

He was worried about business and he missed mamma, he can’t be away from her…

(They stare at one another.)

GERDA:

Han var orolig för affärer, han längtade råka mamma, han kan ju inte vara ifrån henne . . .

(De fixera varandra.)

SON

Oh. (Pause.) Did you have a nice trip otherwise?

SONEN:

Jaså? (Paus.) Hade ni angenäm resa för övrigt?

GERDA

Yes.

GERDA:

Jaha!

SON

Poor Gerda.

SONEN:

Stackars Gerda!

GERDA

What do you mean?

GERDA:

Va säger du?

SON

You know how curious mother can be, and she can use the telephone better than anyone.^[79]

SONEN:

Ja, du vet ju, mor är nyfiken, och hon kan begagna telefon som ingen!

GERDA

What? Has she been spying?

GERDA:

Vad för slag? Har hon spionerat?

SON

Always … She’s probably listening behind the door right now …

SONEN:

Det gör hon alltid . . . troligen lyssnar hon bakom någon dörr på detta samtal . . .

GERDA

You always think the worst of mother …

GERDA:

Du tänkar alltid illa om vår mor.

SON

And you, always the best. How can that be? You know how she is . . .

SONEN:

Och du alltid väl! Hur kan detta komma sig? Du vet ju hurudan hon är . . .

GERDA

No. I don’t want to hear it . . .

GERDA:

Näh! Och jag vill inte veta . . .

SON

There’s more you don’t want — .

SONEN:

Det var något annat, du vill inte; du har något intresse av det . . .

GERDA

Don’t. I’m sleepwalking, I know, but I don’t want to wake up. Then I couldn’t go on living.^[80]

GERDA:

Tyst! Jag går i sömnen, jag vet det, men jag vill inte bli väckt! Då skulle jag inte kunna leva!

SON

Don’t you know we’re all sleepwalking? — As a law student I’ve been reading about great criminals who can’t explain how it happened … They thought they were behaving properly, right up until they were apprehended and woke up! If it’s not a dream, it’s at least a kind of sleep.

SONEN:

Tror du inte vi alla gå i sömnen då? – Jag läser juridik som du vet, rättsförhandlingar. Nåväl, jag läser om stora brottslingar, som inte kan förklara hur det gick till . . . och tyckte de handlade rätt, ända tills de upptäcktes och vaknade! Är det inte en dröm, nog är det en sömn!

GERDA

Let me sleep. I know I’ll wake up, but not yet, not for a long time. All this, so much I don’t really know, but can sense! Remember as children … people said you were bad if you told the truth … wicked little mind, they said, and all I did was tell the truth … so I learned to keep quiet … and everyone said, she’s so well behaved; and I learned to say things I didn’t mean, and then I was ready to go out into life.^[81]

GERDA:

Låt mig sova! Jag vet jag skall vakna, men må det vara långt dit! Hu! detta allt, som jag inte vet, men annar! Minns du som barn . . . mänskorna kallar en elak om man säger vad sant är . . . Du är så elak, sa man alltid åt mig när jag förklarade att något dåligt var dåligt . . . så lärde jag mig tiga . . . då blev jag omtyckt för mitt goda sätt; så lärde jag mig säga det jag inte menade, och då var jag färdig utträda i livet.

SON

It’s true one should overlook the faults and weaknesses of others … but the next step is empty flattery adulation. It’s hard to know how to behave … sometimes it’s a duty to speak …

SONEN:

(likgiltigt.) Man skall ju nästans fel och svagheter överskyla, det är sant . . . men följande steg heter smita och smickra . . . Det är svårt att veta hur man skall ha sig . . . ibland är det en plikt att tala ut . . .

GERDA

Shhh!^[82]

GERDA:

Tyst!

SON

I’ll be quiet

(Pause.)

SONEN:

Jag skall vara tyst!

(Paus.)

GERDA

No, I’d rather you talked, but not about that. I hear your thoughts in the silence … when people get together, they talk, endlessly, to hide their thoughts … to forget, to deafen themselves … They want to hear news about others, but conceal their own.

GERDA:

Nej, tala hellre, men inte om det! Jag hör dina tankar i tystnaden! . . . När mänskor komma tillsamans, så tala de, tala i oändlighet bara för att dölja sina tankar . . . för att glömma, för att döva sig . . . De vill nog höra nytt, om andra, men sitt eget dölja de!

SON

Poor Gerda!

SONEN:

Stackars Gerda!

GERDA

Do you know what hurts most? — (Pause.) Finding out how empty your secret longings can be.

GERDA:

Vet du vad den största smärtan är? (-Paus.-) Det är att se den högsta lyckans intighet!

SON

It’s so true.

SONEN:

Nu talade du!

GERDA

Let’s have a fire. I’m freezing.

GERDA:

Jag fryser, ge oss lite eld!

SON

Are you cold too?

SONEN:

Är du också frusen?

GERDA

I’m always frozen and hungry.

GERDA:

Jag har alltid frusit och hungrat!

SON

You too. It’s strange, this house. — But if I go for wood there’ll be hell to pay.

SONEN:

Du också! Det är konstigt här i huset! – Men om jag nu går ut efter ved, så blir det ett liv – i åtta dagar!

GERDA

Maybe there’s some there already. Mamma sometimes prepares a fire… to fool us…^[83]

(The SON goes to the stove and opens the door.)

GERDA:

Kanske det är insatt en brasa; mamma brukade ibland sätta in ved för att narra oss – – –

(SONEN går till kakelugnen och öppnar luckorna.)

SON

There are a few sticks in here. (Pause.) What’s this? — A letter! Ripped up. It will start a good fire …

SONEN:

Här är verkligen några pinnar! . . . (-Paus.-) Men vad är det? – Ett brev! sönderrivet, det kan man tända med . . .

GERDA

Fredrik, don’t. We’ll just start trouble that will never end. Come and sit down again and we’ll talk …

(The SON sits, setting the letter on the table next to him. Pause.)

GERDA:

Fredrik, tänd inte, vi får ett gnat som aldrig tar slut, kom och sätt dig igen, så få vi prata . . .

(SONEN går och sätter sig, lägger brevet på bordet bredvid sig. Paus.)

GERDA

Do you know why father hated my husband so much?

GERDA:

Vet du varför far hatade min man som han gjorde?

SON

Your Axel came and took his daughter and his wife away, and he was left alone; and then the old man noticed that someone ate better than he did; you locked yourselves in here and played music and read books, but always things that he hated. He was closed out, starved out of his own home and that’s why he went out to bars in the end.^[84]

SONEN:

Ja, din Axel kom ju och tog hans dotter och hustru ifrån honom så han fick sitta ensam; och så märkte gubben att mågen fick bättre mat än han själv; ni låste in er i salongen, msicerade och läste, men alltid sådant som var osympatiskt för vår far; han blev utträngd, utäten ur sitt hem, och därför gick han på krog slutligen.

GERDA

We didn’t think about what we were doing … Poor father! — It’s good to have parents with an unimpeachable name and reputation, and we can be grateful … Remember their silver anniversary^[85]? The speeches and the beautiful verses.

GERDA:

Vi tänkte inte på vad vi gjorde . . . stackars far! – Det är gott att ha föräldrar med oförvitligt namn och rykte, och vi kan vara tacksamma . . . minns du föräldrarnes silverbröllop, sådana tal och verser de fick!

SON

I remember, and I think it was quite a spectacle — honoring a happy marriage, that was really a dog’s life …

SONEN:

Jag minns, men jag tyckte det var ett speltakel att fira ett äktenskap såsom lyckligt, då det varit ett hundliv . . .

GERDA

Fredrik!

GERDA:

Fredrik!

SON

I can’t help it. You know how they lived … don’t you remember when mamma tried to jump out the window and we had to hold her back.

SONEN:

Jag kan inte hjälpa’t, men du vet ju hur de levde . . . minns du inte när mamma ville gå ut genom fönstret, och vi fick hålla i henne.

GERDA

Shhhh …

GERDA:

Tyst!

SON

There were reasons we didn’t know … And during the separation, when I was with the old man, it’s like several times he wanted to speak, but the words stuck on his lips^[86]… I dream about him sometimes …

SONEN:

Där finns orsaker, som vi inte känna . . . och under skilmässan, då jag vallade gubben, tycktes han vilja tala, flera gånger, men orden kom aldrig över hans läppar . . . Jag drömmer om honom ibland . . .

GERDA

So do I — and when I see him then he’s thirty … he turns to me, so kindly, but I can’t understand what he’s wants … and sometimes mamma is there too, and she’s not mad at him because he loves her despite everything. You remember how beautifully he spoke to her at the anniversary, thanked her, despite everything …

GERDA:

Det gör jag också! – Då när jag ser honom är han tretti år . . . han ser vänligt på mig, menande, men jag förstår inte vad han vill . . . ibland är mamma med; han är inte ond på henne, ty han höll henne kär, trots allt, ända in i det sista, du minns hur vackert han talade för henne på silverbröllopet, tackande henne, trots allt . . .

SON

Despite everything. So much to say and still so little.

SONEN:

Trots allt! Det var mycket sagt, och ändå för litet.

GERDA

It was so beautiful. And she did deserve it … the way she cared for the home.

GERDA:

Men det var vackert! Hon hade dock en stor förtjänst . . . hon skötte sitt hus!

SON

Yes, there’s the big question.

SONEN:

Ja, det är den stora frågan!

GERDA

What do you mean?

GERDA:

Vad säger du?

SON

You see how you stick together. One little word about the housekeeping and you’re all back on the same side … like freemasons^[87] or the Camorra^[88] … I’ve asked dear old Margret, whose my friend, about the household economy, I’ve asked her why we never feel like we eat in this house … She just shuts up, the old chatterbox … shuts up and is hurt … Can you explain that?

SONEN:

Si nu håller ni ihop! Bara man rör vid hushållet, så står ni på en sida . . . det är som frimureri eller Camorra . . . Jag nar till och med frågat gamla Margret, som är min vän, rörande husets ekonomi, jag har frågat henne varför man aldrig blir mätt här hemma . . . då tiger den pratsjuka mänskan! tiger och blir ond . . . kan du förklara det?

GERDA

No.^[89]

GERDA:

(kort.) Näh!

SON

Sounds like you’re one of the freemasons too.

SONEN:

Nu hörde jag att du också är frimurare!

GERDA

I don’t understand what you mean.

GERDA:

Jag förstår inte vad du menar!

SON

Sometimes I wonder if father was a victim of this Camorra, which he must have discovered …

SONEN:

Ibland undrar jag om far föll ett offer för den där Camorran, som han måtte ha upptäckt.

GERDA

Sometimes you talk like an idiot …

GERDA:

Du talar ibland som en tok . . .

SON

I remember he used the word Camorra sometimes, as a joke, but in the end, he kept quiet.^[90]

SONEN:

Jag minns att far begagnade ordet Camorra ibland, på skämt, men på slutet teg han . . .

GERDA

It’s terrible how cold it is here, cold as a grave …

GERDA:

Det var rysligt vad här är kallt, en gravkyla . . .

SON

I’m going to light the fire, who cares what it costs.

(The SON picks up the torn letter, casually at first, but then he begins to read.)

What is this? (Pause.) “To my Son”! … It’s father’s handwriting! (Pause.) And it’s to me!

(He reads, falls onto a chair and continues reading in silence.)

SONEN:

Då tänder jag väl på, kosta vad det vill!

(Han tar det sönderrivna brevet, först tanklöst, därpå fästas hans ögon, och han börjar läsa.)

Vad är det här? – (-Paus.-) Till min Son! . . . Med fars stil! (-Paus.-) Till mig alltså!

(Han läser! Faller ner på en stol och fortsätter tyst.)

GERDA

What are you reading? What is it?

GERDA:

Vad läser du, vad är det?

SON

It’s terrible … (Pause.) Awful!

SONEN:

Det är rysligt! (Paus.) Det är alldeles fasligt!

GERDA

Tell me, what is it?

(Pause.)

GERDA:

Säg, vad det är!

(Paus.)

SON

This is too much … (To Gerda) It’s a letter from my dead father to me. (Continues reading) Now I am awaking from my sleep.^[91]

(He throws himself onto the sofa and bellows in pain, stuffing the paper into his pocket.)

SONEN:

Det är för mycket . . . (-Till Gerda.-) Det är ett brev från min döda far, till mig! (-Läser vidare.-) Nu vaknar jag ur min sömn!

(Han kastar sig på schäslongen och vrålar av smärta, men stoppar papperen i fickan.)

GERDA

(On her knees next to the SON) What is it Fredrik? Tell me, what is it? — Little brother, are you ill? Tell me.

GERDA:

(på knä bredvid honom.) Vad är det, Fredrik? Säg, vad det är! – Bror lilla, är du sjuk, säg, säg!

SON

I can’t go on living.

SONEN:

(reser sig.) Jag kan inte leva mer!

GERDA

Tell me.

GERDA:

Tala om, då!

SON

This is all too unbelievable! …

(Gathering himself together, the SON stands up.)

SONEN:

Det är alltför otroligt! . . .

(-Hämtar sig, stiger upp.)

GERDA

Maybe it’s not true.

GERDA:

Det kan vara osant!

SON

(Irritated) No, he doesn’t lie, not from the grave …

SONEN:

(retad.) Nej du, han ljuger inte från graven . . .

GERDA

Sometimes he was haunted by sickly imaginings …

GERDA:

Han har kunnat jagas av sjukliga inbillningar . . .

SON

Camorra! Are you here again; then I will tell you — — and you will listen!

SONEN:

Camorra! Är du framme igen; då skall jag tala om! – – – Hör på!

GERDA

I feel as if I know it already; but I still won’t believe it.

GERDA:

Jag tycker mig veta allt förut; men jag tror det icke ändå!

SON

You don’t want to! — However, it’s like this. She who gave us life is the mastermind.

SONEN:

Du vill inte! – Emellertid, så här är det! Hon som givit oss livet var en stortjuv!

GERDA

No.

GERDA:

Nej!

SON

She stole the household money, doctored the accounts, bought the worst stuff at the highest prices; she ate in the kitchen in the morning and gave us watered down leftovers; she skimmed the cream off the milk^[92], that’s why we’re miserable children, always sick and hungry; she stole the wood money and we froze. When our father found out, he warned her and she promised to change, but continued on with new discoveries: soy sauce and cayenne pepper.^[93]

SONEN:

Hon stal av hushållspengarne, hon diktade upp räkningar, hon köpte det sämsta för högsta pris, hon åt i köket på förmiddagen och gav oss det utspädda, uppvärmda; hon skummade mjölken, därför äro vi barn misslyckade, alltid sjuka och hungriga; hon stal av vedpengarne så att vi fick frysa. När vår far upptäckte detta, varnade han henne, hon lovade bättring, men fortsatte, och gjorde uppfinningar, det var sojan och kajenn-pepparn!

GERDA

I don’t believe a word of it.

GERDA:

Jag tror inte ett ord!

SON

Camorra!— But now comes the worst. That slime who’s now your husband, Gerda, he’s never loved you. He loved your mother .

SONEN:

Camorra! – Men nu kommer det värsta! Den slusk, som nu är din man, Gerda, han har aldrig älskat dig, utan din mor!

GERDA

Hu!

GERDA:

Hu!

SON

When father discovered this and when your husband borrowed money from her, your mother, our mother, the crook changed his game and proposed to you. That’s the main plot, you can work out the details for yourself.

SONEN:

När far upptäckte dette, och när din man lånade pengar av din mor, vår mor, så kacherade uslingen spelat med att fria till dig! Detta är de stora dragen, detaljerna får du tänka dig!

GERDA

(Crying into her handkerchief) I knew it all before, yet I didn’t know it … it wouldn’t sink in, it was too much.

GERDA:

(gråter i näsduken; därpå.) Detta visste jag, förut, men jag visste det ändå inte . . . det nådde icke mitt sinne, ty det var för mycket!

SON

And what can be done now to save you from disgrace?

SONEN:

Vad kan nu göras, att rädda dig ur förnedringen?

GERDA

Follow along —

GERDA:

Gå sin väg!

SON

Where?

SONEN:

Vart?

GERDA

Don’t know

GERDA:

Vet inte!

SON

So, wait and see how things develop.

SONEN:

Allstå vänta, och se hur saken utvecklar sig!

GERDA

We are defenseless against our own mother, a mother is holy …

GERDA:

Man är ju värnlös mot sin mor; hon är ju helig . . .

SON

Like hell!^[94]

SONEN:

Det vore fan!

GERDA

Don’t say that.

GERDA:

Säg inte så!

SON

She’s a cunning animal, but so full of herself she’s blind…^[95]

SONEN:

Hon är listig som ett djur, men hennes egenkärlek förblindar henne ofta . . .

GERDA

Let’s get away!

GERDA:

Låt oss fly!

SON

Where? No, stay until that crook drives her from the house. — Quiet, the crook’s home. — Quiet!^[96] — Gerda, we’ll have our own secrets from now on, and the password: “he struck you on your wedding night.”

SONEN:

Vart? Nej, stanna, tills uslingen driver henne ur huset! – Tyst, nu kommer uslingen hem! – Tyst! – Gerda, nu gör vi två frimureri! Jag skall ge dig ordet! parollen! >>Han slog dig på bröllopskvällen!>>

GERDA

Remind me often of that or I will forget! So gladly forget!

GERDA:

Erinra mig ofta om det! eljes glömmer jag! jag vill så gärna glömma!

SON

Our life is destroyed … nothing sacred, nothing to look up to … can’t forget … let’s live to exonerate ourselves, and our father’s memory!^[97]

SONEN:

Vårt liv är förstört . . . ingenting att vörda, see upp till . . . glömma kan man inte . . . låt oss leva för att upprätta oss, och vår fars minne!

GERDA

And see justice done!

GERDA:

Och skipa rättvisa!

SON

Say vengeance!

SONEN:

Säg hämnd!

* * *

(AXEL enters.)

(MÅGEN in.)

GERDA

(Acting) Hello there—How was your appointment? Did you have something good?

GERDA:

(spelar.) God dag på dig! – Var det roligt på sammanträdet, fick ni något gott?

SON-IN-LAW

It was cancelled.

MÅGEN:

Det bliv inställt!

GERDA

Did you say closed?

GERDA:

Var det stängt? sa du!

SON-IN-LAW

I said cancelled.

MÅGEN:

Det blev inställt, sa jag!

GERDA

Well, are you here to take over the household then?

GERDA:

Nå, ska du sköta hushållet nu?

SON-IN-LAW

You’re in good humor this evening, but then Fredrik is such good company.

MÅGEN:

Du är så lustig i kväll, men Fredrik är ett muntert sällskap!

GERDA

We’ve been playing freemasons.

GERDA:

Vi ha lekt frimurare!

SON-IN-LAW

A dangerous game.

MÅGEN:

Akta er för det!

SON

Then let’s play Camorra instead. Or how about vendetta!^[98]

SONEN:

Då leker vi Camorra i stället! Eller vendetta!

SON-IN-LAW

(Uneasy) You’re talking so strangely, what’s going on? Some secret?

MÅGEN:

(olustig.) Ni talar så underligt, vad har ni för er, är det hemligheter?

GERDA

You’re not telling your secrets, am I right? But maybe you don’t have any.

GERDA:

Inte talar du om dina hemligheter, eller hur, kanske du inte har några hemligheter?

SON-IN-LAW

What’s been going on? Has someone been here?

MÅGEN:

Vad är det som har hänt? Har det varit någon här?

SON

Gerda and I have had a séance. We’ve had a visitor from beyond.^[99]

SONEN:

Gerda och jag ha blivit andeskådare, vi ha haft besök av en avliden ande.

SON-IN-LAW

Let’s stop with this game now, before things turn nasty. Though I must admit, the smile does suit you, Gerda. You’re always sulking.

(The SON-IN-LAW tries to kiss GERDA on the cheek but she pulls away.)

Are you afraid of me?

MÅGEN:

Ska vi sluta med skämtet nu, annars går det illa! fastän det klär dig Gerda att vara lite glad, du är mest trumpen . . .

(-Han vill klappa henne på kinden, men hon drar sig undan.)

Är du rädd för mig?

GERDA

Not at all! There are emotions that seem like fear but are something else, just as there are gestures that say more than expressions, and words that conceal what neither gestures nor expressions can reveal …

(The SON-IN-LAW thumbs through a book on the shelf. The SON gets up from the rocking chair, which continues to rock.)

GERDA:

(faller ut.) Inte alls! Det finns känslor som likna fruktan men äro något annat, det finns gester som säga mera än miner, och ord som dölja vad varken åtbörd eller uttryck kunna röja . . .

(MÅGEN häpen, fingrar på en bokhylla.)

SON

Here comes mother with the porridge!

SONEN:

(reser sig från gungstolen, som blir gungande till modren kommer in.) Nu kommer mor med gröten!

SON-IN-LAW

Is it …

MÅGEN:

Är det . . .

* * *

MOTHER

(Entering, is startled to see the rocking chair moving but steadies herself) Come have some porridge.

MODREN:

(in, får se gungstolen röra sig; fasar, men lugnar sig.) Vill ni komma och äta gröt!

SON-IN-LAW

No thank you. If it’s oats give it to the dogs, if you have any, and if it’s rye put it on your boils…^[100]

MÅGEN:

Nej tack! Är det havra, så ge det åt jakthundarne, om du har några, är det rågmjöl, så lägg det på din böld . . .

MOTHER

We’re poor and have to cut costs …

MODREN:

Vi är fattiga, och måste spara . . .

SON-IN-LAW

20,000 a year is not poor.

MÅGEN:

Med tjugo tusen är man inte fattig!

SON

It is if you lend to people who don’t pay back.

SONEN:

Jo, om man lånar ut åt dem som inte betalar!

SON-IN-LAW

What is this? Is the boy crazy?

MÅGEN:

Vad är det? Är pojken tokig?

SON

Maybe he has been.

SONEN:

Han har kanske varit!

MOTHER

Are you coming?

MODREN:

Kommer ni nu?

GERDA

Come, gentlemen. Take heart, I have steaks with bread and butter…^[101]

GERDA:

Kom så gå vi! Kurage, mina herrar, ni ska få en smörgås och en biffstek av mig . . .

MOTHER

Have you?

MODREN:

Av dig?

GERDA

I do, in my house …

GERDA:

Ja, av mig, i mitt hus . . .

MOTHER

Just imagine!

MODREN:

Det låter det!

GERDA

(Gesturing toward the door) This way, gentleman.

GERDA:

(med en gest åt dörren.) Vad så god, mina herrar!

SON-IN-LAW

(To the MOTHER) What’s going on here?

MÅGEN:

(till Modren.) Vad är det här för slag?

MOTHER

An owl’s in the fields.^[102]

MODREN:

Det är ugglor i mossen!

SON-IN-LAW

I believe it! —

MÅGEN:

Jag tror väl! –

GERDA

Gentleman, if you will.

(All move toward the door.)

GERDA:

Var så god, mina herrar!

(Alla dra sig åt dörren.)

MOTHER

Did you see the rocking chair moving by itself? His rocking chair.^[103]

MODREN:

(till Mågen.) Såg du att gungstolen rörde sig? Hans gungstol?

SON-IN-LAW

No, I didn’t see that. But I saw other things.

MÅGEN:

Nej, det såg jag inte! Men jag såg något annat!

Curtain.

(Ridå.)

Scene 3

3:a

Same set. In another room someone plays the waltz “Il me disait” by Ferraris^[104]. GERDA sits with a book.

(Samma Dekoration.)
(Det spelas valsen Il me disait av Ferraris.) (Gerda sitter med en bok. Modren in.)

MOTHER

(Entering ) Recognize it?

MODREN:

Känner du igen?

GERDA

The waltz? Yes.

GERDA:

Valsen? Ja!

MOTHER

Your wedding waltz. I danced it right through till morning.

MODREN:

Din bröllopsvals, som jag dansade ända till morgonen!

GERDA

You? – Where’s Axel?

GERDA:

Jag? – Var är Axel?

MOTHER

What do I care?

MODREN:

Va rör det mig?

GERDA

So … Quarreled already?

(Pause.)

GERDA:

Seså! Han I grälat redan?

(Paus. Minspel.)

MOTHER

What are you reading, little one?

MODREN:

Vad läser du mitt barn?

GERDA

The cookbook. Why doesn’t it say how long things are supposed to be cooked?^[105]

GERDA:

Kokboken! Men varför står det inte hur länge något skall kokas?

MOTHER

(Embarrassed) It varies so much, you see, people have different tastes, some do things this way, some that …

MODREN:

(förlägen.) Det är så olika, ser du, man har så olika smak, den ena gör så, den andra så . . .

GERDA

I don’t understand; food should be served when it’s ready, otherwise it’s just warmed up, which means ruined. Yesterday for example you cooked a grouse for three hours; after the first hour the whole apartment was filled with the most wonderful aroma; then it got very quiet in the kitchen; and when the food was served the aroma was gone and it tasted like air. Explain that?^[106]

GERDA:

Det förstår jag inte; mat skall väl serveras nylagad, annars är den uppvärmd, följaktligen förstörd. I går till exempel stekte du en ripa i tre timmar; första timmen stod hela våningen i en doft av härligt vilt; därpå blev det tyst i köket; och när maten serverades saknade den doft och smakade bara luft! Förklara det!

MOTHER

(Embarrassed) I don’t understand.

MODREN:

(förlägen.) Det förstår jag inte!

GERDA

Explain then why there was no gravy — . Where did that disappear?

GERDA:

Förklara då varför såsen saknades, vart tog den vägen, vem åt opp den?

MOTHER

I don’t understand anything.^[107]

MODREN:

Jag förstår ingenting!

GERDA

Well, I’ve asked myself a few things and I’ve found out a good deal …

GERDA:

Men nu har jag frågat mig för, och nu har jag reda på åtskilligt . . .

MOTHER

Nothing I don’t already know. You won’t teach me anything new, but I’ll teach you about the art of housekeeping …

MODREN:

(hugger in.) Allt det där vet jag, och du skall icke lära mig något, men jag skall lära dig hushållskonsten . . .

GERDA

You mean soy sauce and cayenne pepper?^[108] I know that already. And how to serve things nobody likes when you have guests so you have leftovers for the next day … I know all that. That’s why from now on I’m taking over the household.

GERDA:

Menar du med Soja och Kajennpeppar, det kan jag förut, och på bjudningar välja rätter som ingen äter, så att man har kvar till följande dag . . . eller invitera främmande när skafferit är fullt med skulor . . . allt det där kan jag nu, och därför tar jag från denna dag hand om hushållet!

MOTHER

Am I to be your maid?^[109]

MODREN:

(rasande.) Ska jag vara din piga?

GERDA

And I yours. We must help one another. Here’s Axel.

GERDA:

Jag din och du min, vi hjälpas åt! – Nu kommer Axel!

* * *

SON-IN-LAW

(Enters with his cane) Well, how’s the sofa?

MÅGEN:

(in, med en tjock käpp i handen.) Nåå? Vad tycker du om schäslongen?

MOTHER

It’ll do …

MODREN:

Joo, bevars . . .

SON-IN-LAW

You mean you don’t like it? Something lacking?^[110]

MÅGEN:

(hotande.) Är den inte bra? Fattas det något?

MOTHER

I’m beginning to understand.

MODREN:

Nu börjar jag förstå!

SON-IN-LAW

Really! — — — Then in the meantime, since there’s never anything to eat in this house, Gerda and I have decided to cook our own meals.

MÅGEN:

Jaså! – – – Emellertid, och efter som vi inte kan bli mätta här i huset, så ämna Gerda och jag äta för oss själva.

MOTHER

And me?

MODREN:

Och jag då?

SON-IN-LAW

You’re as fat as a tub. You don’t need much; you ought to reduce a little, for your health, as we’ve had to do … And in the meantime, will you leave us a moment Gerda; in the meantime, you can light a nice fire for us!

(GERDA exits.)

MÅGEN:

Du är fet som ett fastage, så du behöver inte så mycket; du borde för din hälsas skull magra lite, som vi ha fått göra . . . E-meller-tid, gå ut du Gerda ett ögonblick; emellertid, skall du få elda opp kakelugnen!

(Gerda går.)

MOTHER

(Trembling with rage) There’s wood there …

MODREN:

(darrar av raseri.) Det ligger ved där . . .

SON-IN-LAW

Oh no, just a few sticks, but you’re going out after wood, a whole stove full!

MÅGEN:

Nehej, det ligger några pinnar, men nu ska du gå efter ved, kaklugnen full!

MOTHER

(Hesitating) Should we burn up our money?

MODREN:

(dröjer.) Ska man bränna opp sina pengar?

SON-IN-LAW

No, but wood you can burn, to keep warm. Come on now!

(The MOTHER hesitates)

One, Two — Three!

(The SON-IN-LAW hits the sofa with his cane).^[111]

MÅGEN:

Näh, men vad måste brännas opp för att kunna värma! Fort!

(MODREN dröjer.)

Ett, två – tre!

(-Slår med käppen i bordet.)

MOTHER

I don’t think there’s any wood left …

MODREN:

Jag tror att veden är slut . . .

SON-IN-LAW

Either you’re lying or you’ve been pilfering the wood money … because the accounts show that we bought wood the day before yesterday.^[112]

MÅGEN:

Antingen ljuger du, eller har du stulit pengarne . . . för här köptes ett mått ved i förrgår!

MOTHER

Now I see what you are …

MODREN:

Nu ser jag vem du är . . .

SON-IN-LAW

(Sitting in the rocking chair) You would have seen that a long time ago if your age and experience hadn’t duped my tender years … Come on now – get the wood …

(The SON-IN-LAW raises his cane. The MOTHER leaves and returns with wood.)

MÅGEN:

(sätter sig i gungstolen.) Det skulle du ha sett för länge sen, om inte din ålder och erfarenhet dyperat min ungdom . . . Fort, ut! efter ved, annars . . .

(Lyfte käppen.)

(MODREN ut, kommer straxt in med ved.)

SON-IN-LAW

Now light it properly, and none of your games. — One, two, three!

MÅGEN:

Nu tänder du ordentligt, och inte låtsas bara! – Ett, två, tre!

MOTHER

God, you’re like him now, sitting in that chair.

MODREN:

Vad du är lik gubben nu! när du sitter i hans gungstol!

SON-IN-LAW

Light it!

MÅGEN:

Tand!

MOTHER

(Calm rage) I will, I will.

MODREN:

(kuvad, men i raseri.) Jag ska, jag ska!

SON-IN-LAW

Now you guard the flame while we go in and eat …

MÅGEN:

Nu vaktar du brasan, medan vi går ut i salen och äter . . .

MOTHER

What about me?

MODREN:

Vad skall jag få då?

SON-IN-LAW

Gerda will bring you a nice bowl of porridge.

MÅGEN:

Den gröt som Gerda satt fram åt dig i köket.

MOTHER

With blue skim milk…^[113]

MODREN:

Med blå skum-mjölk . . .

SON-IN-LAW

Since you consumed the cream, it’s only right! And just!

MÅGEN:

Sen du förtärt grädden, det är ju riktigt! och rättvist!

MOTHER

I’m leaving …

MODREN:

(dovt.) Då går jag min väg!

SON-IN-LAW

You can’t, I’ll lock the door.^[114]

MÅGEN:

Det kan du inte, för jag låser in dig!

MOTHER

I’ll jump out the window.

MODREN:

(viskar.) Då hoppar jag ut genom fönstret!

SON-IN-LAW

A good idea! You should have done that a long time ago and spared the lives of four people. Now light it — Blow on it! — There. Now you sit there until we come back.

(The SON-IN-LAW goes.)

MÅGEN:

Det må du göra! Det borde du ha gjort för länge sen, så hade fyra människors liv varit insparade! Tänd nu! – Blås på! – Så där! Sitt nu här tills vi kommer tillbaka. (Går.)

* * *

(Pause. The MOTHER stops the rocking chair and listens at the door; then she takes a piece of wood out of the stove and hides it under the sofa. The SON enters a bit drunk.)

(Paus) (MODREN stannar först gungstolen; lyss sedan vid dörren; därpå tar hon ut en del ved ur kaklugnen och gömmer under schäslongen.)

(SONEN in, något drucken.)

MOTHER

(Gathering her wits) You?

MODREN:

(far tillsammans.) Är det du?

SON

Yes.

(The SON sits in the rocking chair.)

SONEN:

(sätter sig i gungstolen.) Ja!

MOTHER

How are you doing?

MODREN:

Hur är det med dig?

SON

Bad. It’s won’t be long for me.

SONEN:

Dåligt, jag är visst slut snart!

MOTHER

It’s only your imagination. — Don’t rock like that! — Look at me. All my life I’ve lived and worked and slaved for my children and this household. Haven’t I done that?

MODREN:

Det är inbillningar bara! – Gunga inte så där! – Se på mig, som nätt en sådan, en viss ålder . . . och ändå levat i arbete, släp och plikter för mina barn och mitt hus, har jag inte gjort det?

SON

Ah! — The pelican that never gave her life-blood. Zoologists have proven that all that is a lie.^[115]

SONEN:

Äh! – Och pelikanen, som aldrig gav sitt hjärtblod, det står i zoologin att det är lögn.

MOTHER

Have you had any cause to complain?

MODREN:

Har du haft något att klaga, säg?

SON

Listen now mother, if I were sober I’d never answer that honestly, I wouldn’t have the strength^[116], but now I’m going to tell you: I read father’s letter, which you stole …

SONEN:

Hör du mor, om jag vore nykter, skulle jag icke svara uppriktigt, ty då hade jag icke krafter, men nu ska jag tala om att jag läst fars brev, som du stal och kastade i kaklugnen . . .

MOTHER

What letter? I don’t know what you’re talking about.

MODREN:

Va säger du, vad var det för brev?

SON

Always lying. I remember the day you first taught me to lie. I could hardly talk. Remember?

SONEN:

Alltid ljuga! Jag minns när du lärde mig ljuga första gången, jag kunde knappt tala; minns du det?

MOTHER

No, I do not remember. Stop rocking!

MODREN:

Näh, det minns jag inte alls! Gunga inte!

SON

And the first time you lied in front of me? — I was hiding under the piano when one of your cronies came to visit; you sat and lied nonstop for three hours, and I had to listen.

SONEN:

Och när du ljög på mig första gången? – Jag minns också som barn, jag hade gömt mig under pianot, så kom en tant på besök till dig; du satt och ljög för henne i tre timmar, och jag måste höra på!

MOTHER

It’s a lie.

MODREN:

Det är lögn!

SON

Do you know why I’m so worthless? A nursemaid and a glass bottle instead of mother’s milk. And when I got a little older, the maid took me along to visit her sister, who was a prostitute. And there I got to see all the great secrets of life that only dog owners invite children to see every spring and fall on the street. When I told you about it, I was only four then, you said it was a lie and you beat me as a liar, even though I was telling the truth. Your maid, encouraged by this sign of assent, initiated me at five into the rest of the secrets. I was only five^[117]… (He sniffles) I began to get cold and hungry, like father and the rest of us.^[118] Now, for the first time, I know that you stole the household money and the wood money … Look at me, pelican, look at Gerda with her empty breasts – You know how you murdered my father when you drove him to despair, but that’s not punishable by law. How you murdered my sister, you know that too. But now she also knows!

SONEN:

Men vet du varför jag är så här usel? Jag fick aldrig modersbröst, utan en barnpiga och en glasflaska; när jag blev äldre, fick jag följa med henne bort till hennes syster, som var prostituée; och där fick jag bevittna de hemlighetsfulla scener som eljes bara hundägare erbjuda barnen om vår och höst på öppen gata! När jag talte om för dig, jag var fyra år, vad jag sett i lastens boning, så sa du att det var lögn, och du slog mig som lögnare, fastän jag talte sant. Denna piga, uppmuntrad av ditt bifall, invigde mig vid fem års ålder i alla hemligheter, jag var bara fem år . . . (-Han snyftar.-) Och så började jag få svälta och frysa, som far och vi andra. Nu först får jag veta, att du stal av hushållspengarne och vedpengarne . . . Se på mig, pelikan, se på Gerda som saknar bröstkorg! – Huru du mördade min far, det vet du själv, då du bragte honom till förtvivlan, vilket icke straffas av lagen; hur du mördat min syster, vet du bäst själv, men nu vet hon det också!

MOTHER

Stop rocking! — What does she know?

MODREN:

Gunga inte! – Vad vet hon?

SON

You know, but I can’t say it. (He sniffles) All this, it’s terrible, but I had to say it. When I’m sober, I’m going to shoot myself, so I keep drinking. I don’t dare sober up …

SONEN:

Det du vet, men jag icke kan säga! (-Snyftar.-) Det är rysligt, att jag sagt allt detta, men jag måste; jag känner att när jag blir nykter, så skjuter jag mig; därför fortsätter jag att dricka; jag törs inte bli nykter . . .

MOTHER

More lies …

MODREN:

Ljug mera, nu!

SON

Father said one time in anger that you were the one great fraud of nature … that you didn’t learn to talk as a child, only to lie … that you always avoided your duties in favor of parties. And I remember the time Gerda was sick, almost dead, you went to the opera — I remember your words: “Life is heavy enough without having to make it heavier.” — — — And that summer, three months you were in Paris with father and partied the household into ruin while Gerda and I stayed here, locked in this apartment with the maid who soiled your bed with a fireman —

SONEN:

Far sa en gång i vrede, att du var ett enda stort naturens bedrägeri . . . att du icke som andra barn lärde tala utan genast lärde ljuga . . . att du alltid avskuddade dig plikterna för att få festa! Och jag minns att när Gerda låg sjuk för döden, så gick du på operett om kvälln – jag minns dina ord: >>Livet är nog tungt ändå utan att man behöver göra det tyngre!>> – – – Och den sommarn, tre månar, du var i Paris med far och festade så huset kom i skuld, då levde syster och jag här i stan, instängda med två pigor i denna våningen; i föräldrarnes sängkammare bodde en brandsoldat med huspigan, och makarnes säng begagnades av det såta paret –

MOTHER

Why haven’t you spoken about this before?

MODREN:

Varför har du inte talt om det förut?

SON

You forget. I did and was beaten for gossiping, or lying, as you alternately called any true word you heard^[119].

SONEN:

Du har glömt att jag talte om det, och att jag fick stryk för att jag skvallrade, eller ljög, som du omväxlande kallade det, ty så snart du hörde ett sant ord, sa’ du att det var lögn!

MOTHER

(Pacing the room like a newly caged wild animal.) Such words to your mother, I’ve never heard the likes of it.

MODREN:

(går runt omkring i rummet, som ett nyss fångat vilddjur.) Jag har aldrig hört dylikt, av en son till sin mor!

SON

It is a little uncommon, and completely against nature, I know, but for once it should be said. You were walking in your sleep and couldn’t wake up, and that’s why you couldn’t change. Father said that if they put you on the rack you wouldn’t be able to confess or even admit that you had lied …

SONEN:

Det är ju lite ovanligt, och det är helt emot naturen, jag vet nog det, men en gång skulle det sägas. Du gick som i sömnen, och kunde icke väckas, därför kunde du inte heller ändra dig. Far sa: >>att om man lade dig på en tortyrbänk, skulle du icke förmås erkänna en förseelse eller bekänna att du ljugit . . . >>

MOTHER

Father! Do you think he was faultless?

MODREN:

Far! Du tror han saknade fel?

SON

He had his faults, big ones; though not in his relationship with his wife and children. — But there were other secrets in your marriage which I imagined, suspected, but never chose to admit … Father took those secrets with him to the grave, partly.

SONEN:

Han hade stora fel; men icke i sitt förhållande till maka och barn! – Men det finns andra hemligheter i ditt äktenskap som jag anat, misstänkt, men aldrig velat tillstå för mig . . . De hemligheterna tog far med sig i graven, delvis!

MOTHER

Have you said about enough now?

MODREN:

Har du pratat nog nu?

SON

I’m going out to drink … I’ll never take my exams. I don’t believe in the legal system; the laws seem to be written by thieves and murderers to free the criminal; one truthful witness is not valid evidence but two false witnesses is full proof. At 11:30 I have an indisputable case, but after noon I’ve lost it. One slip of the pen, a misprint, a jot in the margin can land me in prison. If I’m charitable to some crook he has me punished for defamation of character. My contempt for life, for humanity, for society, and for myself is so immense that I haven’t the strength to go on.^[120]

(The SON goes to the door.)

SONEN:

Nu går jag ut och dricker . . . jag kan aldrig ta examen, jag tror inte på rättsväsendet; lagarne synas vara skrivna av tjyvar och mördare för att fria den brottslige; en sannfärdig är icke vittnesgill, men två falska vittnen är full bevisning! Klockan halv tolv är min sak rättfärdig, men efter tolv har jag förlorat rätten; ett skrivfel, en bristande marginal kan bringa mig oskyldig i fängelse. Är jag barmhärtig mot en skurk, så straffar han mig för ärekränkning. Mitt förakt för liv, mänsklighet, samhälle, och mig själv, är så gränslöst, att jag icke gitter anstränga mig leva . . . (Går åt dörrn.)

MOTHER

Don’t go.

MODREN:

Gå inte!

SON

Afraid of the dark?

SONEN:

Är du mörkrädd?

MOTHER

I’m nervous.

MODREN:

Jag är nervös!

SON

That figures.

SONEN:

Det följs åt!

MOTHER

And that chair drives me crazy! Like two knives hacking away at my heart…^[121]

MODREN:

Och den där stolen gör mig tokig! Det var alltid som två hack-knivar när han satt där . . . och hackade mitt hjärta.

SON

You mean you have one.

SONEN:

Inte har du sådant!

MOTHER

Don’t go! I can’t stay here. Axel is a crook.

MODREN:

Gå inte! Jag kan inte stanna här, Axel är en skurk!

SON

I thought so too until now. Now I think he’s a victim of your criminal ways … The young man led astray.

SONEN:

Det trodde jag också till nyss! Nu tror jag han är offret för din brottslig böjelse . . . ja, han var den unge mannen, som blev förförd!

MOTHER

You must keep bad company.

MODREN:

Du måtte söka dåligt sällskap!

SON

Bad company? Yes, I’ve never had any other kind.

SONEN:

Dåligt sällskap, ja, jag har aldrig varit i gott!

MOTHER

Don’t go!

MODREN:

Gå inte!

SON

What can I do here? Only beat you to death with my words …

SONEN:

Vad kan jag göra här? Jag skulle bara pina ihjäl dig med mitt tal . . .

MOTHER

Don’t go.

MODREN:

Gå inte!

SON

Are you starting to wake up?

SONEN:

Håller du på att vakna?

MOTHER

Yes, I am starting to wake up, like from a long, long sleep. It’s terrifying. Why couldn’t they wake me sooner?^[122]

MODREN:

Ja, nu vaknar jag, som ur en lång, lång sömn! Det är förskräckligt! Varför kunde man inte väcka mig förut?

SON

What no one could do was probably impossible. And since it was impossible, you weren’t responsible for it.

SONEN:

Det ingen kunde var väl omöjligt! Och när det var omöjligt, så rådde du väl inte för’et!

MOTHER

Say those words again, please.

MODREN:

Säg om de orden!

SON

You couldn’t have done any differently.

SONEN:

Du kunde väl inte vara på annat sätt!

MOTHER

(Kissing his hand) More.

MODREN:

(kysser slaviskt hans hand.) Säg mera!

SON

No more — . Yes, one thing more. Don’t stay here and make the pain worse.

SONEN:

Jag kan inte mera! – Jo, jag ska be dig: stanna icke här, för att göra ont värre!

MOTHER

You’re right. I will go.^[123]

MODREN:

du har rätt! Jag ska gå, ut!

SON

Poor mamma.

SONEN:

Stackars mamma!

MOTHER

Compassion — for me?

MODREN:

Har du medlidande med mig?

SON

Yes, for you. How often have I said: so much pain, so much evil, it’s a shame.

SONEN:

(snyftar.) Ja, visst har jag det! Hur ofta sa’ jag inte om dig: Hon är så ond, så att det är synd om henne!

MOTHER

Thank you. — Go now, Fredrik.

MODREN:

Tack för det! – Gå nu, Fredrik!

SON

It can’t be helped, can it?

SONEN:

Kan detta icke hjälpas?

MOTHER

No, it can’t be helped.

MODREN:

Nej, det är ohjälpligt!

SON

No, it can’t — be helped.

(The SON goes.)

SONEN:

Ja, det är det! – Det är ohjälpligt! (Går.)

* * *

(Pause. The MOTHER stands alone for a long moment with her arms folded across her chest. She walks to the window, opens it, and looks down into the depths, then backs up into the room and runs toward the window as if to jump out; but she changes her mind when she hears three knocks on the rear door.^[124])

(ensam; med armarne ihop över bröstet en lång stund. Därpå går hon till fönstret, som hon öppnar och ser ner i djupet; drar sig tillbaka i rummet, och tar språnget för att hoppa ut; men så åtrar hon sig, när det bultar tre slag på fonddörren.)

MOTHER

What is it? What is it? (She closes the window.) Come in.

(The door opens.)

Is there someone there?

(The SON is heard roaring deep in the apartment.)

It’s him. In the tobacco barn. Isn’t he dead? What should I do? Where shall I go?^[125]

(The MOTHER hides behind the sofa. The wind begins to blow again like before. Papers fly around the room.)

Close the window, Frederik!

(A flower vase blows down.)

Close the window! I’m freezing to death and the fire’s gone out in the stove.^[126]

(She lights all the electric lamps; closes the door, which blows open again. The rocking chair moves in the wind.^[127] She paces around and around the room until she throws herself on the sofa and hides her head in the pillows.)

MODREN:

Vem är det? Vad var det? (-Hon stänger fönstret.-) Stig in!

(Fonddörrarne öppnas.)

Är det någon där?

(Sonen höres vråla inne i våningen.)

Det är han, i tobakslandet! Är han inte död? Vad skall jag göra, vart skall jag ta vägen?

(Hon gömmer sig bakon chiffonjén.) (Nu börjar det blåsa igen som förut, så att papper flyga omkring.)

Stäng fönstret, Fredrik!

(En blomkruka blåser ner.)

Stäng fönstret! jag fryser ihjäl, och det slocknar i kaklugnen!

(Hon tänder alla elektriska ljusen; stänger dörrn, som slås opp igen; gungstolen rörs av blåsten; går runt, runt i rummet, tills hon kastar sig framstupa på schäslongen och gömmer ansiktet i kuddarna.)

* * *

(“Il me disait” plays in another room.^[128] The MOTHER lies on the sofa as before with her head hidden. GERDA enters with porridge^[129]. She turns off all the lights but one.)

(Il me disait spelas utanför.)

(MODREN ligger som förut på schäslongen med huvudet gömt.)

(GERDA in, med gröten på en bricka, som hon ställer ifrån sig; därpå släcker hon elektriska ljusen utom ett.)

MOTHER

(Awaking and sitting up) Don’t!

MODREN:

(vaknar, reser sig.) Släck inte!

GERDA

We must cut costs.

GERDA:

Jo, vi måsta spara!

MOTHER

Are you finished already?

MODREN:

Är det så snart igen?

GERDA

Axel gets bored without you. Here’s your dinner.^[130]

GERDA:

Ja, han tyckte inte det var roligt, när du saknades. Här har du kvällsvarden!

MOTHER

I’m not hungry.

MODREN:

Jag är inte hungrig.

GERDA

Yes you are, but you don’t eat porridge.

GERDA:

Jo, du är hungrig, men du äter inte gröt!

MOTHER

I do sometimes.

MODREN:

Jo, ibland!

GERDA

No, never. But it’s not because of that. It’s for your nasty smile every time you tormented us with cornmeal. You enjoyed our suffering … and you fed the same stuff to the dogs.

GERDA:

Nej, aldrig! Men inte för den skull, utan för ditt elaka leende varje gång du pinade oss med havregrynsgröt, du njöt av vårt lidande . . . och du kokte detsamma åt jakthunden!

MOTHER

Not skim milk, it makes me shiver.

MODREN:

Jag kan inte äta blå mjölk, jag fryser av den!

GERDA

Since you skimmed the cream for your coffee — . (Setting the porridge on a side table) Eat it up now. I’m watching.

GERDA:

Sen du skummat grädden till ditt elva-kaffe! – Håll till godo! –

(Serverar gröten på en gruéridon.)

Ät nu, får jag se på!

MOTHER

I can’t.

MODREN:

Jag kan inte!

GERDA

(Taking the piece of wood from under the sofa) If you don’t eat, I’ll show Axel the wood you stole.

GERDA:

(lutar sig ner och tar fram vedträn underifrån schäslongen.) Om du inte äter, så visar jag Axel att du stulit ved!

MOTHER

Axel? You just said he missed me … he won’t hurt me. Remember at the wedding when he danced with me … Il me disait! There it is.

(The MOTHER hums along as the second reprise plays.)

MODREN:

Axel! som saknade mitt sällskap . . . han gör mig intet ont! Minns du på bröllopet, då han dansade med mig . . . efter Il me disait! Där ha vi den.

(- Hon gnolar till 2:a reprisen som nu spelas.)

GERDA

It would be wiser for you not to drag up your scandals …

GERDA:

Det vore försiktigare av dig att icke påminna om den skändligheten . . .

MOTHER

And the verses and the poems and the most beautiful flowers.

MODREN:

Och jag fick verser jag, och de vackraste blommorna!

GERDA

Enough!

GERDA:

Tig!

MOTHER

Shall I recite it for you? I know it by heart … “In Ginnistan — — — ” Ginnistan is a Persian word for the pleasure garden of Paradise where benign Peri live on perfume^[131] … Peri are genies or fairies who the longer they live the younger they grow …

MODREN:

Skall jag läsa verserna för dig? Jag kan dem utantill . . .
>>I Ginnistan – – –
Ginnistan är ett persiskt ord för Paradisets lustgård där hulda Peri leva av vällukter . . . Peri det är genier eller feer som äro så skapade att ju längre de leva, ju yngre bli de . . .

GERDA

Dear God, do you think^[132] you’re a Peri?

GERDA:

Åh, Herre Gud, tror du att du är en Peri?

MOTHER

It said so. And Uncle Victor proposed to me. What would you say if I married again?

MODREN:

Jaha, det står så här, och farbror Viktor har friat till mig; vad skulle ni säga om jag gifte om mig?

GERDA

Poor mamma. Still sleepwalking like we all were, but will you never wake?^[133] Don’t you see how people leer at you? Don’t you understand when Axel insults you?

GERDA:

Stackars mamma! Du går ännu i sömnen som vi gjort alla, men skall du aldrig vakna? Ser du inte hur man ler åt dig? Förstår du inte när Axel skymfar dig?

MOTHER

Does he? It seems to me he’s always more polite to me than to you …

MODREN:

Gör han? Jag tycker alltid han är mera artig mot mig än mot dig . . .

GERDA

Even when he raises his cane to you?

GERDA:

Även då han lyfte käppen mot dig?

MOTHER

To me? That was to you, dear child.

MODREN:

Mot mig? Det var mot dig, kära barn!

GERDA

Poor mother, have you lost your senses?

GERDA:

Moder min, har du förlorat förståndet?

MOTHER

He missed my company this afternoon, we always have so much to talk about, he’s the only one who understands me, and you, you’re only a child …

MODREN:

Han saknade ju mitt sällskap i afton, vi har alltid så mycket att tala om, han är den enda som förstår mig, och du är ett barn bara . . .

GERDA

(Shaking her) Wake up, for God’s sake!

GERDA:

(tar modren i axlarne och skakar henne.) Vakna i Herrans namn!

MOTHER

You haven’t grown up yet, but I’m your mother and have nourished you with my life-blood …

MODREN:

Du är ju inte fullvuxen än, men jag är din mor och har närt dig med mitt blod . . .

GERDA

No, you gave me a bottle and a pacifier, and later I had to sneak into the pantry and steal, but there was only hard bread that I ate with mustard, and when it burned my throat I washed it down with vinegar.^[134]

GERDA:

Nej, du gav mig en glasflaska och en kautschu i munnen, och sedan fick jag gå i skänken och stjäla, men där fanns bara hårt rågbröd, som jag åt med senap, och när det brände i halsen så svalkade jag med ättiksflaskan; bordssyrtuten och brödkorgen, det var skafferiet!

MOTHER

So, stealing even as a child. Very pretty, and you’re not ashamed to talk about it? Imagine. And I sacrificed myself for such children.

MODREN:

Jaså, du stal redan som barn! Det var mycket vackert, och du skäms inte tala om det? Tänk såna barn jag offrat mig för?

GERDA

(Crying) I could have forgiven anything. But when you took my life away from me — yes, my life, which began with him …

GERDA:

(gråter.) Allt kunde jag förlåta; men att du tog mitt liv från mig icke – ja, han var mitt liv, ty med honom började jag leva . . .

MOTHER

Is it my fault he preferred me. Maybe he found me — how should I say, more pleasant. Yes, he had better taste than your father who couldn’t appreciate my worth until he had rivals — — (Three knocks are heard on the door.) Who’s knocking?^[135]

MODREN:

Inte rår jag för att han föredrog mig! Han kanske fann mig, hur skall jag säga? behagligare . . . ja han hade bättre smak än din far, som inte förstod värdera mig, förrän han fick rivaler – – –

(Det bultar tre slag på dörrn.)

Vem är det som bultar?

GERDA

Don’t speak ill of father. I don’t think my life will be long enough to make up for what I did to him … Remember, as a child, you taught me to sting him with words I didn’t understand? He understood well enough not to punish me for those poison darts, he knew who bent the bow. Remember when you taught me to lie to him, to say I needed new books for school, and we’d split the money. — How will I forget the past? If I had the strength to leave, but I’m not Fredrik, a powerless sacrifice without a will, your sacrifice … you … too hardened to suffer for your own crimes.

GERDA:

Säg intet ont om far! Jag tror inte mitt liv räcker till att ångra vad jag brutit emot honom, men det skall du umgälla, du som hetsade mig på honom! Minns du då jag var lite lite barn, du lärde mig att säga onda stickande ord som jag icke förstod? Han ägde nog förstånd att icke straffa mig för den avskjutna pilen, ty han visste vem som spände bågen! Minns du när du lärde mig ljuga för honom, att jag behövde nya böcker i skolan, och när du och jag bedragit honom på pengarne, så selade vi! – Hur skall jag kunna glömma allt dett förflutna? Finns ingen dryck som släcker minnet utan att kväva livet? Om jag hade kraft att gå ut ifrån alltihop, men, jag liksom Fredrik, äro maktlösa, viljelösa, offer, dina offer . . . Du förärdade som icke kan lida för dina egna brott!

MOTHER

Do you know anything about my childhood? Can you imagine the kind of home I had, what evil I had to learn? It seems to go on, passed down, from above, from where? Our first parents the children’s books said. There seems to be something to it … Don’t blame me and I won’t blame my parents who won’t blame theirs and on and on. Besides, it’s the same in all families, though it doesn’t show from the outside …

MODREN:

Känner du min barndom? Anar du vilket dåligt hem jag hade, vad ont jag fick lära där? Det syns gå i arv, uppifrån, från vem? Från första föräldrarne, stod det i barndomsböckerna, och det tycks slå in . . . Skyll inte på mig alltså, så skall jag inte skylla på mina föräldrar, som kunde skylla på sina, och så vidare! För övrigt, det är lika dant i alla familjer fastän det inte visas för de utomstående . . .

GERDA

If so, I don’t want to live, and if I’m forced, I shall go blind and deaf through this vale of tears, hoping for something better…^[136]

GERDA:

Om så är, då vill jag inte leva, men är jag tvungen, så vill jag gå döv och blind genom detta elände, men i hoppet om ett bättre eferåt . . .

MOTHER

Always exaggerating, my dear, when you have a child of your own you’ll have other things to think about …

MODREN:

Du är så överdriven, kära du, får du ett barn så blir det annat att tänka på . . .

GERDA

I won’t have any children …

GERDA:

Jag får inga barn . . .

MOTHER

How do you know that?

MODREN:

Hur vet du det?

GERDA

The doctor told me.

GERDA:

Läkarn har förklarat det.

MOTHER

He’s mistaken …

MODREN:

Han misstar sig . . .

GERDA

More lies … I’m sterile, underdeveloped, like Fredrik, and that’s why I don’t want to live…^[137]

GERDA:

Nu ljög du igen . . . jag är ofruktsam, ofullgången, jag som Fredrik, och därför vill jag inte leva . . .

MOTHER

Such talk …

MODREN:

Du pratar . . .

GERDA

If I could only do the evil I want to do, you would cease to exist. Why is it so hard to do evil? When I lift my hand against you, I only strike myself — — —

(The music stops suddenly. The SON is heard in another room roaring.^[138])

GERDA:

Om jag kunde göra ont som jag ville, så vore du icke mer! Varför skall det vara så svårt att göra ont? Och när jag lyfter hand mot dig, så slår jag mig själv! – – –

(Musiken upphör hastigt; sonen hörs vråla utanför.)

MOTHER

Drinking again.

MODREN:

Nu har han druckit igen!

GERDA

Poor Fredrik … what can he do?

GERDA:

Stackars Fredrik, ja . . . vad skall han göra?

* * *

SON

(The SON enters half drunk and stammering.)I think … there’s smoke … in the kitchen.^[139]

SONEN:

(in halvrusig, stammande.) Det . . . röker visst in . . . i – köket!

MOTHER

What’s he saying?

MODREN:

Va säger du?

SON

I think … I think … I . . .it’s burning!

SONEN:

Jag tror . . . jag . . . jag tror, att det . . . brinner!

MOTHER

Burning? — What are you saying?

MODREN:

Brinner? Vad säger du?

SON

Yes, I do believe … it’s burning.

SONEN:

Ja, jag . . . tror . . . att det brinner!

MOTHER

(The MOTHER runs to the rear door and opens it but is met by a wall of flames.) Fire! We’ve got to get out. — I don’t want to burn. — I won’t!^[140]

MODREN:

(springer mot fonden och öppnar dörrarne, men mötes av ett röst eldsken.) Eld! – Hur ska vi komma ut! – Jag vill inte brinna! – Jag vill inte!

(Går runt.)

GERDA

(Embracing FREDRIK) Fredrik, run, the fire …

GERDA:

(tar brodern i famn.) Fredrik! Fly, elden är över oss, fly!

SON

I can’t …

SONEN:

Jag orkar inte!

GERDA

Run. — You must.

GERDA:

Fly! Du måste!

SON

Where? … No, I can’t …

SONEN:

Vart? . . . Nej, jag vill inte . . .

MOTHER

The window … I’d rather …

(The MOTHER opens the balcony door and jumps^[141].)

MODREN:

Jag går hellre ut genom fönstret . . .

(Öppnar balkongdörren och störtar ut.)

GERDA

Oh God, help us. —

GERDA:

Åh, Herre Gud, hjälp oss!

SON

It was the only way.

SONEN:

Det var det enda!

GERDA

You’ve done this.

GERDA:

Detta har du gjort!

SON

What else could I do? — There was no choice. — Was there? Another way?

SONEN:

Ja, vad skulle jag göra? – Det fanns intet annat! – Fanns det något annat?

GERDA

No. Everything must burn. It’s the only way out. Hold me, Fredrik, hold me hard, little brother. I’m so happy, happier than I’ve ever been. It’s getting light. Poor mamma, she was so bad, so bad …

GERDA:

Nej! Allt måste brinna opp, annars kom vi inte ut härifrån! Håll mig i famn, Fredrik, håll mig hårt, lilla bror; jag är så glad som jag aldrig varit; det ljusnar, stackars mamma, som var så ond, så ond . . .

SON

Little sister, poor mamma, feel how warm it is, so warm, I’m not cold now. Listen, the beams are cracking, all the old is burning away, everything painful and wicked and ugly^[142]…

SONEN:

Lilla syster, stackars mamma, känner du så varmt det är, så skönt, nu fryser jag inte längre, hör så det knastrar därute, nu brinner allt gammalt, allt gammalt ont och styggt och fult . . .

GERDA

Hold me tight, little brother, we won’t burn, we’ll be smothered by the smoke, so soft; the smell, so good. That’s the palms and pappa’s laurel wreath, and now the linen closet, smells of lavender, and now roses^[143]. Little brother, don’t be afraid. It’s soon over, dear, dear, don’t fall, poor mamma. So bad. Hold me, harder; hug me, like pappa used to say^[144]. It’s like Christmas when we got to eat in the kitchen, lick the gravy on our fingers, the only day we ate our fill, as pappa used to say . Feel the aroma. It’s the pantry, the tea box, and coffee, and spices, cinnamon, clove …

GERDA:

Håll mig fast, lilla bror, vi ska inte brinna, vi kvävs av oset, känner du inte så gott det luktar, det är palmerna som brinner och pappas lagerkrans, nu brinner linneskåpet, det luktar lavendel, och nu, rosorna! Lilla bror! var inte rädd, det är snart över, kära, kära, fall inte, stackars mamma! som var så ond! Håll i mig, hårdare, krama, som pappa brukade säga! Det är som på julafton, när vi fick äta i köket, doppa i grytan, den enda dag vi kunde bli mätta, som pappa sa’, känn så det doftar, det är skänken som brinner, med tepåsen och kaffet, och kryddorna, kanelen och nejlikorna . . .

SON

(Ecstatic) Is it summer? The clover is in bloom; summer holidays are beginning, remember when we went down to the steam boats and stroked the fresh white paint, waiting for us, and pappa was so happy, he felt alive he’d say and no more exams. Life should always be like this, he’d say, and the seagulls circling overhead and the pelican sitting on the tie-post; he always had patches on his knees and worn out collars, and we were dressed like royalty … Gerda, hurry up, the ferry bell’s ringing. Mamma’s waiting on the foredeck. No it’s not her — mamma. You’ll be left behind. Poor mamma, is she still on the dock? Where is she? I can’t see her. Wait. It’s no fun without mamma. Oh, there she comes — Now, now the holidays begin.^[145]

(The rear door opens. The red glare is intense. The SON and GERDA fall to the ground.)

SONEN:

(i extas.) Är det sommar? Klövern blommar ju, sommarlovet börjar, minns du då vi gick ner till de vita ångbåtarne och klappade dem, när de voro nymålade och väntade på oss, då var pappa glad, då levde han, sa han, och temaböckerna tog slut! Så skulle livet alltid vara! sa han, det var nog han som var pelikanen, för han plockade sig åt oss, han hade alltid knän på byxorna och sliten sammetskrage när vi gick som grevebarn . . . Gerda, skynda dig, ångbåten ringer, mamma sitter i försalongen, nej, hon är inte med, stackars mamma! hon är borta, är hon kvar på stranden? var är hon? jag ser henne inte, det är inte roligt utan mamma, där kommer hon! (-Paus.-) – – – Nu börjar sommarlovet!

(Fonddörrarne öppnas, det röda skenet syns starkt.)
(Sonen och Gerda segna till golvet.)

Curtain.

END!

(Ridå.)

(Slut!)